Dejtingtråden nr 30!

[Fetaost]

Hej!
Nygammal på sidan, men inte varit inloggad på länge.
Nu är det så att jag gått och blivit kär i en hästtjej... någon som har tips på hur jag bäst uppvaktar eller bjuder ut henne?

På samma sätt som om hon inte var en hästtjej.

 

[Cherarriduracell]

Ridlektioner är väl inte fel, och nu menar jag inte sådana i sängen!

Jag jobbar som ridlärare och blir trött som fan på "kan du lära mig rida"

Liksom ja antagligen, det är mitt yrke men varför skulle jag vilja det? Och varför vill du? Är man genuint intresserad är man välkommen med sin anmälan till ridskolan liksom. Bara vanligt hederligt umgänge står högre i kurs hos mig än att se någon som egentligen inte vill, göra grejer hen inte behärskar för att impa på mig. Jag blir impad av annat.

 

[monster1]

Vill man lära känna någon ny och liksom göra ett gott intryck är det bättre att bjuda på någonting själv än att be om något tänker jag. Skillnaderna mellan kvinnor och mäns dejtande ligger nog oftast i trygghetsaspekten. Kvinnor är noggranna med omständigheterna för att känna sig trygga medan jag uppfattar att män sällan känner sig otrygga i dejtingsituationer.

 

[Voeux]

Vill man lära känna någon ny och liksom göra ett gott intryck är det bättre att bjuda på någonting själv än att be om något tänker jag. Skillnaderna mellan kvinnor och mäns dejtande ligger nog oftast i trygghetsaspekten. Kvinnor är noggranna med omständigheterna för att känna sig trygga medan jag uppfattar att män sällan känner sig otrygga i dejtingsituationer.

Så är det absolut. Jag känner mig försvinnande sällan otrygg, så jag tänker inte på det så ofta. När jag dejtade träffades vi ofta ute på en bar bland folk. Men så tog jag en promenaddejt med en kille en gång och vi promenerade längst Humlegården och sedan Valhallavägen, och så vek han ner mot Lill-Jansskogen. Det var sent en vardagskväll så det var helt becksvart och jag kände att jag plötsligt blev rädd, varför går han in i skogen för? Samtidigt hade vi väldigt trevligt och jag ville inte sabba vår dejt genom att vända om och antyda att han skulle ha något fuffens för sig. Så jag gick med. Vi rundade bara Tekniska Högskolan och var sedan tillbaks i stan. Han hade nog inte en endaste tanke på att det kunde vara obekvämt för en kvinna att gå in i skogen med en främmande man. Lite mer insikt hade kanske önskats där.

 

[Tonto]

Så är det absolut. Jag känner mig försvinnande sällan otrygg, så jag tänker inte på det så ofta. När jag dejtade träffades vi ofta ute på en bar bland folk. Men så tog jag en promenaddejt med en kille en gång och vi promenerade längst Humlegården och sedan Valhallavägen, och så vek han ner mot Lill-Jansskogen. Det var sent en vardagskväll så det var helt becksvart och jag kände att jag plötsligt blev rädd, varför går han in i skogen för? Samtidigt hade vi väldigt trevligt och jag ville inte sabba vår dejt genom att vända om och antyda att han skulle ha något fuffens för sig. Så jag gick med. Vi rundade bara Tekniska Högskolan och var sedan tillbaks i stan. Han hade nog inte en endaste tanke på att det kunde vara obekvämt för en kvinna att gå in i skogen med en främmande man. Lite mer insikt hade kanske önskats där.

Ja fy, många har ingen alls förståelse heller utan tar det som en förolämpning mot sin egen person på något vis!

 

[Sezziyanen]

Jag jobbar som ridlärare och blir trött som fan på "kan du lära mig rida"

Liksom ja antagligen, det är mitt yrke men varför skulle jag vilja det? Och varför vill du? Är man genuint intresserad är man välkommen med sin anmälan till ridskolan liksom. Bara vanligt hederligt umgänge står högre i kurs hos mig än att se någon som egentligen inte vill, göra grejer hen inte behärskar för att impa på mig. Jag blir impad av annat.

Om jag spelade hockey och du frågade mig "kan du lära mig åka skridskor", skulle du tycka det vore rimligt eller lite weird om jag reagerade som:
"Liksom ja antagligen, det är mitt yrke men varför skulle jag vilja lära dig det? Och varför vill du? Är man genuint intresserad är man välkommen med sin anmälan till skridskoskolan liksom." ?

Jag menar... vill du inte dra ut på ridtur med nån snubbe så är det väl inget konstigt med det. Men varför gå in i värsta försvarsställningen för en sån fråga?

 

[Sezziyanen]

Så är det absolut. Jag känner mig försvinnande sällan otrygg, så jag tänker inte på det så ofta. När jag dejtade träffades vi ofta ute på en bar bland folk. Men så tog jag en promenaddejt med en kille en gång och vi promenerade längst Humlegården och sedan Valhallavägen, och så vek han ner mot Lill-Jansskogen. Det var sent en vardagskväll så det var helt becksvart och jag kände att jag plötsligt blev rädd, varför går han in i skogen för? Samtidigt hade vi väldigt trevligt och jag ville inte sabba vår dejt genom att vända om och antyda att han skulle ha något fuffens för sig. Så jag gick med. Vi rundade bara Tekniska Högskolan och var sedan tillbaks i stan. Han hade nog inte en endaste tanke på att det kunde vara obekvämt för en kvinna att gå in i skogen med en främmande man. Lite mer insikt hade kanske önskats där.

Sånt tänker jag alltid på om jag ska ut på promenaddejt med en tjej, särskilt till skogen. Därför vill jag själv inte föreslå skogspromenad, men gör de det så känner jag väl att det är okej.

 

[lil-sis]

Om jag spelade hockey och du frågade mig "kan du lära mig åka skridskor", skulle du tycka det vore rimligt eller lite weird om jag reagerade som:
"Liksom ja antagligen, det är mitt yrke men varför skulle jag vilja lära dig det? Och varför vill du? Är man genuint intresserad är man välkommen med sin anmälan till skridskoskolan liksom." ?

Jag menar... vill du inte dra ut på ridtur med nån snubbe så är det väl inget konstigt med det. Men varför gå in i värsta försvarsställningen för en sån fråga?

Därför att som hästtjej är frågan oftast ställd med ett ”höhöhö nu menade jag såklart i sängen”.

 

[Tonto]

Kollar på skräckserie med en av snubbarna jag matchat med. På varsitt håll med kommentarer via chatt. Lite trevligt ändå.

 

[Cherarriduracell]

Om jag spelade hockey och du frågade mig "kan du lära mig åka skridskor", skulle du tycka det vore rimligt eller lite weird om jag reagerade som:
"Liksom ja antagligen, det är mitt yrke men varför skulle jag vilja lära dig det? Och varför vill du? Är man genuint intresserad är man välkommen med sin anmälan till skridskoskolan liksom." ?

Jag menar... vill du inte dra ut på ridtur med nån snubbe så är det väl inget konstigt med det. Men varför gå in i värsta försvarsställningen för en sån fråga?

Det är ju stor skillnad mellan tankegången jag har för mitt inre och vad jag svarar på frågan.

 

[mutant]

Om jag spelade hockey och du frågade mig "kan du lära mig åka skridskor", skulle du tycka det vore rimligt eller lite weird om jag reagerade som:
"Liksom ja antagligen, det är mitt yrke men varför skulle jag vilja lära dig det? Och varför vill du? Är man genuint intresserad är man välkommen med sin anmälan till skridskoskolan liksom." ?

Jag menar... vill du inte dra ut på ridtur med nån snubbe så är det väl inget konstigt med det. Men varför gå in i värsta försvarsställningen för en sån fråga?

Inte mig du frågade men hur kan man inte tycka att det är konstigt att en dejt vill att en ska lägga sin tid på att ge hen någon slags undervisning? (Som hen dessutom aldrig tidigare i livet intresserat sig för....) Ingen aning vad du jobbar med men brukar du jobba gratis och på dejter? Jag reagerar definitivt som @Cherarriduracell om det gäller en ny/okänd person - någon man träffat ett tag är såklart en helt annan sak.

Trots att ljuga är det värsta jag vet har jag själv börjat använda alternativa beskrivningar av mitt jobb (jobbar vare sig med hästar eller hockey....) på tinder för att jag verkligen inte står ut med alla "då kan du...."-kommentarer som ofelbart kommer direkt.

 

[Tonto]

Inte mig du frågade men hur kan man inte tycka att det är konstigt att en dejt vill att en ska lägga sin tid på att ge hen någon slags undervisning? (Som hen dessutom aldrig tidigare i livet intresserat sig för....) Ingen aning vad du jobbar med men brukar du jobba gratis och på dejter? Jag reagerar definitivt som @Cherarriduracell om det gäller en ny/okänd person - någon man träffat ett tag är såklart en helt annan sak.

Trots att ljuga är det värsta jag vet har jag själv börjat använda alternativa beskrivningar av mitt jobb (jobbar vare sig med hästar eller hockey....) på tinder för att jag verkligen inte står ut med alla "då kan du...."-kommentarer som ofelbart kommer direkt.

Får OFTA "Åh då kan du sy kläder till mig" kommentarer man får när jag berättar att jag syr historiska underkläder. Men nej.

 

[Masqueradee]

Får OFTA "Åh då kan du sy kläder till mig" kommentarer man får när jag berättar att jag syr historiska underkläder. Men nej.

"jag syr gärna åt dig! Timpenningen blir 600 exklusive materialkostnader och jag tar inga beställningar under tre arbetsdagar."

 

[Tranan]

"jag syr gärna åt dig! Timpenningen blir 600 exklusive materialkostnader och jag tar inga beställningar under tre arbetsdagar."

Låter som jag ska sno den iden när någon vill att jag ska cadda ihop något och printa det åt dem.

 

[sorbifolia]

Äsch, jag erbjöd faktiskt gratis trädgårds-design till en kille som ett sätt att träffa honom igen, men det funkade inte.... Blev ingen dejt nr 2 ändå... (Mr. Perfect, om någon minns)

Ska f.ö. träffa snyggingen på fredag em., det har börjat bli rätt laddad i chatten så vet inte helt vad jag kan förvänta mig... men hoppast det blir bra!

 

[_Taggis_]

Kollar på skräckserie med en av snubbarna jag matchat med. På varsitt håll med kommentarer via chatt. Lite trevligt ändå.

Inte riktigt samma tema dock men vi tittade på finalen av Bonde söker fru och utvärderade på Messenger



Har fö haft ganska lite kontakt. Han skriver ibland och jag skriver ibland. Men han är fortfarande ganska sjuk, på nivån att han inte orkar jobba varje dag. Det är väl vad det är och jag tänker att jag behöver inte föreslå att vi ska ses, han får säga till om han har ork och lust. Jag har fått lite distans till själva grejen och backat av 300m, det känns ganska skönt emellanåt. Jag har redan utgått från att det inte blir nåt mer. Då känns det är rätt skönt att vi inte setts för det skulle bara sätta griller i huvet på mig, det räcker liksom med att han hör av sig lite mer personligt eller skickar nån bild

 

[Tonto]

"jag syr gärna åt dig! Timpenningen blir 600 exklusive materialkostnader och jag tar inga beställningar under tre

Inte riktigt samma tema dock men vi tittade på finalen av Bonde söker fru och utvärderade på Messenger



Har fö haft ganska lite kontakt. Han skriver ibland och jag skriver ibland. Men han är fortfarande ganska sjuk, på nivån att han inte orkar jobba varje dag. Det är väl vad det är och jag tänker att jag behöver inte föreslå att vi ska ses, han får säga till om han har ork och lust. Jag har fått lite distans till själva grejen och backat av 300m, det känns ganska skönt emellanåt. Jag har redan utgått från att det inte blir nåt mer. Då känns det är rätt skönt att vi inte setts för det skulle bara sätta griller i huvet på mig, det räcker liksom med att han hör av sig lite mer personligt eller skickar nån bild

Jaa, det var förvånansvärt trevligt ändå. Lite sällskap sådär. Fick förslaget att kolla på något tillsammans ikväll med precis. Lite gulligt.

 

[Voeux]

Om jag spelade hockey och du frågade mig "kan du lära mig åka skridskor", skulle du tycka det vore rimligt eller lite weird om jag reagerade som:
"Liksom ja antagligen, det är mitt yrke men varför skulle jag vilja lära dig det? Och varför vill du? Är man genuint intresserad är man välkommen med sin anmälan till skridskoskolan liksom." ?

Jag menar... vill du inte dra ut på ridtur med nån snubbe så är det väl inget konstigt med det. Men varför gå in i värsta försvarsställningen för en sån fråga?

Jag tror det hänger lite på aktivitetens art. Att åka skridskor kan ju faktiskt anses som en ganska social och rolig aktivitet, något som jag får för mig att folk ibland gör på dejter. Har personen en egen häst, som råkar stå i närheten och man säger "Vi kanske kan rida en sväng någon dag, du kanske kan ge mig tips kring min sits jag tycker inte riktigt att jag får till den" så visst, det låter väl kul! Men att ta ut en person till en för denne helt främmande miljö, som hen aldrig intresserat sig för tidigare, för att få en ridlektion på min häst? Mnje, det känns wierd. På sin höjd kan man väl då säga att det är mysigt med hästar och det vore kul att hälsa på i stallet någon dag, om man nu är hemskt intresserad av just hästarna/stallmiljön.

Jag sjöng opera en gång i tiden. Hade varit SJUKT wierd om nån dejt fick för sig att hen också ville lära sig och bad om en lektion Liksom, nej. Bara nej.

 

[Cherarriduracell]

Jag tror det hänger lite på aktivitetens art. Att åka skridskor kan ju faktiskt anses som en ganska social och rolig aktivitet, något som jag får för mig att folk ibland gör på dejter. Har personen en egen häst, som råkar stå i närheten och man säger "Vi kanske kan rida en sväng någon dag, du kanske kan ge mig tips kring min sits jag tycker inte riktigt att jag får till den" så visst, det låter väl kul! Men att ta ut en person till en för denne helt främmande miljö, som hen aldrig intresserat sig för tidigare, för att få en ridlektion på min häst? Mnje, det känns wierd. På sin höjd kan man väl då säga att det är mysigt med hästar och det vore kul att hälsa på i stallet någon dag, om man nu är hemskt intresserad av just hästarna/stallmiljön.

Jag sjöng opera en gång i tiden. Hade varit SJUKT wierd om nån dejt fick för sig att hen också ville lära sig och bad om en lektion Liksom, nej. Bara nej.

På samma tema så hade jag aldrig använt icebreakern "då kanske du kan göra markjobbet till min nya ekonomibyggnad!" Till en grävare. Eller "wow, gjutare! Du kanske kan gjuta grunden?" Eller frågat snickaren om hen kunde slå upp bjälkar/snickra väggarna, takläggaren om taket osv. Hade inte heller frågat han som jobbar som frisör om han kunde klippa mig heller. Men det är säkert olika hur man är, vissa kan säkert helt ohemult bara be om tjänster och service gratis av folk de inte känner. Jag är inte sån och blir därför både trött och irriterad när någon vill att jag arbetar gratis som dejtaktivitet.

 

[Zinfernia]

Jag tror det hänger lite på aktivitetens art. Att åka skridskor kan ju faktiskt anses som en ganska social och rolig aktivitet, något som jag får för mig att folk ibland gör på dejter. Har personen en egen häst, som råkar stå i närheten och man säger "Vi kanske kan rida en sväng någon dag, du kanske kan ge mig tips kring min sits jag tycker inte riktigt att jag får till den" så visst, det låter väl kul! Men att ta ut en person till en för denne helt främmande miljö, som hen aldrig intresserat sig för tidigare, för att få en ridlektion på min häst? Mnje, det känns wierd. På sin höjd kan man väl då säga att det är mysigt med hästar och det vore kul att hälsa på i stallet någon dag, om man nu är hemskt intresserad av just hästarna/stallmiljön.

Jag sjöng opera en gång i tiden. Hade varit SJUKT wierd om nån dejt fick för sig att hen också ville lära sig och bad om en lektion Liksom, nej. Bara nej.

Precis så. Jag kan förstå att frågan kan komma upp om man träffats ett tag och lärt känna varandra närmare men en hel del killar inleder ju konversationen med: "Åh, du har häst. Jag har alltid velat testa på att rida!" och det är alldeles för påfluget för min smak. Jag är inte ute efter en stallkompis, jag är ute efter någon som jag kan åka till stallet för att vila ifrån emellanåt