Hur får man en man att klippa navelsträngen?

[FannyN]

det är inte alltid lätt att formulera en frågeställning korrekt, så om vi nu väljer att formulera om frågan enligt ditt citat, vad vore då ditt svar? Går det att få en man med seg navelsträng att vilja kapa av den för att leva mer med den fru han faktiskt valt själv?.

Det är just detta som jag tror jag skaver hos mig att du vill förmedla. För din inställning här är sååå provocerande! Så mycket norm liksom i ditt tänk! Ja han har valt frun själv. Jag tror ingen tror något annat. Men DU ser det som självklart hur det ska vara och allt annat är fel.
Du vet va att relationer kan se olika ut? Man måste tex inte leva ihop eller bo ihop för att man är gifta. ELler se det som självklart att partnern ska gå om päronen i inflytande i ens liv om man gifter sig. Eller att päronen ska tvingas acceptera frun?! Aldrig att jag skulle acceptera någon som min son valde som hade denna beskäftiga inställning till hur det är att vara människa. Jag gillar bara dem jag gillar på riktigt.
Dina uttryck som navelsträng och dräng stinker! Han kanske mycket hellre är pappas dräng än fruns dräng tex. Om du absolut måste kränka honom och kalla honom dräng öht?!

 

[FannyN]

Och det efter att man avgjort om personen verkligen har en navelsträng att klippa, rent objektivt. Det blir svårt att klippa den annars.

Det känns som navelsträng är självbevarelsedrift. Jag håller alltså helt med dig.

 

[ellabellabus]

Du vet va att relationer kan se olika ut? Man måste tex inte leva ihop eller bo ihop för att man är gifta.

Jag vet att det mycket väl kan vara så.
Men i det här fallet vill båda parterna egentligen bo ihop, men så som allt det övriga runtomkring fungerar just nu ser min vän inget annat alternativ än att flytta.
Mannen vill absolut inte att hon ska flytta men han har hittills inte gjort något alls för att förändra situationen så att det blir drägligt för hans fru att leva för, så alltså flyttar hon.
Han har varit 100% nöjd med läget som det varit och helt oförstående till hennes synpunkter. Han vill inte behöva varken välja eller förändra något. Fast det alternativet (allt oförändrat) finns inte för henne.

Nej, jag ska inte utveckla det hela mer.
Jag har nog fått de svar jag behövt.
Jag hoppades, för deras skull, att det skulle finnas exempel på män som lyckats bryta sig loss från föräldrarna (och därmed inte sagt bryta kontakten eller annat drastiskt, utan bara visar mer självständighet) för att leva i ett bra äktenskap. Men det verkar ju rätt dödfött.

 

[Petruska]

Men i det här fallet vill båda parterna egentligen bo ihop, men så som allt det övriga runtomkring fungerar just nu ser min vän inget annat alternativ än att flytta.
Mannen vill absolut inte att hon ska flytta men han har hittills inte gjort något alls för att förändra situationen så att det blir drägligt för hans fru att leva för, så alltså flyttar hon.
Han har varit 100% nöjd med läget som det varit och helt oförstående till hennes synpunkter. Han vill inte behöva varken välja eller förändra något. Fast det alternativet (allt oförändrat) finns inte för henne.

Jamen det där är ju inte det minsta konstigt, snarare är väl varianter av det en väldigt vanlig anledning att separera. Kort: han vill bo ihop med henne och leva det liv han vill leva, med gården osv. Han vill att hon ska trivas med det. Hon vill bo med honom, men inte med gården och det andra. Hon vill att han väljer det och trivs med det.

De vill ha varandra, i någon mening, men de kan inte hitta en livsstil som passar för båda. Lite kämpigt, men väldigt normalt och vanligt. Du behöver inte blanda in någon navelsträng för att kunna förklara det.

 

[TheRedLightning]

Jag har varit i liknande situationer, både som vän och som partnet. Det var inte så kul när ens partner prioriterade sin familj före sin partner och man hamnade långt ner på prioriteringslistan. Försökte få honom att inse att han måste börja säga nej, men vill han inte ändra på sig kan inte jag ändra på honom åt honom tyvärr, hur gärna jag än vill.
Kanske var det som gjorde att vi gled isär och till slut delade på oss.

I TS bekants fall, kan det kanske räcka med att vara särbos först, så båda inser vad de hade och vad som är viktigt. Det återstår att se.

 

[ellabellabus]

Fast riktigt så enkelt är det inte.
Hon vill också bo på gården och hon vill få vara delaktig i det som händer där, vilket skulle vara en bra förberedelse för att senare övertagande av gården.
Men hon är inte välkommen, hon får inte vara delaktig för svärföräldrarna. Och mannen gör dom hans föräldrar tycker.
Det brukar i andra sammanhang tjatas om att mannen ska ta konflikterna med sin familj. Men han undviker det, han vill inte stöta sig med dem. Och på så sätt stöter han istället bort sin fru.

 

[Petruska]

Fast riktigt så enkelt är det inte.
Hon vill också bo på gården och hon vill få vara delaktig i det som händer där, vilket skulle vara en bra förberedelse för att senare övertagande av gården.
Men hon är inte välkommen, hon får inte vara delaktig för svärföräldrarna. Och mannen gör dom hans föräldrar tycker.
Det brukar i andra sammanhang tjatas om att mannen ska ta konflikterna med sin familj. Men han undviker det, han vill inte stöta sig med dem. Och på så sätt stöter han istället bort sin fru.

Precis lika enkelt. De vill iofs bo ihop, var och en på sina villkor. Dessa villkor tycks inte gå att förena.

 

[Lobelia]

Fast riktigt så enkelt är det inte.
Hon vill också bo på gården och hon vill få vara delaktig i det som händer där, vilket skulle vara en bra förberedelse för att senare övertagande av gården.
Men hon är inte välkommen, hon får inte vara delaktig för svärföräldrarna. Och mannen gör dom hans föräldrar tycker.
Det brukar i andra sammanhang tjatas om att mannen ska ta konflikterna med sin familj. Men han undviker det, han vill inte stöta sig med dem. Och på så sätt stöter han istället bort sin fru.

Det finns alltid två sidor av ett mynt. Nyckeln här verkar vara att din kompis inte kommer överens med svärföräldrarna. Vad det beror på har du förmodligen fått en version på och svärföräldrarna har säkert en helt annan bild och kan kanske inte begripa varför hon inte känner sig välkommen/tycker hon är pest och pina och försöker ta över/ogillar henne i största allmänhet/har gjort sitt bästa men din kompis vänder taggarna ut eller en hel annan version.

Utan att ens ha en ledtråd så kommer vi inte att kunna ge någon input på situationen. Vi vet mest att det är en konflikt inta vad den rör sig om. Oavsett vad så är det inte din sak att reda ut det, det måste din vän, hennes man och svärföräldrarna fixa tillsammans. Vill alla och de verkligen bjuder till går at att lösa. Är det någon part som inte vill så kommer det inte att lösas. Familjeterapi för hela bunten kanske kan lösa upp knutarna. Du an föreslå det för din kompis, stötta henne och vara hennes vän men du kan inte tvinga hennes man att dansa efter din kompis pipa.

En sak blir jag fundersam över. Du skriver att mannen vill leva med din kompis. Han säger säkert att han vill men om han verkligen vill det vet vi inte, han kanske sitter och samlar mod för att begära skilsmässa och inte som du tror deppar över situationen.

 

[Gnist]

Fast jag kan tycka att är man vuxen människa behöver man inte ha nån annan som tar ens konflikter.
Har själv bott på en släktgård med svärisarna på samma gård och farfarsvärisarna tvärs över vägen och inte fasiken skickade jag ex:et att snacka med sina föräldrar/farföräldrar om jag hade något som skavde mellan dem och mig.

 

[kryddelydd]

Jag vet att det mycket väl kan vara så.
Men i det här fallet vill båda parterna egentligen bo ihop, men så som allt det övriga runtomkring fungerar just nu ser min vän inget annat alternativ än att flytta.
Mannen vill absolut inte att hon ska flytta men han har hittills inte gjort något alls för att förändra situationen så att det blir drägligt för hans fru att leva för, så alltså flyttar hon.
Han har varit 100% nöjd med läget som det varit och helt oförstående till hennes synpunkter. Han vill inte behöva varken välja eller förändra något. Fast det alternativet (allt oförändrat) finns inte för henne.

Nej, jag ska inte utveckla det hela mer.
Jag har nog fått de svar jag behövt.
Jag hoppades, för deras skull, att det skulle finnas exempel på män som lyckats bryta sig loss från föräldrarna (och därmed inte sagt bryta kontakten eller annat drastiskt, utan bara visar mer självständighet) för att leva i ett bra äktenskap. Men det verkar ju rätt dödfött.

I just det här fallet vill de olika saker.

 

[cirkus]

Fast jag kan tycka att är man vuxen människa behöver man inte ha nån annan som tar ens konflikter.
Har själv bott på en släktgård med svärisarna på samma gård och farfarsvärisarna tvärs över vägen och inte fasiken skickade jag ex:et att snacka med sina föräldrar/farföräldrar om jag hade något som skavde mellan dem och mig.

Jag håller med dig. Om någon är bökig mot mig så löser jag det genom att prata med den - inte att skicka ett ombud.

 

[Gry]

Ibland är det dock effektfullt med att någon utomstående säger något om hur situationen ser ut utifrån. Absurditeten är svår att se när man är i det själv. En annan, någorlunda objektiv, persons reaktion på problemet kan få det att klarna lite. Om man har tur, och är villig att lyssna. Men också, så klart, är det stor risk för att det bara smälter ihop och blir skit.

 

[Petruska]

Ibland är det dock effektfullt med att någon utomstående säger något om hur situationen ser ut utifrån. Absurditeten är svår att se när man är i det själv. En annan, någorlunda objektiv, persons reaktion på problemet kan få det att klarna lite. Om man har tur, och är villig att lyssna. Men också, så klart, är det stor risk för att det bara smälter ihop och blir skit.

Men "effektfullt"? Här handlar det ju om att oombedd lägga sig i andras relationer. Med vilken rätt gör man det? För att få "effekt"?

 

[Kattennizze]

Jag vet att det mycket väl kan vara så.
Men i det här fallet vill båda parterna egentligen bo ihop, men så som allt det övriga runtomkring fungerar just nu ser min vän inget annat alternativ än att flytta.
Mannen vill absolut inte att hon ska flytta men han har hittills inte gjort något alls för att förändra situationen så att det blir drägligt för hans fru att leva för, så alltså flyttar hon.
Han har varit 100% nöjd med läget som det varit och helt oförstående till hennes synpunkter. Han vill inte behöva varken välja eller förändra något. Fast det alternativet (allt oförändrat) finns inte för henne.

Nej, jag ska inte utveckla det hela mer.
Jag har nog fått de svar jag behövt.
Jag hoppades, för deras skull, att det skulle finnas exempel på män som lyckats bryta sig loss från föräldrarna (och därmed inte sagt bryta kontakten eller annat drastiskt, utan bara visar mer självständighet) för att leva i ett bra äktenskap. Men det verkar ju rätt dödfött.

Men om det fanns en miljon exempel på män som flyttat från sina föräldrar eller klippt navelsträngen som du uttrycker det, vad i allsin dar spelar det för roll för just din vän? Är syftet för dig att få tips på hur din vän ska övertala sin man att klippa navelsträngen? Såhär ska du säga för att mannen ska få upp ögonen för sin situation? Det är ju patetiskt. Och det låter mer som en Hollywoodfilm än det verkliga livet. Alla relationer är unika och det är ju komplett vansinnigt att försöka övertala en vuxen människa till att göra som man som säger, relationer bör verkligen inte fungera så.

 

[Mixoman]

Klickerträning? Betinga när karln äter nåt gott, sen varje gång han går några hundra meter från sina föräldrar så klicka. Bye bye navelsträng!

 

[Kattennizze]

Fast riktigt så enkelt är det inte.
Hon vill också bo på gården och hon vill få vara delaktig i det som händer där, vilket skulle vara en bra förberedelse för att senare övertagande av gården.
Men hon är inte välkommen, hon får inte vara delaktig för svärföräldrarna. Och mannen gör dom hans föräldrar tycker.
Det brukar i andra sammanhang tjatas om att mannen ska ta konflikterna med sin familj. Men han undviker det, han vill inte stöta sig med dem. Och på så sätt stöter han istället bort sin fru.

Javisst gör han det. Och han är vuxen och bestämmer sig för att göra det. Frun får förhålla sig till det bara, antingen acceptera läget eller separera.

 

[Kattennizze]

Klickerträning? Betinga när karln äter nåt gott, sen varje gång han går några hundra meter från sina föräldrar så klicka. Bye bye navelsträng!

Tänkte mer på pelletsutdelning!

 

[mino]

Tvärt emot vad många tycker i tråden tycker jag att det låter som om mannen faktiskt inte har gått igenom den mognadsfasen att han har gjort sig självständig gentemot sina föräldrar. Man kan förstås bara spekulera men det verkar extremt osannolikt att han har tagit ett självständigt och moget beslut att sätta sig så i händerna på sina föräldrars beslutsfattande att han själv inte har utrymme att ordna en familj på sitt eget sätt. Han verkar inte heller ifrågasätta logiken i att de får påverka och inskränka hans nya familj. Det är så klart en värdering men ändå en ganska rimlig värdering att man inom en familj bestämmer över den, inte att andra utanför familjen ges rätt att oinskränkt få styra och ställa. Det är ett ganska rimligt krav från en partner ändå och han verkar inte kunna svara upp mot den.

Din kompis behöver helt klart ge upp och lägga ner relationen. Det kommer förmodligen (igen, spekulation, men sannolikt) kosta alldeles för mycket för alla inblandade att förändra på den fast rotade ordningen, ännu värre med tanke på att detta gäller både hans jobb (?) och hem, det finns inget område där de inte formar honom. Sen kan man vara efterklok och tycka att hon borde insett detta tidigare, men det spelar ju ingen roll nu.

 

[Lovisaleonora]

Det är så klart en värdering men ändå en ganska rimlig värdering att man inom en familj bestämmer över den, inte att andra utanför familjen ges rätt att oinskränkt få styra och ställa. Det är ett ganska rimligt krav från en partner ändå och han verkar inte kunna svara upp mot den.

Fast det resonemanget ser väldigt konstigt ut i mina ögon. Jag kan inte se någonstans att föräldrarna har ställt kravet att de ska få bestämma i sonens familj. De har handlat utifrån sin egen vilja, vilket har gjort att sonen fattat egna beslut. Som såklart påverkar hans fru (och barn) men det är väl ändå inte så att föräldrarna har ställt krav på sonens familj?

Sedan är jag också lite tveksam till krav inom en relation, från en partner. Som att sätta regler och lagar. Jag kan bara förklara vad jag förväntar mig, hur jag känner att jag fungerar och vad som är orimligt för mig att stanna kvar i. Men kräva? Nä, jag vill inte ha den synen på min relation faktiskt.

 

[vallhund]

Ibland är det dock effektfullt med att någon utomstående säger något om hur situationen ser ut utifrån. Absurditeten är svår att se när man är i det själv. En annan, någorlunda objektiv, persons reaktion på problemet kan få det att klarna lite. Om man har tur, och är villig att lyssna. Men också, så klart, är det stor risk för att det bara smälter ihop och blir skit.

TS, dvs fruns väninna kan inte med ens god vilja karakteriseras som någorlunda objektiv.