Grålly
Trådstartare
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?
Jag har absolut inte bestämt mig, jag kommer fundera igenom det mycket noga och tar till mig alla svar jag får här. Jag tänker inte impuls-avliva dem, utan det ska vara ett beslut som jag känner mig tillfreds med och som jag känner att jag kommit fram till efter många noggranna funderingar.
Och jag håller med om att man kan hålla diskussionen på en hög nivå, men det är många starka åsikter och många som tycker att jag är en hemsk människa, och då blir det ofta lite "taggarna utåt" rätt fort.. Det hade jag förväntat mig, så det är lugnt.
Miaa: Att ta med henne kan vara väldigt svårt ekonomiskt, för tillfället, och tidsmässigt. Jag åker till skolan från boendeorten kl 20 i 7 och kommer sällan hem före kl 17. Därefter har jag ofta några timmars plugg och sen är det sova tidigt för att kunna stiga upp före 6. Jag vet helt enkelt inte om jag orkar med att ha en häst på heltid samtidigt som jag pluggar. Tar jag med henne vill jag ge henne det hon förtjänar, och jag vill själv vara dit varje dag. Jag vet inte om jag kan ge henne det, just nu. Men det kan ju bli aktuellt senare beroende på hur mina studier ändras med tiden.
Tscabo: Det vet jag faktiskt inte. Som det känns nu behöver vi en lång paus ifrån varandra, och det går inte så länge jag har hästarna. Det har känts så här ett tag och sista utskällningen jag fick kändes som droppen som fick bägaren att rinna över. Jag vet inte hur länge till jag orkar med. Det är därför jag väljer att åtminstone fundera på om jag måste göra mig av med hästarna. Det är ingenting som kommer ske inom en vecka eller ens en månad, men tanken har börjat gro.
Miloni: Jag är ledsen att du tidvis är deprimerad, det kan inte vara lätt.
Jag har alltid vetat vad hästar kostar, men eftersom jag tänkt ha dem hemma (vilket är bra mycket billigare än ha dem inackorderade på nuvarande boendeorten) tills jag slutar skolan och kan skaffa jobb, och på så vis få en ekonomi som går runt trots att jag har hästarna inackorderade, var det här inte planerat. Att göra mig av med dem, alltså.
"Hästar vill leva, de vill inte dö". Ärligt talat, en häst är en häst. Ja, jag vet, det är fortfarande en varelse med känslor och det är varelser som jag älskar högt, men kom igen.
Om du tror att jag tänker avliva mina hästar för att få tröst, är du helt fel ute. Jag vill gråta av bara tanken, och det är verkligen mina bästa vänner vi pratar om. Jag skulle inte skilja mig från dem för skojs skull. För att må bättre. Jag mår uruselt och jag kommer må ännu sämre om jag tar bort dem.
Nej, jag tror inte heller att jag är den enda i Sverige som kan ta hand om min häst. Men min häst ska hamna nära mig, jag säljer inte en älskad vän långt åt tjottahejki och hoppas att hon får det bra. Jag ska veta vart hon är, kunna hälsa på, se att hon har det bra. Det är mitt ansvar som ägare att se till att hon får det bra i ett nytt hem. Och det kan jag inte göra om hon är 100 mil ifrån mig.
Araminta: Jag vet inte, ärligt talat. Men att säga upp kontakten funkar ju inte, jag är fortfarande beroende av dem ekonomiskt, det är de som ser till att jag kan leva.
Melen: Jag skulle också känna mig som ett riktig jävla as, rätt ut sagt, men det är ingenting jämfört med hur jag skulle känna mig om jag sålde de och sedan fick veta att de inte får det bra, eller att de blir vandringpokaler. Då skulle jag inte kunna leva med mig själv.
Lycanthrope: Ska du leka barn i sandlåda så kan du lämna den här tråden. Att inte ha tid är en helt vettig anledning. Mina hästar är värd tid, kan jag inte ens ge dem det, ja, då ska jag inte ha dem.
Jag skulle aldrig avliva hästen utan att prata med förra ägarna, vi ska vara överens om den saken i så fall.
Det är synd att du tycker att jag inte ska äga ett djur någonsin mer igen, om jag avlivar mina hästar. Jag anser att jag förstår mycket väl vad det innebär att ha djur, och för mig innefattar djurägandet att se till att djuren har det bra så länge de lever och att de får en snabb och smärtfri död, när den dagen kommer. Jag anser att avlivning är bra mycket snällare än försäljning hit och dit, och att man har kvar sina hästar trots att man inte har tid, ork eller kan ge de det de är värda, är mer fel än att inse att en situation inte längre är bra varken för hästarna eller för en själv, och göra sig av med dem, för deras och för sin egen skull.
maarina_91: Det kommer inte hända. Vi är inte en "sådan" familj. Men tack ändå.
Magdaaa: Jag kommer att prata med förra ägarna innan någonting görs. Ja, om jag skulle hitta någon jag litar på skulle det kanske vara ett alternativ.
DarkInNight: Tiden finns inte att ta ena hästen till studieorten, tyvärr. Jobbigt att du har det så. Det är inte kul att behöva vara beroende av andra för att kunna ha kvar sina hästar, men ibland är det ju så.. De vill inte ta bort hästarna, utan vill mycket hellre ta hand om dem, så det är nog inte där problemet sitter. Hoppas det löser sig för dig också.
Lycanthrope: Jag anser att man inte ska behöva svälta för att kunna ha kvar sina hästar. Är man student med ett studiebidrag på drygt 1000 kronor, som bor borta och måste betala hyra, och som dessutom pendlar (vilket blir stora busskostnader) är det väldigt svårt att få ekonomin att gå runt även om man är själv. Har man dessutom en häst är det omöjligt. Tyvärr, annars skulle inget av det här vara ett problem.
IslaBonita: Mina föräldrar vill inte ta bort hästarna utan har själv valt att ta hand om dem. Och jag förstår att de inte hinner med all skottning, och städning som de vill. Men jag hinner inte heller. Jag gör så gott jag kan, jag pluggar mycket för att få bra betyg, jag sköter hästarna när jag kommer hem, jag sköter allt vad gäller spånhämtning, städning av vattenbunkar, mockning av hagar, höhantering och så vidare, och försöker dessutom hjälpa till hemma med skottning och sådant. Jag orkar inte med skolan om jag aldrig får vila, och skolan är min första prioritering just nu, och det anser även mina föräldrar. Men de förstår inte att jag inte orkar hur mycket som helst. Mycket orkar jag ta hand om, men inte ALLT.
Skötare hade jag gärna haft, men här finns ingen. Jag bor i en liten by med medelålders och pensionärer, det bor knappt någon här, tyvärr.
sol_79CAT_end: Tack så mycket, det värmer!
Miloni, igen: Det här var, som sagt, inte planerat. Det var planerat att jag skulle ha hästarna är hemma medans jag pluggade, och sedan ta med en eller båda när jag slutat skolan. Så när jag skaffade en till häst i januari visste jag inte att det skulle bli så här.
Jag kan tycka att du har svårt att sätta dig in i min situation. Du gör ständigt sakerna mindre än vad de är, "lite bråk med föräldrarna" är inte mitt problem. Problemet är att vi inte vill vara med varandra, se varandra, vara beroende av varandra. Det är svårt att undvika om de ska ta hand om mina hästar, och jag ska vara hemma varenda helg.
Ginne: Tack för stödet.
Lillagoajag: Som sagt, det är inte hästarnas fel. Och det här handlar inte om att ta ut mina problem på hästarna. Det handlar om att lösa situationen, och det kan innebära att göra sig av med hästarna. Det har ingenting att göra med att de ska få någon skuld för det här.
Och att jämföra med att "ta bort" ett barn är ju bara absurt, jävligt dåligt resonemang.
Tack för ditt svar.
Rie: Ja, det är ju det. Men det här ska funderas på, och jag ska försöka lösa situationen utan att avliva mina hästar. Jag vill självklart ha kvar dem om det går.
Är tacksam för alla svar och tips, tar till mig det och funderar lite till!
Jag har absolut inte bestämt mig, jag kommer fundera igenom det mycket noga och tar till mig alla svar jag får här. Jag tänker inte impuls-avliva dem, utan det ska vara ett beslut som jag känner mig tillfreds med och som jag känner att jag kommit fram till efter många noggranna funderingar.
Och jag håller med om att man kan hålla diskussionen på en hög nivå, men det är många starka åsikter och många som tycker att jag är en hemsk människa, och då blir det ofta lite "taggarna utåt" rätt fort.. Det hade jag förväntat mig, så det är lugnt.
Miaa: Att ta med henne kan vara väldigt svårt ekonomiskt, för tillfället, och tidsmässigt. Jag åker till skolan från boendeorten kl 20 i 7 och kommer sällan hem före kl 17. Därefter har jag ofta några timmars plugg och sen är det sova tidigt för att kunna stiga upp före 6. Jag vet helt enkelt inte om jag orkar med att ha en häst på heltid samtidigt som jag pluggar. Tar jag med henne vill jag ge henne det hon förtjänar, och jag vill själv vara dit varje dag. Jag vet inte om jag kan ge henne det, just nu. Men det kan ju bli aktuellt senare beroende på hur mina studier ändras med tiden.
Tscabo: Det vet jag faktiskt inte. Som det känns nu behöver vi en lång paus ifrån varandra, och det går inte så länge jag har hästarna. Det har känts så här ett tag och sista utskällningen jag fick kändes som droppen som fick bägaren att rinna över. Jag vet inte hur länge till jag orkar med. Det är därför jag väljer att åtminstone fundera på om jag måste göra mig av med hästarna. Det är ingenting som kommer ske inom en vecka eller ens en månad, men tanken har börjat gro.
Miloni: Jag är ledsen att du tidvis är deprimerad, det kan inte vara lätt.
Jag har alltid vetat vad hästar kostar, men eftersom jag tänkt ha dem hemma (vilket är bra mycket billigare än ha dem inackorderade på nuvarande boendeorten) tills jag slutar skolan och kan skaffa jobb, och på så vis få en ekonomi som går runt trots att jag har hästarna inackorderade, var det här inte planerat. Att göra mig av med dem, alltså.
"Hästar vill leva, de vill inte dö". Ärligt talat, en häst är en häst. Ja, jag vet, det är fortfarande en varelse med känslor och det är varelser som jag älskar högt, men kom igen.
Om du tror att jag tänker avliva mina hästar för att få tröst, är du helt fel ute. Jag vill gråta av bara tanken, och det är verkligen mina bästa vänner vi pratar om. Jag skulle inte skilja mig från dem för skojs skull. För att må bättre. Jag mår uruselt och jag kommer må ännu sämre om jag tar bort dem.
Nej, jag tror inte heller att jag är den enda i Sverige som kan ta hand om min häst. Men min häst ska hamna nära mig, jag säljer inte en älskad vän långt åt tjottahejki och hoppas att hon får det bra. Jag ska veta vart hon är, kunna hälsa på, se att hon har det bra. Det är mitt ansvar som ägare att se till att hon får det bra i ett nytt hem. Och det kan jag inte göra om hon är 100 mil ifrån mig.
Araminta: Jag vet inte, ärligt talat. Men att säga upp kontakten funkar ju inte, jag är fortfarande beroende av dem ekonomiskt, det är de som ser till att jag kan leva.
Melen: Jag skulle också känna mig som ett riktig jävla as, rätt ut sagt, men det är ingenting jämfört med hur jag skulle känna mig om jag sålde de och sedan fick veta att de inte får det bra, eller att de blir vandringpokaler. Då skulle jag inte kunna leva med mig själv.
Lycanthrope: Ska du leka barn i sandlåda så kan du lämna den här tråden. Att inte ha tid är en helt vettig anledning. Mina hästar är värd tid, kan jag inte ens ge dem det, ja, då ska jag inte ha dem.
Jag skulle aldrig avliva hästen utan att prata med förra ägarna, vi ska vara överens om den saken i så fall.
Det är synd att du tycker att jag inte ska äga ett djur någonsin mer igen, om jag avlivar mina hästar. Jag anser att jag förstår mycket väl vad det innebär att ha djur, och för mig innefattar djurägandet att se till att djuren har det bra så länge de lever och att de får en snabb och smärtfri död, när den dagen kommer. Jag anser att avlivning är bra mycket snällare än försäljning hit och dit, och att man har kvar sina hästar trots att man inte har tid, ork eller kan ge de det de är värda, är mer fel än att inse att en situation inte längre är bra varken för hästarna eller för en själv, och göra sig av med dem, för deras och för sin egen skull.
maarina_91: Det kommer inte hända. Vi är inte en "sådan" familj. Men tack ändå.
Magdaaa: Jag kommer att prata med förra ägarna innan någonting görs. Ja, om jag skulle hitta någon jag litar på skulle det kanske vara ett alternativ.
DarkInNight: Tiden finns inte att ta ena hästen till studieorten, tyvärr. Jobbigt att du har det så. Det är inte kul att behöva vara beroende av andra för att kunna ha kvar sina hästar, men ibland är det ju så.. De vill inte ta bort hästarna, utan vill mycket hellre ta hand om dem, så det är nog inte där problemet sitter. Hoppas det löser sig för dig också.
Lycanthrope: Jag anser att man inte ska behöva svälta för att kunna ha kvar sina hästar. Är man student med ett studiebidrag på drygt 1000 kronor, som bor borta och måste betala hyra, och som dessutom pendlar (vilket blir stora busskostnader) är det väldigt svårt att få ekonomin att gå runt även om man är själv. Har man dessutom en häst är det omöjligt. Tyvärr, annars skulle inget av det här vara ett problem.
IslaBonita: Mina föräldrar vill inte ta bort hästarna utan har själv valt att ta hand om dem. Och jag förstår att de inte hinner med all skottning, och städning som de vill. Men jag hinner inte heller. Jag gör så gott jag kan, jag pluggar mycket för att få bra betyg, jag sköter hästarna när jag kommer hem, jag sköter allt vad gäller spånhämtning, städning av vattenbunkar, mockning av hagar, höhantering och så vidare, och försöker dessutom hjälpa till hemma med skottning och sådant. Jag orkar inte med skolan om jag aldrig får vila, och skolan är min första prioritering just nu, och det anser även mina föräldrar. Men de förstår inte att jag inte orkar hur mycket som helst. Mycket orkar jag ta hand om, men inte ALLT.
Skötare hade jag gärna haft, men här finns ingen. Jag bor i en liten by med medelålders och pensionärer, det bor knappt någon här, tyvärr.
sol_79CAT_end: Tack så mycket, det värmer!
Miloni, igen: Det här var, som sagt, inte planerat. Det var planerat att jag skulle ha hästarna är hemma medans jag pluggade, och sedan ta med en eller båda när jag slutat skolan. Så när jag skaffade en till häst i januari visste jag inte att det skulle bli så här.
Jag kan tycka att du har svårt att sätta dig in i min situation. Du gör ständigt sakerna mindre än vad de är, "lite bråk med föräldrarna" är inte mitt problem. Problemet är att vi inte vill vara med varandra, se varandra, vara beroende av varandra. Det är svårt att undvika om de ska ta hand om mina hästar, och jag ska vara hemma varenda helg.
Ginne: Tack för stödet.
Lillagoajag: Som sagt, det är inte hästarnas fel. Och det här handlar inte om att ta ut mina problem på hästarna. Det handlar om att lösa situationen, och det kan innebära att göra sig av med hästarna. Det har ingenting att göra med att de ska få någon skuld för det här.
Och att jämföra med att "ta bort" ett barn är ju bara absurt, jävligt dåligt resonemang.
Tack för ditt svar.
Rie: Ja, det är ju det. Men det här ska funderas på, och jag ska försöka lösa situationen utan att avliva mina hästar. Jag vill självklart ha kvar dem om det går.
Är tacksam för alla svar och tips, tar till mig det och funderar lite till!
