Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

[Stenmagi]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Sen fö. du har haft hästen i 4 år, har du inte gjort den någolunda tryggare för människor? Jag vet att hästar kan förändvlras och dom kan börja lita på människor igen med rätt hantering. Och efter 4 år borde det finnas en annan människa i hela sverige som kan ta sej an en känsligare häst.

Håller med, finns många andra med mycket god kunskap.

 

[anni0001]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

visst FINNS de, men HUR ska man VETA att hästen hamnar RÄTT?? om jag hade tagit hand om en häst som varit näst intill vanvårdad, jätteskygg och ohanterad och sen byggt upp den så skulle jag för allt i livet inte utsätta den stackars hästen för risken att hamna i fel händer igen! Kunde jag då inte för allt i världen ta hand om hästen själv så skulle jag hellre ta bort den än riskera att den hamnar galet igen!

För det är det som är kruxet! många säger sig vara intresserade av "problemhästar" och har den och den erfarenheten - men i slutändan tröttnar de o skickar hästen vidare eller låter den förfalla. Bara att läsa buketrådar om foderhästar som blivit extremt vanvårdade!

Sen anser jag inte heller att TS gjort allt i sin makt för att få föräldrarna på rätt spår, hon säger ju själv att "den där pappan inte är min pappa"

TS - har du ens FRÅGAT dina föräldrar hur DE MÅR? VARFÖR de tycker att du är så sur helt plötsligt? Men utan att anklaga dem?? För det är lätt hänt när man själv är sårad o lessen att man anklagar den andre parten och då blir det inga goda diskussioner.
Nu gör du ju lika själv; går runt o surar o är irriterad på dem för att de inte beter sig som de ska! Detta känner ju dina päron oxå av! att de inte längre duger i dina ögon!

Kanske mår ni lika dåligt allihopa innerst inne?

Avvakta med slakt och försök lösa det egentliga problemet - dina föräldrar.

 

[Trani]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

visst FINNS de, men HUR ska man VETA att hästen hamnar RÄTT?? om jag hade tagit hand om en häst som varit näst intill vanvårdad, jätteskygg och ohanterad och sen byggt upp den så skulle jag för allt i livet inte utsätta den stackars hästen för risken att hamna i fel händer igen!

Men det gäller väl ändå ALLA hästar! Oavsett om ens häst har blivit illa behandlad tidigare eller ej så vill en ju hitta ett bra hem till den där den blir bra omhändertagen!

Risken finns ju med vilken häst du än säljer och den risken vill en ju alltid undvika.

"Rätt häst till rätt hem" gäller alltid!

 

[Grålly]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

De flesta här inne tycker att du gör fel om du avlivar dina hästar eftersom att det är två fullt friska hästar. Det är fel att ta bort ett friskt djur.

Du säger att du lovat förra ägaren till den gamla hästen att du inte får sälja den vidare men jag tror inte att denna personen vill att du ska avliva hästen för att du för tillfället har problem med dina föräldrar? Jag har mycket svårt att tro det, prata med förra ägaren och förklara läget. Kanske kan hon ta tillbaka hästen? I alla fall så länge, tills det ordnat till sig mellan dig och dina föräldrar?

Den andra hästen du har är bara 11 år gammal. Du har berättat att den haft ett litet taskigt förflutet men tro för den sakens skull att ingen annan än du och din familj kan hantera hästen. Det finns många duktiga hästmänniskor i vårt avlånga land som har god hand med lite speciella hästar. Jag har skrivit i ett tidigare inlägg att en NH-intresserad tjej eller kille hade kunnat vara intresserad av din häst. Låna ut den på foder eller sälj den. En sådan här ung och frisk häst avlivar man inte bara för att den kräver lite extra omsorg och förståelse. Det finns som sagt många med mycket god kunskap om sådana hästar som säkert mer än gärna hade gett din häst en chans.

En sak som jag hade gjort om jag sålde mina hästar var att skriva med i kontraktet att om de nya ägarna i framtiden av någon anledning vill sälja hästarna så skall tidigare ägare kontaktas och ha förköpsrätt. På så sätt har du rätt att köpa tillbaka dina hästar igen om de nya ägarna vill sälja. Då kan du försäkra dig om att de inte vandrar vidare.

Till sist, du måste lösa det här med dina föräldrar! Berätta för dom hur du mår och hur du tänker kring dina djur. Om det inte går att prata med dom, skriv ett brev som de får läsa i lugn och ro. Föreslå familjeterapi. Inget fel i att gå i terapi, många som gör.

Om ett år är allt mycket bättre.. tiden går fort..

Ja, men som sagt, jag tar inget beslut baserat på Bukefalos.

Jag har flertalet gånger i denna tråd skrivit att ett beslut angående äldre
hästen kommer att tas med förra ägarna.

Det finns säkert många bra hästmänniskor som skulle kunna ta hand om min yngre häst, men då finns det ungefär 100 gånger så många som INTE kan det. Risken att hon hamnar fel är så pass stor, och jag vill inte ens ta den risken med henne.

Och om jag inte missat svaret, så frågade jag tidigare varför du tror att en "NH-intresserad tjej eller kille" är något hon behöver? Intressant!

 

[Grålly]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Om du tänker på det sättet så skaffa heller aldrig några djur igen om dom inte är värda att jobba för.


Ja min häst lever för att på morgonen komma ut i hagen till sina kompisar, han leker nåt enormt mycket med dom, han lever för aktiveringen också som han faktiskt inte mår bra utan.

Han bryr sej inte om fortplantningsgrejen, har under alla år jag haft honom aldrig sett honom bry sej om det övht, inte ens med brunstiga ston brevid sej så vad ska jag säga liksom? Han har ju tillome gått med brunstiga ston i hagen. Att han lever för det? Visst föddes han inte såhär obrydd men nu är han sån här och nu lever han för annat än att para sej.

Så hästar vet inte vad döden är? Jag tror hästar vet vad döden är och dom undviker den precis som alla andra levande varelser faktiskt gör. Annars hade dom ju inte varit rädda för något för dom vet inte att dom kan dö. Sen att dom inte vet att ägaren "lurar" dom in i döden, det kan dom däremot inte veta. Och det är det som tröstar oss så mycket när vi tar bort dom att dom var ovetandes om att dom skulle tas bort. Därför man måste vara så smidig så inte hästen skräms.

Sen att det inte är med ord som hästar tänker har jag aldrig skrivit.

Men om du resonerar som du gör och är beredd att jobba så lite för det så är det lika bra du tar bort hästarna och inte tar dej an något djur igen med synen du har på dom. Dom är ju uppenbart inte värda mycket för dej.

Sådan är min familj, jag kan inget göra åt det. De är vuxna individer allihop. Jag skulle kanske kunna tänka mig familjerådgivning, men det finns inte i deras värld.

Och jag skulle uppskatta om du slutar säga att jag inte jobbar för mina hästar, det vet du ingenting om. Det är lätt att dra slutsatser om en person på Bukefalos. Bara för att vi har olika värderingar betyder det inte att jag inte kan vara en bra hästmänniska. Precis som jag, trots att jag är emot det mesta du säger, inte bara gissar att du är en värdelös hästägare. Kan vara någonting att tänka på.

Tycker du verkar ganska omogen, faktiskt. Du har redan hunnit bestämma dig för att jag inte ska få ha hästar, och att de inte är värda någonting för mig. Lägg ner skitsnacket, du har ingen aning. Jag kan tycka både det ena och det andra om dig här på Bukefalos, men jag skulle aldrig få för mig att berätta för dig vad du är och inte är, och vad du ska ha och inte ha.

Angående min syn på hästar: Slå upp vilken etologi-bok som helst. Jag har ingen dålig syn på hästar, jag har en realistisk syn på hästar.

Och ang. ditt andra inlägg: Jag har om och om igen sagt att jag inte skickar hästen för långt ifrån mig, så att det finns en duktig hästmänniska i Skåne hjälper mig inte. Självklart är hon annorlunda nu än när hon kom, men hon har fortfarande ett bagage som alltid kommer finnas med henne.

 

[Miloni]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Och jag skulle uppskatta om du slutar säga att jag inte jobbar för mina hästar, det vet du ingenting om. Det är lätt att dra slutsatser om en person på Bukefalos. Bara för att vi har olika värderingar betyder det inte att jag inte kan vara en bra hästmänniska. Precis som jag, trots att jag är emot det mesta du säger, inte bara gissar att du är en värdelös hästägare. Kan vara någonting att tänka på.

Med tanke på det du har skrivit, inte matat hundarna etc, att det skulle vara en anledning att ta bort hästarna, pga missförstånd inom familjen, så kan jag verkligen inte tycka annat än att det inte är att kämpa för hästarna, att stå ut för hästarnas skull.

Och att prata med någon utomstående var ju tydligen inte på tal om övht, sån är inte din familj tydligen så det är ingen ide ens. Familjerådgivning, exakt vad är annorlunda än det som jag skrev? Hakade du upp dej på ordet psykolog? Har du ens föreslagit det? Pratar ni övht?

Så utifrån det du skriver så tycker inte jag direkt du kämpar för hästarna utan tänker på att ta bort dom av fruktansvärt dumma anledningar. Du får nog ta och skriva en enda vettig anledning annat än att det är "lite" jobbigt att komma hem för att jag iallafall ska ändra uppfattning.

Bara för jag menar att hästar kan gilla sitt liv så ska jag fundera på om jag är en dålig hästägare? Liksom va? Nej, det är nog ingenting att tänka på där. Jag anser att en bra hästmännska faktiskt kan se att en häst gillar sitt liv, att den är lycklig och tycker om att leva.

Men förmänskliga inte djuren, snälla du! De lever inte för att det är roligt, en häst har fortplantning och mat i huvudet. De reagerar och agerar instinktivt för det mesta, och de kan inte känna att det är roligt att leva.

Den här åsikten kan omöjligt en bra hästmännska ha, blir så upprörd över din syn på dessa galet underbara djur.

 

[Magdaaa]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Nu när det framkommit lite mer om hur din yngre häst har haft det,förstår jag varför du resonerar som du gör.Visst,jag tycker fortfarande det är onödigt att ta bort hästarna men eftersom det här är DITT huvudbry så blir det även DITT beslut.Oavsett vad vi andra tycker.Men det jag tycker du behöver fundera på är:

Kommer du kunna klara av att hantera det som du bestämmer dig för i slutändan?

Din situation med dina föräldrar är snarlik den jag hade med mina för ett par år sedan,och det kom fram nyligen varför de tyckte att jag var sur,bråkig och tvär när jag kom hem på helgerna.De saknade mig helt enkelt,och hade svårt att se mig börja växa mig till en vuxen individ utan deras närvaro.Det kan vara svårt för föräldrar att inse att deras barn blir äldre för att till slut bli vuxna.Välj ett sätt att försöka nå dem innan det är för sent och du skuldlägger dem för något de inte själva förstod.För det kan bli risken att du gör det mitt i sorgen efter hästarna om du väljer att ta bort dem.Sorg är nämligen inte logisk tankegång på något sätt.

En fråga som precis tog sig form i huvudet: Har du talat om för dina föräldrar att du funderar på att avliva hästarna på grund utav hur ni har det hemma?

 

[Tussinussen]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Nu när det framkommit lite mer om hur din yngre häst har haft det,förstår jag varför du resonerar som du gör.Visst,jag tycker fortfarande det är onödigt att ta bort hästarna men eftersom det här är DITT huvudbry så blir det även DITT beslut.Oavsett vad vi andra tycker.Men det jag tycker du behöver fundera på är:

Kommer du kunna klara av att hantera det som du bestämmer dig för i slutändan?

Din situation med dina föräldrar är snarlik den jag hade med mina för ett par år sedan,och det kom fram nyligen varför de tyckte att jag var sur,bråkig och tvär när jag kom hem på helgerna.De saknade mig helt enkelt,och hade svårt att se mig börja växa mig till en vuxen individ utan deras närvaro.Det kan vara svårt för föräldrar att inse att deras barn blir äldre för att till slut bli vuxna.Välj ett sätt att försöka nå dem innan det är för sent och du skuldlägger dem för något de inte själva förstod.För det kan bli risken att du gör det mitt i sorgen efter hästarna om du väljer att ta bort dem.Sorg är nämligen inte logisk tankegång på något sätt.

En fråga som precis tog sig form i huvudet: Har du talat om för dina föräldrar att du funderar på att avliva hästarna på grund utav hur ni har det hemma?

äntligen någon som säger något vettigt och konstruktivt i st f att hacka hela tiden på TS!

 

[Stenmagi]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

äntligen någon som säger något vettigt och konstruktivt i st f att hacka hela tiden på TS!

Det är väl klart att man blir ledsen och förbannad över en människa som funderar på att ta bort sina hästar bara för att denna har fått en dålig relation till sina föräldrar just för tillfället.. och om man startar en tråd på Bukefalos där det sitter folk som verkligen älskar sina hästar och som skulle kunna gå genom eld och vatten för dom, då får man räkna med ett par käftsmällar om man skriver en sådan här grej.

 

[Tussinussen]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Det är väl klart att man blir ledsen och förbannad över en människa som funderar på att ta bort sina hästar bara för att denna har fått en dålig relation till sina föräldrar just för tillfället.. och om man startar en tråd på Bukefalos där det sitter folk som verkligen älskar sina hästar och som skulle kunna gå genom eld och vatten för dom, då får man räkna med ett par käftsmällar om man skriver en sådan här grej.

Jag tycker också det är trist men utifrån vad TS har skrivit tidigare, samt rubriken på tråden, så utgår jag ifrån att detta beslut inte är "bara för att" för henne, hon tycker det är svårt. Visst kan man säga att nej, jag tycker inte du ska göra det men när det övergår i hackande och påståenden typ "du borde inte ha hästar alls" så är det ingen som blir hjälpt av det, allra minst hästarna.

 

[Stenmagi]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Jag håller faktiskt med dom som sagt att TS inte borde ha hästar eller djur överhuvudtaget! Jag tycker inte att en person som har det synsättet på hästar som TS har ska ha häst.

Om man mår så dåligt och inte kan ta hand om sina djur, då säljer man dom till någon som har bättre förutsättningar för att ta hand om dom. Eventuellt kan man låna ut dom på foder tills ens egna liv ordnat upp sig och man kan ta hand om sina djur igen.

Jag tycker inte att det är rätt att ta bort ett djur som är fullt friskt! Om ett djur är svårt skadad eller sjuk och prognosen inte är den bästa, då hade jag inte haft något emot att djuret fick somna in men i detta fallet så är bägge hästarna fullt friska.

Den ena hästen är lite speciell enligt TS men om den kan ledas fram och tillbaka mellan stall och hage, då kan den gå som sällskapshäst. Den andra kan också gå som sällskapshäst.

I stort sett alla hästägare tror att deras sätt att sköta och hantera sina hästar är det absolut bästa och de tror att bara dom kan ha hand om sina hästar. Det är fel. Det finns så många hästar där ute som haft olika ägare och blivit utfodrade och hanterade på olika sätt men som ändå mår bra. Det är lite smått egoistiskt att tro att bara man själv kan ha hand om sina hästar.

Givetvis finns det även rötägg till hästmänniskor men om man vill vara på den säkra sidan så kan man först låna ut sin häst på foder och fungerar det bra mellan häst och fodervärd, då kan man föreslå försäljning av hästen. Då har man som hästägare sett hur fodervärden sköter hästen och man märker om hästen trivs eller inte. Man kan sedan skriva med i kontraktet, om man vill, att man som tidigare ägare till hästen ska ha förköpsrätt om nya ägaren i framtiden vill sälja hästen.

Det finns ingen som helst mening med att avliva dessa hästarna. Det gör ont i hjärtat när jag läser TS hårda ord mot både hästarna och mot sina föräldrar.

 

[Grålly]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Jag vill gärna ha svar på vad det är med min syn på hästar som gör att jag inte ska ha häst. Har sagt det förr och säger det igen: Slå upp vilken djur-etologibok som helst. De flesta i den här tråden verkar ju tro att hästarna finns till för att älska oss, och att de lever för att "umgås" med sina kompisar och allt det andra "roliga" i livet.

Och var är mina hårda ord mot mina föräldrar? Jag har sagt det och säger igen: jag älskar mina föräldrar, de är fantastiska. Men vi kommer inte överens. Och det jag sagt att de gjort, det har de gjort. Därmed inte sagt att jag är perfekt, jag är också mänsklig och gör fel. Och de är inte på något sätt dåliga föräldrar. Men vi kanske inte ska vara med varandra, som det är nu.

 

[Grålly]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Det är väl klart att man blir ledsen och förbannad över en människa som funderar på att ta bort sina hästar bara för att denna har fått en dålig relation till sina föräldrar just för tillfället.. och om man startar en tråd på Bukefalos där det sitter folk som verkligen älskar sina hästar och som skulle kunna gå genom eld och vatten för dom, då får man räkna med ett par käftsmällar om man skriver en sådan här grej.

Just för tillfället? Hur många gånger måste jag berätta att det här pågått under en längre tid? Läs alltihop istället för det du kan hacka på!

Och sluta för guds skull vara så löjlig, du vet ingenting om mig eller min relation till mina hästar, eller min kärlek till mina hästar. Du har läst en tråd på Bukefalos och därefter dragit slutsatsen att jag är en urusel hästmänniska, och person. Skärp till dig.

 

[Grålly]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Med tanke på det du har skrivit, inte matat hundarna etc, att det skulle vara en anledning att ta bort hästarna, pga missförstånd inom familjen, så kan jag verkligen inte tycka annat än att det inte är att kämpa för hästarna, att stå ut för hästarnas skull.

Och att prata med någon utomstående var ju tydligen inte på tal om övht, sån är inte din familj tydligen så det är ingen ide ens. Familjerådgivning, exakt vad är annorlunda än det som jag skrev? Hakade du upp dej på ordet psykolog? Har du ens föreslagit det? Pratar ni övht?

Så utifrån det du skriver så tycker inte jag direkt du kämpar för hästarna utan tänker på att ta bort dom av fruktansvärt dumma anledningar. Du får nog ta och skriva en enda vettig anledning annat än att det är "lite" jobbigt att komma hem för att jag iallafall ska ändra uppfattning.

Bara för jag menar att hästar kan gilla sitt liv så ska jag fundera på om jag är en dålig hästägare? Liksom va? Nej, det är nog ingenting att tänka på där. Jag anser att en bra hästmännska faktiskt kan se att en häst gillar sitt liv, att den är lycklig och tycker om att leva.


Den här åsikten kan omöjligt en bra hästmännska ha, blir så upprörd över din syn på dessa galet underbara djur.

Anledningen till att jag funderat på att avliva mina hästar har inte någonting med hundarna att göra.

Sån är inte min familj, nej. Jag kan inte tvinga någon att göra någonting. Ja, vi pratar. Men jag behöver inte ens ställa frågan utan att veta vad de tycker. Vi pratar ordentligt i min familj, och där ingår även att uttrycka sina åsikter klart och fullt ut, och vi känner varandra. Vi har levt med varandra hela mitt liv.

Det är fortfarande inte "lite" jobbigt att komma hem, men det örat har du inte lyssnat på, nej.

Jag har aldrig sagt att en häst inte gillar sitt liv. Jag har sagt att en häst inte kan tänka att den gillar sitt liv. Men kanske om jag skriver det en femte gång, så går det kanske in och stannar istället för att fortsätta ut rakt igenom..

Upprörd över vilken syn!? Jag har sagt helt och hållet sanna saker. Fortfarande: Läs lite etologi. Jag håller med dig, det är helt och fullt fantastiska djur vi pratar om, djur alltså. Vad är det som är fel med det? Varför kan du inte acceptera att de är djur, med djuriska egenskaper?

 

[Miloni]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Just för tillfället? Hur många gånger måste jag berätta att det här pågått under en längre tid?

Du får nog tänka på vad du skriver om du inte vill ha reaktioner. Skriver man en sån sak så kan man inte räkna med annat.

Och ja jag vet att det pågått under typ vadå ett år eller nåt. Men detta är inte ett problem som kommer att vara för evigt, det är ett problem som lätt går att lösa med hjälp, som ni då inte vill ha.

Och djur har också känslor, dom kan känna att dom gillar sitt liv. Har aldrig nånsin skrivit att dom tänker det.

 

[Stenmagi]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Jag vill gärna ha svar på vad det är med min syn på hästar som gör att jag inte ska ha häst. Har sagt det förr och säger det igen: Slå upp vilken djur-etologibok som helst. De flesta i den här tråden verkar ju tro att hästarna finns till för att älska oss, och att de lever för att "umgås" med sina kompisar och allt det andra "roliga" i livet.

Djuren finns faktiskt till för oss människor. De ger oss kärlek! Oavsett om det är en häst, hund, katt eller ett litet marsvin så skänker de oss glädje och kärlek och det är många som söker tröst hos sina djur när de är ledsna. Hästar och djur överhuvudtaget är väldigt kloka, ibland många gånger klokare än vi människor.

Jag har efter att ha läst dina inlägg i den här tråden fått uppfattningen av att du tycker att hästar är maskiner. Du påstår att en häst inte kan vara glad, att en häst inte bryr sig om livet i sig utan bara lever för föda och fortplantning. Det är helt fel och jag förstår inte hur du överhuvudtaget har kunnat få för dig att en häst inte är mer än ett vandrande kolli? Vem har lärt dig att se på hästar på det sättet?

En häst som är glad och mår bra lyser det om. Deras ögon tindrar, pälsen är blank och fin och hästen är i god kondition. Den leker och har roligt med sina kompisar i hagen. Den sparkar bakut och stegrar - visar sin styrka! Den gnäggar glatt och den älskar sin människa. Den springer mot den och älskar att bli ompysslad och motionerad. En ledsen häst är precis tvärtom.

Det var du som startade denna tråden och det var du som skrev att du funderade på att avliva dina hästar på grund utav att du just nu bråkar med dina föräldrar och det är därför du som får ta konsekvenserna - folk säger vad dom tycker och tänker här! Ingen här kan bestämma åt dig vad du ska göra men snälla människa, öppna ögonen! Man kan inte avliva två friska hästar för att man har problem med sina föräldrar.. om du avlivar dina djur och det sedan löser sig med dina föräldrar, kommer du då någonsin förlåta dig själv för att du avlivade dina hästar?

 

[Tussinussen]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Jag tror att det som TS skriver kan sammanfattas med orden "hästar lever i nuet". Fast hon skrev det på ett sätt som gör dig upprörd. Mer komplicerat än så är det kanske inte?

 

[black_darling]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Klart jag inte vill det här. Det är det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Mina föräldrar använder det faktum att de är snälla och tar hand om hästarna under veckorna emot mig. Jag har ingenting att säga till om. Mamma sopar ihop spånet i boxarna när hon mockat, vilket är dåligt för golvet och medför att det luktar piss i hela stallet. Det får jag inte säga någonting om, inte ens på ett snällt sätt. Hästarna får ofta för mycket mat, det får jag inte säga någonting om. Stallet kan se rörigt och stökigt ut när jag kommer, men jag skulle bara våga påpeka det. Jag är ständigt skyldig de något - för att de tar hand om hästarna.

Och att alltid komma hem och känna sig ovälkommen är inget roligt. Det är inte ett litet problem. Och det har inte pågått i två veckor. Jag är så less på att bli överkörd och jag mår dåligt av att vara hemma.

Ni andra:

Oetiskt, ja, det kan man väl tycka. Jag anser att en död häst aldrig lider, och jag tycker inte att man ska ha hästar för att man måste. Ibland händer det saker som gör att man inte kan eller vill ha kvar dem, om det beror på att intresset tar slut eller på att det helt enkelt inte fungerar kvittar väl? Skulle jag kunna sälja dem så skulle jag kanske det, men det är ju en speciell situation. Jag har lovat ena ägaren, och min egen är osäljbar. Vad ska man göra? Tvinga sig själv att ha kvar dem trots att man inte mår bra?

Självklart är ingenting av detta hästarnas fel, absolut inte. Ja, hästarnas väl och ve går före. Det är väl därför jag funderar på att göra mig av med dem? Att sluta komma hem och lämna dem hit, eller göra mig av med dem, ja, då anser jag väl att jag ser till hästarnas väl och ve när jag gör mig av med dem.

Ett år är ingen lång period vanligtvis, men mår man dåligt kan det kännas som en halv livstid.

Jag tycker att du resonerar väldigt klokt! Du har ett ansvar som djurägare och jag tycker att du tar det, till 100 % om du väljer att avliva. Som sagt, ett dött djur är inte ett olyckloigt djur! Sen har man väl djur för att man mår bra av det? Visst, det är inte alltid en dans på rosor, men om man mår mentalt dåligt av det så ser jag ingen anledning. Jag håller helt och fullt med dig. Det är dina djur och ditt beslut. Så länge du känner dig okej med det. Sen vad andra säger tycker jag inte att du ska bry dig om.

 

[black_darling]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Sen fö. du har haft hästen i 4 år, har du inte gjort den någolunda tryggare för människor? Jag vet att hästar kan förändras och dom kan börja lita på människor igen med rätt hantering. Och efter 4 år borde det finnas en annan människa i hela sverige som kan ta sej an en känsligare häst.

Nu börjar jag bli lite upprörd. Vem VILL ta hand om en sån häst? Skulle DU betala stallhyra, mat, hovslagare och veterinär samt allt annat för en häst som det skulle ta ETT ÅR att kunna hantera? Skulle DU offra det? Med handen på hjärtat.

Det skulle i alla fall inte jag. Jag skulle hellre lägga dom pengarna på en häst utan så mkt bagage.

 

[Rhodugune]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Jag håller med de som gett dig rådet att försöka prata med dina föräldrar, men fokus på att lösa problemen ni har och utan att försöka lägga skulden på någon.

Jag tycker också att det låter troligt att de sörjer att deras lilla flicka blivit stor och att du inte är en del av deras familj på samma sätt som när du bodde hemma och inte längre vet vad som ska göras och därför reagerar med att bli sura.

Har du nämnt någonting för dina föräldrar om hur du mår och vilka funderingar du har över hästarna och din ovilja att komma hem?

Jag kan bara föreställa mig hur jobbig den här situationen är för dig och hur mycket energi du tappat pga det här, men försök att orka prata med dem.

Jag ser en människa som är i en situation som ser olöslig ut och ber om hjälp, en person som inte ser någon utväg och därför ber om råd och som ser avlivning som absolut sista utväg, men det är som sagt det sista hon vill!

*skickar en massa styrkekramar*

Jag förstår att känslorna går höga när det talas om att avliva friska djur.

Men även om ts skulle kunna övertals att tycka precis som ni, kvarstår problemet, att ts situation inte fungerar;
att när det är som det är nu, går det inte att ha hästarna hemma, när hennes föräldrar får henne att må så dåligt, situationen är ohållbar i längden.
Så om ni verkligen vill hjälpa ts's hästar hjälp ts att hitta en lösning!

Jag hoppas att du lyckas hitta en lösning, för det skiner igenom hur mycket dina hästar betyder för dig.

Många varma pepkramar, Maya