Inte jag heller tack iaf inte från utomstående.Och jag hade absolut inte velat veta. Dvs det är inte alls säkert att den tredje parten verkligen vill veta.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Inte jag heller tack iaf inte från utomstående.Och jag hade absolut inte velat veta. Dvs det är inte alls säkert att den tredje parten verkligen vill veta.
Precis så
Nu skrev vi ju en del och det kändes jättebra tills han gjorde som vanligt, slutade svara och försvann.
Exakt det som gjorde att jag inte pallade förra gången och inte kommer palla den här gången heller.
Är det S som gör så?
Hur vet man att en red flag verkligen är något att passa sig för?
Bestämt mig för att lyssna till magkänslan och inte träffa henne igen. Det var en klarröd red flag utan några tveksamheter egentligen.Min erfarenhet är att om något känns off så är det fel, för mig i alla fall. De gånger jag gått emot min magkänsla för att jag t ex varit väldigt kär eller attraherad så har jag alltid fått min känsla bekräftad, tyvärr.
Jag tänkte först lägga till att om man bara ska ses utan att ha något seriöst så kanske den röda flaggan inte spelar så stor roll, men insåg sen att jag inte tycker så. En knepig människa är en knepig människa oavsett.
Lite av den anledningen vill jag helst inte dejta någon med (små) barn. Nu har jag en förmåga att falla för så pass gamla killar att deras barn åtminstone är tonåringar eller till och med vuxna och har flyttat hemifrån, men jag hade aldrig orkat med att anpassa mig till barns aktiviteter och barns intressen på det sättet som det blir när någon har barn. Jag har ju själv inga egna och vill då heller inte behöva ta hand om någon annans. (Jag vill verkligen poängtera att jag förstår att någons barn alltid kommer komma först för den personen, det är mer att jag kanske aktivt väljer bort killar med småbarn.)Ja nu har de gått 2 veckor jag har skrivit o tagit mest intiativ förra veckan. Han har svarat varannan dag ca och i helgen hördes vi inte alls.
Han skrev nu att han haft fullt upp med barnen och det känner jag igen. Gången innan han hade dem så hörde han inte av sig på flera dagar. Jag hade skrivit två/tre gånger då utan svar.
Jag vet inte. De är säkert fullt upp med barn men nått meddelande kanske?
(Får även flashbacks till exet som inte hörde av sig när han hade barnen när vi var ihop. Tog på sig den största offerkoftan, klagade och kunde inte prata i telefon. För att sedan puscha på att jag skulle hjälpa honom med hans barn för att få tid med honom)
Jag skrev förra veckan vilka dagar jag kan ses (då han sa att han kanske kunde lösa de) Har även sagt att jag kan vardagar.
Nu denna vecka är det ju som sagt 2 veckor sen men han har inte sagt någon dag?
Jag liksom bokat upp endel annat
Jag höll på att inte boka saker bara för vi kanske ska ses…. vilket jag såklart sa åt mig själv att absolut inte göra.
Så det har väl gjort att ja känner *bleh just nu.
Han skrev även i början att han jobbar här i stan ibland men de verkar inte va så ofta jag trott
Intressant ändå med fb-dejting. Man får alltså inte upp folk man är vän med, även om personen ifråga skulle matcha ens övriga önskemål eller vad man ska säga? Jag får hela tiden reklam av Facebook på just dejting-sidan och största anledningen till att jag inte ens velat pröva är att jag är rädd för att få upp folk jag känner. Av samma anledning är jag lite skeptisk till Tinder eftersom jag vet att flera från mitt jobb hänger där som jag absolut inte vill matcha med.Som väntat som raderade jag Tinder igen men istället testade jag fb-dejting och blev positivt överraskad.
Jag gillar att man inte får upp vänner och utbudet av män i närheten är enormt mycket större.
Lite roligt att man får upp alla som gillar en, även de utanför ens åldersgränser. Lite förvånad att så många i 20 årsåldern som gillar, killar som ser bra ut och söker långvarig relation. Inget för mig, många av mina kollegor är under 25 år och jag känner mig mer som deras mamma
Har chefen på messenger och svetsaren. Vi tog en donkendejt igår innan han skulle jobba, han jobbar natt och jag dag den här veckan. Jag behöver inte dova så mycket men 4 timmar är lite för lite även för mig
Men han är asrolig och söt så jag gillar honom.
Lite av den anledningen vill jag helst inte dejta någon med (små) barn. Nu har jag en förmåga att falla för så pass gamla killar att deras barn åtminstone är tonåringar eller till och med vuxna och har flyttat hemifrån, men jag hade aldrig orkat med att anpassa mig till barns aktiviteter och barns intressen på det sättet som det blir när någon har barn. Jag har ju själv inga egna och vill då heller inte behöva ta hand om någon annans. (Jag vill verkligen poängtera att jag förstår att någons barn alltid kommer komma först för den personen, det är mer att jag kanske aktivt väljer bort killar med småbarn.)
Är detta den killen som du har haft lite som favorit? Av den enkla anledningen kanske jag trots allt ändå hade frågat honom om han vill ses nu då i veckan, men svarar han inte eller hittar på konstiga frånskyll hade jag inte ödslat mer tid på honom faktiskt. Du ska ju inte behöva sitta standby hela tiden och vänta på att han ska få tid att träffa dig.
Intressant ändå med fb-dejting. Man får alltså inte upp folk man är vän med, även om personen ifråga skulle matcha ens övriga önskemål eller vad man ska säga? Jag får hela tiden reklam av Facebook på just dejting-sidan och största anledningen till att jag inte ens velat pröva är att jag är rädd för att få upp folk jag känner. Av samma anledning är jag lite skeptisk till Tinder eftersom jag vet att flera från mitt jobb hänger där som jag absolut inte vill matcha med.
Man kan välja bort att få upp vänners vänner också, det har jag gjort.Nej inte dina vänner men vänners vänner kan dyka upp.