Jag har ju inte med saken att göra egentligen, men känslan är att jag skulle vilja åka dit och slå honom med nåt hårt i skallen tills han inser att han håller på att sabba sitt eget äktenskap genom att låta navelsträngen sitta kvar så hårt att han inte kan tänka sig att lämna föräldrarna och flytta med sin fru. Men det är nog ingen bra idé i praktiken.
Och mannen verkar inte tycka att det är ett tillräckligt stort problem för att han ska göra något åt saken. Och vad innebär "delaktig"? Det är ju inte säkert att man vill att kvinnan ska vara delaktig på det sättet som hon vill.. Utan att det behöver vara något konstigt.
Fast människor som tar sig rätten att "förklara konsekvenser" för folk vars problem de inte har med att göra är väl olidligt beskäftiga?
Nej, det verkar han inte. Men det är det tydligen för TS vän och då väljer hon att göra det som är rätt för henne utan att det behöver innebära att hon är en hemsk människa som försöker ändra sin partner.
Jag hör vad du säger men jag kan inte annat än att tycka att om pappan och barnet har en bra relation idag så ska man för BARNETS skull (pappan skiter jag högaktningsfullt i) göra vad man kan för att den ska fortsätta bli så ÄVEN om det innebär att man curlar pappan, är en bessewisser eller vad ni nu tycker. Man får alltså bli hur obekväm man vill mot PAPPAN för att barnet ska få det bra.
Jag skulle tro att de flesta, precis som jag, är i högsta grad berörda av det handlar om ett barn. Det åtminstone jag protesterar mot är att omgivningen ska styrsla upp pappan. Om inte annat så för att det knappast blir ett lyckosamt projekt. Fattar han inte själv så kommer han inte fatta oavsett vad vi på buke säger.
Och jag tycker lite som så att BARNET även är den som kommer ta smällen, ihop med sin andra förälder, när de har vänt ut och in på sig själva för att skapa en relation. Hur påverkar det inte någons uppfattning om relationer av att ha ex en mamma som konstant curlar en pappa som vill välja annorlunda? Eller för den delen, hur kommer barnet må i längden om den växer upp med ex en pappa som inte vill/kan ha en relationen med barnet om inte någon annan fixar den? Tänk om barnet försöker anpassa sig och ha en relation men att det inte fungerar om inte någon annan curlar den frånvarande föräldern. Det lär sätta spår i barnet för livet det med, så bättre då tänker jag att växa upp med en stabil och trygg förälder som inte tar ansvar för den andra förälderns relationer till barnet.
Jag tolkar ditt inlägg som att du, precis som TS, tror att bara för att en fråga är känslomässigt engagerande (ett barn riskerar att förlora sin pappa) så har man därmed skäl att agera på känslan och lägga sig i andras angelägenheter. Det framstår som oerhört gränslöst.
Nej det får man inte utan andra förälderns skriftliga godkännande.
Vem har gett det intrycket. Ingen har väl skrivit något ens i närheten av dylikt.
Ja fast med reservation för att här hade partnerns föräldrar behandlat svärdottern illa och det kunde kanske inte svärdottern se från början, tänker jag. Jag hade dumpat snubben direkt om inte han hade stått upp för mig när hans föräldrar betett sig illa. I övrigt håller jag helt med dig.Men han är ju vuxen! Han är knappast omyndigförklarad! Har han inte lärt sig ta konsekvenserna av sina handlingar nu så lär det knappast hjälpa att hans partners kompis säger till honom. Dessutom ser jag faktiskt inte det här som hans fel och att han ska ändra sig. Varför ska någon alls ändra sig om hen trivs med sitt liv? Man är två i ett förhållande och om den ena inte uppenbart har ljugit om vem hen är och vilket liv hen vill leva så är det inte så att den andra partnern kan komma och klaga på något som var så ifrån början. Det är inte hans fel att hon tog förgivet att han skulle förändra sig. Han däremot tog säkerligen förgivet att hon ville ha det hon såg vilket hon uppenbarligen inte ville!
Jag blir helt vansinnigt tokig på detta tänk att man ska ändra sig för att duga
Självklart är det normala att man klipper navelsträngen men det är också upp till var och en att leva sina liv så som de vill. Sålänge de inte medvetet skadar någon annan genom att leva som de gör (genom att t ex ljuga för potentiell partner om hur de vill leva) så har ingen annan med deras liv att göra.
Exakt. Så länge han tar ansvar för sitt barn så lever han uppenbarligen det liv han vill leva. Sen att en annan vuxen människa inte vill leva det livet och han inte vill kompromissa så då är det väl knappast nåt att diskutera.
