Hur förklarar man sin längtan efter barn?

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Tja, bebis på magen funkar ju om bebis finner sig i att sitta i sele på magen och inte skriker hela tiden. Eller också att man själv fungerar och kan fokusera på gräsklippningen TROTS att bebis skriker hela tiden. (jag var själv en optimist för sele/bärsjal och försökte med båda barnen; olika varianter, men det funkade aldrig bra för oss).



För vår del har vi aldrig haft några problem att ta med våra barn ut på t ex restaurang (dock ej långsittningar/fina middagar, men "vanliga ställen"). De funkar utmärkt i sociala sammanhang; är faktiskt i regel enklast att hantera när/om vi är borta hos andra/ute någonstans.

Dock blir ju restaurangbesöken svåra att göra på kväll när man har två barn som behöver sova vid 19-20 för att orka gå upp dagen därpå till fsk/skola. Därför kan restaurangbesök bara göras före 19. En anpassning; ingen stor sådan då vi inte heller är några som ständigt vill gå på restaurang; vare sig före eller efter barnen. Men OM vi vill det någon vardagkväll så får vi ju avstå (eller gå ensam; en av oss). Det är en förändring; en slags "inskränkning" som väl säkert kan kännas stor för den/de som gärna går på restaurang ofta?


Ja, det är imponerande. Av de jag talat med som har fler än två barn säger samtliga att när 3:an kommer och barnen därefter så flyter det bara på rutin. Det blir ju en annan livsstil. Såklart.
Men det finns nog många saker som man också får finna sig i att man inte kan göra om man har 5 barn. Var "hindren" finns är nog individuellt; det beror på HUR viktigt det är för en.

Jag tänker på när vår äldsta var liten och en släkting envisades med att vilja ha oss på "grillkväll" till helgerna. Vi sade vid varje inbjudan att vi gärna kommer, men helst så att vi kan åka hem vid 19.30, eftersom barnet skulle sova då. Visst, vi HADE kunnat lagt honom i sängen hos dem alternativt låtit honom vara vaken tills han stupade. Med riskberäkningen att en av oss skulle bli liggande med barnet i den främmande sängen i minst 30-40 min tills han kunde slappna av och somna. Eller risken att det vid "stupningsstadiet" skulle bli en oerhört ledsen och gnällig unge som somnar i famnen på en av oss (som då skulle sitta fastlåst i stolen resten av kvällen).

Vi som föräldrar tyckte inte det var VÄRT det. Om vi hade tyckt en grillkväll var superviktig så hade vi väl ordnat barnvakt, sovit över eller tagit smällen med "stupningsstadiet" eller "fastna i sängen".

Alltså valde vi bort grillkvällen då den inte var viktigare än vår och barnets allmänna mående den kvällen och även eventuellt dagen efter (efter en natt med för lite sömn för barnet).
Hade vi inte haft barn så hade vi inte ens behövt fundera.

Alla barn har sina för och nackdelar (om man nu kan resonera så när det gäller barn). Men poängen är att om jag vill klippa gräsmattan där och då så löser jag det på något sätt. För så har jag alltid varit tvungen att göra innan.

Tex med restaurangbesöket, jag hade alltid varit tvungen att fundera på det (alltså även innan barn). Jag har aldrig levt ett totalt fritt liv. Planerande har funnits i mitt liv så länge så jag minns inte ens livet utan planering.

Jag hade tex inte skaffat fyra barn om jag inte trodde jag fixade det (eller så är jag så driven till galenskap av mina barn att jag inte fattar att jag inte fixar det ).

 

[Björk]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag menar generellt.

Jag har inte svarat på Ts inlägg utan bara på att föräldraskapet faktiskt inte behöver vara en uppoffring utan att hur man upplever föräldraskapet är baserat på hur man är som individ och vilket liv man levde innan barn.

Du är ju rätt kategorisk om du läser att någon överhuvudtaget ser HELA sitt föräldraskap som en ren uppoffring.

De som talar om uppoffringar, besvär eller "jobbigheter" talar om att det OCKSÅ ingår. Att det inte BARA nödvändigtvis är totalt fritt från sådant.

Nu är ni ju tydligen några undantag som inte ser något sådant alls; det upplever jag är betydligt mer kategoriskt än vi som säger att vi ser både och. (jag har i alla fall inte läst att någon av mig, Petruska eller hiddeous ser sina föräldraliv som ett enda stort uppoffrande och en slags livsplåga...)

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Ett försök igen då:
vad skulle du INTE se som en "konstig tanke" när det gäller att välja bort barn? Just hur det förändrar livet är ju det mest påtagliga som liksom sker och förmodligen det allra främsta skälet till att en del väljer bort barn.

Jag menar; varför väljer jag bort att inte ha 3, 5, 8 eller 12 barn? (vilket jag ju väljer hela tiden i och med att jag skyddar mig med preventivmedel och bara slutat när vi vill ha barn).
Varför väljer en 18åring att skydda sig med preventivmedel istället för att bli förälder?

Det är ju lika "konstigt" det i så fall - 18åringen väljer ju bort barn för att de inte vill ha den förändringen som ett barn innebär just då i livet.
Jag väljer bort fler barn än 2 för att det innebär ett så totalt annat liv än det jag vill ha; det blir en alldeles för stor förändring vad gäller ansvar, tid, ekonomi och annat.

Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att man väljer bort den förändringen, det jag tycker är ett konstigt resonemang är att välja att avstå från barn (om man egentligen skulle vilja ha dem) för att livet förändras öht.

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Tydligen inte, men för honom innebär det helt klart uppoffringar, men du kan inte köpa det för att DU har en annan upplevelse. Du tror att han har fel. Men det är ju inte att acceptera individuella förutsättningar alls.

Men jag har inte skrivit om honom alls. Jag har bara kommenterat att för alla innebär inte föräldraskapet uppoffring eller några större förändringar.

Jag har skrivit hur jag har upplevt föräldraskapet. Inte hur han borde uppleva det.

Det är du som hela tiden har ifrågasatt min upplevelse.

 

[Badger]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag har aldrig kunnat vara spontan. Jag är en sådan som tar hand om de djur som ingen annan vill ha. Tex en hund som inte kan vara ensam ens en timme utan att bli totalt sönderstressad.

Jag är pedantisk. Kan inte ha oreda runt mig. Men jag löser det så att jag får det städat. Nu är jag inte ensamstående så min man tar ju hälften.

Men då låter det onekligen som att du har ett väldigt annorlunda liv än ts sambo som såvitt jag förstod inte tar hand om djur med speciella behov och som gillar att gå på restaurang.

Själv skulle jag inte klara ditt liv i två sekunder trots en man som tar hälften av vabben o halva föräldraledigheten. (På grund av djuren, inte det andra) Att gå på restaurang ensam med mitt barn är ren lycka när det funkar, men det hade varit ännu bättre om jag kunnat hinna ett möte o ett jumpapass också utan stress.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att man väljer bort den förändringen, det jag tycker är ett konstigt resonemang är att välja att avstå från barn (om man egentligen skulle vilja ha dem) för att livet förändras öht.

Vem i tråden har angivit detta som skäl till att inte skaffa barn? Bygger inte hela ditt resonemang på ett enda stort missförstånd? Man måste väl vara bra dum om man tror att livet inte förändras alls!

 

[Petruska]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det är du som hela tiden har ifrågasatt min upplevelse.

Nej, det har ingen gjort vad jag har kunnat se. Däremot har nog flera undrat varför det är viktigt för dig att delge just den upplevelsen i just den här tråden.

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Du är ju rätt kategorisk om du läser att någon överhuvudtaget ser HELA sitt föräldraskap som en ren uppoffring.

De som talar om uppoffringar, besvär eller "jobbigheter" talar om att det OCKSÅ ingår. Att det inte BARA nödvändigtvis är totalt fritt från sådant.

Nu är ni ju tydligen några undantag som inte ser något sådant alls; det upplever jag är betydligt mer kategoriskt än vi som säger att vi ser både och. (jag har i alla fall inte läst att någon av mig, Petruska eller hiddeous ser sina föräldraliv som ett enda stort uppoffrande och en slags livsplåga...)

Nej men ni ifrågasätter att det faktiskt kan finnas någon som gör det. Det är det jag påpekar. Att det faktiskt finns folk som upplever föräldraskapet som bara några smärre förändringar. Att det för en del inte är så att man vänder hela livet upp och ner och att man plötsligt får ge upp en massa saker.

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Nej, det har ingen gjort vad jag har kunnat se. Däremot har nog flera undrat varför det är viktigt för dig att delge just den upplevelsen i just den här tråden.

Därför att det började diskuteras om att det alltid innebär uppoffringar och förändringar. Då påpekade jag att det gör det inte för alla.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag har skrivit hur jag har upplevt föräldraskapet. Inte hur han borde uppleva det.

Det är du som hela tiden har ifrågasatt min upplevelse.

Ingen har ifrågasatt din upplevelse. Jag ifrågasätter - bland annat - dess relevans i tråden och varför just du så ofta uppmuntrar barnalstrande, till synes urskillningslöst.

 

[Björk]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Eller att barn hindrar alla aktiviteter så som vissa vill göra gällande.

Vilka är de vissa? Jag har inte läst det i denna tråd i alla fall.

Det jag sagt är att det förändrar många aktiviteter; de får göras på annat sätt, med annan tidsplan och kanske annat fokus. Och då bör man (t ex TS sambo) fundera på just om man vill att aktiviteterna ska förändras på det sätt som det KAN tänkas bli.

Och vissa aktiviteter är faktiskt tämligen omöjliga och/eller farliga att göra med barn (åtminstone i vissa åldrar). T ex bergsklättring (det är nog enklare att i så fall vara beredd på att skaffa barnvakt om man vill pyssla med det).

Ridning kan också vara rätt svårt att ägna sig åt om man bara är själv med barnet och inte har barnvakt och barnet är ca 1,5-3 år. Om man inte har en snäll barnponny som man kan slänga upp ungen på så den kan följa med i skogen. Men det kan vara svårare att genomföra t ex galoppintervaller om barnet inte ännu klarar att galoppera. Men det KAN ju vara värt det för att man VILL ge sitt barn möjligheten att kunna rida och för att man senare; när barnet är äldre kan dela intresset.

Det är också så att vissa aktiviteter kan behöva prioriteras bort för att barnet inte mår bra av att föräldern gör den aktiviteten. Förra sommaren skulle vi måla vårt hus och hade bokat barnvakt. Så fort dottern såg skymten av mig eller hörde min röst så började hon gråta och skrika efter mamma. Till slut stod jag själv ute på altanen och störtbölade i respektivens armar för att det var så jobbigt att utsätta barnet för detta. Tack o lov togs barnen iväg dagarna senare i veckan när vi fortsatte måla.
Jag gjorde alltså målningen ändå, men i hjärtat så slet det. Aktiviteten var ett rent helvete att genomföra, för mig OCH för barnet när/om hon såg mig.

 

[mandalaki]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att man väljer bort den förändringen, det jag tycker är ett konstigt resonemang är att välja att avstå från barn (om man egentligen skulle vilja ha dem) för att livet förändras öht.

I inlägg #138 skrev jag till dig:
Jag tror inte att det handlar om att behålla status quo i livet. Förändringen som diskuteras är ju den förändring som ett barn innebär. Inte förändring i största allmänhet.


Du svarade på det inlägget. Men du verkar fortfarande inte ha förstått att ingen annan än du diskuterar förändringar överhuvudtaget?

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Vem i tråden har angivit detta som skäl till att inte skaffa barn? Bygger inte hela ditt resonemang på ett enda stort missförstånd? Man måste väl vara bra dum om man tror att livet inte förändras alls!

Absolut! Och det har varit min poäng hela tiden, livet förändras ständigt!

I tråden har det diskuterats att man vill att livet ska vara som det är här och nu och att det förändras i och med att man får barn. Självklart förändras det i och med att man får barn, jag talade då om att jag tycker det är intressant att det verkar som om vissa människor väljer bort (eller tvekar att skaffa) barn bara för att livet förändras och det tyckte jag var en konstig tanke eftersom livet förändras hela tiden och barnen är små en väldigt kort tid. Jag tyckte det var märkligt att tveka att skaffa barn bara för att livet ändras i och med detta.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

I inlägg #138 skrev jag till dig:
Jag tror inte att det handlar om att behålla status quo i livet. Förändringen som diskuteras är ju den förändring som ett barn innebär. Inte förändring i största allmänhet.


Du svarade på det inlägget. Men du verkar fortfarande inte ha förstått att ingen annan än du diskuterar förändringar överhuvudtaget?

men jag får frågor hela tiden och därför svarar jag på dem...

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Ingen har ifrågasatt din upplevelse. Jag ifrågasätter - bland annat - dess relevans i tråden och varför just du så ofta uppmuntrar barnalstrande, till synes urskillningslöst.

Jag har aldrig uppmanat barnalstrande. Snälla sluta hitta på.

Redan väldigt tidigt i tråden så kom det upp att få barn inte påverkar alla lika mycket och kanske framför allt dom som redan är vana vid att ta hänsyn till djur.

Sen har det varit en diskussion runt det. Det är den diskussionen jag har kommenterat.

 

[mandalaki]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

men jag får frågor hela tiden och därför svarar jag på dem...

Men förstod du vad jag skrev? Att det är den förändring som ett barn innebär det handlar om. Inte förändring överhuvudtaget.

 

[Björk]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att man väljer bort den förändringen, det jag tycker är ett konstigt resonemang är att välja att avstå från barn (om man egentligen skulle vilja ha dem) för att livet förändras öht.

Men man väljer ju givetvis inte bort barn för att man tror att livet inte ska förändras överhuvudtaget....
Man väljer ju bort barn för att DEN förändringen som man tror att BARN kommer att innebära; den önskar man inte ha.

Om man egentligen skulle vilja ha dem så tänker man säkert om eller så konstaterar man att man gillar barn, men inte vill ha egna och istället börjar jobba med barn, passar kompisars barn, lånar syskonbarn eller dylikt för att få det bästa av båda världar.

Precis som med allt annat man väljer bort i livet.

 

[Badger]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Absolut, en önskad förändring kan handla om något helt annat än barn. Men det jag är ute efter är de som inte vill ha barn för att de inte vill förändra något, och det tycker jag är en konstig tanke eftersom livet ständigt förändras.

Jag är ju inte så säker på att det gör det, om man ser sig omkring så verkar ju i alla fall ganska ofta folk styra sina liv en del. Tex ett akademikerpar som gillar att äta ute, umgås lite med vänner o jobba jämt och trivs super med lugn och ro övrig tid (eller trivs bra med att stressen o paniken är just jobbrelaterad) Jag tror de kan föreställa sig förändringen att bli äldre i sina jobb o trivas med barnfri fritid tills de dör. Faktum är att jag också har svårt att se att det skulle föreligga någon jätterisk för förändringar. Jag har lätt att se hur de kan leva mycket lyckliga. Eller välja de förändringar de vill ha och fortsätta lyckliga med dem.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag har aldrig uppmanat barnalstrande. Snälla sluta hitta på.

Jag skulle säga att det är en röd tråd i väldigt många av dina inlägg. Om det inte är att peppa barnlösa, så är det att kritiskt diskutera abort som något problematiskt. Och nu, i den här debatten, försöker du sälja in idén att barn inte medför några större förändringar - även i en tråd där personen ifråga inte ens vill ha barn.

Med andra ord - att få barn är mycket bättre än motsatsen.

 

[mandalaki]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Välja till barn är ett bättre uttryck, skulle jag säga. Än att välja bort barn, avstå från barn. Föga förvånande misslyckades jag med att få gehör för det tidigare i tråden.