Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Jag har absolut inte bestämt mig, jag kommer fundera igenom det mycket noga och tar till mig alla svar jag får här. Jag tänker inte impuls-avliva dem, utan det ska vara ett beslut som jag känner mig tillfreds med och som jag känner att jag kommit fram till efter många noggranna funderingar.

Och jag håller med om att man kan hålla diskussionen på en hög nivå, men det är många starka åsikter och många som tycker att jag är en hemsk människa, och då blir det ofta lite "taggarna utåt" rätt fort.. Det hade jag förväntat mig, så det är lugnt.

Miaa: Att ta med henne kan vara väldigt svårt ekonomiskt, för tillfället, och tidsmässigt. Jag åker till skolan från boendeorten kl 20 i 7 och kommer sällan hem före kl 17. Därefter har jag ofta några timmars plugg och sen är det sova tidigt för att kunna stiga upp före 6. Jag vet helt enkelt inte om jag orkar med att ha en häst på heltid samtidigt som jag pluggar. Tar jag med henne vill jag ge henne det hon förtjänar, och jag vill själv vara dit varje dag. Jag vet inte om jag kan ge henne det, just nu. Men det kan ju bli aktuellt senare beroende på hur mina studier ändras med tiden.

Tscabo: Det vet jag faktiskt inte. Som det känns nu behöver vi en lång paus ifrån varandra, och det går inte så länge jag har hästarna. Det har känts så här ett tag och sista utskällningen jag fick kändes som droppen som fick bägaren att rinna över. Jag vet inte hur länge till jag orkar med. Det är därför jag väljer att åtminstone fundera på om jag måste göra mig av med hästarna. Det är ingenting som kommer ske inom en vecka eller ens en månad, men tanken har börjat gro.

Miloni: Jag är ledsen att du tidvis är deprimerad, det kan inte vara lätt.

Jag har alltid vetat vad hästar kostar, men eftersom jag tänkt ha dem hemma (vilket är bra mycket billigare än ha dem inackorderade på nuvarande boendeorten) tills jag slutar skolan och kan skaffa jobb, och på så vis få en ekonomi som går runt trots att jag har hästarna inackorderade, var det här inte planerat. Att göra mig av med dem, alltså.

"Hästar vill leva, de vill inte dö". Ärligt talat, en häst är en häst. Ja, jag vet, det är fortfarande en varelse med känslor och det är varelser som jag älskar högt, men kom igen.

Om du tror att jag tänker avliva mina hästar för att få tröst, är du helt fel ute. Jag vill gråta av bara tanken, och det är verkligen mina bästa vänner vi pratar om. Jag skulle inte skilja mig från dem för skojs skull. För att må bättre. Jag mår uruselt och jag kommer må ännu sämre om jag tar bort dem.

Nej, jag tror inte heller att jag är den enda i Sverige som kan ta hand om min häst. Men min häst ska hamna nära mig, jag säljer inte en älskad vän långt åt tjottahejki och hoppas att hon får det bra. Jag ska veta vart hon är, kunna hälsa på, se att hon har det bra. Det är mitt ansvar som ägare att se till att hon får det bra i ett nytt hem. Och det kan jag inte göra om hon är 100 mil ifrån mig.

Araminta: Jag vet inte, ärligt talat. Men att säga upp kontakten funkar ju inte, jag är fortfarande beroende av dem ekonomiskt, det är de som ser till att jag kan leva.

Melen: Jag skulle också känna mig som ett riktig jävla as, rätt ut sagt, men det är ingenting jämfört med hur jag skulle känna mig om jag sålde de och sedan fick veta att de inte får det bra, eller att de blir vandringpokaler. Då skulle jag inte kunna leva med mig själv.

Lycanthrope: Ska du leka barn i sandlåda så kan du lämna den här tråden. Att inte ha tid är en helt vettig anledning. Mina hästar är värd tid, kan jag inte ens ge dem det, ja, då ska jag inte ha dem.

Jag skulle aldrig avliva hästen utan att prata med förra ägarna, vi ska vara överens om den saken i så fall.

Det är synd att du tycker att jag inte ska äga ett djur någonsin mer igen, om jag avlivar mina hästar. Jag anser att jag förstår mycket väl vad det innebär att ha djur, och för mig innefattar djurägandet att se till att djuren har det bra så länge de lever och att de får en snabb och smärtfri död, när den dagen kommer. Jag anser att avlivning är bra mycket snällare än försäljning hit och dit, och att man har kvar sina hästar trots att man inte har tid, ork eller kan ge de det de är värda, är mer fel än att inse att en situation inte längre är bra varken för hästarna eller för en själv, och göra sig av med dem, för deras och för sin egen skull.

maarina_91: Det kommer inte hända. Vi är inte en "sådan" familj. Men tack ändå.

Magdaaa: Jag kommer att prata med förra ägarna innan någonting görs. Ja, om jag skulle hitta någon jag litar på skulle det kanske vara ett alternativ.

DarkInNight: Tiden finns inte att ta ena hästen till studieorten, tyvärr. Jobbigt att du har det så. Det är inte kul att behöva vara beroende av andra för att kunna ha kvar sina hästar, men ibland är det ju så.. De vill inte ta bort hästarna, utan vill mycket hellre ta hand om dem, så det är nog inte där problemet sitter. Hoppas det löser sig för dig också.

Lycanthrope: Jag anser att man inte ska behöva svälta för att kunna ha kvar sina hästar. Är man student med ett studiebidrag på drygt 1000 kronor, som bor borta och måste betala hyra, och som dessutom pendlar (vilket blir stora busskostnader) är det väldigt svårt att få ekonomin att gå runt även om man är själv. Har man dessutom en häst är det omöjligt. Tyvärr, annars skulle inget av det här vara ett problem.

IslaBonita: Mina föräldrar vill inte ta bort hästarna utan har själv valt att ta hand om dem. Och jag förstår att de inte hinner med all skottning, och städning som de vill. Men jag hinner inte heller. Jag gör så gott jag kan, jag pluggar mycket för att få bra betyg, jag sköter hästarna när jag kommer hem, jag sköter allt vad gäller spånhämtning, städning av vattenbunkar, mockning av hagar, höhantering och så vidare, och försöker dessutom hjälpa till hemma med skottning och sådant. Jag orkar inte med skolan om jag aldrig får vila, och skolan är min första prioritering just nu, och det anser även mina föräldrar. Men de förstår inte att jag inte orkar hur mycket som helst. Mycket orkar jag ta hand om, men inte ALLT.

Skötare hade jag gärna haft, men här finns ingen. Jag bor i en liten by med medelålders och pensionärer, det bor knappt någon här, tyvärr.

sol_79CAT_end: Tack så mycket, det värmer!

Miloni, igen: Det här var, som sagt, inte planerat. Det var planerat att jag skulle ha hästarna är hemma medans jag pluggade, och sedan ta med en eller båda när jag slutat skolan. Så när jag skaffade en till häst i januari visste jag inte att det skulle bli så här.

Jag kan tycka att du har svårt att sätta dig in i min situation. Du gör ständigt sakerna mindre än vad de är, "lite bråk med föräldrarna" är inte mitt problem. Problemet är att vi inte vill vara med varandra, se varandra, vara beroende av varandra. Det är svårt att undvika om de ska ta hand om mina hästar, och jag ska vara hemma varenda helg.

Ginne: Tack för stödet.

Lillagoajag: Som sagt, det är inte hästarnas fel. Och det här handlar inte om att ta ut mina problem på hästarna. Det handlar om att lösa situationen, och det kan innebära att göra sig av med hästarna. Det har ingenting att göra med att de ska få någon skuld för det här.

Och att jämföra med att "ta bort" ett barn är ju bara absurt, jävligt dåligt resonemang.

Tack för ditt svar.

Rie: Ja, det är ju det. Men det här ska funderas på, och jag ska försöka lösa situationen utan att avliva mina hästar. Jag vill självklart ha kvar dem om det går.


Är tacksam för alla svar och tips, tar till mig det och funderar lite till!
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Jag har alltid vetat vad hästar kostar, men eftersom jag tänkt ha dem hemma (vilket är bra mycket billigare än ha dem inackorderade på nuvarande boendeorten) tills jag slutar skolan och kan skaffa jobb, och på så vis få en ekonomi som går runt trots att jag har hästarna inackorderade, var det här inte planerat. Att göra mig av med dem, alltså.
Men lös problemen då med föräldrarna, det är knappast hopplöst, gå i någon slags familjeterapi eller liknande så att ni får reda upp problemen. Eller har du tänkt säga upp kontakten helt och hållet med dom när hästarna är borta? Då är det ju en liten annan sak, om du aldrig mer ska ha med föräldrarna att göra och inte har någon möjlighet att ta med hästarna alls. Då är saken en helt annan.

"Hästar vill leva, de vill inte dö". Ärligt talat, en häst är en häst. Ja, jag vet, det är fortfarande en varelse med känslor och det är varelser som jag älskar högt, men kom igen.
Hästar har en enorm livskraft och vill leva, se bara på alla kämpande hästar som faktiskt är sjuka på riktigt, som knappt orkar stå, dom kämpar ju in i döden för livet och för ägaren som dom tycker om, så att ta lätt på att ta bort en häst tycker inte jag man kan göra. Hästarnas liv är värda mycket.

Och när jag skriver ta lätt på det så menar jag inte att du inte bryr dej, däremot att ens överväga att faktiskt döda sina bästa vänner pga en dålig relation med föräldrarna som man kan prata med och som man faktiskt kan lösa problemen med. Det är att ta lite lätt på saken tycker jag.

Om du tror att jag tänker avliva mina hästar för att få tröst, är du helt fel ute.

Det var inte vad jag skrev, jag skrev att folk som säger att döda hästar inte lider verkar säga det mest för att lätta sitt samvetet för att man tagit bort en faktiskt frisk och glad häst som faktiskt också gör allt för än.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Men lös problemen då med föräldrarna, det är knappast hopplöst, gå i någon slags familjeterapi eller liknande så att ni får reda upp problemen. Eller har du tänkt säga upp kontakten helt och hållet med dom när hästarna är borta? Då är det ju en liten annan sak, om du aldrig mer ska ha med föräldrarna att göra och inte har någon möjlighet att ta med hästarna alls. Då är saken en helt annan.


Hästar har en enorm livskraft och vill leva, se bara på alla kämpande hästar som faktiskt är sjuka på riktigt, som knappt orkar stå, dom kämpar ju in i döden för livet och för ägaren som dom tycker om, så att ta lätt på att ta bort en häst tycker inte jag man kan göra. Hästarnas liv är värda mycket.

Och när jag skriver ta lätt på det så menar jag inte att du inte bryr dej, däremot att ens överväga att faktiskt döda sina bästa vänner pga en dålig relation med föräldrarna som man kan prata med och som man faktiskt kan lösa problemen med. Det är att ta lite lätt på saken tycker jag.



Det var inte vad jag skrev, jag skrev att folk som säger att döda hästar inte lider verkar säga det mest för att lätta sitt samvetet för att man tagit bort en faktiskt frisk och glad häst som faktiskt också gör allt för än.

Klart de kämpar, det gör alla djur. Att dö betyder att inte få föra sina gener vidare - och ett djurs enda mål är att föra sina gener vidare. Det handlar knappast om "Jag vill inte dö, jag vill inte dö, jag älskar min ägare". Det handlar om instinkter. Och de kommer inte veta om att de ska dö, för det andra. De är hjärndöda innan de hunnit blinka. Inte för att det för den skull är lätt eller någonting att inte bry sig om, det är klart det är så. Men förmänskliga inte djuren.

Men det är ju sant. En död häst kan inte må dåligt. En död häst kan inte hamna hos dåliga ägare, en död häst kan inte bli vandringpokal.
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

JAG värderar ett liv lika högt oavsett vems liv det är.
men det är min åsikt.

Du gör och tycker precis som du vill.


och jag hoppas fortfarande att det ska lösa sig på ett bra sätt.
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Men det är ju sant. En död häst kan inte må dåligt. En död häst kan inte hamna hos dåliga ägare, en död häst kan inte bli vandringpokal.

Do agree. Hästar tänker inte på livet och döden, de lever bara i nuet. Ena sekunden lever de, och andra sekunder gör de inte det. Det är inget de lider av, men visst är det synd och orättvist att ta bort friska hästar.
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Jag blir lite förbryllad över ditt tankesätt gällande försäljning av hästarna. Delvis har jag full förståelse för att du är orolig och inte vill sälja dem - men jag är också ganska förvånad över hur du tycks se alla hästmänniskor som sådana som köper och säljer hästar lite hit och dit som de känner för för stunden.

Jag skulle ju hellre sälja min häst (som jag också lovat - både mig själv, henne och hennes gamla ägare - att det är hos mig hon stannar tills hennes liv är slut) än att avliva henne när hon är frisk och kry...
Därmed inte sagt att jag säljer henne till första bästa människa. Jag skulle vara fruktansvärt känslig för vad det är för människa som ville köpa henne. Och givetvis även prata med hennes förra ägare innan beslut ens tas.
Jag skulle se till vem människan faktiskt är. Ta reda på så mycket som möjligt och verkligen ta tid på mig att välja människa innan jag säljer henne.
Och även se till att få både skriftligt och muntligt avtal på att hon inte ska säljas vidare (eller avlivas för den delen - så länge det inte handlar om en akut skada eller sjukdom) utan att jag har blivit kontaktad och diskuterad med.
Jag skulle däremot inte bry mig det minsta om (när jag hittar rätt person) om köparen bor i skåne eller västerbotten t ex. Givetvis skulle jag vilja få chans att träffa henne. Men får jag telefonsamtal, mail med bilder t ex så är jag ändå nöjd. Då lever min häst fortfarande och har det bra - vilket är det som känns viktigast i situationen.

Jag är ledsen att säga det men liksom många andra i tråden tycker jag faktiskt inte att det är ok att avliva 2 friska hästar för att du har hamnat i konflikt med dina föräldrar.
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Gör det inte!
Jag tycker det låter som att du mår riktigt dåligt pågrund av allt med dina föräldrar att du inte kan tänka klart. Känns som du bara vill fly bort från dina föräldrar och bort från ditt ansvar, det är helt normalt att känna så om man mår dåligt. Men allt du gör får alltid konsekvenser, om du tar bort hästarna kan du aldrig få dom tillbaks det är något du få leva med att du tog deras liv. En relation går alltid att ordna upp men du kan aldrig väcka liv i de döda.
Jag hoppas du tar ditt förnuft till fånga och inte tar bort dina hästar.
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Du har nu hästarna på annan ort än vad du oftast befinner dig på, så var det va? Orten hästarna befinner sig på, är den större än den du pluggar på? Tänkte om det fanns andra människor än just dina föräldrar som kan bli fodervärd tills allt löst sig för dig. Som jag skrev i tidigare inlägg, livstid om det så behövs, men då förlorar du ändå inte kontrollen över hästarna som jag också skulle vara livrädd för. För som du skriver, man skulle må förjäkligt om de inte blir omhändertagna också.

Bäst vore att lösa familjesituationen så att du slipper må så dåligt, men jag har inga konkreta förslag där tyvärr.
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Jag blir lite förbryllad över ditt tankesätt gällande försäljning av hästarna. Delvis har jag full förståelse för att du är orolig och inte vill sälja dem - men jag är också ganska förvånad över hur du tycks se alla hästmänniskor som sådana som köper och säljer hästar lite hit och dit som de känner för för stunden.

Jag skulle ju hellre sälja min häst (som jag också lovat - både mig själv, henne och hennes gamla ägare - att det är hos mig hon stannar tills hennes liv är slut) än att avliva henne när hon är frisk och kry...
Därmed inte sagt att jag säljer henne till första bästa människa. Jag skulle vara fruktansvärt känslig för vad det är för människa som ville köpa henne. Och givetvis även prata med hennes förra ägare innan beslut ens tas.
Jag skulle se till vem människan faktiskt är. Ta reda på så mycket som möjligt och verkligen ta tid på mig att välja människa innan jag säljer henne.
Och även se till att få både skriftligt och muntligt avtal på att hon inte ska säljas vidare (eller avlivas för den delen - så länge det inte handlar om en akut skada eller sjukdom) utan att jag har blivit kontaktad och diskuterad med.
Jag skulle däremot inte bry mig det minsta om (när jag hittar rätt person) om köparen bor i skåne eller västerbotten t ex. Givetvis skulle jag vilja få chans att träffa henne. Men får jag telefonsamtal, mail med bilder t ex så är jag ändå nöjd. Då lever min häst fortfarande och har det bra - vilket är det som känns viktigast i situationen.

Jag är ledsen att säga det men liksom många andra i tråden tycker jag faktiskt inte att det är ok att avliva 2 friska hästar för att du har hamnat i konflikt med dina föräldrar.

Jag ser definitivt inte alla hästmänniskor som sådana. Problemet är att det finns många sådana, och jag är livrädd att hon ska hamna hos en sådan.

Ett löfte är ett löfte. Om förra ägarna inte vill något annat så kommer jag att hålla mitt löfte.

Jag bryr mig om var i Sverige hon hamnar, det gör jag verkligen. För det första vill jag inte transportera henne så pass långa sträckor som en flytt till södra Sverige skulle innebära, jag vet att hon skulle må skitdåligt och vara stressad som bara den. Jag vill kunna vara med henne när hon åker, för det andra. Och fortfarande, för det tredje, vill jag kunna hälsa på och se att hon mår bra. Ett telefonsamtal med en ev köpare är för mig inte ett dugg värt. Jag ska kunna se och träffa HÄSTEN. Bilder hjälper mig heller inte. Hon kan se fin ut men må värdelöst psykiskt, och det skulle vara det värsta för mig. Det ser man inte på ett par bilder. Hur hon ser ut i kroppen är inte min största prio, min största prio är att hon ska trivas med livet och må psykiskt bra. Resten skiter jag i.

Man får tycka att jag är egoistisk, misstänksam och rentav knäpp om man vill - hon ska finnas i närheten. Så enkelt är det. Jag får gå omkring varenda dag och må dåligt och undra hur hon har det annars, och det klarar jag inte.
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Du har nu hästarna på annan ort än vad du oftast befinner dig på, så var det va? Orten hästarna befinner sig på, är den större än den du pluggar på? Tänkte om det fanns andra människor än just dina föräldrar som kan bli fodervärd tills allt löst sig för dig. Som jag skrev i tidigare inlägg, livstid om det så behövs, men då förlorar du ändå inte kontrollen över hästarna som jag också skulle vara livrädd för. För som du skriver, man skulle må förjäkligt om de inte blir omhändertagna också.

Bäst vore att lösa familjesituationen så att du slipper må så dåligt, men jag har inga konkreta förslag där tyvärr.

Mån-fre bor jag på annan ort än hästarna, fredag eftermiddag brukar jag komma hem till min hemort. Orten hästarna befinner sig på är lilla byn, jag bor i en stad. Det finns ju tyvärr inga människor i byn hästarna befinner sig, annars hade jag gärna haft skötare/medryttare på dem.
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Gör det inte!
Jag tycker det låter som att du mår riktigt dåligt pågrund av allt med dina föräldrar att du inte kan tänka klart. Känns som du bara vill fly bort från dina föräldrar och bort från ditt ansvar, det är helt normalt att känna så om man mår dåligt. Men allt du gör får alltid konsekvenser, om du tar bort hästarna kan du aldrig få dom tillbaks det är något du få leva med att du tog deras liv. En relation går alltid att ordna upp men du kan aldrig väcka liv i de döda.
Jag hoppas du tar ditt förnuft till fånga och inte tar bort dina hästar.

Det kan vara så. Men som jag sa, jag ska absolut inte ta bort hästarna nu, och inte snart. Jag har börjat tänka tanken att något kanske måste göras, men det kommer i så fall vara ett beslut jag tar när jag funderat och tittat på andra lösningar.
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Jag blir lite förbryllad över ditt tankesätt gällande försäljning av hästarna. Delvis har jag full förståelse för att du är orolig och inte vill sälja dem - men jag är också ganska förvånad över hur du tycks se alla hästmänniskor som sådana som köper och säljer hästar lite hit och dit som de känner för för stunden.

Jag skulle ju hellre sälja min häst (som jag också lovat - både mig själv, henne och hennes gamla ägare - att det är hos mig hon stannar tills hennes liv är slut) än att avliva henne när hon är frisk och kry...
Därmed inte sagt att jag säljer henne till första bästa människa. Jag skulle vara fruktansvärt känslig för vad det är för människa som ville köpa henne. Och givetvis även prata med hennes förra ägare innan beslut ens tas.
Jag skulle se till vem människan faktiskt är. Ta reda på så mycket som möjligt och verkligen ta tid på mig att välja människa innan jag säljer henne.
Och även se till att få både skriftligt och muntligt avtal på att hon inte ska säljas vidare (eller avlivas för den delen - så länge det inte handlar om en akut skada eller sjukdom) utan att jag har blivit kontaktad och diskuterad med.
Jag skulle däremot inte bry mig det minsta om (när jag hittar rätt person) om köparen bor i skåne eller västerbotten t ex. Givetvis skulle jag vilja få chans att träffa henne. Men får jag telefonsamtal, mail med bilder t ex så är jag ändå nöjd. Då lever min häst fortfarande och har det bra - vilket är det som känns viktigast i situationen.

Jag är ledsen att säga det men liksom många andra i tråden tycker jag faktiskt inte att det är ok att avliva 2 friska hästar för att du har hamnat i konflikt med dina föräldrar.

:bow::bow::bow:
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Aha okej, trodde det var tvärtom att du pluggade i den mindre byn.

Men eftersom du pluggar i den större staden kanske du till och med får jobb där när du är klar? Skadar ju inte att sätta annons på foder tills du har möjlighet att ta över hästarna igen. Värt en chans i alla fall :)
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Men det är ju sant. En död häst kan inte må dåligt. En död häst kan inte hamna hos dåliga ägare, en död häst kan inte bli vandringpokal.

En död häst kan heller inte uppleva hur bra livet är, hur kul livet är att leva.
Att tro sej ha rätt att bara bestämma över liv och död för sin egen vinnings skull är fel och jag tycker inte det kan bli annat än fel.

Du har köpt hästarna, du bestämde att dom skulle komma till dej så ta ditt ansvar som ägare och se till att hästarna får ett bra liv. Inte bara en bra död. Du tog på dej det ansvaret när du köpte dom.

Jag hatar det här att man bara ser hästar som en vandrande maskin som inte har någon koll på hur livet är, och tanken på hur mycket dom faktiskt lever för oss, hur mycket dom gör för oss så tycker inte jag vi har rätt att bara kasta bort det livet som om det inte är något värt, som om det inte är värt att kämpa för.

Enda gången som jag kan tycka det är okej att ta bort en frisk häst är om den är riktigt gammal och man inte kan ha kvar den, då tycker jag inte det är värt att flytta den.

Är man inte beredd att kämpa för sin häst så ska man heller inte köpa någon häst. Resonerar man så att man har rätt att ta död på hästen för ett problem så ska man inte ha häst.

Det är faktiskt sånna människor som dej som jag är rädd att sälja till ifall jag skulle sälja, som tar så lätt på en frisk hästs död, som hellre dödar hästen än kämpar med sitt eget problem.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Själv har jag hjärntumör och prognosen är med behandling 1år kvar att leva.
Jag har en unghäst 1½år och en 22åring som jag lovat att alltid ha kvar till slutet för dem båda. Enda anledningen jag skulle ta bort dem för är om de är allvarligt sjuka och inte skulle kunna bli bättre eller om de lider.

Jag har knappt ridit på tre månader eftersom jag snabbt blivit mycket sämre på kort tid, men skaffade fyra medryttare till den gamla och en skötare till unghästen. Allt går att lösa på något sätt. Har fått be familj, vänner och de i stallet om hjälp då jag ibland legat hemma och inte kunnat röra mig. Som de änglar de är, ställer de upp! Även om de kanske ex inte mockar lika bra som jag skulle vilja att de gjorde, så är jag så Otroligt Tacksam för att de hjälper till!

Så trots min tumör kommer jag behålla hästarna och jag ska verkligen överleva detta. Hästarna lyser upp (även om jag har dåligt samvete för min tid inte räcker till som den har gjort innan).

Så... kanske det gav något perspektiv på saker och ting...

Jag tycker man ska söka efter lösningar och se till det bästa för alla, dig och djuren. Samt inte vara rädd för att ta hjälp av andra.
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

En död häst kan heller inte uppleva hur bra livet är, hur kul livet är att leva.
Att tro sej ha rätt att bara bestämma över liv och död för sin egen vinnings skull är fel och jag tycker inte det kan bli annat än fel.

Du har köpt hästarna, du bestämde att dom skulle komma till dej så ta ditt ansvar som ägare och se till att hästarna får ett bra liv. Inte bara en bra död. Du tog på dej det ansvaret när du köpte dom.

Jag hatar det här att man bara ser hästar som en vandrande maskin som inte har någon koll på hur livet är, och tanken på hur mycket dom faktiskt lever för oss, hur mycket dom gör för oss så tycker inte jag vi har rätt att bara kasta bort det livet som om det inte är något värt, som om det inte är värt att kämpa för.

Enda gången som jag kan tycka det är okej att ta bort en frisk häst är om den är riktigt gammal och man inte kan ha kvar den, då tycker jag inte det är värt att flytta den.

Är man inte beredd att kämpa för sin häst så ska man heller inte köpa någon häst. Resonerar man så att man har rätt att ta död på hästen för ett problem så ska man inte ha häst.

Det är faktiskt sånna människor som dej som jag är rädd att sälja till ifall jag skulle sälja, som tar så lätt på en frisk hästs död, som hellre dödar hästen än kämpar med sitt eget problem.

Men förmänskliga inte djuren, snälla du! De lever inte för att det är roligt, en häst har fortplantning och mat i huvudet. De reagerar och agerar instinktivt för det mesta, och de kan inte känna att det är roligt att leva.

Jag kommer försöka lösa det här på annat sätt, som sagt, men avlivning är ett alternativ OM det inte löser sig.

Jag ser inte hästarna som vandrande maskiner - däremot ser jag de som de djur de är. De har inte intellekt som en människa, oavsett vad man tycker om saken. Det handlar inte om att jag kastar bort ett liv, för att jag känner för det. Det handlar om att om man som människa inte mår bra, och en situation inte fungerar, så måste man göra någonting åt det. Jag kämpar varenda vecka för att kunna ha kvar dem, för att göra alla nöjda och framförallt ge hästarna det bästa jag kan, som situationen ser ut nu. Jag har inte vaknat en morgon och tänkt: "Nej, nu ska hästarna bort". Mycket offrar jag för mina hästar. Jag offrar tid, kompisar, umgängen, tillställningar och allt annat jag gärna skulle vilja göra för att jag älskar mina hästar och för att jag tycker om att spendera tid med dem. Men jag offrar inte min egen psykiska hälsa.

Jag tar, som sagt, inte lätt på att avliva hästar. Det är otroligt tråkigt, hemskt och ett beslut som är det svåraste att ta. Jag känner min häst bäst, jag vet vad hon varit med om, jag vet hurdan hon är. Jag är säker på att hon mår sämre av att säljas vidare, än av att avlivas. Hon har svårt att lita på människor, och gillar inte okända människor överhuvudtaget. Hon har svårt att anpassa sig till nya miljöer. Jag tänker inte sälja en sådan häst. Det hade varit en helt annan sak om det varit en annan typ av häst, då hade jag inte resonerat på samma sätt. Vad du tycker och inte tycker, det kvittar egentligen. Jag gör det jag anser är rätt, något annat kan jag inte leva med.
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Själv har jag hjärntumör och prognosen är med behandling 1år kvar att leva.
Jag har en unghäst 1½år och en 22åring som jag lovat att alltid ha kvar till slutet för dem båda. Enda anledningen jag skulle ta bort dem för är om de är allvarligt sjuka och inte skulle kunna bli bättre eller om de lider.

Jag har knappt ridit på tre månader eftersom jag snabbt blivit mycket sämre på kort tid, men skaffade fyra medryttare till den gamla och en skötare till unghästen. Allt går att lösa på något sätt. Har fått be familj, vänner och de i stallet om hjälp då jag ibland legat hemma och inte kunnat röra mig. Som de änglar de är, ställer de upp! Även om de kanske ex inte mockar lika bra som jag skulle vilja att de gjorde, så är jag så Otroligt Tacksam för att de hjälper till!

Så trots min tumör kommer jag behålla hästarna och jag ska verkligen överleva detta. Hästarna lyser upp (även om jag har dåligt samvete för min tid inte räcker till som den har gjort innan).

Så... kanske det gav något perspektiv på saker och ting...

Jag tycker man ska söka efter lösningar och se till det bästa för alla, dig och djuren. Samt inte vara rädd för att ta hjälp av andra.

Hej,

jag beklagar verkligen, och kämpa på! Du verkar vara en stark person, och jag hoppas och tror att du klarar det här.

Min enda familj som bor där hästarna är är just mina föräldrar. Jag är otroligt tacksam för det de gör. De är otroligt snälla och fantastiska föräldrar, men vi kommer inte överens. Jag vet inte om de har några problem som går ut över mig, eller vad som hänt. De är inte dåliga föräldrar, på något sätt. De försöker ge oss allt vi vill ha och älskar oss mer än någonting annat, men som det ser ut nu kan vi inte leva med varandra.

Vänner skulle jag gärna be om hjälp, men det finns inga kvar där hästarna är. I små byar som min hemort finns sällan ungdomar, eftersom det inte finns någonting där som lockar ungdomar. Ingen skola, ingen sporthall, ingenting. Det finns bara en liten lanthandel, utöver det är det dött. Så, tyvärr har jag inga vänner kvar i byn, som kan hjälpa mig.

Tack så mycket för ditt svar, det berörde mig verkligen. Som sagt, kämpa på!
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Hej TS

Kan du inte bara ta din pappa på sina ord, och strunta i att åka hem på helgerna? Bestäm dig för att vara utan hästarna ett tag? Blir dom sura och undrar varför du inte kommer och tar hand om hästarna och annat, svara "ja men ni vill inte att jag kommer hem, ni säger att jag bara är sur".

Min erfarenhet från när jag var yngre och inte hade en alldeles fridfull relation till mina föräldrar var att vi kom bättre överens när vi kom ifrån varandra rent fysiskt. Håll dig borta ett tag, bit ihop och lita på att hästarna har det bra och låt dina föräldrar längta efter dig lite. Du är trots allt deras barn, dom vill faktiskt inte vara utan dig. Om du kan t ex åka hem en gång i månaden så har året snart gått så kan du ta med dig hästarna, och har sluppit göra något du ångrar.
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Men förmänskliga inte djuren, snälla du! De lever inte för att det är roligt, en häst har fortplantning och mat i huvudet. De reagerar och agerar instinktivt för det mesta, och de kan inte känna att det är roligt att leva.

Herregud, finner inga ord? :confused:


ser inte hästarna som vandrande maskiner - däremot ser jag de som de djur de är. De har inte intellekt som en människa, oavsett vad man tycker om saken.

Hästar är väldigt kloka djur, många gånger klokare än en människa!
 
Sv: Hur klarar man av att ta bort sina bästa vänner?

Men förmänskliga inte djuren, snälla du! De lever inte för att det är roligt, en häst har fortplantning och mat i huvudet. De reagerar och agerar instinktivt för det mesta, och de kan inte känna att det är roligt att leva.

Om du har den inställningen så är det nog lika så gott att du avslutar din tid som hästägare.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag miste min häst akut för 2 mån sen. Världens snällaste, finaste och gulligaste kompis sedan 10 år tillbaka.Så älskad.Så saknad.❤️...
Svar
9
· Visningar
877
Senast: yamyam
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 733
Senast: Anonymisten
·
Hästvård Hej! Skriver här desperat i hopp om att nån kanske har en aning om vad som är felet på min ponny. Hon är en 18 årig korsningsponny med...
2
Svar
34
· Visningar
3 103
Senast: Freazer
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 127

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp