Hur hantera vuxet barn med autism nivå 1?

[a1agnlju]

Att någon följer upp ditt resultat är ju inte samma sak som inrutat. Det har ju dessutom TS barn redan dvs en förälder som kollar om hen kommit någon vart med uppsatsen (och dessutom har koll på om hen jobbar med den) samt en handledare.

Jag har i all välmening frågat hur det går och om hen vill ha hjälp på något sätt (jag har ju också suttit och haft ångest för exjobb och diverse projekt som bara är så vedervärdigt tröga att ta sig igenom). Jag har dock lärt mig att det inte fungerar för barnet så jag försöker inte nämna något om det alls. Det är väl lite i det problemet ligger. Att jag är rädd att hen ska bli helt låst om jag nämner något hen behöver göra (det kan ju vara andra grejer än jobb och exjobb också) samtidigt som jag behöver ha lite koll på läget för att kunna planera för framtiden. De två behoven lirar inte liksom.

 

[Red_Chili]

Jag har i all välmening frågat hur det går och om hen vill ha hjälp på något sätt (jag har ju också suttit och haft ångest för exjobb och diverse projekt som bara är så vedervärdigt tröga att ta sig igenom). Jag har dock lärt mig att det inte fungerar för barnet så jag försöker inte nämna något om det alls. Det är väl lite i det problemet ligger. Att jag är rädd att hen ska bli helt låst om jag nämner något hen behöver göra (det kan ju vara andra grejer än jobb och exjobb också) samtidigt som jag behöver ha lite koll på läget för att kunna planera för framtiden. De två behoven lirar inte liksom.

Det låter verkligen som att du behöver prata med något proffs som har koll på autism, tex på habiliteringen. Har du kollat youtubelänken jag postade innan förresten?

Vi är flera i tråden med autism. Problemet är ju att inte alla fungerar likadant, därav att det är ett spektrum och inte en superspecifik diagnos som så. Det gör också att vi inte kan ge de bättre svar på hur du ska hantera ditt barn. Det görs bäst av något proffs som har träffat er båda. Risken annars är att du bara står och stångar huvudet i väggen.

Har du kontaktat habilitering eller liknande än?

 

[Badger]

Av ren nyfikenhet undrar jag vilka jobb som är så inrutade?

Mer inrutade än en termin med en uppsats och tre möten med en handledare under en termin? alla, utom typ doktorandstudier.

Personen har klarat studier upp till mastersnivå med en betydligt mindre inrutad tillvaro än att gå till ett arbete 8-17.

 

[monster1]

Jag har i all välmening frågat hur det går och om hen vill ha hjälp på något sätt (jag har ju också suttit och haft ångest för exjobb och diverse projekt som bara är så vedervärdigt tröga att ta sig igenom). Jag har dock lärt mig att det inte fungerar för barnet så jag försöker inte nämna något om det alls. Det är väl lite i det problemet ligger. Att jag är rädd att hen ska bli helt låst om jag nämner något hen behöver göra (det kan ju vara andra grejer än jobb och exjobb också) samtidigt som jag behöver ha lite koll på läget för att kunna planera för framtiden. De två behoven lirar inte liksom.

Mina frågor till @stjarnhimmel var mest om de där inrutade jobben.

Men angående ditt barns behov av stöttning i sitt exjobb så borde det finnas hjälp att få på högskolan/universitetet. Autism än en funktionsnedsättning och hen har då rätt till stöd och hjälp från skolan. Då behöver det inte vara en knut du och hen ska lösa. I övrigt tänker jag att det verkar som att ditt vuxna barn har fullt upp med att hålla näsan över vattenytan i nuet och att det därför blir svårt med dina önskemål om en plan för framtiden. Samtidigt förstår jag dig, det gör jag. Själv har jag nyligen separerat från en person med en dylik problematik, våra behov gick helt enkelt inte ihop. Men det är såklart svårare när det gäller ens barn.

 

[monster1]

Mer inrutade än en termin med en uppsats och tre möten med en handledare under en termin? alla, utom typ doktorandstudier.

Min uppfattning är nog förutom att många har fasta kontorstider att man själv har ansvar för sina arbetsuppgifter och det man får med sig är ett problem och en deadline och sedan får du lösa det hur du vill. Då kan det vara år mellan start och slutdatum.

 

[Badger]

Jag har i all välmening frågat hur det går och om hen vill ha hjälp på något sätt (jag har ju också suttit och haft ångest för exjobb och diverse projekt som bara är så vedervärdigt tröga att ta sig igenom). Jag har dock lärt mig att det inte fungerar för barnet så jag försöker inte nämna något om det alls. Det är väl lite i det problemet ligger. Att jag är rädd att hen ska bli helt låst om jag nämner något hen behöver göra (det kan ju vara andra grejer än jobb och exjobb också) samtidigt som jag behöver ha lite koll på läget för att kunna planera för framtiden. De två behoven lirar inte liksom.

Tror att naturliga svar på -behöver du hjälp och hur går det, är ett undvikandebeteende eller ett surt svar. Det är därför jag tänkte -kan vi sätta oss tillsammans och titta på det här. (jag har inte bra koll på autism dock.)

 

[Badger]

Min uppfattning är nog förutom att många har fasta kontorstider att man själv har ansvar för sina arbetsuppgifter och det man får med sig är ett problem och en deadline och sedan får du lösa det hur du vill. Då kan det vara år mellan start och slutdatum.

Ok. Ja vi vet ju inte någonting om hans framtida arbetsplats. Men du tänkte dig att eftersom personen inte klarar just den här sista uppsatsen så är det läge att köra på sjukskrivning och boendestöd direkt?

Trots att personen har klarat sig upp till mastersnivå på universitetet.

En uppsats med sannolikt typ tre möten med en handledare på en termin och där man själv måste leda hela processen och själv finna på vad uppsatsen ska skrivas om och sedan helt själv producera kanske 50 sidor text. Någonting som även neurotypiska personer kan ha problem med, trots att de senare fungerar utmärkt på arbetsmarknaden.

 

[Mabuse]

Min uppfattning är nog förutom att många har fasta kontorstider att man själv har ansvar för sina arbetsuppgifter och det man får med sig är ett problem och en deadline och sedan får du lösa det hur du vill. Då kan det vara år mellan start och slutdatum.

Det är väl extremt få som har ett jobb där chefen säger: ”Om 3 år ska projekt x med mål y vara klart. Gör hur du vill, bestäm själv hur det ska vara upplagt och vad som behöver göras för att nå mål y, så ses vi om tre år! Lycka till!”

Jag kan i princip bara komma på forskningsprojekt. Jobbar man i ett stall t ex så får man ju en lista på arbetsuppgifter som ska göras den dagen, och ett schema för när på dagen de ska göras. Det finns liksom rutiner och processer och lite arbetsledning, inte bara ett abstrakt mål som nås några år senare.

 

[Red_Chili]

Mer inrutade än en termin med en uppsats och tre möten med en handledare under en termin? alla, utom typ doktorandstudier.

Personen har klarat studier upp till mastersnivå med en betydligt mindre inrutad tillvaro än att gå till ett arbete 8-17.

Grejen med mycket sådant är att man själv kan skapa sina rutiner. För mig tex så är det viktiga inte att ha rutiner. Det viktiga är att det är MINA rutiner. Jag mår nu såpass bra att jag lyckats tvinga mig igenom heltidsjobb på kontorstider i några veckor, men det var vetskapen om att det var just några veckor det handlade om och en snäll chef som lät mig göra vissa anpassningar som gjorde att det fungerade. Jag har flera gånger tackat nej till vanliga kontorsjobb pga det, trots att jag skulle ha gjort ett briljant jobb, om förutsättningarna varit de rätta.

Likadant hade jag också extremt svårt att ta mig igenom skolan. Det var knappt att jag gjorde det. "Synd att du är så lat, du som är så smart" är något som följt mig genom hela uppväxten. Jag kämpade halvt ihjäl mig men räddades av mina hundar och att jag upptäckte den fantastiska möjligheten att skolka. Javisst påverkade det betygen, men de lektioner jag gick på fick jag med lätthet högsta betyg i. Lärarna var oerhört frustrerade över att inte komma åt hur de skulle få mig till skolan osv, ändå funderade inte en jävel på att göra en NPF-utredning.

Sedan när jag lyckats komma på fötter lite igen, efter att ha mått fruktansvärt efter skoltiden, så pluggade jag igen. Den gången på distans. Herregud så lätt det var! Aldrig att det varit så lätt att plugga som då. Jag kunde bestämma när på dygnet jag skulle plugga, hur många timmar jag skulle lägga på de olika delarna, hade ett fåtal digitala föreläsningar (guds gåva till mänskligheten, kunna vara på föreläsningar och sitta hemma i sin lägenhet).

Så, jag fixade studier när de är på mitt sätt. Jag fixar (nästan) att ha heltidsjobb när det är ett upplägg som passar mig. Jag kan vara jäkligt social och omtyckt på arbetsplatser just för att jag är social, pedagogisk och duktig på det jag gör, vad jag än gör. Betyder det att jag inte har problem? Att jag lika gärna kan ta andra jobb, för där är det också struktur? Nej. Det är just det som är grejen med autism, framförallt om man inte har en intellektuell nedsättning. Man fungerar skitbra när allt är rätt. Skitdåligt när något blir fel.

Det är också just i sådana fall som man ofta får diagnos sent, för att det inte märks så mycket förrän man tvingas utanför sina egna rutiner. Då har man också gärna kämpat för att anpassa sig på de plan där det inte är så lätt, för "alla har ju sina svårigheter" och allt vad det är. Det är otroligt lätt att bli utmattad då och många med autism har betydligt längre återhämtningstid än vad neurotypiska personer har.

 

[monster1]

Det är väl extremt få som har ett jobb där chefen säger: ”Om 3 år ska projekt x med mål y vara klart. Gör hur du vill, bestäm själv hur det ska vara upplagt och vad som behöver göras för att nå mål y, så ses vi om tre år! Lycka till!”

Jag kan i princip bara komma på forskningsprojekt. Jobbar man i ett stall t ex så får man ju en lista på arbetsuppgifter som ska göras den dagen, och ett schema för när på dagen de ska göras. Det finns liksom rutiner och processer och lite arbetsledning, inte bara ett abstrakt mål som nås några år senare.

Det är få stalljobb som kräver en mastersexamen. Men ja många jobb är precis så, du får ett uppdrag det är ditt ansvar att se till att det går i hamn inom tiden. Känner du att du inte möter detta så får du såklart ta upp det med din chef och ja ni stämmer av under tiden ofta på bådas initiativ men främst på ditt. Oftast har man inte ett sådant projekt utan någonstans mellan 5-30 parallela. Det är lite olika hur olika organisationer hanterar det hur ofta man stämmer och hur väl ramarna sitter. Det är inte helt olikt ett exjobb som trots allt bara löper över 3-4 månader.

 

[monster1]

Ok. Ja vi vet ju inte någonting om hans framtida arbetsplats. Men du tänkte dig att eftersom personen inte klarar just den här sista uppsatsen så är det läge att köra på sjukskrivning och boendestöd direkt?

Nej som jag skrev innan kanske det viktiga är nu när hen fått sin diagnos, eftersom hen upplevt problem som sannolikt upplevdes långt innan masteruppsatsen dök upp med tanke på hur lång väntetid det brukar vara till de där utredningarna för vuxna, är att få hjälp med att hitta de verktyg som hen behöver för att ersätta de exekutiva funktionerna som brukar brista när man har den typen av diagnos som hen har.

Hjälp först, uppsats sedan. TS har försökt putta på och det får motsatt effekt, inte särskilt bra ide då att putta mer?

 

[skiesabove]

Det är få stalljobb som kräver en mastersexamen. Men ja många jobb är precis så, du får ett uppdrag det är ditt ansvar att se till att det går i hamn inom tiden. Känner du att du inte möter detta så får du såklart ta upp det med din chef och ja ni stämmer av under tiden ofta på bådas initiativ men främst på ditt. Oftast har man inte ett sådant projekt utan någonstans mellan 5-30 parallela. Det är lite olika hur olika organisationer hanterar det hur ofta man stämmer och hur väl ramarna sitter. Det är inte helt olikt ett exjobb som trots allt bara löper över 3-4 månader.

Vadå för jobb ? Känns oerhört luddigt, vad är det inom för område? Något kreativt eller konstnärligt?

Jag har jobbat på analyslaboratorium (många med olika masters inom naturvetenskapliga ämnen där), min sambo är senior utvecklare och jobbar med många som har master inom datavetenskap. Båda är extremt inrutade jobb.

Du har vissa arbetstider. Det är möten, oftast dagligen och ibland flera per dag. Det finns ett tydligt uppdrag, med en deadline, och massa delmoment och delrapporter som ska återkopplas hit och tid. Och labb är ju typ det mest inrutade jobbet någonsin, för man jobbar enligt GMP och andra standarder. Exakt samma sätt, varje gång, avvikelser ska rapporteras.

Det satt folk med masters vars jobb var att trycka på en sekvens knappar på samma sätt varje gång och sen fylla i ett papper. 50 gånger per dag, exakt likadant.

 

[Eurydome]

Vadå för jobb ? Känns oerhört luddigt, vad är det inom för område? Något kreativt eller konstnärligt?

Jag har jobbat på analyslaboratorium (många med olika masters inom naturvetenskapliga ämnen där), min sambo är senior utvecklare och jobbar med många som har master inom datavetenskap. Båda är extremt inrutade jobb.

Du har vissa arbetstider. Det är möten, oftast dagligen och ibland flera per dag. Det finns ett tydligt uppdrag, med en deadline, och massa delmoment och delrapporter som ska återkopplas hit och tid. Och labb är ju typ det mest inrutade jobbet någonsin, för man jobbar enligt GMP och andra standarder. Exakt samma sätt, varje gång, avvikelser ska rapporteras.

Det satt folk med masters vars jobb var att trycka på en sekvens knappar på samma sätt varje gång och sen fylla i ett papper. 50 gånger per dag, exakt likadant.

Jag har det så som @monster1 beskriver. Jobbar som handläggare på statlig myndighet.

 

[skiesabove]

Jag har det så som @monster1 beskriver. Jobbar som handläggare på statlig myndighet.

Men på en statlig myndighet lär du ju ha tydliga arbetstider, möten, och en hel hög med styrdokument över hur saker ska utföras?

 

[monster1]

Vadå för jobb ? Känns oerhört luddigt, vad är det inom för område? Något kreativt eller konstnärligt?

Jag har jobbat på analyslaboratorium (många med olika masters inom naturvetenskapliga ämnen där), min sambo är senior utvecklare och jobbar med många som har master inom datavetenskap. Båda är extremt inrutade jobb.

Du har vissa arbetstider. Det är möten, oftast dagligen och ibland flera per dag. Det finns ett tydligt uppdrag, med en deadline, och massa delmoment och delrapporter som ska återkopplas hit och tid. Och labb är ju typ det mest inrutade jobbet någonsin, för man jobbar enligt GMP och andra standarder. Exakt samma sätt, varje gång, avvikelser ska rapporteras.

Det satt folk med masters vars jobb var att trycka på en sekvens knappar på samma sätt varje gång och sen fylla i ett papper. 50 gånger per dag, exakt likadant.

I stort sett alla där ju jobbar i projektform.
Ett exjobb har ju också sina ramar egentligen, det är bara ingen mer än handledaren som kontrollerar om du håller ramarna. Dvs du ska ju bestämma vad exjobbet ska skrivas om formulera mål, syfte och metod, sedan samla in information, analysera metoden och sedan skriva själva uppsatsen. Ganska tydliga ramar egentligen. Sen sätter man tider på alltihop och har delavstämning med handledaren, som vilket projekt som helst.

 

[skiesabove]

I stort sett alla där ju jobbar i projektform.
Ett exjobb har ju också sina ramar egentligen, det är bara ingen mer än handledaren som kontrollerar om du håller ramarna. Dvs du ska ju bestämma vad exjobbet ska skrivas om formulera mål, syfte och metod, sedan samla in information, analysera metoden och sedan skriva själva uppsatsen. Ganska tydliga ramar egentligen. Sen sätter man tider på alltihop och har delavstämning med handledaren, som vilket projekt som helst.

"Du ska bestämma om vad exjobbet ska skrivas om"

Redan där är det panik i alltför luddigt ju . Inte alls tydliga ramar. Det enda som är tydligt är själva formatet för hur uppsatsen sen ska se ut, resten är ju superfritt - och däri ligger det jobbiga.

På jobbet bestämmer man inte alls sånt själv. Där är det någon annan som bestämmer vad man ska jobba med.

 

[monster1]

Men på en statlig myndighet lär du ju ha tydliga arbetstider, möten, och en hel hög med styrdokument över hur saker ska utföras?

Inget av det hjälper ju dig när du sitter fast med ett projekt som du ska få i hamn. Det är ju inte tiderna du vistas på kontoret som får jobbet gjort eller de möten du har utöver dina projekt osv. Snarare som att skriva ett exjobb samtidigt som du har fem extrajobb som du måste springa till några gånger om dagen en timme i taget.

 

[monster1]

"Du ska bestämma om vad exjobbet ska skrivas om"

Redan där är det panik i alltför luddigt ju . Inte alls tydliga ramar. Det enda som är tydligt är själva formatet för hur uppsatsen sen ska se ut, resten är ju super fritt - och däri ligger det jobbiga.

På jobbet bestämmer man inte alls sånt själv. Där är det någon annan som bestämmer vad man ska jobba med.

Vissa utbildningar har förutbestämda frågeställningar eller ämnen som man kan välja så behöver man inte "hitta på ett exjobb". Det beror ju på vad man läser.

 

[skiesabove]

Inget av det hjälper ju dig när du sitter fast med ett projekt som du ska få i hamn. Det är ju inte tiderna du vistas på kontoret som får jobbet gjort eller de möten du har utöver dina projekt osv. Snarare som att skriva ett exjobb samtidigt som du har fem extrajobb som du måste springa till några gånger om dagen en timme i taget.

Det låter som att du jobbar inom en bransch/yrkesgrupp som är högst olämplig för autister.

Jag kan inte ens förstå vad det är ditt jobb består av. Vadå "projekt". Sitter du och liksom hittar på vad du ska göra själv?

Får du inte tilldelat dig ett uppdrag?

 

[skiesabove]

Vissa utbildningar har förutbestämda frågeställningar eller ämnen som man kan välja så behöver man inte "hitta på ett exjobb". Det beror ju på vad man läser.

Nu har ju jag bara erfarenhet av biologi, men inte ens om man tar en färdig frågeställning är det inrutat och enkelt - det är fortfarande oerhört mycket planerande kvar. Då ska du i sådana fall helt repetera någon annans experiment, vilket tar emot på sitt helt egna sätt.