Dela föräldraledigheten från början

[Jozze]

Vi hade ett upplägg liknande @Tassetass : jag pluggade och gick tillbaka till skolan efter 2-3 veckor som vi varit hemma tillsammans. Jag var borta 2-5 dagar i veckan ganska många timmar per dag (pendlade ca 1 h 45 min enkel resa till skolan) fram tills jag började skriva uppsats när barnet var 4-5 månader. Då var jag borta ca kl 5:45-17 mån-fre. När uppsatsen var klar började jag jobba heltid vilket jag gjorde i ca 13 månader och det blev ganska långa dagar pga pendling. Jag hade inga som helst problem att hålla igång amningen (det tog några dagar för den att komma igång) och jag fortsatte att amma tills barnet var ca 2,5 år. Jag hade heller inga problem att lämna barnet med pappan.

Jag snittades och hade ganska ont någon vecka men var uppenbarligen i tillräckligt bra psykisk och fysisk form inom tre veckor för att kunna återgå till "deltidsarbete".

Den stora fördelen med att pappan kommer in så mycket i matchen från början är helt klart att han får ta heltidsansvar direkt och får lösa problemen på egen hand. Jag hade ett försprång med mina universallösningstuttar och jag tror att det lätt hade kunnat bli så att jag fått lösa många situationer med dem istället för att pappan klurat ut egna lösningar om det var jag som var hemma på heltid och han var kvälls- och helgföräldern.

 

[Kattennizze]

En tanke jag har kring att slippa bli primärförälder till barnet och bli den som är nummer ett både i barnet och pappans ögon är att dela upp föräldraledigheten direkt. Har ingen koll på dagar etc men kanske först vara hemma tillsammans 1-2 veckor och sen bara ta varannan dag.

Skulle arbetsgivaren ha något att säga om det? Hur skulle det fungera med eventuell amning? Återhämtning efter förlossning? Finns det någon här på buke som gjort så och vill dela med sig av hur det fungerade för dem?

Jag har gjort så. Barnets pappa tog första halvåret eller egentligen lite mer. Sen tog jag några månader på slutet. Jag var också hemma en dag i veckan som vi då var hemma båda två. Jag kunde inte amma så det löste sig på så vis. Det märks att pappa är barnens primärförälder, vid behov extra trygghet såsom på natten är det pappa som gäller i första hand. Jag är väldigt nöjd med vårt upplägg som vi såklart pratat igenom innan vi ens skaffade barn. Jag är numera mest lekförälder och han är omsorgsföräldern, och det fungerar bra för barnen tycker jag. Nu fanns det flera orsaker till varför vi gjorde såhär men det för långt att skriva här.

 

[akleja]

En tanke jag har kring att slippa bli primärförälder till barnet och bli den som är nummer ett både i barnet och pappans ögon är att dela upp föräldraledigheten direkt. Har ingen koll på dagar etc men kanske först vara hemma tillsammans 1-2 veckor och sen bara ta varannan dag.

Skulle arbetsgivaren ha något att säga om det? Hur skulle det fungera med eventuell amning? Återhämtning efter förlossning? Finns det någon här på buke som gjort så och vill dela med sig av hur det fungerade för dem?

Intressant läsning!

Jag delade föräldraledigheten för mina tre barn med deras pappa i slutet av 80- och början av 90-talet. Det jag minns bäst ´från den tiden var omgivningens energi när det gällde att ¨övertyga mig om att det bara inte skulle fungera.

En del av de argumenten skymtar ännu fram. Det finns fortfarande något hotfullt i en kvinna som väljer karriären framför barnen. Men det gör man ju inte, det handlar om att förstå hur man vill arrangera sitt liv och mår föräldrarna bra är det troligt att barnen gör det också. Jag tror jag kan säga att vi delade föräldraledigheten för barnens skull.

Förresten gick det att amma. Jag hade en helt usel mjölkproduktion men ammade ´ändå helt till 6-7 månader kanske. Förutom med det tredje barnet, och med det var jag huvudsakligen hemma.

Så gör som ni vill! Ha en plan och ändra om det inte fungerar!!

 

[Javan]

Barn 1 gick tillbaka vid 5 månader jobbade 75% tänkt att göra hela vårterminen men då maken hotades m uppsägning fick han efter 10 veckor ta 100% f-ledighet.

Vi gick omlott m hans skiftjobb. Draget lyckades han sköt sin uppsägning i fem månader fick 6 månader hemma m full lön (då alla andra redan slutat) och efter en månad hemma arbetslös återanställde dem efter anställningstid och de extra månaderna gav många platser upp i kön så han blevvåteranställd i omgång 2).

Gick utmärkt att arbeta från 5 månader inga konstigheter mkt skammning av mig dock enbart från kvinnor.

Barn 2: jobbade 50% (läste lärarlyftet till 80% av lönen på distans tre omgångar inne på universitetet. Första var bebis bara 8 dagar men hängde snällt på, andra några månader inga problem maken hämtade efter halva dagarna en upptankad bebis med ersättning som nödlösning.

Sista omgången var klurigare 6 månaders bebis ligger inte i vagn men mormor jobbade på universitetet tog honom roade honom på lektionerna och jag fick han till rasterna (hade inte det gått hade maken tagit f-ledigt). Maken f-ledig månad 7 och framåt. Båda hemma till månad 8 (jag hade sommarlov). Inga kommentarer hade nog varit lite besk m första bebis.

 

[fijja]

Jag hade en relativt okomplicerad förlossning, och jag hade nog kunnat börja jobba igen efter 8 v (fysiskt tugnt arbete, hade det varit lugnt kontorsjobb så hade det nog gått ett par v tidigare.)
Men! Jag tror det blir svårt om du ska helamma. Del-amma fungerade aldrig för mig, men vet andra som får det att funka.
För ska man göra som du tänkt så är det ju viktigt att den som ska jobba inte behöver ta barnet nattetid tänker jag.
Dock finns det ju många som inte ammar alls och använder ersättning istället. Det hade nog jag satsat på om jag skulle tillbaka till jobbet snabbt!
För mig själv var det ingen möjlighet, då jag blev ensamstående och hade bebis heltid ensam.

Jag tycker dina tankar verkar sunda och jag tror det behövs i slaget för jämnställdhet.

 

[Petruska]

Intressant läsning!

Jag delade föräldraledigheten för mina tre barn med deras pappa i slutet av 80- och början av 90-talet. Det jag minns bäst ´från den tiden var omgivningens energi när det gällde att ¨övertyga mig om att det bara inte skulle fungera.

En del av de argumenten skymtar ännu fram. Det finns fortfarande något hotfullt i en kvinna som väljer karriären framför barnen. Men det gör man ju inte, det handlar om att förstå hur man vill arrangera sitt liv och mår föräldrarna bra är det troligt att barnen gör det också. Jag tror jag kan säga att vi delade föräldraledigheten för barnens skull.

Förresten gick det att amma. Jag hade en helt usel mjölkproduktion men ammade ´ändå helt till 6-7 månader kanske. Förutom med det tredje barnet, och med det var jag huvudsakligen hemma.

Så gör som ni vill! Ha en plan och ändra om det inte fungerar!!

Nu vet jag ju inte med hur stark energi man på din tid försökte övertyga dig om omöjligheten i upplägget, men jag tycker att den här tråden bitvis är skrämmande frenetisk när det gäller att binda den nyblivna modern till barnet och hemmet. Direkt obehagligt i vissa delar.

 

[akleja]

Nu vet jag ju inte med hur stark energi man på din tid försökte övertyga dig om omöjligheten i upplägget, men jag tycker att den här tråden bitvis är skrämmande frenetisk när det gäller att binda den nyblivna modern till barnet och hemmet. Direkt obehagligt i vissa delar.

Klart trist att öppenheten för olika individers/familjers behov inte blivit så mycket större på närmare 30 år! Tongången är mera politiskt korrekt men det finns i botten samma budskap i många svar - det är ändå bäst att vara hemma, dvs det är bäst att mamman är hemma. Behovet av att missionera på andra hållet tycks betydligt mindre, dvs få kvinnor som själva delat barnledighet från tidigt stadium påverkar andra att göra lika dant. I allafall är det min erfarenhet.

För mig var det rätt naturligt att jobba med spädbarn för min mamma jobbade när mina syskon och jag var små och jag såg aldrig det som något negativt. hon var nog hemma några månader men det sågs som ganska extremt på den tiden, 60-talet..... Men går man längre tillbaka var det ju självklart för de flesta kvinnor att jobba ganska direkt efter en förlossning, och i stora delar av världen är det ju så nu också.

 

[YaHilweh]

Innan jag fick min dotter tänkte jag hoppa in och jobba fort, är själv otroligt rastlös och klarar knappt att vara hemma och sjuk. Men jag kunde aldrig föreställa mig vad som händer efter förlossningen, alla tankar jag hade innan var som bortblåsta.

Jag fick ett akutsnitt efter nästan 30h värkar, låg kvar på sjukan nästan 1v efter förlossningen för jag klarade knappt att gå utan att störtlipa, tog nästan 2v innan jag kunde gå upp för en trappa som var mer än 2 steg. Sambon har ett jobb som gjorde att med sina 10 dagar och 2 dagar semester var hemma i nästan 1 månad innan han var tillbaka till jobbet.
Jag var en värdelös ammare, men vi slet med det under 4.5 månad, jag fick ta mitt förnuft till fånga och inse att det inte gick med det pendlande blodsockret jag hade (diabetes). Sedan levde jag den första tiden på att sova när bebis sov, speciellt då vi hade mycket vakentid om nätterna.

Vi hade tur och dottern tog flaska ganska tidigt så vi kunde efter ca 2 månader börja hjälpas åt om nätterna, då det funkade bra för mig att pumpa. När amningen var avvand vid 4.5 månad började jag jobba 1 dag/vecka. För att mitt huvud skulle orka med det.

Min sambo har hela tiden vart fantastisk med dottern, jag skötte maten i början och han tog henne emellan för att jag skulle få avlastning.

Vi delar idag på vabbdagarna efter hur vi jobbar. Jobbar han nätter så är det jag som är hemma, då han förlorar så mycket mer på att vara hemma än vad jag skulle gjort. Jobbar han dag, då är det han som är hemma. Det är aldrig några diskussioner, har heller aldrig vart, utan vi tar dagen som den kommer.

Han är fantastisk med både dottern och hushållet, ingen diskussion om vem som gör vad, vi gör det som behövs när vi är där. När hon var liten och gräset behövde klippas, då fick hon hänga med, med hörselåpor och i sele. Hon har vart med i allt vi gjort, på ett eller annat sätt. Har egentligen aldrig vart ett hinder att ha henne med, det enda är att saker tar så mycket längre tid.

Sedan skulle jag aldrig i mitt liv gå tillbaka till jobbet innan avslaget var över!

 

[Hyacinth]

Jag började jobba hemma en vecka efter förlossningen. Pga projektanställning där projektet inte hanns med innan förlossningen. Min partner var hemma tio dagar. Jag jobbade i några veckor innan det var ohållbart för att jag var så stressad och jobbet inte blev bra. Min partner jobbade korta dagar. Sen efter en månad var han hemma på semester i åtta veckor. Efter det jobbade jag heltid i tre månader, ammade, min kille kom med bebisen på lunchen och ammade/lunchade. Bebisen tog nästan inte flaska trots med försök på alla sätt och vis.

Jag sprack hela vägen (sfinkterruptur) och det tog lång tid att återhämta mig fysiskt. Kanske 10 mån innan jag kunde ta en promenad utan att hela underlivet och bäckenet värkte så att jag ville gråta, eller grät.

Innan hade jag mycket tankar om att jag:
1. Kanske inte skulle vilja amma
2. Skulle börja jobba fort
3. Skulle se till att vi var jämställda direkt

Men saker sket sig ju:
1. Bebisen var den som inte VILLE ta flaska, medan amningen gick förhållandevis smidigt. Bebisens vilja gick före min.
2. Jag blev sjukt stressad och splittrad av att känna att inget av det jag gjorde var riktigt helhjärtat. Jag var en "dålig" mamma och en kass anställd.
3. Jämställdheten var svårare än jag trott, dels pga att man som mamma är den som fött bebisen, man "sitter ihop" medicinskt, amningen gör att man behövs på ett annat sätt än pappan. Jag hade också svårt att lämna över till min partner (i kombo med att han var dåligt tränad i att sätta en annan person först).

Det hela har löst sig nu när vår son är två och jag varit golvad pga sjukdom under graviditet nr 2. Min kille har gjort ALLT. Och vi har aldrig varit så jämställda. Jag har helt lämnat över ansvaret och han har helt och fullt tagit det. Och han är världens bästa pappa. Närvarande, inkännande och så himla fin. Supersexigt är det! Älskar honom så jag nästan storknar ibland.

HA! Jag säger samma sak. Vi har aldrig varit så jämställda som när jag inte kunde göra något. Vi hade ju samma skräp, så jag vet hur du menar.

 

[Kattennizze]

Nu vet jag ju inte med hur stark energi man på din tid försökte övertyga dig om omöjligheten i upplägget, men jag tycker att den här tråden bitvis är skrämmande frenetisk när det gäller att binda den nyblivna modern till barnet och hemmet. Direkt obehagligt i vissa delar.

Ja,jag är förvånad varför ingen ifrågasatte varför jag inte är primärförälder som Kvinna och att jag därmed kvalificerar för titeln Urusel MOR.

 

[YorkWann]

@inverterad Älskar dina inlägg i alla trådar gällande föräldraledighet. Du är så förnuftig och bra, blir det någon gång barn här ska jag läsa dina inlägg igen

 

[mandalaki]

@inverterad Älskar dina inlägg i alla trådar gällande föräldraledighet. Du är så förnuftig och bra, blir det någon gång barn här ska jag läsa dina inlägg igen

Håller helt med!

 

[Amk]

En tanke jag har kring att slippa bli primärförälder till barnet och bli den som är nummer ett både i barnet och pappans ögon är att dela upp föräldraledigheten direkt. Har ingen koll på dagar etc men kanske först vara hemma tillsammans 1-2 veckor och sen bara ta varannan dag.

Skulle arbetsgivaren ha något att säga om det? Hur skulle det fungera med eventuell amning? Återhämtning efter förlossning? Finns det någon här på buke som gjort så och vill dela med sig av hur det fungerade för dem?

Vi har haft som målsättning att ha lika stort ansvar och engagemang i vårt barn (självklart kan tyckas, vi har ju valt att försöka få barn tillsammans). Första månaden var vi båda hemma, och vi delade alla nätter rakt av (pappan hade henne fram till 03, sedan väckte han mig och jag tog över). För att det skulle funka med amning pumpade jag ur, vilket tog rätt lång tid på dagen men gav mig ostörd nattsömn. Därefter har pappan börjat jobba eftersom vi ville att hon ska ammas och för mina bröst hade det inte fungerat att jobba samtidigt som jag helammar, det har inte gått att vara borta mer än ca fyra h innan brösten börjat spänna eller bebisen behövt mat. Däremot ger pappan ersättning ca varannan dag när jag är i stallet (jag har tröttnat på kokänslan det gav mig att sitta och pumpa).

En tanke jag har är att det är inte bara en fråga om vem som jobbar eller är föräldraledig, utan hur mycket tid man får med barnet per dygn och vad man gör med den tiden. Vår dotter sover ca 12 h/natt nu när hon är tre månader. Sedan är jag med henne cirka 6-7 timmar innan pappan kommer hem från sitt jobb, och sedan har han sex timmar med henne innan hon somnar. Visst blir det avbrott under de timmarna för amning, men det handlar om korta pauser... i övrigt umgås vi alla tre, eller så rider jag medan de har tid tillsammans. För oss blir det faktiskt inte så stor skillnad i tid att umgås.

 

[Hyacinth]

Ja,jag är förvånad varför ingen ifrågasatte varför jag inte är primärförälder som Kvinna och att jag därmed kvalificerar för titeln Urusel MOR.

de har fullt upp att berömma din man?

Jag blir ju glad av att höra Om fler med lite ovanliga lösningar. Jag är ju FAMILJEFÖRSÖRJAREN, med hemmaman-ish. Jag städar inte, diskar inte och tvättar typ aldrig. Vika tvätt kan jag tänka mig ibland.
Ja, min man är 17 år äldre än mig också.

 

[inverterad]

@inverterad Älskar dina inlägg i alla trådar gällande föräldraledighet. Du är så förnuftig och bra, blir det någon gång barn här ska jag läsa dina inlägg igen

och @mandalaki, tusen tack för fina ord. Jag och min partner har ju tänkt och pratat mycket om detta så det finns väldigt ofta i mina tankar och jag brinner verkligen för ämnet. Roligt att jag lyckas framföra mina tankar på ett sätt som går fram.

 

[Kattennizze]

de har fullt upp att berömma din man?

Jag blir ju glad av att höra Om fler med lite ovanliga lösningar. Jag är ju FAMILJEFÖRSÖRJAREN, med hemmaman-ish. Jag städar inte, diskar inte och tvättar typ aldrig. Vika tvätt kan jag tänka mig ibland.
Ja, min man är 17 år äldre än mig också.

Herregud. Du kvalificerar verkligen för titeln Dålig Mor. Ingen ordning det här, var det inte bättre förr när qvinnor var qvinnor och män verkligen fick vara män? Nu så kommer ju attraktionen minska mellan könen också, ska verkligen Män stå vid spisen och snyta ungar och vara typ kvinnor?!

 

[Hyacinth]

Herregud. Du kvalificerar verkligen för titeln Dålig Mor. Ingen ordning det här, var det inte bättre förr när qvinnor var qvinnor och män verkligen fick vara män? Nu så kommer ju attraktionen minska mellan könen också, ska verkligen Män stå vid spisen och snyta ungar och vara typ kvinnor?!

Jag vet. Men det är ju skönt att vi är två i alla fall