Vi fick barn i mitten av juni förra året. Juni och halva juli hade vi semester tillsammans. Halva juli och halva augusti tog vi dubbeldagar så att vi kunde fortsätta vara hemma bägge två. Därefter började jag jobba en dag i veckan fram till oktober, sen två dagar i veckan, och sen tre dagar i veckan. När jag har varit borta har min partner varit föräldraledig, och när jag varit hemma har han arbetat (dock hemifrån, egen företagare). Jag säger WIN på det upplägget! Lagom tid hemma, ca 2 månader totalt, och då tillsammans hela tiden så att vi kunde avlasta varandra när ungen hade ont i magen och aldrig sov och bara skrek hela kvällarna. Sen jobb en dag i veckan = vara vuxen, få använda sin hjärna, dricka kaffe ifred, äta lunch medan den är varm (!), fab! OCH hinna sakna lille larven därhemma. Jag ammade så pumpade ur, vilket funkade bra. Några gånger fick jag lätta på trycket i brösten när det blev lite för många timmar på jobbet, men det löste sig alltid. Dessutom slapp vi det där trista att mamman har de halvsega första 6 månaderna medan pappan får den svinroliga tiden från 7 månader och uppåt då de verkligen kan kommunicera, börjar ta sig fram, börjar prata, gillar att leka på riktigt och åka till lekplatsen, ja, allt sånt där roligt.