Hur förklarar man sin längtan efter barn?

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Vilket ingen har ifrågasatt. Det är inte där konstigheterna i ditt resonemang ligger.

Jag ser inget konstigt i att jag inte upplever föräldraskapet som en uppoffring.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det jag tyckte var intressant var tanken att man inte vill att livet ska ändras är skälet för att avstå från barn, och att jag tycker det är en lite märklig tanke eftersom det enda vi vet är just att livet ändras!

Du går ju inte in särskilt djupt på vad dessa "förändringar" är. Min erfarenhet av livet så här långt är att man styr rätt mycket själv vad som händer. Så de förändringar som kommer är mångt och mycket resultat av mina egna handlingar. Visst, sjukdomar och arbetslöshet kan ju inträffa, men det är ju inga förändringar som sas blir mer positiva för att man samtidigt har barn. Snarare tvärtom, i många fall.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Ja men då så, vad har då era upplevelser för relevans i den här tråden? Att få TS sambo att tro att de hinder han ser, de existerar inte?

För att förklara att det inte är på något specifikt sätt att få barn.
Utan att det handlar om vilka aktiviteter som man vill kombinera med barn.

TS sambo har aktiviteter som han inte anser är lätta att kombinera med barn.
Det innebär inte att alla aktiviteter är det.
Eller att barn hindrar alla aktiviteter så som vissa vill göra gällande.
Eller att alla som har skaffat barn varit tvungna att överge sitt gamla liv.
Utan att vissa gamla liv inte går att kombinera med barn.
Medan andra faktiskt t.o.m. är lämpliga att kombinera med barn.

 

[Badger]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Nej, jag säger att jag tycker det är konstigt att se de förändringar som barn innebär som skälet till att avstå från dem. Alltså, att man faktiskt skulle kunna tänka sig att skaffa barn, men tvekar eller avstår helt, enbart för att de förändrar livet som det är just nu. Eftersom jag ser livet som en ständigt förändring blir det sättet att se på barn konstigt.

Varför måste förändringen vara att få barn. Den önskade förändringen kanske är att ägna livet åt att riskera livet i fri klippklättring. En person kanske tycker att det fungerar jättebra med barn en annan gör en annan bedömning. Gissningsvis är det de som längtar efter barn som gärna anpassar livet lite medan de som längtar mindre inte är lika beredda att göra det.

Andra jämför ju med djur i tråden, jag är hundra procent säker på att jag är mer beredd att anpassa mitt liv efter en häst än min man. Jag är också 100% säker på att han gärna anpassa sig lite efter en hund medan jag inte har lust att ändra något för en (och då gillar jag ändå hundar, andras hundar).

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Normen för kvinnor - just för kvinnor alltså - är precis den du antyder, att barn och familj är viktigare än pengar och position, det är ett högre och bättre ideal. Tora var precis inne på samma spår, surprise.

Men du missar ju hela grejen. För mig är ett liv med karriär och mycket pengar inte viktigt. Vare sig jag har barn eller inte. Det verkar du ha väldigt svårt att förstå.

Jag kan ha fel men jag har för mig att jag och I_U har lite samma historia. Mycket bra jobb och mycket bra betalt men det jobbet medförde bara en massa problem så vi gav upp "finjobbet" för det bra mindre heta jobbet att arbeta med kollektivtrafik. Vi gav upp ett statusjobb men fick så mycket mer livskvalité. (Ber pm ursäkt om jag blandar ihop I_U med någon annan).

För min del var detta flera år innan jag blev gravid.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

TS sambo har aktiviteter som han inte anser är lätta att kombinera med barn.

Ja, just det. Som du skrev innan: människor är olika. Du kanske måste acceptera att han inte är som du. Och att hans ståndpunkt är helt okej.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Du går ju inte in särskilt djupt på vad dessa "förändringar" är. Min erfarenhet av livet så här långt är att man styr rätt mycket själv vad som händer. Så de förändringar som kommer är mångt och mycket resultat av mina egna handlingar. Visst, sjukdomar och arbetslöshet kan ju inträffa, men det är ju inga förändringar som sas blir mer positiva för att man samtidigt har barn. Snarare tvärtom, i många fall.

Nej, jag går inte in djupt på vilka förändringar det handlar om, hur skulle jag kunna göra det? Jag har ingen aning om vad som händer i framtiden. Det är mycket man styr genom sina val, men man kan inte alltid förutse exakt vad valen kommer att leda till. Det är också en hel del man inte kan styra, växande, åldrande, tidens gång, m.m. Jag har inte påstått att några förändringar blir mer positiva vare sig med eller utan barn.

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

För att förklara att det inte är på något specifikt sätt att få barn.
Utan att det handlar om vilka aktiviteter som man vill kombinera med barn.

TS sambo har aktiviteter som han inte anser är lätta att kombinera med barn.
Det innebär inte att alla aktiviteter är det.
Eller att barn hindrar alla aktiviteter så som vissa vill göra gällande.
Eller att alla som har skaffat barn varit tvungna att överge sitt gamla liv.
Utan att vissa gamla liv inte går att kombinera med barn.
Medan andra faktiskt t.o.m. är lämpliga att kombinera med barn.

Precis det är så jag menar också.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Varför måste förändringen vara att få barn. Den önskade förändringen kanske är att ägna livet åt att riskera livet i fri klippklättring. En person kanske tycker att det fungerar jättebra med barn en annan gör en annan bedömning. Gissningsvis är det de som längtar efter barn som gärna anpassar livet lite medan de som längtar mindre inte är lika beredda att göra det.

Andra jämför ju med djur i tråden, jag är hundra procent säker på att jag är mer beredd att anpassa mitt liv efter en häst än min man. Jag är också 100% säker på att han gärna anpassa sig lite efter en hund medan jag inte har lust att ändra något för en (och då gillar jag ändå hundar, andras hundar).

Absolut, en önskad förändring kan handla om något helt annat än barn. Men det jag är ute efter är de som inte vill ha barn för att de inte vill förändra något, och det tycker jag är en konstig tanke eftersom livet ständigt förändras.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men du missar ju hela grejen. För mig är ett liv med karriär och mycket pengar inte viktigt. Vare sig jag har barn eller inte. Det verkar du ha väldigt svårt att förstå.

Jag kan ha fel men jag har för mig att jag och I_U har lite samma historia. Mycket bra jobb och mycket bra betalt men det jobbet medförde bara en massa problem så vi gav upp "finjobbet" för det bra mindre heta jobbet att arbeta med kollektivtrafik. Vi gav upp ett statusjobb men fick så mycket mer livskvalité. (Ber pm ursäkt om jag blandar ihop I_U med någon annan).

För min del var detta flera år innan jag blev gravid.

Ja, och jämförelserna slutar inte där. Ni har båda tre barn eller flera och älskar era livsval. Men har TS sambo någon gång någonsin antytt att han vill leva som ni?

Finns det någon annan i tråden över huvud taget som har uttryckt en avund för hur ni lever och skulle vilja ha det likadant?

Inte vad jag kan se.

Bra att ni är nöjda, men det är inte för alla.

 

[Petruska]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag funderar på vid vilken ålder på kvinnorna det mättes?

Det finns tydligen studier som visar att föräldrar har en lyckotopp strax efter att barnen har flyttat hemifrån.

De där studierna som visar att barnfria kvinnor är lyckligare som grupp än kvinnor som har barn, omfattar ett statistiskt urval, dvs kvinnor i alla åldrar.

Man frågade alltså inte: Är du lycklig över dina barn? Den frågan är ju också nästan omöjlig att svara nej på ens om man vill. Man lät alla gradera sin generella lyckonivå i livet, och då prickade kvinnor utan barn in högre värde än kvinnor med barn.

Kanske är jag bara en oerhört ovanlig förälder som tycker det faktiskt är en ENORM skillnad i hur ens vardagsliv är med barn kontra utan barn.... Därmed inte sagt att den ENORMA skillnaden bara består av "besvär" eller "problem".

Jag fick barn så tidigt, så jag hade liksom inga befästa vuxenvanor innan. Därför upplevde jag det inte som så stor förändring just i samband med att jag fick barn, i unga år ändrar sig ju livet stup i kvarten ändå (tillfälliga förhållanden, tillfälliga bostäder, tillfälliga bostäder).

När jag däremot nu, decennier senare, tänker tillbaka på det, så ser jag ju hur föräldraskapet formade mitt liv i en alldeles bestämd fåra, som så klart var väldigt annorlunda än hur det annars hade blivit under de åren - säg från det att barnet föddes tills han var sådär 10-12 år. (Då var jag i den ålder då man hade kunnat tro att jag skulle få mina barn.)

 

[Petruska]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Absolut, en önskad förändring kan handla om något helt annat än barn. Men det jag är ute efter är de som inte vill ha barn för att de inte vill förändra något, och det tycker jag är en konstig tanke eftersom livet ständigt förändras.

Är det konstigt om samma personer inte vill ha en hund, eftersom de inte vill ha den förändringen?

Är det konstigt om man inte vill flytta, byta jobb, skilja sig, whatever, därför att man inte vill ha den förändringen.

 

[Björk]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men tex går det utmärkt att klippa gräset med bebis i sele på magen (fungerar utmärkt på hundpromenader också+att man inte behöver klä på kläder). De äldre barnen har varsin leksaksgräsklippare och hjälper mamma.

Tja, bebis på magen funkar ju om bebis finner sig i att sitta i sele på magen och inte skriker hela tiden. Eller också att man själv fungerar och kan fokusera på gräsklippningen TROTS att bebis skriker hela tiden. (jag var själv en optimist för sele/bärsjal och försökte med båda barnen; olika varianter, men det funkade aldrig bra för oss).

Jag hade dock inte tagit med barnen på restaurang men för mig är det ingen uppoffring för jag har aldrig gått på restaurang innan förut heller (om jag inte hade hundvakt).

För vår del har vi aldrig haft några problem att ta med våra barn ut på t ex restaurang (dock ej långsittningar/fina middagar, men "vanliga ställen"). De funkar utmärkt i sociala sammanhang; är faktiskt i regel enklast att hantera när/om vi är borta hos andra/ute någonstans.

Dock blir ju restaurangbesöken svåra att göra på kväll när man har två barn som behöver sova vid 19-20 för att orka gå upp dagen därpå till fsk/skola. Därför kan restaurangbesök bara göras före 19. En anpassning; ingen stor sådan då vi inte heller är några som ständigt vill gå på restaurang; vare sig före eller efter barnen. Men OM vi vill det någon vardagkväll så får vi ju avstå (eller gå ensam; en av oss). Det är en förändring; en slags "inskränkning" som väl säkert kan kännas stor för den/de som gärna går på restaurang ofta?

De individuella förutsättningarna är som sagt väldigt olika. Jag har en bekants bekant som skall ha sitt sjätte barn nu. Hon går lätt själv till simhallen med alla 5. Nu är ju dom äldsta lite äldre än min äldsta men ändå. Det finner jag imponerande.

Ja, det är imponerande. Av de jag talat med som har fler än två barn säger samtliga att när 3:an kommer och barnen därefter så flyter det bara på rutin. Det blir ju en annan livsstil. Såklart.
Men det finns nog många saker som man också får finna sig i att man inte kan göra om man har 5 barn. Var "hindren" finns är nog individuellt; det beror på HUR viktigt det är för en.

Jag tänker på när vår äldsta var liten och en släkting envisades med att vilja ha oss på "grillkväll" till helgerna. Vi sade vid varje inbjudan att vi gärna kommer, men helst så att vi kan åka hem vid 19.30, eftersom barnet skulle sova då. Visst, vi HADE kunnat lagt honom i sängen hos dem alternativt låtit honom vara vaken tills han stupade. Med riskberäkningen att en av oss skulle bli liggande med barnet i den främmande sängen i minst 30-40 min tills han kunde slappna av och somna. Eller risken att det vid "stupningsstadiet" skulle bli en oerhört ledsen och gnällig unge som somnar i famnen på en av oss (som då skulle sitta fastlåst i stolen resten av kvällen).

Vi som föräldrar tyckte inte det var VÄRT det. Om vi hade tyckt en grillkväll var superviktig så hade vi väl ordnat barnvakt, sovit över eller tagit smällen med "stupningsstadiet" eller "fastna i sängen".

Alltså valde vi bort grillkvällen då den inte var viktigare än vår och barnets allmänna mående den kvällen och även eventuellt dagen efter (efter en natt med för lite sömn för barnet).
Hade vi inte haft barn så hade vi inte ens behövt fundera.

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Ja, och jämförelserna slutar inte där. Ni har båda tre barn eller flera och älskar era livsval. Men har TS sambo någon gång någonsin antytt att han vill leva som ni?

Finns det någon annan i tråden över huvud taget som har uttryckt en avund för hur ni lever och skulle vilja ha det likadant?

Inte vad jag kan se.

Bra att ni är nöjda, men det är inte för alla.

Poängen går dig verkligen helt förbi.

Tråden kom in på att föräldraskap faktiskt inte behöver betyda en massa förändringar/uppoffringar för alla. Det är det jag har kommenterat. Att om man festar runt varje helg mm så för den personen innebär föräldraskap stora förändringar medan för någon som mig så har det faktiskt inte medfört speciellt många förändringar alls.

Dvs att barn för vissa innebär många förändringar men inte för alla.

 

[Björk]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Nej. vill man inte ha barn alls så behöver man ju inte försöka skaffa några, det är inte det jag menar.

Det jag tyckte var intressant var tanken att man inte vill att livet ska ändras är skälet för att avstå från barn, och att jag tycker det är en lite märklig tanke eftersom det enda vi vet är just att livet ändras! Och då menar jag inte att alla ska/bör/måste bli föräldrar, utan att man väljer bort föräldraskap bara för att man vill fortsätta leva som man gjort hittills. Jag kanske ser livet i ett lite längre perspektiv då jag menar att det i alla fall förändras?

Men de ändringar som man kan påverka är det väl inte ett dugg märkligt att man försöker påverka?! Att bli förälder är ju en sådan sak som man i allra högsta grad kan påverka.

Och livet utan barn; oavsett andra förändringar; är ju betydligt mer "likadant" över tid än att faktiskt bli förälder.

Många väljer ju faktiskt att vara kvar på samma jobb trots att de till och med vantrivs för att slippa just det som de ser som "jobbigt" med att byta jobb (lära känna nya människor, vara ny och oerfaren, känna sig osäker, "man vet inte vad man får för arbetskompisar") osv. Många väljer att bo kvar på samma ort hela livet (en del till och med i samma hus), många väljer att inte flytta utomlands, många väljer att inte resa. För att de inte gillar just de förändringar som en flytt, jobbyte eller utlandsresa innebär.

Sen kan livet förändras av helt andra skäl; men det som bara "händer" är ju oftast fysiska faktorer; tex åldrande, sjukdomar osv. Bli av med jobbet kan man också bli om man har otur förstås. Men att bli förälder är ju liksom MÖJLIGT att påverka.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Är det konstigt om samma personer inte vill ha en hund, eftersom de inte vill ha den förändringen?

Är det konstigt om man inte vill flytta, byta jobb, skilja sig, whatever, därför att man inte vill ha den förändringen.

Nej, det är inte konstigt att man inte vill ha xxxx för att man inte vill ha den förändringen, men jag tycker att det är en konstig tanke att man väljer bort barn för att man inte vill att livet ska förändras, eftersom det ju faktiskt gör det.

Att man väljer bort barn, hund, flytt, byta jobb, skilja sig för att man inte vill ha barn, hund, inte vill flytta, byta jobb, skilja sig är inte konstigt däremot.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Poängen går dig verkligen helt förbi.

Tråden kom in på att föräldraskap faktiskt inte behöver betyda en massa förändringar/uppoffringar för alla.

Tydligen inte, men för honom innebär det helt klart uppoffringar, men du kan inte köpa det för att DU har en annan upplevelse. Du tror att han har fel. Men det är ju inte att acceptera individuella förutsättningar alls.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men de ändringar som man kan påverka är det väl inte ett dugg märkligt att man försöker påverka?! Att bli förälder är ju en sådan sak som man i allra högsta grad kan påverka.

Och livet utan barn; oavsett andra förändringar; är ju betydligt mer "likadant" över tid än att faktiskt bli förälder.

Många väljer ju faktiskt att vara kvar på samma jobb trots att de till och med vantrivs för att slippa just det som de ser som "jobbigt" med att byta jobb (lära känna nya människor, vara ny och oerfaren, känna sig osäker, "man vet inte vad man får för arbetskompisar") osv. Många väljer att bo kvar på samma ort hela livet (en del till och med i samma hus), många väljer att inte flytta utomlands, många väljer att inte resa. För att de inte gillar just de förändringar som en flytt, jobbyte eller utlandsresa innebär.

Sen kan livet förändras av helt andra skäl; men det som bara "händer" är ju oftast fysiska faktorer; tex åldrande, sjukdomar osv. Bli av med jobbet kan man också bli om man har otur förstås. Men att bli förälder är ju liksom MÖJLIGT att påverka.

Visst, var och en väljer vad den vill. Men det är omöjligt att säga vad som liknar det nuvarande livet mest... och i vilka aspekter livet förändras av det ena eller andra valet... Men det var inte min poäng alls

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Nej, det är inte konstigt att man inte vill ha xxxx för att man inte vill ha den förändringen, men jag tycker att det är en konstig tanke att man väljer bort barn för att man inte vill att livet ska förändras, eftersom det ju faktiskt gör det.

Ja, det kanske rent slumpmässigt kommer en hund flygande in på bakgården? eller så väljer man helt slumpmässigt att sluta med sitt välbetalda jobb och börja som konduktör på SJ. Eller så kanske man bara råkar flytta.

 

[Björk]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det är upp till varje person/par att avgöra, jag kan inte svara för andra. Jag har inte sagt att man inte får välja bort barn för att man inte vill ha förändringar, bara att jag tycker att det är en konstig tanke.

Ett försök igen då:
vad skulle du INTE se som en "konstig tanke" när det gäller att välja bort barn? Just hur det förändrar livet är ju det mest påtagliga som liksom sker och förmodligen det allra främsta skälet till att en del väljer bort barn.

Jag menar; varför väljer jag bort att inte ha 3, 5, 8 eller 12 barn? (vilket jag ju väljer hela tiden i och med att jag skyddar mig med preventivmedel och bara slutat när vi vill ha barn).
Varför väljer en 18åring att skydda sig med preventivmedel istället för att bli förälder?

Det är ju lika "konstigt" det i så fall - 18åringen väljer ju bort barn för att de inte vill ha den förändringen som ett barn innebär just då i livet.
Jag väljer bort fler barn än 2 för att det innebär ett så totalt annat liv än det jag vill ha; det blir en alldeles för stor förändring vad gäller ansvar, tid, ekonomi och annat.