Dejtingtråden 34

Status
Stängd för vidare inlägg.
Dessvärre finns det mängder med tjejer som tycker att könsroller är bra. En av mina bästa vänner är en enormt stark kvinna, totalt självständig med eget företag som omsätter miljoner etc. Men hon gillar män med en "traditionell" syn på kvinnor och män.

Fast det behöver ju inte vara fel om båda är nöjda så. Det är ganska vanligt att kvinnor som har mycket ansvar i jobbet tänder på att ha en "kontrollerande" mann på hemmaplan, och/eller gillar att inte ha något större ansvar där, utan mest "serva" maken.

Det viktigaste är väl att man är överens om hur man vill ha det.
 
Fast det behöver ju inte vara fel om båda är nöjda så. Det är ganska vanligt att kvinnor som har mycket ansvar i jobbet tänder på att ha en "kontrollerande" mann på hemmaplan, och/eller gillar att inte ha något större ansvar där, utan mest "serva" maken.

Det viktigaste är väl att man är överens om hur man vill ha det.
Definiera "ganska vanligt". Jag har då aldrig träffat någon och är jag 50+ har har träffat och umgåtts med många, många kvinnor med ansvarsfulla jobb. Varför skulle det vara ganska vanligt för just den kategorin? Gäller det också män med ansvarsfulla jobb?

Att en partner, oavsett kön, är "kontrollerande" är aldrig något som är ok över huvud taget. Att personer i sina förhållanden kan ha inslag av rollspel som omfattar kontroll, service etc är en sak. Min uppfattning är att det är något annat än själva förhållandet.
 
Intressant med era svar kring åldersskillnad :) Jag har faktiskt bara dejtat äldre, och har svårt att se mig själv med någon yngre person. Dras oftast till äldre personer över lag vad gäller vänner och kollegor också.

Mitt ex är 9 år äldre än mig.

Osäker på om jag skulle outa det här men here we go. Jag har ju sagt att min crush är mycket äldre än mig, alltså hon är mycket äldre än mig. Vi pratar 20 år :bag:

Känslor är ju vad det är. Men det hade kanske varit märkligt att starta ett förhållande med en sådan åldersskillnad? Eller kanske inte? Det är inte aktuellt i mitt fall men det får mig ju att fundera trots allt.

Att bara ses och ha det mysigt ihop känns inte konstigt ändå, och jag vill ändå inte bo ihop med någon på länge! Om ens någonsin igen… Men säg att man skulle presentera någon för sina föräldrar som är närmare i ålder med ens mamma lixom?!O_o

Ursäkta om jag spinner iväg, men det är mycket som snurrar i huvudet just nu 😅
 
Intressant med era svar kring åldersskillnad :) Jag har faktiskt bara dejtat äldre, och har svårt att se mig själv med någon yngre person. Dras oftast till äldre personer över lag vad gäller vänner och kollegor också.

Mitt ex är 9 år äldre än mig.

Osäker på om jag skulle outa det här men here we go. Jag har ju sagt att min crush är mycket äldre än mig, alltså hon är mycket äldre än mig. Vi pratar 20 år :bag:

Känslor är ju vad det är. Men det hade kanske varit märkligt att starta ett förhållande med en sådan åldersskillnad? Eller kanske inte? Det är inte aktuellt i mitt fall men det får mig ju att fundera trots allt.

Att bara ses och ha det mysigt ihop känns inte konstigt ändå, och jag vill ändå inte bo ihop med någon på länge! Om ens någonsin igen… Men säg att man skulle presentera någon för sina föräldrar som är närmare i ålder med ens mamma lixom?!O_o

Ursäkta om jag spinner iväg, men det är mycket som snurrar i huvudet just nu 😅

Efter det här året tänker jag att om åldern är det största felet man hittar hos någon, så finns det inga fel som är värda att nämnas. Det är överhuvudtaget så himla svårt att hitta någon man trivs med och som är vettig. Jag har dessutom mjuknat lite vad gäller ålder. Åldersintervallet på mina dejter är visst 4 år mer än min egen ålder. 😬

Jag hade struntat i åldersskillnaden om det känns bra för övrigt. Situationen då man ska presentera ens nye för föräldrarna och denne är i föräldrarnas ålder känns lite … ja … jobbig, men jag tycker att tanken på att vara i ålder med någons barn är jobbigare.
😅 Tar man det lite långsamt behöver man kanske inte ens utsätta sig för den situationen, ifall det hinner ta slut innan dess. :angel:
 
Intressant med era svar kring åldersskillnad :) Jag har faktiskt bara dejtat äldre, och har svårt att se mig själv med någon yngre person. Dras oftast till äldre personer över lag vad gäller vänner och kollegor också.

Mitt ex är 9 år äldre än mig.

Osäker på om jag skulle outa det här men here we go. Jag har ju sagt att min crush är mycket äldre än mig, alltså hon är mycket äldre än mig. Vi pratar 20 år :bag:

Känslor är ju vad det är. Men det hade kanske varit märkligt att starta ett förhållande med en sådan åldersskillnad? Eller kanske inte? Det är inte aktuellt i mitt fall men det får mig ju att fundera trots allt.

Att bara ses och ha det mysigt ihop känns inte konstigt ändå, och jag vill ändå inte bo ihop med någon på länge! Om ens någonsin igen… Men säg att man skulle presentera någon för sina föräldrar som är närmare i ålder med ens mamma lixom?!O_o

Ursäkta om jag spinner iväg, men det är mycket som snurrar i huvudet just nu 😅

Min snubbe är 19 år äldre än mig, inget jag lägger ngn större vikt vid. Finns många väldigt mkt större dealbreakers i min värld än ålder.
 
Definiera "ganska vanligt". Jag har då aldrig träffat någon och är jag 50+ har har träffat och umgåtts med många, många kvinnor med ansvarsfulla jobb. Varför skulle det vara ganska vanligt för just den kategorin? Gäller det också män med ansvarsfulla jobb?

Att en partner, oavsett kön, är "kontrollerande" är aldrig något som är ok över huvud taget. Att personer i sina förhållanden kan ha inslag av rollspel som omfattar kontroll, service etc är en sak. Min uppfattning är att det är något annat än själva förhållandet.

Tillräckligt vanligt för att jag läst flera oberoende artiklar om det, och fått det bekräftat i diskutionsgrupper där det är lite "högre i tak" än vad det kanske är bland vanliga Svenssons... Och just därför är det kanske inte något man outar till kreti och pleti om man har en sådan preferans.

Märk att jag absolut inte menade "kontrollerande" på ett vis som kvinnan själv upplever negativt, finns säkert ett bättre ord, men min svenska kommer till kort ibland.

Angående män har jag inte hört så mycket om fenomenet där, så OM det är vanligt är det nog ännu mera "tabu" för män att vilja ha det så. Men där vet jag som sagt inte.
 
Tillräckligt vanligt för att jag läst flera oberoende artiklar om det, och fått det bekräftat i diskutionsgrupper där det är lite "högre i tak" än vad det kanske är bland vanliga Svenssons... Och just därför är det kanske inte något man outar till kreti och pleti om man har en sådan preferans.

Märk att jag absolut inte menade "kontrollerande" på ett vis som kvinnan själv upplever negativt, finns säkert ett bättre ord, men min svenska kommer till kort ibland.

Angående män har jag inte hört så mycket om fenomenet där, så OM det är vanligt är det nog ännu mera "tabu" för män att vilja ha det så. Men där vet jag som sagt inte.
Mitt språk räcker inte heller till ibland. Så jag är inte säker på att jag kan förklara på ett bra sätt varför jag blev väldigt illa till mods av ditt inlägg, men jag ska försöka:

Att det finns människor som vill ha traditionella könsroller in i något som jag tycker (obs) absurdum och potentiellt skadligt, det är en sak. Det förekommer absolut. Hur mycket fritt val det egentligen är för båda parter i en sådan situation, det kan alltid diskuteras och det skiljer sig säkert mellan förhållanden. Precis som valen som görs i ett förhållande där parterna strävar efter total jämställdhet inte alltid heller är fria utan påverkade av samhälle och normer i den kontexten.

Men när du lyfter att det är ganska vanligt i gruppen "kvinnor med ansvarsfulla jobb" att vilja vara någon typ tjänare åt mannen hemmavid, då tycker jag att vi rör oss in i något annat. För mig blir det då underförstått att många kvinnor i denna grupp egentligen inte vill ha det där ansvaret. Vi hamnar då i potentiella tankemönster: "Egentligen vill kvinnor stå vid spisen och föda barn, det är deras innersta önskan. Så om vi ser till att jämställdheten går bakåt gör vi kvinnorna till viljes." Det är tankemönster som har alldeles för lätt att slå rot - speciellt i vår tid och jag tycker det är farligt att nära dem. Att det du beskriver förekommer - fine (och det gör det även hos män, jag har fått X mail från män med sådana preferenser på den tid jag var aktiv på datingsidor - helt oombett och bara för att jag beskrev mig själv som självständig:meh: ). Men att det är vanligt och speciellt hos kvinnor med mycket ansvar - jag har ytterst svårt att tro det.

(Sen kan jag fundera på hur dessa personer klarar sig från ansvar hemmavid genom att anamma supertraditionella könsroller, för där har ju kvinnor typ allt ansvar för hemmet...)

Detta blev OT, men jag ville försöka förklara min reaktion.
 
9PgSIXV.jpg


Jag hoppas ju att han skämtar.. 🙄
Ursäkta, måste gå och kräkas lite bara🤢🤮
 
Lääängesen jag skrev i nån dejtingtråd... Vet inte om ni minns men jag satt ju på ett bdsm-community och ville gå på rent sociala events med likasinnade men vågade inte.
Förra året träffade jag en man som skrev pga den där fegheten. Inte nog med att han fick med mig på träffarna, vi har typ suttit ihop sen första gången vi träffades och nu ska vi flytta ihop helt och hållet. Det lönar sig att vara en fegis också ibland :D:heart
Alla minns ju en fegis 💙💙💙💖💖💖
Det där är så underbart ju!!
 
En sak förstår jag inte med Tinder (jag har alltså inte Tinder och har aldrig haft och har inga planer på att skaffa), men hur funkar det med avstånd? Är det hela Sverige eller ställer folk in sitt närområde/stad? Kom och tänka på det nu, att jag inte riktigt förstått hur det fungerar, trots att jag suttit med när vänner swipat.
 
En sak förstår jag inte med Tinder (jag har alltså inte Tinder och har aldrig haft och har inga planer på att skaffa), men hur funkar det med avstånd? Är det hela Sverige eller ställer folk in sitt närområde/stad? Kom och tänka på det nu, att jag inte riktigt förstått hur det fungerar, trots att jag suttit med när vänner swipat.
Man ställer in mil från sig själv. Man kan också sätta på globalt läge och visas då för vad Tinder menar att du passar med.
 
En sak förstår jag inte med Tinder (jag har alltså inte Tinder och har aldrig haft och har inga planer på att skaffa), men hur funkar det med avstånd? Är det hela Sverige eller ställer folk in sitt närområde/stad? Kom och tänka på det nu, att jag inte riktigt förstått hur det fungerar, trots att jag suttit med när vänner swipat.
Jag har ställt in ett visst avstånd men appen och tryckt i att endast personer inom det ska visas. Ser ändå mest folk bortanför det 😅
 
Jag har ställt in ett visst avstånd men appen och tryckt i att endast personer inom det ska visas. Ser ändå mest folk bortanför det 😅
Finns det inte så många av vad du letar efter i ditt område utökar Tinder ditt sökområde.

Sen märker jag stor skillnad om man varit på resande fot. Då ser man sådana från sina resmål i typ två veckor efter man kommit hem.
 
Kom att fundera på en sak.

Tittar på en serie där en tjej säger till en kille att hon älskar en honom, han känner inte känner samma men svarar att ”Det är alltid trevligt att veta att någon älskar en.”

Är det verkligen det? Jag tänker att det kan bli hur fel och obekvämt och konstigt som helst om man säger så och den andra inte känner samma?
 
Kom att fundera på en sak.

Tittar på en serie där en tjej säger till en kille att hon älskar en honom, han känner inte känner samma men svarar att ”Det är alltid trevligt att veta att någon älskar en.”

Är det verkligen det? Jag tänker att det kan bli hur fel och obekvämt och konstigt som helst om man säger så och den andra inte känner samma?
Jag är på din sida. Har varit med om det och jag hade hellre varit lyckligt ovetandes faktiskt.. det var smickrande i början men sen blev det bara jobbigt. 🙈
 
Jag är på din sida. Har varit med om det och jag hade hellre varit lyckligt ovetandes faktiskt.. det var smickrande i början men sen blev det bara jobbigt. 🙈
Ja, kan tänka mig det. Det beror ju kanske på hur det fortsätter sen men ja.

Svårt vågspel ändå, för till en viss del kanske man vill säga det för att veta om den andra kan känna samma… samtidigt som man inte vill att det ska bli konstigt om det inte är så.
 
Kom att fundera på en sak.

Tittar på en serie där en tjej säger till en kille att hon älskar en honom, han känner inte känner samma men svarar att ”Det är alltid trevligt att veta att någon älskar en.”

Är det verkligen det? Jag tänker att det kan bli hur fel och obekvämt och konstigt som helst om man säger så och den andra inte känner samma?
Absolut inte trevligt - hade tyckt att det var superjobbigt om en kollega berättat att hon/han älskade mig. Så obekvämt.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hemmet Jag håller på att "flytta hemifrån" och funderar på hur jag ska tänka med placering av TVn. Dvs vilken höjd man vill ha den. Min nya...
Svar
14
· Visningar
568
Senast: pepp
·
Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 439
Senast: Palermo
·
Relationer Eller rättare sagt, var och med vilka? Och hur planeras det? Samma varje år eller olika? Är alla nöjda med upplägget eller kan det...
6 7 8
Svar
144
· Visningar
7 135
Senast: Mirre
·
Relationer Skapade ett nytt nick för detta inlägg för att inte outa mannen. Jag har kommit till insikt om att jag lever i en, för mig, toxisk...
4 5 6
Svar
116
· Visningar
8 905

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Pusseltråden
  • Burkmat
  • Kan det verkligen stämma?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp