Haha, du behöver ju inte knoppa på dressyrtävlingen om hästen redan satt upp håret själv
nya modet?
Jag brukar kalla dem papilliotter. När min häst var ung skulle han alltid imitera min gamle ponny i vad han gjorde, hur han stod etc. När han började komma in med kardborrar sa jag att han nu börjat med hårrullar för att få samma krusiga fluff som Islandsgubben till ponny.
KL
Idag började bootcamp för mig. Bort med stigbyglar och göra något åt sitsen!
Imorgon är det besök hos kiro som gäller.
Det var skitkul att rida idag! Vi var 4 st från just vårt lilla stall som red ihop i ridhuset.
Det var jättekul att fnissa ihop och jämföra våra små liv. Att de kan vara så olika men så lika!
Det känns som lille gubben börjar greppa både piruetterna(nååågot... de är långt ifrån färdiga och bra enligt det) och lättare och högre front i traven och orka hålla ihop i det.
En av stallkompisarna rider för mig och jag hennes häst ibland. Hon har varit sjuk nu och jag haft hennes häst. Hennes sambo red innan jag hade honom och tyckte att hästen var lite stum och märklig. Jag tyckte den var lite seg på hjälperna.
Nu kom tjejen tillbaks efter sjukheten och var väl lite matt och långsammare än vanligt. Så hon fick först inte riktigt till lättheten i hästen. Vi körde lite tills det lättade.
Hon har dock svårt att känna när hästen svarar iom att hon nog aldrig suttit på en häst som svarar 100%. Och ber därför om för lite gensvar av hästen.
Hästen är fräsch och hyfsat välutbildad. Så det är bara lite så att han ju gärna slipper ta i mer än han behöver.
Ägarinnan är rätt ridrädd. Hon rider i stort sett aldrig andras hästar just därför och har köpt en med stadig mentalitet.
DOCK så vill jag att hon ska få uppleva hur det är att sitta på en häst som svarar. För att kunna ta med den känslan till sin egen ridning på egna hästen.
Så idag föreslog jag att hon skulle hoppa upp och testa på min. Jag har inte sagt sånt förr iom att jag vill vara säker på att ingen av dem får en negativ erfarenhet av det.
Och faktiskt så ska hon göra det någon dag! Visserligen i skritt med mig på backen beredd att hugga tag om det skulle behövas(vilket det inte bör göras.. men för henne mentalt bra att jag finns där).
Jätteroligt att hon vågar! Det visar på att min lillskit hållit sig i skinnet så pass alla de gånger vi nu ridit ihop på sistone.
Han är ju inte alls märklig nu på något vis tycker jag. Men klart mer reaktiv och känslig än hennes. Jag är så stolt över att den där lilla slyngeln nu går att göra tom sånt här med. Älskade älskling!
