Och det finns så många fler viktigt saker också att tänka på i relationer...
Åh så provocerande det är för folk i min närhet att höra att jag inte äger huset vi bor i. Och jag tänker för mig själv... Som att ett hus är det viktigaste? Har sagt att vi en skilsmässa är det viktigaste för mig att ha ett jobb och ett eget kapital, vad fan ska jag med ett hus till om jag inte ens har råd att pynta elen? Och vad ska jag böla över om jag lagt in pengar i en fastighet jag annars bott i stort sett gratis i? Har jag jobb är det bara att packa väskorna, ta ett lån och köpa ett eget hus.
Men mina bekanta är så bestämda över att man måste vara delägare för att inte hamna i en kvinnofälla.
Separat pensionssparande för den föräldern som väljer deltid, ha enskild egendom i form av avkastande kapital, jobb/utbildning och testamente (om giftermål inte skett) vid dödsfall. När jag nämner sådana saker till mina vänner, som t.o.m har barn ihop, så är det som att dom inte greppar helheten. "ja men vad gör du om ni skiljs och han äger huset själv?..." Tillslut blev jag så less så jag sa att jag bränner ner huset så är problemet ur världen.
Undra vad de skulle säga om mig då som inte äger eller kommer äga några av husen i framtiden
Men min (feministiska) mamma var också av den ståndpunkten innan, nu säger hon inget längre då hon nog insett att det inte är så jävla lätt att hosta upp en tio miljoner
Däremot lägger jag inga pengar på boendet som jag inte kan ta med mig vid separation.