betyg i skolämnet bild - hur viktigt?

Vi har fått information från skolan att ett av våra barn riskerar underkänt betyg i bild. Hen går i högstadiet.
Vi är medvetna om att barnet ifråga inte har några större konstnärliga talanger och dessutom finns en viss problematik kopplad till det här barnet.
Vi funderar lite på hur vi ska ställa oss till det här, rent generellt. Det känns lite som att bild inte är det ämne vi behöver lägga mest möda på att hjälpa barnet att få godkänt betyg i, att det viktigaste är att de teoretiska ämnena hänger med. Hens betyg varierar ganska mycket mellan olika ämnen och hen är betydligt bättre på teoretiska ämnen än praktiska, särskilt de som involverar motorik i någon form.
Är man en dålig förälder om man tycker att det är ganska oväsentligt med godkänt betyg i bild om det övriga är okej? (Förutsättningen är ju, som sagt, att vi är medvetna om barnets problematik.)
Och hur påverkar ett eventuellt F i bild framtiden? Kan det vara ett potentiellt hinder för att komma in på det gymnasieprogram man önskar? Utöver då att det sänker det totala meritvärdet.

Läraren ifråga har fått ett mejl där vi ber om information om vad som saknas för att komma upp i godkänd nivå, det vet vi alltså inte än. Kanske är det en specifik uppgift som behöver lämnas in, kanske är det mission impossible att lösa det, det vet vi inte än. Så frågan är lite generell. Hur mycket möda är det värt att lägga på att få godkänt betyg i bild?
Om det enbart är bild som eleven riskerar att få F i så skulle jag börja med att kolla vad det är som gör det och sen tillsammans med skolan och eleven diskutera vad som är rimligt för eleven. Rent krasst så spelar sällan ett ämne så stor roll, kärnämnena som svenska och matte kan få stora effekter men i övrigt finns det vägar runt ämnena. Om det är så att det enbart är själva skapandet som är problemet så kan det även finnas möjlighet att pysa den delen. Dvs att man bedömer att eleven inte klarar av ett specifikt moment och det finns problematik som gör att man kan anta att det inte är något eleven kan klara, fysiskt eller psykiskt.

Dottern fick i högstadiet problem med spanskan, det var många faktorer som spelade in, men problemen med spanskan spillde över till alla andra ämnen. När hon började åk 9 beslutade vi tillsammans med hennes mentor att hon helt enkelt skulle plocka bort moderna språk, hon läst extra svenska engelska och höjde sitt betyg i alla andra ämnen. Det var antagligen det bästa beslutet vi har tagit, förutom att välja en friskola åt barnen. ;)

Jag skulle inte säga att ni är dåliga föräldrar som tycker att ett F i bild är okej, men jag tycker att ni ska kolla om vad som är problemet i ämnet och om det går att lösa på ett bra sätt i första hand.
 
Jag har skrivit att det finns en problematik, utan att utveckla mer vad den består av.
Men indirekt har jag väl sagt att det inte handlar om inlärningssvårigheter eller utvecklingsstörning, eftersom jag nämnt att det finns andra ämnen med betydligt högre betyg.
Det angår ju inte heller någon i tråden och är ju inte nödvändigt att veta heller för att kunna svara på din frågeställning :).
För att svara på den ursprungliga frågeställningen så krävs det inte, men då jag trots att jag bara gick på 50% av lektionerna och gjorde 5% av uppgifterna fick ett E, och detta med det "nya" betygssystemet tänkte jag att jag kunde hjälpa till.

Jag tycker att de flesta ämnen på låg och högstadie är rent idiotiskt utformade och bild som det ser ut och för det syfte det har är ett totalt onödigt ämne, men jag är enormt glad att jag inte fick F.
 
Fysiska svårigheter? Menar du med motoriken eller total förlamning?

Som du nämner är djup ett krav, men det enda kravet är att rita 2 linjer som korsar varandra i ett papper och sedan rita in det som en stads-gata och sedan sudda ut dessa linjer, men om man t.ex. inte kan använda varken fötter eller händer så tror jag att läraren kan stödja en med att hålla en linjal så kan man rita strecken med munnen, och sedan suddar stödläraren dessa stödlinjer.

Jag är för lösningsorienterad, jag skulle ha sparkats som lärare för att jag hela tiden lägger mig i andra lärares utbildningsplaner och det jag ser som lathet hoss dessa lärare.
(Måste även säga att ca 55% av alla lärare är bra, 40% värdelösa och lata eller enbart inkompetenta, och sedan har vi 5% som är exceptionella och har gjort offantligt för alla barn som sutit på kanten mellan brilljans och ett liv i brotslighet).

Jag lånar ditt inlägg till en reflektion i NPF häradet. En av mina bästa vänners son har en NPF-diagnos och en av hans svårigheter är det taktila. För honom att skriva med penna ff blyerts är något helt fruktansvärt, i ljuset av det så förstår jag hur svårt det kan vara att producera bilder med pennor/krita/vattenfärg om man har svårigheter med det taktila. För hans och andra barns skull önskar jag att de fick rita på datorn och kunna få godkänt på de uppgifterna
 
Vi har fått information från skolan att ett av våra barn riskerar underkänt betyg i bild. Hen går i högstadiet.
Vi är medvetna om att barnet ifråga inte har några större konstnärliga talanger och dessutom finns en viss problematik kopplad till det här barnet.
Vi funderar lite på hur vi ska ställa oss till det här, rent generellt. Det känns lite som att bild inte är det ämne vi behöver lägga mest möda på att hjälpa barnet att få godkänt betyg i, att det viktigaste är att de teoretiska ämnena hänger med. Hens betyg varierar ganska mycket mellan olika ämnen och hen är betydligt bättre på teoretiska ämnen än praktiska, särskilt de som involverar motorik i någon form.
Är man en dålig förälder om man tycker att det är ganska oväsentligt med godkänt betyg i bild om det övriga är okej? (Förutsättningen är ju, som sagt, att vi är medvetna om barnets problematik.)
Och hur påverkar ett eventuellt F i bild framtiden? Kan det vara ett potentiellt hinder för att komma in på det gymnasieprogram man önskar? Utöver då att det sänker det totala meritvärdet.

Läraren ifråga har fått ett mejl där vi ber om information om vad som saknas för att komma upp i godkänd nivå, det vet vi alltså inte än. Kanske är det en specifik uppgift som behöver lämnas in, kanske är det mission impossible att lösa det, det vet vi inte än. Så frågan är lite generell. Hur mycket möda är det värt att lägga på att få godkänt betyg i bild?
Nej, jag skulle inte säga att du är en dålig förälder om du accepterar att ditt barn får F i bild och att barnet är helt med på noterna. Det är inte värt att lägga ner hur mycket som helst för ett endaste E, om du förstår hur jag menar.
Vad tycker ditt barn om saken? Är ditt barn medveten om att det kan bli ett F i bild? När jag sökte gymnasiet för första gången (för 1 år sen, sökte igen nu i vår pga ångrat mig) hade jag en kompis som ville gå en Estet linje, då krävdes som lägst C i bild för att komma in där. Men det var ju bara estet linjen, det finns mängder av andra program man kan välja bland.

Jag skulle säga att: om ditt barn själv känner att ett F inte spelar någon roll i just bild, och att hen inte planerar för att gå någon estet linje på gymnasiet - skit samma (typ). Men om det är en enda uppgift som saknas för att få ett E, kan det vara värt att i alla fall försöka få till den (och ett E då). Skillnaden mellan E och F är ändå rätt stor, F = 0 meritpoäng medans E = 10 meritpoäng. Så om det är bättre att låta det vara, eller att försöka är ju väldigt individuellt.
Men som sagt, det är inte värt att lägga ner hur mycket som helst på ett enda betyg.
Dessutom är ju bild "bara" ett vanligt ämne, dvs inget kärnämne. Men om ditt barn vet vad hen vill gå, kan ni ju kolla på gamla intagningspoäng för de programmen hen är intresserad av och i alla fall få ett hum av vad som krävs i meritvärde. Det går att hitta på internet, sök typ på "antagningsstatistik gymnasiet" och sen regionen/kommunen/vad-det-heter ni tillhör.
 
Jag vet inte vilka ämnen du tänker på, men just det här barnets problematik har lett mig till insikt om att jag själv tycker att åtminstone bild, musik och idrott är ämnen som till ganska stor del kräver talang. Med de ämnena är jag helt inne på ditt spår - genomfört/ej genomfört vore en bra betygsskala för dem. Det är ämnen som inte går att plugga sig till högre betyg, om man saknar talang. Kanske kan även slöjd och hemkunskap knuffas in under det paraplyet?
(våra barn har "pulspass" inlagda i schemat, där de helt enkelt ska röra på sig och få upp pulsen, helt utan att det bedöms, me like! Det är själva rörelsen som är viktig. Sen tycker jag att det är bra att de får prova på olika former av idrott, men varför ska det betygssättas?)
Jag kan inte instämma mer! Gud vad frustrerande det var att bli betygsatt på något man inte kan plugga sig till! Tex idrott: alla ska stå på händer mot en vägg. Ja, fast alla har ju inte de fysiska möjligheterna/färdigheterna för att genomföra detta, alla har inte den typen av styrka i hela kroppen för att klara att stå på händer, även om det är mot en vägg.
Det jag menar är att man kan ju inte direkt plugga sig till att stå på händer på 40min, på samma sätt som att man kan lära sig att "jag heter" är "my name is" på engelska på en 40min lektion.
(Ja, jag är medveten om att detta blev väldigt dåliga jämförelser - då alla behöver olika mycket tid för att lära sig glosor, men jag tror och hoppas ändå att poängen gick fram)
 
Nej, jag skulle inte säga att du är en dålig förälder om du accepterar att ditt barn får F i bild och att barnet är helt med på noterna. Det är inte värt att lägga ner hur mycket som helst för ett endaste E, om du förstår hur jag menar.
Vad tycker ditt barn om saken? Är ditt barn medveten om att det kan bli ett F i bild? När jag sökte gymnasiet för första gången (för 1 år sen, sökte igen nu i vår pga ångrat mig) hade jag en kompis som ville gå en Estet linje, då krävdes som lägst C i bild för att komma in där. Men det var ju bara estet linjen, det finns mängder av andra program man kan välja bland.

Jag skulle säga att: om ditt barn själv känner att ett F inte spelar någon roll i just bild, och att hen inte planerar för att gå någon estet linje på gymnasiet - skit samma (typ). Men om det är en enda uppgift som saknas för att få ett E, kan det vara värt att i alla fall försöka få till den (och ett E då). Skillnaden mellan E och F är ändå rätt stor, F = 0 meritpoäng medans E = 10 meritpoäng. Så om det är bättre att låta det vara, eller att försöka är ju väldigt individuellt.
Men som sagt, det är inte värt att lägga ner hur mycket som helst på ett enda betyg.
Dessutom är ju bild "bara" ett vanligt ämne, dvs inget kärnämne. Men om ditt barn vet vad hen vill gå, kan ni ju kolla på gamla intagningspoäng för de programmen hen är intresserad av och i alla fall få ett hum av vad som krävs i meritvärde. Det går att hitta på internet, sök typ på "antagningsstatistik gymnasiet" och sen regionen/kommunen/vad-det-heter ni tillhör.
Glömde att skriva att man ju även kan behöva väga in det psykiska måendet i detta. Om ditt barn känner att hen mår dåligt av ett F och absolut vill ha E för att inte gå under, då kan det ju också vara värt att försöka uppnå E.
Tex jag själv blev helt förstörd om jag fick under C på de teoretiska ämnena, så oavsett hur svårt det var eller hur mycket jag försökte så ville jag absolut försöka mitt yttersta för att nå detta C. Annars rasade hela min värld samman. Typ.
Om jag däremot hade försökt mitt absolut yttersta, men inte lyckades, så kändes det mer "okej".

Men som det redan nämnts: eleven har rätt att få veta vad som krävs för nästa betyg i betygsskalan. Även om min erfarenhet säger att det kan vara väldigt svårt att få ur den informationen ur lärarna... men ni har ändå rätt att få veta det och kräver inget orimligt eller "felaktigt".
 
Jag kan inte instämma mer! Gud vad frustrerande det var att bli betygsatt på något man inte kan plugga sig till! Tex idrott: alla ska stå på händer mot en vägg. Ja, fast alla har ju inte de fysiska möjligheterna/färdigheterna för att genomföra detta, alla har inte den typen av styrka i hela kroppen för att klara att stå på händer, även om det är mot en vägg.
Det jag menar är att man kan ju inte direkt plugga sig till att stå på händer på 40min, på samma sätt som att man kan lära sig att "jag heter" är "my name is" på engelska på en 40min lektion.
(Ja, jag är medveten om att detta blev väldigt dåliga jämförelser - då alla behöver olika mycket tid för att lära sig glosor, men jag tror och hoppas ändå att poängen gick fram)
Nja... många kan ju förbättra sig i idrott. Om man tex från första klass hade haft en lärare som undervisade och gav feedback och gradvis gjorde svårare uppgifter. Jag lärde mig att stå på händer då jag gick på gymnastik på fritiden.
Sen är det klart att vissa inte kan stå på händer tex om man har en funktionsvariation etc.
 
Nja... många kan ju förbättra sig i idrott. Om man tex från första klass hade haft en lärare som undervisade och gav feedback och gradvis gjorde svårare uppgifter. Jag lärde mig att stå på händer då jag gick på gymnastik på fritiden.
Sen är det klart att vissa inte kan stå på händer tex om man har en funktionsvariation etc.
Ja absolut kan alla lära sig, men det är ju inget man lär sig på en lektion på 40min. Balans och styrka (muskler) är ju något som tar längre än 40min att bygga upp.
Hade uppgiften gradvis blivit svårare och man hade börjat redan i första klass så hade det varit en annan sak. Men att be någon som aldrig tidigare stått på händer och kanske inte är aktiv inom andra sporter, gör det svårt för personen att bara poff sådär ställa sig i handstående, även om det är mot en vägg.
 
Det som stör mig mest är att det i samtliga ämnen ställs krav på att eleverna ska kunna analysera och reflektera runt varenda liten del av ämnet. Ett barn som saknar den förmågan har oerhört svårt för att ta sig igenom skoltiden med godkända resultat oavsett vad hen i övrigt har för kunskaper i ämnena.

Visst är det helt galet och obegripligt! Och det förekommer mycket protester mot det, P1 har en serie om det.

Nu tar jag väl kanske en halmgubbe pga okunskap (har bara lyssnat på denna radioserie) men man kan ju tycka att det ska räcka med att faktiskt kunna det som krävs i ämnet utan att behöver bibbelbabbla runt det. (säger jag som är en känd bibbelbabblare och kan skaffa mig en "underbyggd" åsikt om ett helt ointressant ämne om jag måste. Men helt omöjligt för andra uhm smartare personer som faktiskt har större grepp om tex matte men uttrycker sig i siffrorna.)
 
Ja absolut kan alla lära sig, men det är ju inget man lär sig på en lektion på 40min. Balans och styrka (muskler) är ju något som tar längre än 40min att bygga upp.
Hade uppgiften gradvis blivit svårare och man hade börjat redan i första klass så hade det varit en annan sak. Men att be någon som aldrig tidigare stått på händer och kanske inte är aktiv inom andra sporter, gör det svårt för personen att bara poff sådär ställa sig i handstående, även om det är mot en vägg.
Ja problemet är att idrottslärarna inte undervisar så eleverna inte utvecklas. Så det blir som att helt plötsligt ha prov i matte i 9:an utan att ha fått någon undervisning.
 
Ja problemet är att idrottslärarna inte undervisar så eleverna inte utvecklas. Så det blir som att helt plötsligt ha prov i matte i 9:an utan att ha fått någon undervisning.
Precis så! Och ingen mattelärare skulle ju få för sig att dela ut ett prov för åk 9 till elever som aldrig tidigare räknat matte, så man kan ju undra vad det är som gör att idrottslärarna tror att detta ska fungera.

Eller att idrottslärarna räknar in ens personlighet då de sätter betygen. Typ: men du är för blyg, du ska bara visa dig mer, ta för dig mer, skrika att folk ska passa bollen till dig och helt enkelt synas mer.
Ja, fast om man är blyg är det inget "bara", det är en stor och läskig grej att helt plötsligt skrika och ta för sig...
 
Vi har fått information från skolan att ett av våra barn riskerar underkänt betyg i bild. Hen går i högstadiet.
Vi är medvetna om att barnet ifråga inte har några större konstnärliga talanger och dessutom finns en viss problematik kopplad till det här barnet.
Vi funderar lite på hur vi ska ställa oss till det här, rent generellt. Det känns lite som att bild inte är det ämne vi behöver lägga mest möda på att hjälpa barnet att få godkänt betyg i, att det viktigaste är att de teoretiska ämnena hänger med. Hens betyg varierar ganska mycket mellan olika ämnen och hen är betydligt bättre på teoretiska ämnen än praktiska, särskilt de som involverar motorik i någon form.
Är man en dålig förälder om man tycker att det är ganska oväsentligt med godkänt betyg i bild om det övriga är okej? (Förutsättningen är ju, som sagt, att vi är medvetna om barnets problematik.)
Och hur påverkar ett eventuellt F i bild framtiden? Kan det vara ett potentiellt hinder för att komma in på det gymnasieprogram man önskar? Utöver då att det sänker det totala meritvärdet.

Läraren ifråga har fått ett mejl där vi ber om information om vad som saknas för att komma upp i godkänd nivå, det vet vi alltså inte än. Kanske är det en specifik uppgift som behöver lämnas in, kanske är det mission impossible att lösa det, det vet vi inte än. Så frågan är lite generell. Hur mycket möda är det värt att lägga på att få godkänt betyg i bild?
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6900818 här! om du inte hört och vill bli arg :crazy:
 
Precis så! Och ingen mattelärare skulle ju få för sig att dela ut ett prov för åk 9 till elever som aldrig tidigare räknat matte, så man kan ju undra vad det är som gör att idrottslärarna tror att detta ska fungera.

Eller att idrottslärarna räknar in ens personlighet då de sätter betygen. Typ: men du är för blyg, du ska bara visa dig mer, ta för dig mer, skrika att folk ska passa bollen till dig och helt enkelt synas mer.
Ja, fast om man är blyg är det inget "bara", det är en stor och läskig grej att helt plötsligt skrika och ta för sig...

Håller med faktiskt. Eller som att spela brännboll utan att ha fått lära sig träffa en boll med slagträ?
Min son får spela fotboll utan att någon berättat hur man träffar bollen med foten (ok jag har försökt men fler barn (kanske tex flickor) måste vara drabbade.)

min jumpalärare: Du sätter i hälarna hårt när du springer så du måste vara klumpig, så du får inte den där fyran. Eh, ok, om du hade klagat direkt så skulle jag ju låtit bli eller? Jag slutade klampa i hälarna på sekunden men det var ju försent. (hon var dock en bra lärare i övrigt, ingen fick femma om hen inte aktivt hjälpte sämre kamrater för det ansågs ingå i högsta betyg att kunna.)

Den vi hade på gymnasiet utbildade däremot. Hon berättade hur man springer för att springa fort tex.

Med det sagt tycker jag inte vi ska skippa idrott eller sluta betygssätta den :D
 
Senast ändrad:
Håller med faktiskt. Eller som att spela brännboll utan att ha fått lära sig träffa en boll med slagträ?
Min son får spela fotboll utan att någon berättat hur man träffar bollen med foten (ok jag har försökt men fler barn (kanske tex flickor) måste vara drabbade.)

min jumpalärare: Du sätter i hälarna hårt när du springer så du måste vara klumpig, så du får inte den där fyran. Eh, ok, om du hade klagat direkt så skulle jag ju låtit bli eller? Jag slutade klampa i hälarna på sekunden men det var ju försent. (hon var dock en bra lärare i övrigt, ingen fick femma om hen inte aktivt hjälpte sämre kamrater för det ansågs ingå i högsta betyg att kunna.)

Den vi hade på gymnasiet utbildade däremot. Hon berättade hur man springer för att springa fort tex.

Med det sagt tycker jag inte vi ska skippa idrott eller sluta betygssätta den :D
Ja exakt. Hur ska en kunna något en aldrig lärt sig? Lärarna är väl där för att undervisa, så eleverna blir bättre och sen sätta betyget över hela processen från start till slut? Inte klaga när det är för sent, och då sätta ett dåligt betyg för "eleven har inte lärt sig något" 🙃
 
Ja exakt. Hur ska en kunna något en aldrig lärt sig? Lärarna är väl där för att undervisa, så eleverna blir bättre och sen sätta betyget över hela processen från start till slut? Inte klaga när det är för sent, och då sätta ett dåligt betyg för "eleven har inte lärt sig något" 🙃
Nej det är ju så lustigt för det är inte omöjligt heller.

Kicks fotbollsskola man gick på en vecka som liten gav alla de där tipsen om hur man sparkar en boll tex. Så de finns ju, det går. Jag menar vanliga 15 åringar som är fotbollstränare lyckas väl? Det verkar som att just idrottslärare och kanske bildlärare och några till är de som ofta är värst på att faktiskt försöka lära ut de där trixen som vissa barn får av föräldrarna när de är tre. Utan bara kör på.

kn: så jag menar istället för att kasta in handduken och tänka att antingen lärde föräldrarna ungen bild/fotboll/musik och den kan och får högt betyg eller så lät de bli och den får lågt. Så kan man ju ha som mål att alla lärare faktiskt undervisar i ämnet. Precis som i matte. Och såklart finns ju dåliga och bra lärare men grundkraven på läraren bör ju vara desamma för alla ämnen.

Man vet ju hur man tränar barn för att de ska få armstyrkan för att kunna stå på händer...
 
Senast ändrad:
Idag har jag fått svar från läraren ifråga och precis som jag misstänkte var det mer än en missad inlämning. Orsaken var den jag gissade från början och det är nog högst osannolikt att det ska hinnas med att kompletteras innan betygen ska sättas. Jag undrar nu främst varför vi inte fått information om detta förrän nu. (ska givetvis ta den diskussionen med läraren)
 
Idag har jag fått svar från läraren ifråga och precis som jag misstänkte var det mer än en missad inlämning. Orsaken var den jag gissade från början och det är nog högst osannolikt att det ska hinnas med att kompletteras innan betygen ska sättas. Jag undrar nu främst varför vi inte fått information om detta förrän nu. (ska givetvis ta den diskussionen med läraren)

Tråkigt att det inte var så ”enkelt” som missad inlämning. Bra att du diskuterar med lärare att det borde flaggats för tidigare i alla fall, hjälper det inte ditt barn kanske det åtminstone hjälper någon annan i framtiden.
 
Idag har jag fått svar från läraren ifråga och precis som jag misstänkte var det mer än en missad inlämning. Orsaken var den jag gissade från början och det är nog högst osannolikt att det ska hinnas med att kompletteras innan betygen ska sättas. Jag undrar nu främst varför vi inte fått information om detta förrän nu. (ska givetvis ta den diskussionen med läraren)

Betygen för niorna är ändringsbara till och med augusti. Sommarskola/lovskola SKALL numer enligt lag erbjudas alla elever i åk8 och 9 som behöver (har eller riskerar F)

Allmänt i diskussionen:

De nya kursplanerna är VÄLDIGT olika från de tidigare (siffror, G-MVG), de kräver tex reflektion och argumentation av elever på lågstadiet. De kräver också att man som lärare sätter betyg efter sämsta prestation (vilket man vet leder till sämre inlärning), pysparagrafen har försvunnint förutom till elever med utredda svårigtheter (tidigare kunde man tex väga upp att en elev var svag muntligt med att de var starka skriftligt eller liknande).

LGR 11 är INTE ett bra system för inlärning eller ökning av kunskap hos elever. Den skapar stor irritation hos de som måste använda den.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp