Läraren ifråga har fått ett mejl där vi ber om information om vad som saknas för att komma upp i godkänd nivå, det vet vi alltså inte än. Kanske är det en specifik uppgift som behöver lämnas in, kanske är det mission impossible att lösa det, det vet vi inte än. Så frågan är lite generell. Hur mycket möda är det värt att lägga på att få godkänt betyg i bild?
Jag har både Atypisk Autism / aspberger och ADD (ADHD typ kan förklara all NPF-frågor inom dessa områden om det hade efterfrågats).
Jag fick skriva på dator på mellan,hög,gymnasie och högskoletentor för att jag har uppenbara problem med att skriva/måla bilder som blir bra, och blir frustrerad av att saker inte blir läsbara, eller tar alldelles för lång tid (irritationen över så små saker som att blyertspennan är ovass, eller kulspetspennan är för trög(det skall komma exakt lagom mängd bläck, annars blir det antingen geggigt eller för stort motstånd)).
Ett ytterligare problem är att jag ofta har svårt att hålla en röd tråd från start till slut, trots detta hade jag kunnat skapa ett bättre slut än de giriga idioterna som stressade sista säsongerna av GoT, det här eftersom jag är medveten om mina svårigheter och skriver upp början, nästa punkt, och sedan slutet och den näst sista punkten och därefter fyller i däremellan.
Men de här strategier har jag anförskaffat mig först de senaste året/åren (fyllde nyligen 22), jag utvecklas mycket i etapper och inom olika områden vid olika tider.
Det jag vill ha sagt med detta är följande:
Man skall inte kritisera någon för att den börjar med att rita en katt och slutar med att den har ritat en drake, eller en expressionistisk målning ingen annan förstår.
Personligen var jag utråkad av bilden, delvis för att jag var värdelös på att rita, delvis för att jag föredrog fotografi.
Men sista kvartalet i 9an kom vi in på "grenar av konsten", inriktningar, djupare motiv och källkritik för att försöka förstå vad meningen med propaganda och moral.
https://tinyurl.com/yydvfbs6 Att t.ex. analysera denna och komma till slutsatsen att man ville skapa en känsla av Stalin som en stor fadersfigur som tar hand om medborgaren och "moder"-landet.
Då var jag plötsligt den bästa i klassen.
Fick knappt E dock, för att jag gjorde bara de tre till sex målningar under de 3 åren som var ett ABSOLUT krav för ämnet, istället för de 20 till 40 alla andra elever gjorde.
Med allt detta sagt så tror jag inte att ditt barn skall behöva få ett F.
Jag finns i PM om du vill diskutera mer detaljer och argument.
Det som stör mig mest är att det i samtliga ämnen ställs krav på att eleverna ska kunna analysera och reflektera runt varenda liten del av ämnet. Ett barn som saknar den förmågan har oerhört svårt för att ta sig igenom skoltiden med godkända resultat oavsett vad hen i övrigt har för kunskaper i ämnena.
Du får rätta mig om jag tolkade fel, men jag läste det som att du nämnde att barnet har NPF men INTE inlärningsvårigheter/utvecklingsstörning?
Det är mycket mer än minsta lilla ansträngning! Ett av mina barn anstränger sig och kan göra det man ska, men kan inte visa det på det viset som läroplanen kräver vilket i sig betyder att läraren måste sätta betyget utefter det. Mitt barns lärare är väldigt frustrerad på våra samtal men det finns inget hen kan göra trots att hen vet att barnet har kunskapen men inte kan förmedla det. Barnet har dock en NPF-diagnos så det finns hinder men eftersom det inte finns en utvecklingsstörning så måste hen gå efter betygssystemet vilket gör att hen sitter mellan två stolar. Det är ett jävla aber det med.
TS, jag hade pratat med läraren och kollat vad lägstanivån är för ett E och strävat efter det om det känns som barnet kan nå det utan att behöva stressa totalt över det. Som förälder till ett barn där F är vardag så hade jag själv gjort vad jag kunnat för att mitt barn skulle få minst E om barnet har möjlighet till det.
Suck, jag är inte bra på det här med att följa trådar.