Att slänga batterier i soporna och skaffa/inte skaffa barn är knappast jämförbart?
Normen är att man, speciellt som kvinna, ska vilja ha barn vid en viss ålder. Vi som går emot det blir mer eller mindre trakasserade av omgivningen och många av oss orkar inte ta all skit. Vi vill inte. Punkt slut. Varför ska vi behöva försvara oss mer än så? Vi vill ändra normen, låta människor leva lyckligt utan barn om de vill. Är det mer rätt att skuldbelägga, utpressa och gråta sig till barnbarn? Är det rätt anledning till att skaffa barn, att någon annan ville det? Vad kommer ett sånt barn växa upp till? Det kommer säkert vara älskat, men inte önskat