Ej godkänd i vissa ämnen

[em-pirre]

Men alltså har ni frågat läraren under terminens gång om var alls prov och provsvar är? Eller bara antagit att allt är okej?

Har du funderat på om han är deprimerad?

 

[sassiball]

Vi har fått till svar av läraren att det skulle ordna upp sig, barnet skulle få extrauppgifter.

Alltså, det är som att prata med en vägg när man pratar med läraren, han är trevlig och pratsam men det är absolut ingen verkstad. Han har klappat oss lite på huvudet och ja- vi har tydligen gått på det. Ja- v har varit blåögda såklart.
Ja jag har funderat på det också, om han verkligen mår bra i själen. Men han lever upp emellanåt och har roligt.

Det är svårt. Han skulle aldrig gå med på att gå till läkaren för att undersöka den saken.

Många tankar har väckts här under den här trådens gång, så något händer i alla fall och jag hoppas min kontakt med rektorn har effekt.

Tack för all input.

 

[SiZo]

Men jag har inte tillgång till något material? jobbar lärare under sommaren så att de kan hjälpa till att ordna fram det då ?
Det är ju det som krävs- material- konkret hjälp- uppgifter, prov, inte en massa bladder om hjälpa hit o dit.

Men har han inte vanliga skolböcker i ämnena som ni kan utgå ifrån? Börja där skulle jag tro.

Och sedan vill jag bara uppmana dig lite till att andas! Dåliga betyg är inte slutet för hans liv. Framförallt inte nu. Jag hade IG i syslöjd och höll på att få IG i Svenska i 9an (vilket var första gången vi fick betyg). Jag gick sedan vidare och fick 8 IG på gymnasiet. Men efter ytterligare 10 år så läste jag upp dem och nu har jag 72,3 godkända högskolepoäng om jag inte har räknat fel. Mitt första år på universitetet så har jag gått igenom med godkänt på varenda tenta (med undantaget för lite kompletteringar på hemtentorna då).

Jag var lite liknande i samma ålder, inget var roligt. Jag hade inga framtidsplaner. Nu säger jag inte att detta behöver gälla din son med, men jag hade höga prolaktinnivåer, och medicinen mot det öppnade verkligen upp mitt liv.

Så en tripp till en läkare är kanske inte helt dumt ändå, bara för att dubbelkolla!

 

[Mabuse]

Han har inte så mycket kompisar i skolan, så det är också något som oroar. Han har egentligen bara spelkompisar på nätet, som han inte träffar IRL men genom spel. Jag märker att han lever upp då, skrattar och har roligt. Han har inte haft en kompis hemma på flera år. Det kommer han inte att ha i år heller, hela sommaren kommer enda kontakten med kompisar vara på nätet, befarar jag. Men han verkar tycka om att ha det så. Han leker en del med sina syskon men det är ju inte samma sak.

Jo det har märkts på proven att han ligger efter, vi träffade läraren i höstas och pratade om det då, han skulle få extra hjälp i skolan och vad vi trodde var det på rätt väg. Men så nu för någon månad sedan visade det sig att de hade glömt bort honom helt. Vi ser aldrig några prov eller provresultat. Frågar honom dagligen om han behöver hjälp med något, om han vill att vi pratar med läraren mm.
Läxhjälp vill han inte ha säger han, han gör det helst själv.

Vi har haft kontakt med läraren hela 7an men just nu känner jag att det har ju haft noll betydelse. Läraren är mycket för att prata men det händer inte så mycket.
Jag har kontaktat rektorn och frågat hur åtgärdsprogrammet ser ut för barnet i höst.

Kan ni stötta mer med läxorna? Funderar på om de alls blir gjorda, eller om barnet tackar nej till hjälp för att då kan han strunta i dem?

I det här läget skulle jag nog inte förlita mig enbart på skolan, utan gå in själv som förälder och stötta med inlärningen.

 

[morgaine]

Men jag har inte tillgång till något material? jobbar lärare under sommaren så att de kan hjälpa till att ordna fram det då ?
Det är ju det som krävs- material- konkret hjälp- uppgifter, prov, inte en massa bladder om hjälpa hit o dit.

Men har du aldrig tittat på portalen din sons skola använder? Där lägger man ut planering, läslistor och annat som behövs. Sonen har väl tagit hem böckerna över sommaren får vi hoppas?

 

[morgaine]

När vi har diskuterat läxhjälp säger han att han gör läxorna i skolan. Jag har faktiskt inte vetat vart jag ska vända mig eftersom att prata med läraren, som jag först litade på, inte hjälpte överhuvudtaget.

Sånt här är ju skitsvårt! Man tror att man får hjälp när man vänder sig till skola/lärare men icke.

Men det får bli till hösten, har som sagt kontakt med rektorn och jag tänker kräva att få se läxböckerna, annars får jag väl ta ut semester och helt enkelt tillbringa den i skolan med sonen. Då tror jag nog han kommer bruka allvar, för det vill han nog inte uppleva.

Va? Det är ju böckerna de använder såklart! Det är inga särskilda läxböcker. Du måste väl någongång under terminen sett hans böcker?
Ja det är nog en bra idé att följa med sonen till skolan, jag tror läraren skulle välkomna det engagemanget.
Givetvis gör han inte läxorna i skolan för det klarar endast högpresterande elever såvida han inte går till läxhjälpen men det för han ju inte säger du.
övriga elever har fullt sjå att ta in det som görs på lektionen för det är inte precis studiero i svenska klassrum tyvärr och man behöver repetera när man kommer hem.

 

[morgaine]

Vi har fått till svar av läraren att det skulle ordna upp sig, barnet skulle få extrauppgifter.

Alltså, det är som att prata med en vägg när man pratar med läraren, han är trevlig och pratsam men det är absolut ingen verkstad. Han har klappat oss lite på huvudet och ja- vi har tydligen gått på det. Ja- v har varit blåögda såklart.
Ja jag har funderat på det också, om han verkligen mår bra i själen. Men han lever upp emellanåt och har roligt.

Det är svårt. Han skulle aldrig gå med på att gå till läkaren för att undersöka den saken.

Många tankar har väckts här under den här trådens gång, så något händer i alla fall och jag hoppas min kontakt med rektorn har effekt.

Tack för all input.

Återigen, det är ni som föräldrar som bestämmer. Är ni oroliga för hans hälsa så bokar ni tid och följer med honom till läkaren. Han är inte myndig så han bestämmer inte om han ska till Dr. Det gör föräldrarna.
han är säkert lite deprimerad för det måste ligga som ett tungt ok över honom detta att han inte klarar skolan ochdessutom hålla fasaden uppe mot er.
Han kommer garanterat må bättre och bli gladare om han får hjälp med skolan och då kanske det andra löser sig men tror ni att han mår dåligt på fler sätt så är det väl enkelt att börja med ett läkarbesök innan ni tar tag i skolan.

 

[godisklubba]

Ja jag har hört att de gjort om lite igen i antagningarna men inte hört alla detaljer. Nu menade jag inte att han skulle söka till en prestigeskola utan till nästa kommunala tex. Jo det är fullt möjligt att gå om en klass om man har många F. Jag skulle t.o.m. tro att det är enklare att ordna än att få extra stöd faktiskt. Särskilt om man vill börja åk 7.
Nej anonym blir man ju givetvis inte men det är ändå lättare än att se samma ansikten och gå om. Det är ju ingen skam att gå om så det behöver inte vara en ny identitet som krävs utan kanske bara lättare och roligare med nya kompisar och att inte alla vet det direkt.
Men det beror ju som du säger på vart man bor osv. Här i min stad finns det så många skolor att samhället jag bor finns det två kommunala högstadium med en km mellanrum.

Jag håller med om att det nog är enklare att börja om en årskurs och ligga lite före sas, än att få extra stöd. Men i 6an (4 år sedan...) sa min mentor att det krävs väldigt mycket för att en elev ska få gå om ett år.
Men det skadar ju så klart inte att fråga, om man känner att det är vad som behövs

Jag håller dock inte med om att det inte är någon skam att gå om. Jag hade det väldigt jobbigt unger högstadiet i perioder, var tex inte i skolan alls på ca ett år. Hade någon då bett mig att gå om ett år så hade jag skämmt ihjäl. Jag förstår innerst inne att folk egentligen inte bryr sig och bryr de sig för mycket är det inte mitt problem. Men för mig hade det varit för jobbigt att se alla andra gå vidare medan jag står kvar och "inte ens" kunde flytta upp till nästa klass.

Nu går jag gymnasiet och ska gå om första året då jag bara läst hälften av kurserna. I början av läsåret sa jag blankt nej till det, men både min mentor och syv sa att de inte trodde att det skulle fungera. Och de hade rätt, men jag ville absolut prova själv (och ja, det var väldigt, väldigt nära att knäcka mig). Nu känns det inte som en jättestor grej, för det finns tusen olika sätt att gå gymnasiet på men för några år sen hade det definitivt knäckt mig om jag hade "tvingats" gå om ett år mot min vilja. Men med det sagt så skadar det så klart inte om TS tar upp frågan med sin son! Och ja, i slutändan är det föräldrarna som bestämmer, absolut, men jag tror ändå att det är bra att involvera barnet på lämplig nivå.

Va? Det är ju böckerna de använder såklart! Det är inga särskilda läxböcker. Du måste väl någongång under terminen sett hans böcker?
Ja det är nog en bra idé att följa med sonen till skolan, jag tror läraren skulle välkomna det engagemanget.
Givetvis gör han inte läxorna i skolan för det klarar endast högpresterande elever såvida han inte går till läxhjälpen men det för han ju inte säger du.
övriga elever har fullt sjå att ta in det som görs på lektionen för det är inte precis studiero i svenska klassrum tyvärr och man behöver repetera när man kommer hem.

Jag gick på en friskola med väldigt mycket eget ansvar över redovisningar och "kurser" och vi hade inte en enda bok. Tror att jag fick ca tio papper från år 7-9. Så att det finns fysiska böcker är inte en självklarhet längre utan många skolor har ersatt böckerna med digitala böcker

Edit: det förklarar så klart inte om föräldrarna inte varit inne och kollat i de digitala böckerna...

 

[Snurrfian]

När vi har diskuterat läxhjälp säger han att han gör läxorna i skolan. Jag har faktiskt inte vetat vart jag ska vända mig eftersom att prata med läraren, som jag först litade på, inte hjälpte överhuvudtaget.

Sånt här är ju skitsvårt! Man tror att man får hjälp när man vänder sig till skola/lärare men icke.

Men det får bli till hösten, har som sagt kontakt med rektorn och jag tänker kräva att få se läxböckerna, annars får jag väl ta ut semester och helt enkelt tillbringa den i skolan med sonen. Då tror jag nog han kommer bruka allvar, för det vill han nog inte uppleva.

Men har du alltså vänt dig till läraren och frågat om läxorna är gjorda, proven har gått bra och läraren säger att allt går bra? Eller har ni ställt frågan vid något tillfälle och sen släppt det hela? Jag har sporadisk mejlkontakt med läraren under hela året, ibland för att berömma läraren när något har fungerat extra bra, ibland för att fråga om det är något jag funderar över och läraren mejlar även ut vad som ligger framför eleverna de närmsta veckorna. Jag har även möjlighet att regelbundet gå in och kolla hur barnen ligger till i skolans system och kan ställa frågor om det är något ämne som det inte händer något i.

Det är ytterst sällan det finns några specifika läxböcker, det är de texter och uppgifter som de ständigt arbetar med. Mina barns skolor har i stort sett allt online och det är enkelt att kontrollera om de har gjort det som ska göras. Jag blir lite osäker på vad du förväntar dig av skolan? De kan absolut vara med kommunikativa med er som föräldrar och larma om sonen inte hänger med i undervisningen men ni som föräldrar måste även ta er ansvar och ta reda på vad sonen gör hemma. Att sonen inte vill gå till läkaren? Det finns inget något sånt alternativ för någon under 18 år. Anser ni att han behöver träffa en läkare så är det bara att boka en tid.

 

[Elo]

I grundskolan försöker man undvika att elever går om en årskurs. Det ger nämligen inga vidare resultat. Varken på kunskaper eller inlärning.

Svenska skolan har kompromissar och lagt in ett 10e grundskoleår, för de elever som kanske tex inte vill gå IM (tidigare individuella programmet).

Appropå läxor så ser skolan annorluda ut idag mot när jag gick i skolan. När jag gick i skolan hade vi, varje vecka; språkläxa, engelskaläxa, matteläxa, noläxa och nåt att läsa inför SOn. Idag, där jag jobbar, finns regelbundna språk och engelskaläxor kvar, men i de flesta andra ämnen förekommer inte regelrätta läxor. Plugga inför prov, ja, men inte varje vecka. Att i det läget kräva att ett barn ska göra läxor 1-2 timmar om dagen är... Svårt. Vad är det barnet ska göra under denna tid ?

Som någon annan skrev så är det inte heller säkert att de har böcker i ämnen (läromedel är dyrt och ofta något som skolor sparar in på) eller så har de kanske någon form av digital lösning. Denna vår har vi jobbat mycket via TEAMS och Google Classroom. Det har funkat ok, i det att kommunikationen med eleverna har funkat bra. På ett sätt som tex unikum inte gjort. Nackdelen är att föräldrarna inte har nån insyn alls.

 

[morgaine]

I grundskolan försöker man undvika att elever går om en årskurs. Det ger nämligen inga vidare resultat. Varken på kunskaper eller inlärning.

Svenska skolan har kompromissar och lagt in ett 10e grundskoleår, för de elever som kanske tex inte vill gå IM (tidigare individuella programmet).

Appropå läxor så ser skolan annorluda ut idag mot när jag gick i skolan. När jag gick i skolan hade vi, varje vecka; språkläxa, engelskaläxa, matteläxa, noläxa och nåt att läsa inför SOn. Idag, där jag jobbar, finns regelbundna språk och engelskaläxor kvar, men i de flesta andra ämnen förekommer inte regelrätta läxor. Plugga inför prov, ja, men inte varje vecka. Att i det läget kräva att ett barn ska göra läxor 1-2 timmar om dagen är... Svårt. Vad är det barnet ska göra under denna tid ?

Som någon annan skrev så är det inte heller säkert att de har böcker i ämnen (läromedel är dyrt och ofta något som skolor sparar in på) eller så har de kanske någon form av digital lösning. Denna vår har vi jobbat mycket via TEAMS och Google Classroom. Det har funkat ok, i det att kommunikationen med eleverna har funkat bra. På ett sätt som tex unikum inte gjort. Nackdelen är att föräldrarna inte har nån insyn alls.

Även om det inte uttalas ”läxa tills nästa gång” så behöver man repetera och läsa igenom saker hemma. Om man inte har väldigt lätt för sig så är det nödvändigt för att hänga med i tex NO. Få har så lätt att förstå och memorera att de inte behöver läsa på hemma.
I min region av landet är det ovanligt med digitala läromedel. Det diskuterades på många skolor om det skulle bli det eftersom alla elever fick datorer. Men eftersom licensen för varje läsår är så dyr så är det mycket billigare att köpa vanliga böcker och så fortsätter det som vanligt fast med datorn som komplement.
Men alla lärare i alla ämnen lägger ut planering och läslista och provschema så det är enbart om man struntar i att logga in som man kan missa allt detta.
Men jag förstår ändå inte hur man kan missa att läsa omdömet till jul och till påsk och dessutom inte ha haft ett utvecklingssamtal. Det är jättekonstigt.

 

[Elo]

Om man verkligen vill stötta sina barn och vill hjälpa dem i skolan så finns det saker som hjälper (och har forskning som visar att de gör det):

1. Läs böcker/serietidningar med barnet och själv. Finns forskning som visar på positiv påverkan från 6månaders ålder. Ett barn i högstadieålder som läser själv har 2-3ggr så stort ordförråd som kompisar som inte läser. (och läs själv, speciellt när barnen ser er. För barn gör som man gör, inte som man säger)

2, Studieteknik. Hjälp era barn hitta sätt att plugga smart, istället för hårt. Era barn är inte exakta kopior av er, så låt dem testa olika sätt, men se till att de testar! Målet är att hitta sätt att plugga som ger maximalt ut för minimalt input. Allt är roligare om det är "lätt"och på så sätt kan man få barnen att tycka bättre om skolan/ämnen/pluggandet i sig.

3, Var noga med att berömma arbetsinsats. Inte resultat! Tex "Jag ser att du måste ha jobbat jättemycket för att få så bra resultat på provet!"

4. Prata väl om skolan och att lära sig. Engagera barnen i samtal kring vad de lär/lärt sig i skolan. Detta för att visa på att skolan är viktig. Barn ärver gärna åsikter av sina vuxna, och det är inte lätt att få elever att engagera sig i skolan när de lärt sig (hemmifrån) att skolan är dum och inte nödvändig.

5. Hjälp dem med allmänt datorvett. Kortkommandon i office-suiten eller motsvarande (beroende på vilket hjälpmedel de har i skolan). Hur man söker på nätet, hur man fixar en sökning om man inte hittar det man vill. Osv.

 

[grodan21]

Jag håller med om att det nog är enklare att börja om en årskurs och ligga lite före sas, än att få extra stöd. Men i 6an (4 år sedan...) sa min mentor att det krävs väldigt mycket för att en elev ska få gå om ett år.
Men det skadar ju så klart inte att fråga, om man känner att det är vad som behövs

Jag håller dock inte med om att det inte är någon skam att gå om. Jag hade det väldigt jobbigt unger högstadiet i perioder, var tex inte i skolan alls på ca ett år. Hade någon då bett mig att gå om ett år så hade jag skämmt ihjäl. Jag förstår innerst inne att folk egentligen inte bryr sig och bryr de sig för mycket är det inte mitt problem. Men för mig hade det varit för jobbigt att se alla andra gå vidare medan jag står kvar och "inte ens" kunde flytta upp till nästa klass.

Nu går jag gymnasiet och ska gå om första året då jag bara läst hälften av kurserna. I början av läsåret sa jag blankt nej till det, men både min mentor och syv sa att de inte trodde att det skulle fungera. Och de hade rätt, men jag ville absolut prova själv (och ja, det var väldigt, väldigt nära att knäcka mig). Nu känns det inte som en jättestor grej, för det finns tusen olika sätt att gå gymnasiet på men för några år sen hade det definitivt knäckt mig om jag hade "tvingats" gå om ett år mot min vilja. Men med det sagt så skadar det så klart inte om TS tar upp frågan med sin son! Och ja, i slutändan är det föräldrarna som bestämmer, absolut, men jag tror ändå att det är bra att involvera barnet på lämplig nivå.

Jag gick på en friskola med väldigt mycket eget ansvar över redovisningar och "kurser" och vi hade inte en enda bok. Tror att jag fick ca tio papper från år 7-9. Så att det finns fysiska böcker är inte en självklarhet längre utan många skolor har ersatt böckerna med digitala böcker

Edit: det förklarar så klart inte om föräldrarna inte varit inne och kollat i de digitala böckerna...

Jag hade hellre dött än gått om sjuan. Jag hade ca 50% närvaro i sjua, hur betygen såg ut då vet jag inte. Vi fick våra första betyg höstterminen i åttan.

Åttan och nian gick jag på en skola som höll undervisningen på godkänt nivå.

 

[Vassi]

Ja jag har hört att de gjort om lite igen i antagningarna men inte hört alla detaljer. Nu menade jag inte att han skulle söka till en prestigeskola utan till nästa kommunala tex. Jo det är fullt möjligt att gå om en klass om man har många F. Jag skulle t.o.m. tro att det är enklare att ordna än att få extra stöd faktiskt. Särskilt om man vill börja åk 7.
Nej anonym blir man ju givetvis inte men det är ändå lättare än att se samma ansikten och gå om. Det är ju ingen skam att gå om så det behöver inte vara en ny identitet som krävs utan kanske bara lättare och roligare med nya kompisar och att inte alla vet det direkt.
Men det beror ju som du säger på vart man bor osv. Här i min stad finns det så många skolor att samhället jag bor finns det två kommunala högstadium med en km mellanrum.

Fetade, det låter ju helt vansinnigt i mina öron om det ska vara enklare att gå om en klass än att få "extra stöd"? Elever som inte når målen SKA få extra anpassningar eller, om det krävs ännu mer, särskilt stöd. Vad förväntar man egentligen sig ska vara annorlunda av att barnet får gå om ifall hen inte får extra anpassningar eller vid behov särskilt stöd?
Jag var en kort tid inom skolan (ej pedagog) men de 15-tal rektorer jag arbetat med har inte varit särskilt positiva till att elever ska gå om, och definitivt inte om skolan inte satt in stödåtgärder och systematiskt utvärderat dem.
@sassiball superbra att du varit i kontakt med rektor och frågat om åtgärdprogram! Jag skulle absolut rekommendera ett möte kring det i början av terminen/innan terminsstart och att det vid det mötet också sätts datum för uppföljning så att det inte faller mellan stolarna igen.

 

[morgaine]

Fetade, det låter ju helt vansinnigt i mina öron om det ska vara enklare att gå om en klass än att få "extra stöd"? Elever som inte når målen SKA få extra anpassningar eller, om det krävs ännu mer, särskilt stöd. Vad förväntar man egentligen sig ska vara annorlunda av att barnet får gå om ifall hen inte får extra anpassningar eller vid behov särskilt stöd?
Jag var en kort tid inom skolan (ej pedagog) men de 15-tal rektorer jag arbetat med har inte varit särskilt positiva till att elever ska gå om, och definitivt inte om skolan inte satt in stödåtgärder och systematiskt utvärderat dem.
@sassiball superbra att du varit i kontakt med rektor och frågat om åtgärdprogram! Jag skulle absolut rekommendera ett möte kring det i början av terminen/innan terminsstart och att det vid det mötet också sätts datum för uppföljning så att det inte faller mellan stolarna igen.

Ja det kanske är sjukt men det är ännu sjukare hur lite stödåtgärder det faktiskt finns resurser till.
Jag har själv som pedagog försökt kräva hjälp i olika former både åt enstaka elever och stöd till vissa klasser som varit otroligt stökiga pga många diagnoser samlade i samma klass. Till en klass försökte jag få en assistent eller hjälplärare eller vad som helst. Jag förklarade att stöket gick ut över de ordentliga barnen och till slut fick en person som jobbade som outbildad vikarie sitta med i klassrummet. Hens ”hjälp” bestod i att med jämna mellanrum ryta högt att de skulle vara tysta och patrullera lite i rummet. Efter ett par lektioner satt personen på en stol i stället och slumrade till.
stöd till enskilda elever har inte gått att få om inte eleven haft en diagnos i stil med autism. Det extra stödet har vi lärare fått bistå med i mån av tid och det har varit att man klämt in en timme i veckan för enskild hjälp eller att eleven fått särskilt formulerade uppgifter. Det är inte mycket hjälp när man är i en situation som TS och det bygger på att eleven tar egenansvar.
I åtgärdsprogrammen står det oftast att eleven ska gå på läxhjälp och läsa på hemma samt be om hjälp.
skolan har inte råd med det som skulle behövas; enskild hjälp!
Det är bedrövligt och det går ut över elever och även över lärare som blir utbrända.

 

[Snurrfian]

Ja det kanske är sjukt men det är ännu sjukare hur lite stödåtgärder det faktiskt finns resurser till.
Jag har själv som pedagog försökt kräva hjälp i olika former både åt enstaka elever och stöd till vissa klasser som varit otroligt stökiga pga många diagnoser samlade i samma klass. Till en klass försökte jag få en assistent eller hjälplärare eller vad som helst. Jag förklarade att stöket gick ut över de ordentliga barnen och till slut fick en person som jobbade som outbildad vikarie sitta med i klassrummet. Hens ”hjälp” bestod i att med jämna mellanrum ryta högt att de skulle vara tysta och patrullera lite i rummet. Efter ett par lektioner satt personen på en stol i stället och slumrade till.
stöd till enskilda elever har inte gått att få om inte eleven haft en diagnos i stil med autism. Det extra stödet har vi lärare fått bistå med i mån av tid och det har varit att man klämt in en timme i veckan för enskild hjälp eller att eleven fått särskilt formulerade uppgifter. Det är inte mycket hjälp när man är i en situation som TS och det bygger på att eleven tar egenansvar.
I åtgärdsprogrammen står det oftast att eleven ska gå på läxhjälp och läsa på hemma samt be om hjälp.
skolan har inte råd med det som skulle behövas; enskild hjälp!
Det är bedrövligt och det går ut över elever och även över lärare som blir utbrända.

Det verkar som om du jobbar i en kommun med väldigt dålig ekonomi, assistenter är dock sällan utbildade så just det kanske inte är så konstigt men att inte du som pedagog kom överens med assistenten om hur ni skulle jobba? Jag har vickat en hel del i vår kommun som lärare och där finns det många assistenter, även om man försöker hitta smartare lösningar också. Mest intressant var en lite skola med liten klass där jag hade 5 elever och 3 assistenter för dagen. Väldigt trevligt att undervisa, men samtidigt var det flera elever som var sjuka också, så normalt sett var de fler elever i klassen.

Jag har dock valt att sätta mina barn i fri skolor, men även där har det funnits assistenter när det har behövts.

 

[morgaine]

Det verkar som om du jobbar i en kommun med väldigt dålig ekonomi, assistenter är dock sällan utbildade så just det kanske inte är så konstigt men att inte du som pedagog kom överens med assistenten om hur ni skulle jobba? Jag har vickat en hel del i vår kommun som lärare och där finns det många assistenter, även om man försöker hitta smartare lösningar också. Mest intressant var en lite skola med liten klass där jag hade 5 elever och 3 assistenter för dagen. Väldigt trevligt att undervisa, men samtidigt var det flera elever som var sjuka också, så normalt sett var de fler elever i klassen.

Jag har dock valt att sätta mina barn i fri skolor, men även där har det funnits assistenter när det har behövts.

Oj! Jag har varit i skolor som mestadels har 28-29 elever per klass. Många har diagnoser nuförtiden (känns som om adhd ökar tex?) och i så stora klasser är det inte ovanligt med runt 5 elever som behöver särskilt stöd och kanske har diagnoser.
Ja jag har jobbat i en kommun med dålig ekonomi, segregerade skolor och ingenting får kosta. Sparade man pengar för att ha i andra halvan av terminen drogs det in så det gällde att beställa kvickt som 17 innan terminens sparkrav började gälla. Det är så dåligt att skolor inte får kosta något. Det går ut över barnen och lärarna för lärarna tar av sin fritid och planeringstid till att försöka hjälpa eleverna som har det svårast och så bränner de ut sig.

 

[Evenstar]

Oj! Jag har varit i skolor som mestadels har 28-29 elever per klass. Många har diagnoser nuförtiden (känns som om adhd ökar tex?) och i så stora klasser är det inte ovanligt med runt 5 elever som behöver särskilt stöd och kanske har diagnoser.
Ja jag har jobbat i en kommun med dålig ekonomi, segregerade skolor och ingenting får kosta. Sparade man pengar för att ha i andra halvan av terminen drogs det in så det gällde att beställa kvickt som 17 innan terminens sparkrav började gälla. Det är så dåligt att skolor inte får kosta något. Det går ut över barnen och lärarna för lärarna tar av sin fritid och planeringstid till att försöka hjälpa eleverna som har det svårast och så bränner de ut sig.

Håller med dig, assistenter finns inte en chans att få. Inte ens om det finns många diagnoser i klassen. Det är helt upp till läraren att lösa själv.
Jag är glad att jag haft tillgång till läromedel det här året. På en annan skola fick jag sitta på kvällarna och hitta på egna uppgifter.
Förra året hade vi en period inte en enda pennvässare i klassrummet så jag fick köpa egna för att eleverna ens skulle kunna skriva...
De allra flesta lärare jag känner vänder ut och in på sig själva för att göra det så bra som möjligt för eleverna och hjälpa dem så mycket det går (vilket tyvärr inte alltid räcker).
Tragiskt att en elev fallit mellan stolarna. Dock har det varit en väldigt speciell vår också med stor elev- och personalfrånvaro och extrajobb för lärare.

 

[Badger]

Vi har fått till svar av läraren att det skulle ordna upp sig, barnet skulle få extrauppgifter.

Alltså, det är som att prata med en vägg när man pratar med läraren, han är trevlig och pratsam men det är absolut ingen verkstad. Han har klappat oss lite på huvudet och ja- vi har tydligen gått på det. Ja- v har varit blåögda såklart.
Ja jag har funderat på det också, om han verkligen mår bra i själen. Men han lever upp emellanåt och har roligt.

Det är svårt. Han skulle aldrig gå med på att gå till läkaren för att undersöka den saken.

Många tankar har väckts här under den här trådens gång, så något händer i alla fall och jag hoppas min kontakt med rektorn har effekt.

Tack för all input.

Har han bara en lärare på högstadiet? Eller är det en huvudlärare ni pratat med? Eftersom det är flera ämnen menar jag?

Det går att hitta material på nätet i matte i alla fall om det är ett av ämnena med problem, Nomp, på dator, de visar tydligt vilken årskurs talen ligger i.

 

[Sar]

Jag tycker inte att det går så vidare bra, mer än att de sista veckorna innan lovet så har han pluggat någon timme varje kväll och kommit ikapp lite, men mycket saknas. Hade han gjort det varje dag hela vårterminen hade det kanske inte varit något problem, men vi trodde ju allt var under kontroll tills läraren plötsligt nyligen nämnde att han fallit mellan stolarna.
Dessutom (kanske du missade?) så har jag kontaktat rektorn angående extra stöd, och jag fick svar igår, att de kommer ha en stödgrupp med extraresurser för de som behöver det.

Jag försöker hjälpa mitt barn men jag vet inte hur. Jag googlade och hittade lite på BRIS hemsida, utifrån det kontaktade jag rektorn så något händer i alla fall.

Sen är det så - att om min son verkligen hatar skolan, och tycker att allt är pest och pina så kommer jag inte att ha som något krav att han ska klara av alla ämnen. Eller som krav att han ska plugga extra under sommaren. Han har rätt att vara ledig. Kan han ändå hanka sig fram genom livet, kanske McD eller vad som, ja då är det gott nog.
En dag kanske han vaknar upp och inser att han vill/kan plugga, då får han göra det då.

Syftet med tråden var ju lite det att vad händer om man inte har några betyg? kan man ens få ett McD-jobb ?
Men det är jättesvårt att hjälpa honom när man inte vet vad som ska göras. Vi föräldrar har inte sett ett prov eller en läxbok på hela 7:an. De detaljerna tänkte jag också försöka reda ut med rektorn i höst, med läraren är det ingen idé för det försökte vi i höstas och det hände absolut ingenting.

Jag vet inte om jag missuppfattar dig men det låter ju helt otroligt att ni som föräldrar börjar fundera på en framtid där ert barn ska hanka sig fram utan att ni ens egentligen adresserat problemet?! Ni har inte sett en läxbok hemma men tror och litar på att läxorna blir gjorda (vilket de uppenbarligen inte blir). Ni är vuxna, ta reda på vilka läxor barnet har och vilka mål som förväntas och sedan är ni tillsammans med barnet medan han gör läxorna. Klarar ni inte att hjälpa barnet med vissa läxor så brukar det finnas exempelvis gratis mattehjälp, annars hör du med bekanta. Har inte barnet tagit hem böckerna för sommarlovet ringer du kommunen och ber att få hjälp att komma in och hämta dem i skåpet alternativt rektorn om eleverna fått lämna tillbaka dem. Det finns också att låna viss studielitteratur på biblioteket bara du får veta namnet på boken, brukar också finnas att beställa. Mina barn behöver räkna lite extra matte inför proven så jag bad att få låna hem en extra mattebok av deras mentor (just för att ändå ha en hemma om de glömmer ta med den), inga problem. Jag tror att ditt barn skulle ha en enorm fördel inför åttan om ni fick hem en lärobok i det ämne han riskerar att få F i och så pluggar ni gemensamt 20-30 min veckodagar (dela upp tiden under dagen om du märker att det blir gör mycket för honom att köra i streck, mata med choklad när det går tungt). Utan att veta allt får jag känslan av att ni som föräldrar varit alldeles för flata/ouppmärksamma när det gäller skolbiten. Jag tror det skulle bli stor skillnad om ni engagerade er mer.
När det gäller åsikten att barn ska vila och absolut inte läsa extra, trots risk för F så är jag helt emot. Jag tror det är psykiskt nedbrytande för barnet att veta att den riskerar att inte klara skolan och ert barn har visat att han bryr sig och harförstått allvaret nu på slutet. Ge honom chansen att kunna läsa ikapp om viljan finns. Ni bor antagligen långt från mig men skulle det vara så att vi bornära och jag kan hjälpa så kan jag tidvis stötta med hemmaplugg om intresse finns.