Hur förklarar man sin längtan efter barn?

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men för att det skall spela någon roll så måste man ju ha just karriär som mål i livet.
Och det är ju inte självklart att alla har.
Många har andra mål som inte mäts direkt i pengar och position.

Normen för kvinnor - just för kvinnor alltså - är precis den du antyder, att barn och familj är viktigare än pengar och position, det är ett högre och bättre ideal. Tora var precis inne på samma spår, surprise.

 

[Björk]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Fast jag har tre barn och känner inte igen mig det minsta i vad hon skriver.

Jag är den förste att erkänna att dom är tre huliganer som inte går att ha i möblerade rum. Däremot att hålla på i trädgården eller ut på långpromenad med hundarna har aldrig varit något problem.

--------------------------------------

Jag tror att man upplever förändringar i livet väldigt olika beroende på vilken person man är. Förändringar behöver ju inte vara bra eller dåliga de kan vara just bara förändringar.

Jag tror att vars och ens upplevelse givetvis är riktig för den.

Kanske är dina barn mer nöjda på hundpromenader (dock undrar jag fortfarande hur man inte kan tycka det är ett visst besvär att gå ut med hund 2-4 ggr per dag med liten bebis som ammas; det måste bli ett visst meckande som tillkommer med att matcha sovtider, amningstider, hundens tider och ens egna sömn? Och på vintern blir det ju ett himla påklädande och avklädande hela tiden?)?

Kanske är dina barn mer självgående i lek än vad vår stora är (än så länge)?

Kanske är du en mer avslappnad person än vad jag är; att du inte på samma sätt som jag har en lika stark inre önskan att få klart en viss rabatt/gräsklippningen eller vad det nu är just idag? (dock ser jag mig själv som rätt avslappnad till både städning (jag har nog helt kastat in handsken) och annat som "behövs").

Kanske är du mer stresstålig rent allmänt?

Kanske jobbar du inte lika många timmar som jag i veckan?

Kanske har du haft äldsta barnet/barnen på förskolan när du var föräldraledig med småsyskon (det hade inte vi)?

Kanske är jag bara en oerhört ovanlig förälder som tycker det faktiskt är en ENORM skillnad i hur ens vardagsliv är med barn kontra utan barn.... Därmed inte sagt att den ENORMA skillnaden bara består av "besvär" eller "problem". Snarare tvärtom; det är ju KUL att ha barn! Men en enorm skillnad mot att bara vara två vuxna.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men det är ju där dom individuella förutsättningarna kommer in.

Varför lägger du dig då i vad TS man ska göra?

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Ja det underlättar enormt mycket, vad diskuterar du om det inte är med tyngdpunkt i det som tråden skapades för?

Jag har skrivit att alla inte anser att föräldraskapet innebär uppoffringar och att det verkar inte vara riktigt accepterat att tycka så.

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Varför lägger du dig då i vad TS man ska göra?

Men jag har inte svarat Ts (vilket jag redan har skrivit).

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det verkar inte som att du kan förstå att både och inte är viktigt för många av oss.
Vi lever för andra värden.

Nej, men det kanske hade varit viktigt för TS sambo. Tex.

 

[Björk]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag kan bara hålla med, barn innebär förändring, precis som livet ständigt förändras.

Jag märker att det är många här som blir väldigt provocerade av att jag ifrågasätter tanken på att barn innebär så stora förändringar att man avväger att inte få några bara för det, så det är uppenbarligen en jobbig tanke... och, som du säger, mycket intressant

För dem som inte vill ha några stora förändringar är väl det klokaste de kan göra att just överväga att inte få några barn; inte så länge de inte är beredda på att acceptera/bejaka dessa stora förändringar. Du kallar det "bara för det..." - jag tycker det är att verkligen ta ansvar INNAN barnet är ett faktum.

Är jag inte inställd på/övertygad om att det blir övervägande mest positivt för mig att bli förälder så är det väl tämligen klokt att inte bli förälder förrän jag känner just så.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men jag har inte svarat Ts (vilket jag redan har skrivit).

Nej, men du skriver ändå i tråden, och i väldigt uppmuntrande ordalag, så någon avsikt måste du ju ha med det.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Normen för kvinnor - just för kvinnor alltså - är precis den du antyder, att barn och familj är viktigare än pengar och position, .....

Nej fel slutsats.
Och inte könsbundet. Alls.

Ett behagligt liv på en behaglig plats utan hets.
Där behövs inte så mycket vare sig pengar eller position.
Investeringar i stället för resor och annan lyxkonsumtion.
Leva enkelt men med tid att bara vara.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Nej, men det kanske hade varit viktigt för TS sambo. Tex.

Och då så är vi åter tillbaka till att det är olika för olika människor.
Man vill olika saker.
Man gör olika saker.
Man har olika mål i livet.
Man lever olika typer av liv.
O.s.v.

Vilket gör att barn påverkar livet olika mycket för olika människor.

 

[Björk]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag diskuterar att det enda korrekta tydligen är att uppleva sitt föräldraskap som en uppoffring.

Jaså??


Själv känner jag att det är roligt, men OCKSÅ jobbigt, stundvis, minutvis, timvis (välj själv) . Och för den; som liksom TS sambo; är orolig och osäker på om den vill ta det ansvar som det innebär att bli förälder; med allt vad det innebär; så är det väl ganska RIMLIGT att han just nu säger "nej"?

 

[Björk]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag har inte heller påstått nåt annat. Jag tyckte bara att diskussionen om hur livet förändras när man får barn kan vara avgörande för valet att skaffa barn var intressant!

Jag undrar (liksom någon annan frågade) vad du anser skulle kunna vara avgörande i valet att skaffa barn?

Jag menar; vad skulle det vara om INTE det vore just förändringen i livet som får en del att tveka/skjuta upp eller helt enkelt bestämma sig för att inte ha barn alls, någonsin?

Jag kan liksom inte komma på något annat som skulle påverka just tveksamheten i valet att skaffa barn.....

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag tror att vars och ens upplevelse givetvis är riktig för den.

Kanske är dina barn mer nöjda på hundpromenader (dock undrar jag fortfarande hur man inte kan tycka det är ett visst besvär att gå ut med hund 2-4 ggr per dag med liten bebis som ammas; det måste bli ett visst meckande som tillkommer med att matcha sovtider, amningstider, hundens tider och ens egna sömn? Och på vintern blir det ju ett himla påklädande och avklädande hela tiden?)?

Kanske är dina barn mer självgående i lek än vad vår stora är (än så länge)?

Kanske är du en mer avslappnad person än vad jag är; att du inte på samma sätt som jag har en lika stark inre önskan att få klart en viss rabatt/gräsklippningen eller vad det nu är just idag? (dock ser jag mig själv som rätt avslappnad till både städning (jag har nog helt kastat in handsken) och annat som "behövs").

Kanske är du mer stresstålig rent allmänt?

Kanske jobbar du inte lika många timmar som jag i veckan?

Kanske har du haft äldsta barnet/barnen på förskolan när du var föräldraledig med småsyskon (det hade inte vi)?

Kanske är jag bara en oerhört ovanlig förälder som tycker det faktiskt är en ENORM skillnad i hur ens vardagsliv är med barn kontra utan barn.... Därmed inte sagt att den ENORMA skillnaden bara består av "besvär" eller "problem". Snarare tvärtom; det är ju KUL att ha barn! Men en enorm skillnad mot att bara vara två vuxna.

Jag har aldrig kunnat vara spontan. Jag är en sådan som tar hand om de djur som ingen annan vill ha. Tex en hund som inte kan vara ensam ens en timme utan att bli totalt sönderstressad.

Jag är pedantisk. Kan inte ha oreda runt mig. Men jag löser det så att jag får det städat. Nu är jag inte ensamstående så min man tar ju hälften.

Men tex går det utmärkt att klippa gräset med bebis i sele på magen (fungerar utmärkt på hundpromenader också+att man inte behöver klä på kläder). De äldre barnen har varsin leksaksgräsklippare och hjälper mamma.

Jag jobbar 100%. Kör kollektivtrafik och det fungerar perfekt med barn. Dessutom älskar jag det jobbet.

Men jag tror att grunden ligger i hur man är som person. Jag har alltid fått leta efter lösningar på problem. Att få det att fungera trots att det inte går.

Jag hade dock inte tagit med barnen på restaurang men för mig är det ingen uppoffring för jag har aldrig gått på restaurang innan förut heller (om jag inte hade hundvakt).

Däremot är alla våra barn väldigt självgående och väldigt lätta att aktivera.

När äldste pojken föddes så kände jag att det var lite onödigt mycket planerande runt hästarna. Hade lösgjort en massa tid om jag inte hade behövt ta hand om dom. Skulle haft dom där det var helservice i stället. Men ibland är man efterklok.

De individuella förutsättningarna är som sagt väldigt olika. Jag har en bekants bekant som skall ha sitt sjätte barn nu. Hon går lätt själv till simhallen med alla 5. Nu är ju dom äldsta lite äldre än min äldsta men ändå. Det finner jag imponerande.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

För dem som inte vill ha några stora förändringar är väl det klokaste de kan göra att just överväga att inte få några barn; inte så länge de inte är beredda på att acceptera/bejaka dessa stora förändringar. Du kallar det "bara för det..." - jag tycker det är att verkligen ta ansvar INNAN barnet är ett faktum.

Är jag inte inställd på/övertygad om att det blir övervägande mest positivt för mig att bli förälder så är det väl tämligen klokt att inte bli förälder förrän jag känner just så.

Nej. vill man inte ha barn alls så behöver man ju inte försöka skaffa några, det är inte det jag menar.

Det jag tyckte var intressant var tanken att man inte vill att livet ska ändras är skälet för att avstå från barn, och att jag tycker det är en lite märklig tanke eftersom det enda vi vet är just att livet ändras! Och då menar jag inte att alla ska/bör/måste bli föräldrar, utan att man väljer bort föräldraskap bara för att man vill fortsätta leva som man gjort hittills. Jag kanske ser livet i ett lite längre perspektiv då jag menar att det i alla fall förändras?

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Och då så är vi åter tillbaka till att det är olika för olika människor.
Man vill olika saker.
Man gör olika saker.
Man har olika mål i livet.
Man lever olika typer av liv.
O.s.v.

Vilket gör att barn påverkar livet olika mycket för olika människor.

Och då kan jag inte låta bli att förundras över till exempel dig och Tora, som väldigt gärna understryker hur enkelt det har varit för er att fostra tre barn. Era liv är ju inte på något sätt i samklang med TS sambo. Inte ens i närheten. Hade så varit fallet, hade han kanske också velat ha barn, men nu är det inte så. Ändå är det viktigt för er båda att påpeka hur synnerligen enkla era liv har varit. Samtidigt som ni ändå verkar förstå att människor inte vill samma saker. Ja men då så, vad har då era upplevelser för relevans i den här tråden? Att få TS sambo att tro att de hinder han ser, de existerar inte?

jag begriper det verkligen inte.

 

[Badger]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men fortfarande är det din känsla.

Jag diskuterar att det enda korrekta tydligen är att uppleva sitt föräldraskap som en uppoffring. Att det faktiskt finns folk som inte ser det som en uppoffring att bli förälder.

Du har ju helt missat vad folk pratar om. Personer försöker förklara för dig att de valt att skaffa barn och älskar det Men att de kan förstå andra personer som tvekar inför beslutet. De kan se att för en annan person kanske resa nu när han är 26 känns viktigare än att ha barn, nu när han är 26 (eller alltid och det är ok)

Även om man inte ville ha ett barn men fick det och insåg att det blev jättebra så är det inte så för alla. Det finns nog folk som fick ett barn och så blev det inte jättebra. Det blir ju lätt tråkigt för alla inblandade.

Många som har barn har ju tagit ett initierat beslut där de tyckte barn var en positiv förändring. En förändring de ville ha. Vill man hellre ha en annan typ av förändring så kanske barn inte passar.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag undrar (liksom någon annan frågade) vad du anser skulle kunna vara avgörande i valet att skaffa barn?

Jag menar; vad skulle det vara om INTE det vore just förändringen i livet som får en del att tveka/skjuta upp eller helt enkelt bestämma sig för att inte ha barn alls, någonsin?

Jag kan liksom inte komma på något annat som skulle påverka just tveksamheten i valet att skaffa barn.....

Det är upp till varje person/par att avgöra, jag kan inte svara för andra. Jag har inte sagt att man inte får välja bort barn för att man inte vill ha förändringar, bara att jag tycker att det är en konstig tanke.

 

[Petruska]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Precis. Jösses! Det är det jag menar när jag skriver att skillnaderna i hur man upplever föräldraskapet beror mycket på hur man är som individ.

Vilket ingen har ifrågasatt. Det är inte där konstigheterna i ditt resonemang ligger.

 

[Björk]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Att välja bort barn för att man inte vill ha barn har jag aldrig motsatt mig!

Och många vill just inte ha barn för att barn gör att deras liv förändras till något de faktiskt inte önskar sig. De vill inte behöva anpassa sig, förändra livet till fördel för sina barn osv.

Det är ju inte så att de som "inte vill ha barn" inte vill bara för att de avskyr barn liksom....

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jaså??


Själv känner jag att det är roligt, men OCKSÅ jobbigt, stundvis, minutvis, timvis (välj själv) . Och för den; som liksom TS sambo; är orolig och osäker på om den vill ta det ansvar som det innebär att bli förälder; med allt vad det innebär; så är det väl ganska RIMLIGT att han just nu säger "nej"?

Jag menar generellt.

Jag har inte svarat på Ts inlägg utan bara på att föräldraskapet faktiskt inte behöver vara en uppoffring utan att hur man upplever föräldraskapet är baserat på hur man är som individ och vilket liv man levde innan barn.