Idag sågs jag och F med kidsen. Jag var ganska nervös inför det, en helt ny situation för mig då jag aldrig tidigare träffat nåns barn eller låtit nån träffa mitt. Och så känns det lite tidigt egentligen att introducera barnen redan nu, inte riktigt enligt regelboken. Men nu presenterade vi oss som kompisar, och det blev mer som en playdate utan konstigheter. Och det gick jättebra! Barnen fann varann direkt och det blev en busvild och härlig stämning. Vi börjar så här lite lättsamt nu, den stora utmaningen kommer garanterat senare.
I övrigt känns det väldigt fint nu, jag hade mina dagar av velande över om det verkligen känns riktigt rätt, om vi har rätt ingång i det här o.s.v. men jag tror det har släppt och jag kan börja njuta av den där varma känslan i mig. Längtar så mycket efter honom och vi ska ses på torsdag igen, barnfritt, blir härligt att få ta lite mer på varann då.
Hur gör ni med era dejtappar när ni börjat träffa nån lite mer seriöst (och monogamt)? Jag vill inte riktigt stänga tinderkontot än, har en del trådar där som skulle kunna plockas upp om det här går åt helvete, (och har betalat för tinder guld ett tag framåt
![Stick Out Tongue :p :p]()
), men samtidigt känns det skumt att ha kvar det (fortsätter ju nyfiket kolla mina likes fast jag tänkt låta bli, känner egentligen att det vore bra att helt släppa det) och det kan kanske verka lite konstigt att bli sedd där med en aktiv profil? En av matcharna som jag skrivit lite med och sen sa till att jag hade börjat träffa någon, så lycka till, typ, skrev nyss "hallå, du är ju kvar här än!?"