Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

[kimsan]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

hej ledsen för din skull med dina föräldrar . kan inte din hovslagare ha hästarna hos sig?. är där ingen lösdrift i närheten där du pluggar?skaffa medryttare till den snälla hästen .


hoppas det löser sig för dig stor kram . men du avliva inte dina hästar det är som du säger dina bästa vänner, utan dom kommer det inte gå bra i skolan tror jag för då har du bara dåligt samvete och tänker bara varför och så .

 

[IslaBonita]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

TS:Nu har du fått flera flera svar och nästan alla tycker du gör fel som avlivar hästarna, du har fått förslag om hur du kan låta någon annan hjälpa till med dem, komma bättre överens med dina föräldrar, sälja dem, låna ut på foder och så vidare.

ALLA tips avfärdar du... Du kallar tråden "hur klarar man ta bort sina bästa vänner", men då du inte verkar vilja ge dem någon chans på något vis låter det mer som dina värsta ovänner.

 

[Barret]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Ett år är inte länge. Själv spenderade jag över fyra år med att kuska mellan sjukhuset (där min alkoholiserade mor hamnade varje gång hon kollapsade, mot slutet minst en gång i veckan), skolan och stallet. Eller så kom jag hem till en mor som drack som en fisk och en far som låg däckad nere på sitt rum eller stod och skrek åt mamma. Jag hade ingen bil, min pappa (som själv är gravt alkoholiserad) iddes inte besöka min mamma på sjukhuset utan ringde sin tonårsdotter (mig) som fick rusa nästan en kvarts väg eller mer till bussen från stallet utan att ha hunnit mer än anlända till stallet och möjligtvis mocka. Ridning eller motion av hästen var knappt att tänka på. Möjligtvis under helgerna då mina föräldrar åtminstone bara var hemma och förhoppningsvis inte kunde råka kollapsa på perrongen till tåget eller busshållplatsen. Men på helgerna var jag själv så utmattad både mentalt och fysiskt att jag gick på autopilot. Ingenting kändes kul, stallet kändes som en plåga just för att jag hela tiden väntade på att något nytt hänt hemma eller visste att jag skulle komma hem till fulla föräldrar och ett hus som luktade gammal fylla. Jag fasade alltid för att mobilen skulle ringa och kunde aldrig slappna av.

Och naturligtvis insåg inte mina föräldrar detta. Hur kunde de när de hade så fullt upp med sina egna svagheter och inte ens iddes ta itu med dem?

Trots allt detta, trots att jag så ofta kände att "jag orkar inte mer. Det måste få ett slut", så tänkte jag aldrig ens för en sekund på att göra mig av med min häst. Han var mitt stöd i allt och trots att han är en sådan häst som mår bäst när han får jobba och göra saker så verkade han känna på sig att det var något som inte stämde så han var så lugn och go. Jag tog med mig läxorna till stallet och satt hos honom och pluggade, på det sättet kunde jag umgås med hästen samtidigt som jag skötte skolan.

Förvisso är allas sätt att hantera sånt här indiviuellt och jag kan inte säga åt dig vad som är rätt och fel att göra i din situation. Jag kan bara känna att det är sorgligt att du ska behöva förlora dina bästa vänner, kanske till och med ditt bästa stöd, för evigt i en tid då hästarna kan vara din mentala livlina. Och det bara för att saker inte riktigt funkar i ditt övriga liv.

Döden är slutgiltig. Skulle saker och ting sedan ändra sig till det bättre och du känna att du har tid och möjlighet igen skulle du ändå inte kunna få tillbaka dina älsklingar utan de skulle vara borta för evigt.

Det är många bra förslag på hur du kan lösa saker och ting i den här tråden. Du kanske kan hitta en fodervärd i samma stad du pluggar i? Om du pratar med förre ägaren till din gamling kanske h*n kan hjälpa dig med tips och råd? Det är ingen mening med att försöka lösa sånt här på egen hand, det lägger bara sten på en redan tillräckligt tung börda. Var inte rädd för att fråga dig omkring, höra dig för, pejla läget. Och prata med dina föräldrar. Försök sätta dig ner, skriv ett brev eller prata med dem ansikte mot ansikte. Förklara hur du känner. Förklara att det här håller inte. Jag kunde inte göra det med mina föräldrar, inte förrän efter att min mamma farit så illa av alkoholen att hon var på döddens tröskel och, enbart för att ens överleva, blev tvungen att bli nykter.

Oavsett vilket så hoppas jag att det löser sig för dig. Det finns alltid mer än en lösning i de flesta fallen. Det handlar bara om att man måste köra på "think outside the box". Det är svårt, man får gärna tunnelseende när det är svårt för en, men gör så gott du kan oavsett vilket slutresultatet blir. På det sättet behöver du iaf inte stå där om ett år eller tjugo och fråga dig själv: "Varför gjorde jag så här? Vad kunde jag gjort annorlunda?"

 

[Micks]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

TS:Nu har du fått flera flera svar och nästan alla tycker du gör fel som avlivar hästarna, du har fått förslag om hur du kan låta någon annan hjälpa till med dem, komma bättre överens med dina föräldrar, sälja dem, låna ut på foder och så vidare.

ALLA tips avfärdar du... Du kallar tråden "hur klarar man ta bort sina bästa vänner", men då du inte verkar vilja ge dem någon chans på något vis låter det mer som dina värsta ovänner.

kunde inte sagt det bättre själv.

 

[wall]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Grålly!


Har inte hängt med i tråden, men:

Har haft förmånen att träffa en del "slakthästar", innan de gått till slakt.
Och hitintills så har omplaceringarna fungerat bra efter väldigt lite arbete med djuren, o mycket med att hitta rätt ägare.

Vad är problemet?
Var finns hästarna?
Vad är det för hästar, lynne/personlighet?

(Är det inte allt för långt från mig så kan jag nog tänka mig att ta hem de, vet två vettiga personer som söker häst, den ene vill ha dressyr-ämne, den andra körhäst, men ingen av de klarar av någon hård/skarp individ).



//m

 

[Miloni]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

De lever inte för att det är roligt, en häst har fortplantning och mat i huvudet. De reagerar och agerar instinktivt för det mesta, och de kan inte känna att det är roligt att leva.

Då har du då inte sett en riktigt lycklig häst iallafall, då hade du inte resonerat på det sättet.

Varför inte bara utrota alla hästar isåfall, dom lever ju endå inte för någonting och värderar tydligen inte ett bra liv. Nej, du har en väldigt tråkig syn på hästars liv.

 

[Johanna_s]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Här hemma är det i alla fall någon de känner som tar hand om dem, men att flytta de till ett nytt ställe och sedan inte ha tid med dem, utan låta okända människor sköta allt, det är fel i mina ögon. .

Nu har jag inte följt hela tråden men blev så paff när jag läste det där..
Hade du köpt en häst av mig och tagit bort den när den va fullt frisk så had jag blivit tokig!!
Det jag inte förstår är hur du kan skaffa en ny häst som du inte känner, men du kan inte låta andra människor ta hand om dina för att den människan inte känner dina hästar.. När jag lånade ut min häst på foder så va jag väldigt nogrann med vem som fick låna han, och jag tycker det funkar super bra! Så ett tips försök att låna ut hästen/hästarna!

 

[Grålly]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Hej TS

Kan du inte bara ta din pappa på sina ord, och strunta i att åka hem på helgerna? Bestäm dig för att vara utan hästarna ett tag? Blir dom sura och undrar varför du inte kommer och tar hand om hästarna och annat, svara "ja men ni vill inte att jag kommer hem, ni säger att jag bara är sur".

Min erfarenhet från när jag var yngre och inte hade en alldeles fridfull relation till mina föräldrar var att vi kom bättre överens när vi kom ifrån varandra rent fysiskt. Håll dig borta ett tag, bit ihop och lita på att hästarna har det bra och låt dina föräldrar längta efter dig lite. Du är trots allt deras barn, dom vill faktiskt inte vara utan dig. Om du kan t ex åka hem en gång i månaden så har året snart gått så kan du ta med dig hästarna, och har sluppit göra något du ångrar.

Ja, det kanske måste bli så. Men jag vill ju hem, för hästarnas skull. Men det tål ju att funderas på.

Trani: Varför tycker du det? Jag säger som det är. En häst lever i nuet, de kan känna att saker de gör för tillfället är roligt/trevligt. Motion, pyssel, borstning, mys och så vidare, men en häst kan inte tänka att "Vad livet är kul". De kan trivas med livet, men det är ingenting de kan tänka.


Kimsan: Han har redan nästan 10 stycken så jag tror inte han har tid med det, tyvärr. Jag ska som sagt fundera och se på hur det går att lösa! Tack för ditt svar.

IslaBonita: Fortfarande ska ena hästen ha sitt sista hem hos oss, om inte ägaren ändrar sig.

Angående andra hästen: Det kan vara lätt att säga att sälja, hyra ut osv., är ett alternativ, när man inte känner hästen. Jag vill göra det bästa för henne.

Jag har inte avfärdat alla tips, jag tar som sagt åt mig av allt som skulle vara möjligt, men kommer i slutändan ändå att göra det jag känner är bäst. Jag tänker inte ta ett beslut angående mina hästar, varav en jag känt i 4 år, med grund av vad andra människor tycker och tänker. Jag tackar ödmjukast för alla svar, de hjälper mig, men beslutet om vad jag gör och hur tar JAG ändå, i slutändan.

Barret: Jag ska läsa igenom ditt inlägg ordentligt när jag har mer tid, och svara då.

Wall: Tack för erbjudandet men jag tänker inte lämna iväg dem just nu, och inte bara "så här". Jag ska först bestämma mig vad jag ska göra.

Det är iaf två kallblodstravare, en som helst inte gör någonting annat än att äta, så dressyr-ämnen är det inte.

Miloni: Jag har ingen tråkig syn på hästars liv. Det är så det är. Alla levandes mål är att fortplanta sig, att föra sina gener vidare. Jag har aldrig sagt att de "inte värderar ett bra liv". Jag säger inte att en häst inte kan må dåligt. Det jag säger är att en häst inte kan tänka på det sättet som vi. De kan inte tänka: "Jag älskar mitt liv". De gillar något, eller så gör de det inte.

De kan må bra, trivas med sitt liv, tycka det är trevligt att bli riden/körd, osv., men de tänker inte som en människa.

Johanna_s: Som jag skrivit så kommer ett avlivningsbeslut i så fall att tas i samförstånd med förra ägarna. Vill de inte det så kommer så självklart inte att ske.

Det jag menade var att jag inte vill flytta min häst till ett stall i närheten av mig, för att sedan inte ha tid utan komma till stallet när tiden räcker till. Tycker att det är skillnad om man säljer en häst, då är det meningen att nya ägarna ska lära känna hästen, äga hästen, pyssla, rida osv. Ställer man de däremot i ett stall där in- och utsläpp ingår så leder någon okänd ut dem, en annan okänd in dem, en tredje okänd fodrar, och jag är aldrig där. De har ingen som pysslar, umgås, ingen de lär känna (för det är ofta man delar jourer, och då blir det nytt folk hela tiden).

 

[Miloni]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Miloni: Jag har ingen tråkig syn på hästars liv. Det är så det är. Alla levandes mål är att fortplanta sig, att föra sina gener vidare. Jag har aldrig sagt att de "inte värderar ett bra liv". Jag säger inte att en häst inte kan må dåligt. Det jag säger är att en häst inte kan tänka på det sättet som vi. De kan inte tänka: "Jag älskar mitt liv". De gillar något, eller så gör de det inte.

Jag vet mycket väl om att hästar inte tänker som människor, har jag aldrig påstått heller. Men hästar förtjänar ett lyckligt liv, dom förtjänar att må bra och helt enkelt tycka om sitt liv för jo dom kan faktiskt tycka om livet också.

Jag har sett lyckliga hästar, ser min lyckliga häst varenda dag som har en galet positiv syn på livet. Att ens tänka tanken att för honom så spelar det egentligen ingen roll om han dör är bara hemsk. Tror knappast att han inte hade brytt sej. Och han är dessutom valack och lever inte för fortplantning, han bryr sej inte om brunstiga ston överhuvudtaget. Han lever för kompisar och det roliga.

En häst kan defintivt vara lycklig och tycka om sitt liv.

 

[heidi maria]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

*kl*

Har läst det mesta i tråden och jag kan bara säga att ja, det är jäätttehemskt om man tvingas avliva hästarna och jag skulle nog prova helt enkelt att gå på familjerådgivning med föräldrarna eller typ boka ett möte med föräldrarna och verkligen prata ut om allt. Ni kanske kan skriva något kontrakt om vem som gör vad vilka dagar? och även ta upp att avlivning kan bli ett alternativ om det inte löser sig. Förklara hur svårt läget är för dig och fråga om det är för mycket för dem att ta hand om hästarna.

MEN, hur många tusen kor, grisar och hästar slaktas det inte varje år? Inte en endaste av dem har gjort något ont eller bär någon skuld i det, men det är så det är helt enkelt. Att göra skillnad på de här två hästarna och alla de andra hästarna som avlivas tycker jag är en riktig dubbelmoral. Det bästa vore ju om alla de djuren fick leva ett lyckligt liv ute i hagen först och ha någon som tog hand om dem, men så är det inte. I det längsta kan man juf försöka orda det för hästarna, men varenda djur som avlivas har ju en personlighet, tankar och åsikter och en vilja att leva.

Bara för att man själv har en personlig relation till det djuret börjar man garna tycka att just den hästen är viktig, men sen går man glatt till ica och köper sitt köttfärspaket och mumsar i sig, inte sitter man där och gnyr över att djuret dödats i sina bästa år och aldrig sett skymten av en ryktborste och en stor grön hage. Man tänker förstås tanken och köper helst kött som producerats på bästa vis för djuren, men de har inte haft det i närheten så bra som ts hästar haft det under sitt liv. Den avlivningsmetid man använder på hästar kombinerat med den vård de fått borde ju få folk att klappa händerna och köpa köttet, inte anklaga och påstå att ts ska ha djurförbud. Hårt men sant.

 

[heidi maria]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Det är förstås att dra det till sitt yttersta, tycker man självklart ska försöka ta hand om eller sälja hästen om mna inte kan själv. Att avliva är ju verkligen sista utvägen.

 

[Miloni]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

MEN, hur många tusen kor, grisar och hästar slaktas det inte varje år? Inte en endaste av dem har gjort något ont eller bär någon skuld i det, men det är så det är helt enkelt. Att göra skillnad på de här två hästarna och alla de andra hästarna som avlivas tycker jag är en riktig dubbelmoral.

Är det ens någon som har skrivit nånting om det? Alltså jämfört med andra djur som fötts upp för att bli mat i unga år. Jag är emot all form av uppfödning av djur som föds upp för köttets skull som inte har ett bra liv innan dom blir mat. Man kan faktiskt köpa kött från frigående kossor och allt det där, djur som fått flera fina år. Vad jag vet så föds inte hästar upp i sverige med tanken att dom ska bli mat när dom är några år, det är väl mer än bonus om man är tvungen att ta bort hästen.

 

[Humelibumlan]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Nu har jag inte följt hela tråden men blev så paff när jag läste det där..
Hade du köpt en häst av mig och tagit bort den när den va fullt frisk så had jag blivit tokig!!Det jag inte förstår är hur du kan skaffa en ny häst som du inte känner, men du kan inte låta andra människor ta hand om dina för att den människan inte känner dina hästar.. När jag lånade ut min häst på foder så va jag väldigt nogrann med vem som fick låna han, och jag tycker det funkar super bra! Så ett tips försök att låna ut hästen/hästarna!

Jag tycker helt tvärtom, hade ts tagit en häst från mig med löftet om sista hem så hade jag jagat ts med blåslampa om hon sålt den vidare.

Helt fördomsfullt så drar jag slutsatsen att detta handlar om hästar som inte har något större marknadsvärde och med den erfarenhet jag besitter ang. vandringspokaler så tar jag hellre bort en frisk häst än riskerar att de hamnar hos fel ägare.
Och ja, man kan hitta rätt ägare till en viss individ men vad sker om den ägaren t ex hamnar i ts sits och har inta samma känsla som ts, utan säljer vidare till nästa bra hem, som inte heller kan ha kvar hästen utan säljer den vidare... och tillslut så har hästen hamnat hos Lisa som varken kan/vill eller vet.

 

[EmblaAsk]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

*kl*

Det låter som en jobbig sits du har hamnat i. Att avliva hästarna är en lösning, och jag förstår att det är sista utvägen så jag säger inte mer om det...

Tycker att du ska försöka att prata med föräldrarna om det här problemet, och kanske kunna kompromissa så att alla blir nöjda... För föräldrarna är hästarna INTE problemet om jag har förstått det rätt? Utan att du inte hinner/vill hjälpa till på helgerna? Och att du enligt dom är "Sur" hela tiden?

För att minska på arbetsbördan, finns det möjlighet att hästarna kan få gå på lösdrift?
Du behöver prata eller skriva ett brev och förklara för föräldrarna hur du mår, och sedan behöver ni göra en plan för vem som skall göra vad. När du kommer hem på helgen skall du ex. laga middag, sköta hästarna och dammsuga nedervåningen. Då vet du vad du förväntas göra och föräldrarna vet vad du kommer att göra och ingen av er behöver irritera sig på att du gör/inte gör vad dom ber dig. OM du vet i förväg att du skall göra vissa sysslor så kan du planera och det är lättare för dig att få tiden att gå ihop!

För min del är det självklart att man hjälper till om man bor hemma, men ni behöver enas om nivån och gör detta nu och en gång för alla, så slipper ni konflikt och bråk.Detta gör säkert att dina föräldrar mår dåligt också....Ingen vill väl vara arg och skälla på sitt barn, när man kan ha det trevligt ihop?

Jag tror absolut att alla har att vinna på att ni pratar igenom detta ordentligt och hoppas att ni kan finna en lösning tillsammans! Pepp, pepp, pepp!

 

[Trani]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Trani: Varför tycker du det? Jag säger som det är. En häst lever i nuet, de kan känna att saker de gör för tillfället är roligt/trevligt. Motion, pyssel, borstning, mys och så vidare, men en häst kan inte tänka att "Vad livet är kul". De kan trivas med livet, men det är ingenting de kan tänka.

Det är skillnad på att tänka att livet är roligt och att känna att livet är roligt.

Måhända att hästar inte kan formulera tanken "Mitt liv är underbart", men nog tusan kan de känna det! Det vet förhoppningsvis alla som umgås med hästar, att de kan vara lyckliga och olyckliga, glada och ledsna, och tusen saker däremellan.

Visst, en död häst lider inte. Men den är inte heller lycklig. Du är inte en hemsk djurplågare om du tar bort dina hästar men det är möjligt att du värderar deras liv lite väl lågt.

Det kanske bara var en förbannat ogenomtänkt formulering men att hävda att hästar inte kan känna att det är roligt att leva är att förminska deras värde som levande varelser.

 

[Trani]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

TS:Nu har du fått flera flera svar och nästan alla tycker du gör fel som avlivar hästarna, du har fått förslag om hur du kan låta någon annan hjälpa till med dem, komma bättre överens med dina föräldrar, sälja dem, låna ut på foder och så vidare.

ALLA tips avfärdar du... Du kallar tråden "hur klarar man ta bort sina bästa vänner", men då du inte verkar vilja ge dem någon chans på något vis låter det mer som dina värsta ovänner.

Huvudet på spiken! Jag håller helt med.

 

[wall]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Grålly,



Hör av dig om du ändrar dig!


Har själv en bruksnordis o 2 kallblodstravare, den ena skulle gå på slakt för ett år sedan pga att hon testet att "sparka ut" fodervärden, men tack o lov så hade hon en underbar ägare som offrade en helg för att lämna henne hos oss (märr'n är nu klubbmästare i hoppning).

Den andra hade sprungit sönder benen under sina 10 år på travet när vi köpte honom, så hoppning över metern sliter för mycket, men han är nu placerad i dressyr (vilket han inte gillar speciellt mycket), och kommer att starta i DM i skogskörning i vinter.



//m

 

[Johanna_s]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Ja men det förstår jag själv, jag syfta inte på den hästen!

 

[Grålly]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Jag vet mycket väl om att hästar inte tänker som människor, har jag aldrig påstått heller. Men hästar förtjänar ett lyckligt liv, dom förtjänar att må bra och helt enkelt tycka om sitt liv för jo dom kan faktiskt tycka om livet också.

Jag har sett lyckliga hästar, ser min lyckliga häst varenda dag som har en galet positiv syn på livet. Att ens tänka tanken att för honom så spelar det egentligen ingen roll om han dör är bara hemsk. Tror knappast att han inte hade brytt sej. Och han är dessutom valack och lever inte för fortplantning, han bryr sej inte om brunstiga ston överhuvudtaget. Han lever för kompisar och det roliga.

En häst kan defintivt vara lycklig och tycka om sitt liv.

Men du förmänskligar dem ju. Du säger följande: "Hästar vill leva, dom vill inte dö", "Hästar har en enorm livskraft och vill leva", "En död häst kan heller inte uppleva hur bra livet är, hur kul livet är att leva".

Att hästar har livskraft - JA. Det håller jag med om. Men en häst vet inget annat än att leva. En häst vet inte vad "liv" är. Den finns till, den är. De har inget tänkande som sträcker sig fram i tiden. De kan inte tänka i framtidsperspektiv, de finns NU. Därmed inte sagt att den inte har känslor. De kan vara arga, glada, förvirrade och så vidare, precis som vi. Men de är det i nuet. Så: De förstår alltså inte vad "liv" är. Och så vitt jag vet så vet de inte vad "döden" innebär heller. De kan inte tänka att de vill leva. Och även om det är gulligt och fint att en sjuk häst skulle kämpa för att hon vill uppleva hur fint livet är, så fungerar det inte så. Det sker instinktivt.

Håller helt med dig om att hästar förtjänar ett lyckligt liv.

Här fortsätter du förmänskliga din häst: "Att ens tänka tanken att för honom så spelar det egentligen ingen roll om han dör är bara hemsk. Tror knappast att han inte hade brytt sej." Ena stunden lever hästen, andra är den död. Den hinner inte tänka någonting. När den är död så är den död, och den kan alltså inte bry sig om att det inte längre lever. Därmed, fortfarande, inte sagt att de lika gärna kan tas bort allihopa, det är inte så jag menar.

Han är valack nu ja, därför att han kastrerats. Ingen frisk häst föds valack. Precis som ingen frisk människa föds steril, eller något annat djur för den delen. Alla levande varelser lever för att fortplanta sig, även vi, och också hästar. Det är hela meningen med livet, att man ska föra sina gener vidare. Hästen din har inte fötts för att umgås med kompisar och ha kul, den har fötts för att föra SINA gener vidare, precis som dess mor och far har fötts för att föra sina gener vidare - vilket resulterade i din häst.

En häst kan trivas med, eller "tycka om" som du säger, sitt liv, men kan inte tänka "Jag tycker om mitt liv". Den trivs eller så trivs den inte.

Heidi maria: Håller med dig i en del!

Humelibumlan: Oavsett vad någon här på Buke säger, eller någon annan för den delen, så kommer jag att hålla mitt löfte till förra ägarna, FÖRUTSATT att de inte vill någonting annat. Skulle, precis som du, bli fullständigt skogstokig om köpare till mina hästar lovat att det ska bli hästens sista hem och sedan sålt den vidare. Då hade det tagit hus i helvete, det kan jag lova.

Det är hästar som får säljas för ett par tusen kronor, ja.

EmblaAsk: Det här handlar ju inte om arbetsbördan... Jag vet ju inte vad det handlar om, egentligen.

Angående planera sysslor: Det är en av de saker vi bråkat om, att jag inte självmant gör saker. Jag har sagt att jag gärna hjälper till, skriv en lapp vad jag ska göra så gör jag det. Men då tycker mamma att det inte ska behövas skriva någon lapp, jag ska själv kunna veta vad som ska göras. Men det är inte så lätt att komma till ett hus där man själv inte bor längre, och veta vad som gjorts, vad som behöver göras. Här i min lägenhet behöver ju ingen säga åt mig vad jag ska göra, för jag vet vad som behöver göras. Jag vet exakt när taket och väggarna torkats, när duschen tvättats osv., men det är ju för att jag och bara jag spenderar mycket tid här. Hos mamma och pappa vet jag ju inte, jag är ju bara där ca 2 hela dygn/vecka.

Tack för svaret och peppet, det värmer!

Trani: Självklart kan en död häst inte vara lycklig, den är ju död. När den är död kan den alltså inte heller känna att "Oj attans, jag som vill vara lycklig". Förstår du hur jag menar?

Det går inte att förklara mer, jag hänvisar till tidigare inlägg och svar. Vi kanske menar samma sak men pratar olika språk.

Wall: Javisst. Tack!

 

[Trani]

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Trani: Självklart kan en död häst inte vara lycklig, den är ju död. När den är död kan den alltså inte heller känna att "Oj attans, jag som vill vara lycklig". Förstår du hur jag menar?

Det går inte att förklara mer, jag hänvisar till tidigare inlägg och svar. Vi kanske menar samma sak men pratar olika språk.

Och har troligen olika värderingar. Men jag önskar dig och dina hästar lycka till, oavsett vad för beslut du tar!