Jag blir lika konsternerad varje gång människor väljer att skaffa barn med en partner de egentligen inte delar värderingar med, i en livssituation de inte anser hållbar.
Varför sätter man ett barn i denna ekvationen som beskrivs i inledningen? Hur kan man tycka att det är en vettig idé? För att man anser att man antingen ska göra om sig själv, eller göra om sin partner? För att man hoppas att - i det här fallet - föräldrarna ska ändra sig? För att man hoppas på gudomligt ingripande och hela situationen förändras genom ett trollslag?
Sedan bjuder man in sin vänskapskrets att istället för Gud att ingripa och ha åsikter, läsa lusen av, lägga sig i och predika.
Har hela världen blivit galen eller är det bara jag?
Varför sätter man ett barn i denna ekvationen som beskrivs i inledningen? Hur kan man tycka att det är en vettig idé? För att man anser att man antingen ska göra om sig själv, eller göra om sin partner? För att man hoppas att - i det här fallet - föräldrarna ska ändra sig? För att man hoppas på gudomligt ingripande och hela situationen förändras genom ett trollslag?
Sedan bjuder man in sin vänskapskrets att istället för Gud att ingripa och ha åsikter, läsa lusen av, lägga sig i och predika.
Har hela världen blivit galen eller är det bara jag?