Jaha. Jag skrev tidigare om killen jag träffade på en dejt, som var trevlig men att jag var lite osäker på om vi var en bra match. Jättetrevliga samtal men kände ingen direkt attraktion vid första dejten eller något "klick". Men eftersom jag har en tendens att följa den attraktionen mer än logiken så brukar jag väl falla lite för "fel killar" så ville för en gångs skull ge det en chans. Attraktion kanske inte alltid kommer första gången man ses, utan man kanske behöver lära känna varandra lite mer.
Vi sågs igen – (och nu outar jag väl lite personliga saker här) han ville gå lite fortare fram än jag, med tanke på att jag inte känner det klicket och ändå ville ge det en ärlig chans att lära känna varandra kände jag att jag ville ärligt lära känna varandra och inte skynda in i något. Men jag sa att jag verkligen ville ses igen, tyckte att det var väldigt trevligt osv. Men har inte hört av honom sedan dess.
Gör mig inte jättemycket så kanske i och med att jag inte riktigt kände det där klicket, men gör mig nog lite ledsen att jag faktiskt bestämt mig för att våga ge det en chans och se vad det kunde bli, eftersom han var väldigt trevlig, men att han uppenbarligen inte kände att jag var "trevlig nog" att ge en ärlig chans. Så det var det.