Dela föräldraledigheten från början

[KattenKorven]

Men det är väl ingen som har bestämt exakt på förhand hur det ska bli?
TS har en önskan om att planera för lika delad föräldraledighet så tidigt som möjligt. Hur kan det bli relevant att bemöta TS så som vissa har gjort i den här tråden?

Menar du att hon har blivit otrevligt bemött på något sätt? Isåfall läser vi nog inläggen väldigt olika.

 

[Badger]

Jag har ingen aning.. Baserade det på att det var så många i den här tråden som sa att det inte är rimligt att återgå till arbete så snabbt, och då lyftes bland annat kejsarsnitt.

Jooo fast då pratades det ju om en vecka. då låg jag kvar inne (iofs pga barnet, tror arbetsgivaren hade fått jobbigt där att försöka parera). Två veckor är ju säkrare.

En månad är nog hyggligt stor säkerhetsmarginal att "lova" arbetsgivaren att komma tillbaka inom och vara hyggligt säker på att det fungerar. Men om arbetsgivaren liksom inte bryr sig om att veta så kan man väl säga dagen efter födsel och liksom se hur det blir. Men många bryr sig ju.

 

[MiniLi]

Jooo fast då pratades det ju om en vecka. då låg jag kvar inne (iofs pga barnet, tror arbetsgivaren hade fått jobbigt där att försöka parera). Två veckor är ju säkrare, då kunde jag ta mig till affären själv och klarade mig utan man, hade nog kunnat hasa in på jobbet (kunde åka häst).

En månad är nog hyggligt stor säkerhetsmarginal att "lova" arbetsgivaren att komma tillbaka inom och vara hyggligt säker på att det fungerar.

TS inledde väl med att fråga kring 1-2 veckor? Jag uppfattade att flera inte trodde att det skulle gå.
(Nu bortser jag helt från det känslomässiga i detta, tänker enbart på om man fysiskt fixar att jobba eller om man har för mkt smärta eller liknande)

 

[MiniLi]

Menar du att hon har blivit otrevligt bemött på något sätt? Isåfall läser vi nog inläggen väldigt olika.

Ja jag tycker att det gränsar till otrevlighet att hoppa på folk som tidigt vill dela lika med "det går minsann att bli jämställda oavsett!". Det blir ett väldigt ifrågasättande, något jag dessutom känner igen från andra trådar på liknande tema.

 

[Badger]

TS inledde väl med att fråga kring 1-2 veckor? Jag uppfattade att flera inte trodde att det skulle gå.
(Nu bortser jag helt från det känslomässiga i detta, tänker enbart på om man fysiskt fixar att jobba eller om man har för mkt smärta eller liknande)

Jupp och hade hon sagt kring 3-4 veckor så men själv hade jag nog kört på en månad innan jag skulle gjort ett gott dagsverke (om någon annan ammat natt).

För jag tror liksom inte att det går för 60% eller så, inom två veckor. Och det är ju perioden mannen är hemma också. Men såklart går det för några! Säkert ingen dålig %, men nog färre än hälften, men man vet ju inte innan så man kan lova en arbetsgivare.

Till och med i det gamla hederliga förr i tiden, så stannade ofta barnmorskan ett par veckor och skötte hemmet. (iofs överdrivet och farligt sängliggande där).

(Jag var ju hemma två veckor (minst minns inte) med brutet ben, två veckor för en förlossning är ju inte orimligt egentligen.)

 

[MiniLi]

Jupp och hade hon sagt kring 3-4 veckor så men själv hade jag nog kört på en månad innan jag skulle gjort ett gott dagsverke (om någon annan ammat natt).

För jag tror liksom inte att det går för 60% eller så, inom två veckor. Och det är ju perioden mannen är hemma också. Men såklart går det för några! Säkert ingen dålig %, men nog färre än hälften, men man vet ju inte innan så man kan lova en arbetsgivare.

Alltså, min poäng är att kvinnor på grund av fysiska hinder efter förlossning tvingas ta ut mer föräldraledighet i början än vad familjen kanske egentligen önskar eftersom hon inte sjukskrivs oavsett om hon är arbetsför eller inte.
Om detta inte stämmer (alltså om kvinnor får bli sjukskrivna för dessa orsaker) så är det ju jättebra. Det var just det min första fråga handlade om och då fick jag till svar att man inte blir sjukskriven sålänge man kan ta hand om barnet (även om man egentligen planerat att jobba).

Sjukskrivningar är ju sällan planerade så det brukar väl inte arbetsgivaren veta om i god tid?
Är ju inte annorlunda än om jag plötsligt ramlar och bryter benet och får ringa jobbet och säga att jag blir borta en tid. Eller vad som.

Huruvida folk orkar med att lämna barnet tidigt pga hormoner osv är ju en annan fråga. Minst lika viktig att ta hänsyn till, men nu var jag intresserad just av de här fallen när man är hindrad pga smärta, snitt osv.

 

[KattenKorven]

Ja jag tycker att det gränsar till otrevlighet att hoppa på folk som tidigt vill dela lika med "det går minsann att bli jämställda oavsett!". Det blir ett väldigt ifrågasättande, något jag dessutom känner igen från andra trådar på liknande tema.

Oj, jag läser det inte som ifrågasättande alls utan som försök att visa att saker ofta inte blir som man tänkt sig när det gäller barn men att det kan bli okej ändå.

 

[MiniLi]

"Orka släpa sig till jobbet" ser jag dessutom inte riktigt som att vara arbetsför..

 

[MiniLi]

Oj, jag läser det inte som ifrågasättande alls utan som försök att visa att saker ofta inte blir som man tänkt sig när det gäller barn men att det kan bli okej ändå.

Vi tolkar det väl olika. Jag reagerar eftersom att jag själv uppfattade liknande inlägg som oerhört ifrågasättande och provocerande när jag ställde liknande funderingar här på buke..

 

[Badger]

Alltså, min poäng är att kvinnor på grund av fysiska hinder efter förlossning tvingas ta ut mer föräldraledighet i början än vad familjen kanske egentligen önskar eftersom hon inte sjukskrivs oavsett om hon är arbetsför eller inte.
Om detta inte stämmer (alltså om kvinnor får bli sjukskrivna för dessa orsaker) så är det ju jättebra. Det var just det min första fråga handlade om och då fick jag till svar att man inte blir sjukskriven sålänge man kan ta hand om barnet (även om man egentligen planerat att jobba).

Sjukskrivningar är ju sällan planerade så det brukar väl inte arbetsgivaren veta om i god tid?
Är ju inte annorlunda än om jag plötsligt ramlar och bryter benet och får ringa jobbet och säga att jag blir borta en tid. Eller vad som.

Huruvida folk orkar med att lämna barnet tidigt pga hormoner osv är ju en annan fråga. Minst lika viktig att ta hänsyn till, men nu var jag intresserad just av de här fallen när man är hindrad pga smärta, snitt osv.

Jo det är också en diskussion som pågår. Jag tror jag sett artiklar om att folk upplevt, framför allt innan förlossning, att försäkringskassan tvingat dem ta ut föräldraledighet innan de fått barn, när de borde varit sjukskrivna. (jag tex var ju hemma innan förlossning eftersom jag hade tagit ledigt från en vecka innan tänkt datum men gick över tiden och slösade då mina föräldradagar, som blev -hemma med mage dagar. Himla synd men tja det gick bra ändå vi har ju ändå väldigt generösa regler. Det är värre med de som är hemma med foglossning o dyl länge o försäkringskassan pressar om föräldradagarna.).

Jag har inte hört om lika mycket efter. Men håller absolut med dig att om man inte är i rimligt skick efter två veckor så borde man vara sjukskriven så att mannen kan vara hemma. (Är nästan hundra på att min bekant som nästan dog var sjukskriven när hon var inlagd någon månad och hennes man var föräldraledig.) Framför allt eftersom det betyder att mannen kan vara hemma med barnet och ta hand om det då. Jag har för mig jag var sjukskriven med mjölkstockning och man hemma på föräldradagar men vet inte exakt och när min man var sjuk så var jag hemma, min chef fnissade (lite onödigt tyckte jag) och sa att jag Vamade (vård av sjuk man, men så var det ju inte.)

Så ja jag tror nog att om man hade tänkt jobba efter två veckor och inte kan så kan man diskutera sjukskrivning, men jag gissar att om man kan ta hand om barnet så tycker de mannen kan jobba den tiden.

Om man inte klarar av att ta hand om barnet så vet jag att man kan sjukskriva sig eftersom vi som sagt gjort typ det.

 

[Badger]

"Orka släpa sig till jobbet" ser jag dessutom inte riktigt som att vara arbetsför..

Jo men försäkringskassan är ju väldigt på om att man ska ta det jobb man klarar av. Så jag tror de menar att om man klarar barnet så får man ta det jobbet. Även om man inte skulle klarat ett annat jobb. (de är ju på folk med stress och skador också om att hitta ett jobb som passar.) Klarar man inte barnet kan man vara sjukskriven så att partnern kan ta hand om det.

 

[Badger]

Vi tolkar det väl olika. Jag reagerar eftersom att jag själv uppfattade liknande inlägg som oerhört ifrågasättande och provocerande när jag ställde liknande funderingar här på buke..

Joo grejen är att det är en del hysh hysh runt hur eländigt förlossningar kan kännas och att det är lite hit och miss på om man studsar upp eller inte.

 

[BernT]

@MiniLi

Jag hade sk katastrofsnitt och var jättesjuk (blodförgiftning och barnsängsfeber + nån inflammation i livmodern? minns inte riktigt men kan kolla journalen om nån är intresserad :P) och fick absolut inte jobba på minst 8 veckor, jag fick inte bära tungt, helst inte ens barnet. Ändå var det absolut inte tal om sjukskrivning. Och då höll jag ändå på att dö under förlossningen, dvs den var inte så komplikationsfri.

 

[MiniLi]

@MiniLi

Jag hade sk katastrofsnitt och var jättesjuk (blodförgiftning och barnsängsfeber + nån inflammation i livmodern? minns inte riktigt men kan kolla journalen om nån är intresserad :P) och fick absolut inte jobba på minst 8 veckor, jag fick inte bära tungt, helst inte ens barnet. Ändå var det absolut inte tal om sjukskrivning. Och då höll jag ändå på att dö under förlossningen, dvs den var inte så komplikationsfri.

Men oj! Det är ju hemskt!
Försökte ni strida för sjukskrivning och vem var det som stoppade? Läkare eller försäkringskassan?

 

[MiniLi]

Jo men försäkringskassan är ju väldigt på om att man ska ta det jobb man klarar av. Så jag tror de menar att om man klarar barnet så får man ta det jobbet. Även om man inte skulle klarat ett annat jobb. (de är ju på folk med stress och skador också om att hitta ett jobb som passar.) Klarar man inte barnet kan man vara sjukskriven så att partnern kan ta hand om det.

Ja, och som sagt så är det ju helt galet om det är så vårt system funkar.. Blä!

 

[MiniLi]

Jo det är också en diskussion som pågår. Jag tror jag sett artiklar om att folk upplevt, framför allt innan förlossning, att försäkringskassan tvingat dem ta ut föräldraledighet innan de fått barn, när de borde varit sjukskrivna. (jag tex var ju hemma innan förlossning eftersom jag hade tagit ledigt från en vecka innan tänkt datum men gick över tiden och slösade då mina föräldradagar, som blev -hemma med mage dagar. Himla synd men tja det gick bra ändå vi har ju ändå väldigt generösa regler. Det är värre med de som är hemma med foglossning o dyl länge o försäkringskassan pressar om föräldradagarna.).

Jag har inte hört om lika mycket efter. Men håller absolut med dig att om man inte är i rimligt skick efter två veckor så borde man vara sjukskriven så att mannen kan vara hemma. (Är nästan hundra på att min bekant som nästan dog var sjukskriven när hon var inlagd någon månad och hennes man var föräldraledig.) Framför allt eftersom det betyder att mannen kan vara hemma med barnet och ta hand om det då. Jag har för mig jag var sjukskriven med mjölkstockning och man hemma på föräldradagar men vet inte exakt och när min man var sjuk så var jag hemma, min chef fnissade (lite onödigt tyckte jag) och sa att jag Vamade (vård av sjuk man, men så var det ju inte.)

Så ja jag tror nog att om man hade tänkt jobba efter två veckor och inte kan så kan man diskutera sjukskrivning, men jag gissar att om man kan ta hand om barnet så tycker de mannen kan jobba den tiden.

Om man inte klarar av att ta hand om barnet så vet jag att man kan sjukskriva sig eftersom vi som sagt gjort typ det.

Ja jag har också förstått att man blir sjukskriven om man inte klarar barnet. Hoppas att detta är ngt som förändras om det verkligen är så att försäkringskassan trycker på i helt orimliga fall..

 

[BernT]

Men oj! Det är ju hemskt!
Försökte ni strida för sjukskrivning och vem var det som stoppade? Läkare eller försäkringskassan?

Nej, jag kände mig ändå rätt okej när vi kom hem efter 5 dagar, kunde promenera nån timme/dag osv i vanlig takt efter ytterligare ett par dagar. Men med tanke på att sjukvården bedömde att jag var så dålig så är det ju konstigt att de inte tyckte att jag skulle vara sjukskriven öht. Svårare för mig att bedöma, jag körde mest bara på, hade inte min sambo jobbat hemifrån så hade jag varit tvungen att lyfta bebis/annat. Det kändes som att sjukhusets prio ett var att vi inte skulle anmäla de efter förlossningen (vilket vi inte hade en tanke på).

 

[MiniLi]

Nej, jag kände mig ändå rätt okej när vi kom hem efter 5 dagar, kunde promenera nån timme/dag osv i vanlig takt efter ytterligare ett par dagar. Men med tanke på att sjukvården bedömde att jag var så dålig så är det ju konstigt att de inte tyckte att jag skulle vara sjukskriven öht. Svårare för mig att bedöma, jag körde mest bara på, hade inte min sambo jobbat hemifrån så hade jag varit tvungen att lyfta bebis/annat. Det kändes som att sjukhusets prio ett var att vi inte skulle anmäla de efter förlossningen (vilket vi inte hade en tanke på).

Verkligen dålig hantering. Undrar hur många familjer som går hem och hittar någon slags lösning när de istället borde få en sjukskrivning så att den som inte fött barn kan ta hand om barnet.

 

[Comatose]

Jag började jobba hemma en vecka efter förlossningen. Pga projektanställning där projektet inte hanns med innan förlossningen. Min partner var hemma tio dagar. Jag jobbade i några veckor innan det var ohållbart för att jag var så stressad och jobbet inte blev bra. Min partner jobbade korta dagar. Sen efter en månad var han hemma på semester i åtta veckor. Efter det jobbade jag heltid i tre månader, ammade, min kille kom med bebisen på lunchen och ammade/lunchade. Bebisen tog nästan inte flaska trots med försök på alla sätt och vis.

Jag sprack hela vägen (sfinkterruptur) och det tog lång tid att återhämta mig fysiskt. Kanske 10 mån innan jag kunde ta en promenad utan att hela underlivet och bäckenet värkte så att jag ville gråta, eller grät.

Innan hade jag mycket tankar om att jag:
1. Kanske inte skulle vilja amma
2. Skulle börja jobba fort
3. Skulle se till att vi var jämställda direkt

Men saker sket sig ju:
1. Bebisen var den som inte VILLE ta flaska, medan amningen gick förhållandevis smidigt. Bebisens vilja gick före min.
2. Jag blev sjukt stressad och splittrad av att känna att inget av det jag gjorde var riktigt helhjärtat. Jag var en "dålig" mamma och en kass anställd.
3. Jämställdheten var svårare än jag trott, dels pga att man som mamma är den som fött bebisen, man "sitter ihop" medicinskt, amningen gör att man behövs på ett annat sätt än pappan. Jag hade också svårt att lämna över till min partner (i kombo med att han var dåligt tränad i att sätta en annan person först).

Det hela har löst sig nu när vår son är två och jag varit golvad pga sjukdom under graviditet nr 2. Min kille har gjort ALLT. Och vi har aldrig varit så jämställda. Jag har helt lämnat över ansvaret och han har helt och fullt tagit det. Och han är världens bästa pappa. Närvarande, inkännande och så himla fin. Supersexigt är det! Älskar honom så jag nästan storknar ibland.

 

[Comatose]

Oj, det där skrev jag på mobilen, sjukt jobbigt! Men min poäng, om den inte gick fram, är att jag inte tror att lösningen är att pusha mammor att gå ut i arbetslivet tidigare, utan att båda ska vara hemma mer istället. Det tog TID att hämta mig fysiskt efter förlossningen/graviditeten, det tog TID att lära sig amma och att klara sig utan sömn på nätterna var ingen piece of cake heller.

Sen vet jag inte vad man ska göra med alla mansexemplar som inte tar sin halva av ansvaret, jag hade tur att hitta en som bara behövde en liten knuff för att bli pannkaksmannen (han som står vid spisen och utfodrar sin familj med pannkakor, innan han själv äter kalla pannkakor - sist av alla).

Hur man ska få ihop det här är ju förstås en ekonomifråga. Vi har kunnat pussla med våra jobb så att jag t ex jobbat 25% istället för att vara helt ledig = längre tid hemma med bebis fast inte helt bortkopplad från jobbet. Jag tycker också att det är en självklarhet att föräldraledigheten ska vara individuell. Det är ett bidrag från staten som självklart ska villkoras. Kan man spara inför att skaffa barn verkar det väl vara en bra idé, så att båda kan vara hemma längre/tillsammans.

Upplägget att börja jobba efter 4 mån funkade, men var verkligen inte optimalt. Ok att jag saknade min unge, men mest av allt var det ju en bajsdusch att behöva vaka på nätterna och amma, ha ont efter förlossningen och ÄNDÅ behöva kliva upp tidigt och vara pigg/fräsch/smart på jobbet. Det funkar ju skitdåligt.