En fundering kring det här med PCO/PCOS. Vad är det som gör att kroppen helt plötsligt bestämmer sig för att "nej, men nu får jag för mig att vajsa till det lite med hormonerna"? Jag hade t.ex. innan p-piller mens som en klocka i alla år. Kunde fan klocka den på timmen både när den kom och gick, ägglossning lika så. Några år med hormoner och sen verkar det vara kaos
Allt ska vara så jäkla normalt hela tiden.
Har hormonerna ingenting att göra med saken? Känner att jag måste lägga om mitt vetenskapliga-artikel-sökande den kommande tentaveckan till något helt annat område.
Jag är så trött på att besvär som endast drabbar oss kvinnor inte tas på allvar. Är så trött, inte bara på mina egna vägnar, att allt ska vara så jäkla normalt hela tiden. En klapp på axeln eller huvudet och ett "lilla gumman" och så är det bra sen