Dela föräldraledigheten från början

[Lingon]

Då är det väl inte ett okomplicerat kejsarsnitt eller förlossning? Folk kan väl absolut vara sjukskrivna efter en komplicerad förlossning?

Lånar text från Lingon

I samma länk står det:

"Man kan återgå till träning som t.ex. jogging, gympa eller magmuskelövningar efter 8 veckor. Det är lämpligt att man börjar försiktigt och undviker ansträngning som orsakar smärtor."

Vilket borde innebära att arbete är olämpligt upp till 8 veckor efter kejsarsnitt. Naturligtvis lite beroende på vilket arbete man har.

 

[Badger]

I samma länk står det:

"Man kan återgå till träning som t.ex. jogging, gympa eller magmuskelövningar efter 8 veckor. Det är lämpligt att man börjar försiktigt och undviker ansträngning som orsakar smärtor."

Vilket borde innebära att arbete är olämpligt upp till 8 veckor efter kejsarsnitt. Naturligtvis lite beroende på vilket arbete man har.

Kanske, men tex jobbade jag med brutet ben i flera veckor, då kunde jag inte jogga alls.

Och en bekant kunde knappt gå när hon var gravid, försäkringskassan skjutsade henne i taxi.

 

[Lingon]

Kanske, men tex jobbade jag med brutet ben i flera veckor, då kunde jag inte jogga alls.

Och en bekant kunde knappt gå när hon var gravid, försäkringskassan skjutsade henne i taxi.

Jag tror att man i mångt och mycket går på devisen att graviditet och barnafödande inte är en sjukdom. Det är "naturligt" och därför är tröskeln för sjukskrivning hög. Sen tycker de nog att orkar man inte jobba efter förlossning så orkar man ta hand om barnet för det är det "naturliga". Helt fel tycker jag!

 

[stjarnhimmel]

Jag började jobba hemma en vecka efter förlossningen. Pga projektanställning där projektet inte hanns med innan förlossningen. Min partner var hemma tio dagar. Jag jobbade i några veckor innan det var ohållbart för att jag var så stressad och jobbet inte blev bra. Min partner jobbade korta dagar. Sen efter en månad var han hemma på semester i åtta veckor. Efter det jobbade jag heltid i tre månader, ammade, min kille kom med bebisen på lunchen och ammade/lunchade. Bebisen tog nästan inte flaska trots med försök på alla sätt och vis.

Jag sprack hela vägen (sfinkterruptur) och det tog lång tid att återhämta mig fysiskt. Kanske 10 mån innan jag kunde ta en promenad utan att hela underlivet och bäckenet värkte så att jag ville gråta, eller grät.

Innan hade jag mycket tankar om att jag:
1. Kanske inte skulle vilja amma
2. Skulle börja jobba fort
3. Skulle se till att vi var jämställda direkt

Men saker sket sig ju:
1. Bebisen var den som inte VILLE ta flaska, medan amningen gick förhållandevis smidigt. Bebisens vilja gick före min.
2. Jag blev sjukt stressad och splittrad av att känna att inget av det jag gjorde var riktigt helhjärtat. Jag var en "dålig" mamma och en kass anställd.
3. Jämställdheten var svårare än jag trott, dels pga att man som mamma är den som fött bebisen, man "sitter ihop" medicinskt, amningen gör att man behövs på ett annat sätt än pappan. Jag hade också svårt att lämna över till min partner (i kombo med att han var dåligt tränad i att sätta en annan person först).

Det hela har löst sig nu när vår son är två och jag varit golvad pga sjukdom under graviditet nr 2. Min kille har gjort ALLT. Och vi har aldrig varit så jämställda. Jag har helt lämnat över ansvaret och han har helt och fullt tagit det. Och han är världens bästa pappa. Närvarande, inkännande och så himla fin. Supersexigt är det! Älskar honom så jag nästan storknar ibland.

Jag blir helt ledsen när jag hör hur du haft det med förlossning och graviditet.

 

[Ray]

I samma länk står det:

"Man kan återgå till träning som t.ex. jogging, gympa eller magmuskelövningar efter 8 veckor. Det är lämpligt att man börjar försiktigt och undviker ansträngning som orsakar smärtor."

Vilket borde innebära att arbete är olämpligt upp till 8 veckor efter kejsarsnitt. Naturligtvis lite beroende på vilket arbete man har.

Jag gjorde snitt förra året och var inte föräldraledig.
Jag har ett fysiskt jobb. Frågade läkaren hur det påverkade sjukskrivning av fysiska skäl. Hon menade att en vanlig bukoperation är 2v så 4 v om man har ett fysiskt arbete var väl en normal rekommendation.
Efter 4 v räknas allt som läkt och jag fick inga restriktioner alls.

 

[Lingon]

Jag gjorde snitt förra året och var inte föräldraledig.
Jag har ett fysiskt jobb. Frågade läkaren hur det påverkade sjukskrivning av fysiska skäl. Hon menade att en vanlig bukoperation är 2v så 4 v om man har ett fysiskt arbete var väl en normal rekommendation.
Efter 4 v räknas allt som läkt och jag fick inga restriktioner alls.

Så du var sjukskriven och din partner f-ledig? Det är ju toppen om det fungerar så!

 

[Ray]

Så du var sjukskriven och din partner f-ledig? Det är ju toppen om det fungerar så!

Tyvärr inte alls så- vi förlorade barnet så ingen var föräldraledig. Men visade tydligt på att har man inga komplikationer innebär inte snitt någon lång sjukskrivning.

 

[Comatose]

Jag blir helt ledsen när jag hör hur du haft det med förlossning och graviditet.

Det har varit tufft, men tja vad ska man göra liksom. Jag är mest stolt över att vi klarat det och fortfarande verkligen tycker om varandra. Mitt i det här flyttade vi till ett renoveringsobjekt som ingen bott i sen 1931, det är väl formulär 1A att inte göra så - men det har gått bra än så länge.

 

[Björk]

Ja jag tycker att det gränsar till otrevlighet att hoppa på folk som tidigt vill dela lika med "det går minsann att bli jämställda oavsett!". Det blir ett väldigt ifrågasättande, något jag dessutom känner igen från andra trådar på liknande tema.

Instämmer åtminstone delvis.
Det finns dessutom många som man utsätts för i sin vardag som direkt eller indirekt ifrågasätter brytande mot normen att mamma är hemma ca ett år/så länge hon vill/"behöver". Axplock av vad jag o mannen fick höra inför första barnet, då folk fick veta att jag skulle jobba heltid efter 6,5 månader:

• Men amningen då? - kvinna 30 år
• Men amningen då? Du kommer att känna heeelt annorlunda när barnet är ute... då kommer du inte att vilja jobba så snart igen. - annan kvinna 30 år
• Jaha... ja, jag skulle aldrig ha delat med mig av mina dagar till karln.. jag tycker man förtjänar att få sin ledighet när man burit barnet. - kvinna ca 50 år
• Jaha, lycka till, men du kommer att märka att mamma ändå är mamma när de är sådär små! - kvinnlig chef, ca 45 år, sagt på jobbet till min man.
• Gliringar till maken har han fått från både kollegor o chef av o till i alla år sen dess så fort han vabbar. Manliga kollegor. Jag får aldrig såna.

Tack o lov var det faktiskt ingen av våra föräldrar som sa något knepigt om vår uppdelning!

Det krävs en del beslutsamhet och styrka från både mamman och pappan att orka förklara, inte känna skuld osv. Hade vi varit yngre eller mer osäkra i vår uppfattning kanske vi lyssnat mer o ändrat oss. Nu gav vi, i alla fall jag, svar tillbaka o de flesta argumenterade inte emot. Folk vågar nog inte det mot mig när de hör mig... är rätt bestämd av mig.

 

[Björk]

I samma länk står det:

"Man kan återgå till träning som t.ex. jogging, gympa eller magmuskelövningar efter 8 veckor. Det är lämpligt att man börjar försiktigt och undviker ansträngning som orsakar smärtor."

Vilket borde innebära att arbete är olämpligt upp till 8 veckor efter kejsarsnitt. Naturligtvis lite beroende på vilket arbete man har.

Absolut HELT beroende av arbetsuppgifter. Jag hade som sagt rent fysiskt kunnat jobba inom två veckor efter mina snitt (ja, snitt).
Kontorsjobb.

 

[Björk]

Kanske, men tex jobbade jag med brutet ben i flera veckor, då kunde jag inte jogga alls.

Och en bekant kunde knappt gå när hon var gravid, försäkringskassan skjutsade henne i taxi.

Jag har pluggat heltid med brutet ben. Ingen sjukskrivning alls. Behövdes bara skjuts med bil istället för bussresa mellan hemmet i Västerås till Uppsala.

 

[Björk]

Tyvärr inte alls så- vi förlorade barnet så ingen var föräldraledig. Men visade tydligt på att har man inga komplikationer innebär inte snitt någon lång sjukskrivning.

Beklagar!

 

[Ray]

Beklagar!

 

[Björk]

Instämmer åtminstone delvis.
Det finns dessutom många som man utsätts för i sin vardag som direkt eller indirekt ifrågasätter brytande mot normen att mamma är hemma ca ett år/så länge hon vill/"behöver". Axplock av vad jag o mannen fick höra inför första barnet, då folk fick veta att jag skulle jobba heltid efter 6,5 månader:

• Men amningen då? - kvinna 30 år
• Men amningen då? Du kommer att känna heeelt annorlunda när barnet är ute... då kommer du inte att vilja jobba så snart igen. - annan kvinna 30 år
• Jaha... ja, jag skulle aldrig ha delat med mig av mina dagar till karln.. jag tycker man förtjänar att få sin ledighet när man burit barnet. - kvinna ca 50 år
• Jaha, lycka till, men du kommer att märka att mamma ändå är mamma när de är sådär små! - kvinnlig chef, ca 45 år, sagt på jobbet till min man.
• Gliringar till maken har han fått från både kollegor o chef av o till i alla år sen dess så fort han vabbar. Manliga kollegor. Jag får aldrig såna.

Tack o lov var det faktiskt ingen av våra föräldrar som sa något knepigt om vår uppdelning!

Det krävs en del beslutsamhet och styrka från både mamman och pappan att orka förklara, inte känna skuld osv. Hade vi varit yngre eller mer osäkra i vår uppfattning kanske vi lyssnat mer o ändrat oss. Nu gav vi, i alla fall jag, svar tillbaka o de flesta argumenterade inte emot. Folk vågar nog inte det mot mig när de hör mig... är rätt bestämd av mig.

Komplettering: när det gäller amningen var det intressant att i föräldragruppens återträff när barnen var ca tio månader så minns jag att jag var den enda mamman som jobbade heltid OCH den enda som fortfarande deltidsammade.... litet urval, inget att dra stora slutsatser av, men...

 

[cirkus]

Just nu på mitt jobb så är två av kollegorna föräldraledig (bägge två män), den ena med en lite äldre parvel och den andra med helt nyfödda tvillingar. De nyfödda twinsens pappa kommer vara hemma ett år från första stund. Jag är lite osäker på hur länge mamman kommer vara hemma - men som jag förstår det så är planen att hon ska börja söka jobb när bebisarna är ca 3 månader, hon är i dagsläget anställd, men företaget har lagt ner verksamheten i Sverige så hon är i praktiken utan jobb, men har vettig SGI. Jag tycker de gör riktigt klokt, det vanligaste hade nog varit att han jobbat på och hon levt på fp så länge det gått och sen sökt jobb. Men för hennes del är det väldigt viktigt att ha ett jobb att komma tillbaka till och hon vill känna den tryggheten så fort som möjligt. Rent ekonomiskt tror jag denna lösning blir en förlustaffär för dom, men i längden är den mycket bra tror jag.

 

[Petruska]

Det är ju helt jävla sjukt egentligen.
Dels för att man anser att kvinnor som opereras inte får sjukskrivas (vid vilka andra operationer nekas man sjukskrivning om operationen leder till att man inte klarar att jobba?) men också för att det uppenbarligen styr hur familjen kan välja att fördela sin föräldraledighet.
Föräldraledigheten är väl inte till för att mamman ska återhämta sig från förlossningsskador eller operationer? Föräldraledigheten är väl till för att barnet ska få vara med sina föräldrar?

Ytterligare ett tydligt exempel på hur jävla snedvridet vårt samhälle är i genusfrågor..

Det är ju länge sedan jag fick barn, men det var med akut kejsarsnitt och jag blev sjukskriven i fyra veckor då pappan var föräldraledig. Sedan hade han ju också de där två veckorna som nyblivna pappor har även när mamman är föräldraledig. Så vi hade sex veckor innan jag behövde klara mig och bebisen på egen hand på dagarna. Jag var så medtagen av snittet att sjukskrivningstiden kändes fullt rimlig. (I övrigt har jag aldrig varit sjukskriven annat än hemma med förkylning o dyl i några dagar.)

 

[mamman]

Och pappan är ju hemma två veckor normalt, så man är två om barnet ändå, eller till och med kan ju pappan helt ta barnet. Är inte det delvis därför som han har den tiden.

Men efter en månad så är det nog en helt annan sak. En månad har de väl i USA.

Beror (beroodde i a f) på hur stort företag man arbetar på. Tror grunden är sex veckor (utan ersättning). Min kompis jobbar på stort företag och hade sparat semester så hon kunde vara hemma tre månader, vilket hon tyckte var lyx. Sedan blev det heltidsarbete och dagis intill jbbet. Hon fick gå ifrån och amma på arbetstid (tydligen lagkrav). Men lätt var det inte och de var ganska slitna under småbarnsåren.

 

[mamman]

Nu var det länge sedan mina barn var små, men jag blev faktiskt sjukskriven två veckor när jag gick upp på fk:s kontor (ja ni hör hur länge sedan det var) på kryckor. Ganska uppenbart att jag inte kunde ta hand om barnet. Tror att pappan fick VAB:a för det äldre barnet för han kunde inte få VAB när barnet var under en viss ålder. När jag sedan var på rehab så hade pappan inte rätt till VAB för bebisen utan han fick ta hand om den på dagarna (storasyskonet på förskolan) och sedan gå till jobbet när jag kom hem. Hade jag vägrat delta i rehab så hade min SGI dragits in. Och enligt instruktionerna på rehab så skulle jag vila när jag kom hem.

 

[Petruska]

Nu var det länge sedan mina barn var små, men jag blev faktiskt sjukskriven två veckor när jag gick upp på fk:s kontor (ja ni hör hur länge sedan det var) på kryckor. Ganska uppenbart att jag inte kunde ta hand om barnet. Tror att pappan fick VAB:a för det äldre barnet för han kunde inte få VAB när barnet var under en viss ålder. När jag sedan var på rehab så hade pappan inte rätt till VAB för bebisen utan han fick ta hand om den på dagarna (storasyskonet på förskolan) och sedan gå till jobbet när jag kom hem. Hade jag vägrat delta i rehab så hade min SGI dragits in. Och enligt instruktionerna på rehab så skulle jag vila när jag kom hem.

Men om du var sjukskriven kunde väl pappan vara föräldraledig? Det är väl mer rimligt än vab i situationen?

 

[Imogen]

Nu var det länge sedan mina barn var små, men jag blev faktiskt sjukskriven två veckor när jag gick upp på fk:s kontor (ja ni hör hur länge sedan det var) på kryckor. Ganska uppenbart att jag inte kunde ta hand om barnet. Tror att pappan fick VAB:a för det äldre barnet för han kunde inte få VAB när barnet var under en viss ålder. När jag sedan var på rehab så hade pappan inte rätt till VAB för bebisen utan han fick ta hand om den på dagarna (storasyskonet på förskolan) och sedan gå till jobbet när jag kom hem. Hade jag vägrat delta i rehab så hade min SGI dragits in. Och enligt instruktionerna på rehab så skulle jag vila när jag kom hem.

Men om du var sjukskriven kunde han ju vara föräldraledig? Man kan inte ta ut vab på barn under 8 månader nej. Men eftersom varken bebisen eller det större barnet var sjuka så fanns det ju ingen anledning att han skulle vab:a?