Beach 2014 del VI

[inverterad]

@Tassetass, stor kram. Du kommer kunna vända det här. Du är insiktsfull och ser varför det har blivit såhär, och då kan du också vända det åt andra hållet. Jag är fullständigt övertygad om att du kommer klara av det. Och sex kg är ju ingenting! På någon månad eller så så är du en bra bit på väg. Försök ta det lugnt och ge dig själv en klapp på axeln som gör något åt den här negativa trenden!

 

[Sleepan]

Precis så jag tänker @zassoo ! Därför kommer jag ha mina vinterskor ikväll, har inga andra snygga med täckt tå

Magdalena Ribbing skrev att det "verkar onödigt med strumpbyxor i högsommartid". Hah!

 

[Mineur]

@Tassetass: Åh, jag har faktiskt undrat var du tog vägen men ville inte stressa/pressa dig att komma tillbaka genom att ställa frågan. Roligt att höra ifrån dig igen i alla fall, men himla trist att du inte mår så bra.

Precis som de andra säger så tror jag mycket på att försöka hitta grundorsaken till ditt mående. Är det skolan, är det ditt boende, är det sömnen, är det någon person/relation, och så vidare... Sedan det här att du blir rädd att det kommer att gå åt pipsvängen härifrån och att du snart är uppe på tresiffrigt igen tror jag inte alls att du behöver oroa dig för. Det låter lite som hjärnans klasska katastroftänkande som så ofta kommer fram i alla fall när jag inte mår helt bra på alla plan. Man mår inte riktigt bra, hittar ett faktiskt bevis på att man inte mår bra, funderar ännu mer på att man inte mår bra och vips så ha hjärnan kokat ihop en stor historia om hur fasansfullt fel allt kommer att gå från och med nu. Så brukar det i alla fall vara för mig, men man får försöka intala sig själv att det inte alls stämmer och att man bara ska ta sig ur den här ytterst tillfälliga svackan.

Sedan är det ju såklart bra att du reflekterar över situationen och vart den eventuellt (i ett mycket osannolikt scenario) skulle kunna leda - bara genom att göra det har du kommit väldigt långt. Men just nu tror jag mycket på att slappna av, försöka hitta ursprungskällan till problemet, se över din vardag lite grann och ta det i små baby steps därifrån. Vi är här och peppar, stöttar och hejar på dig hela vägen, så sällan eller ofta som du vill!

 

[snow]

@Tassetass låter som det är det allmänna måendet du måste få ordning på? Vikten är ju bara en konsekvens av det.

Du kommer inte vakna upp och väga tresiffrigt, du kommer vända det här nu! Snart är det sommar; hoppas du unnar dig sommarlov och semester?

Kram!

 

[Mineur]

Dagens status: Faaan vad förkyld jag är.
Dagens träning: Noll, zero, nada.
Dagens fokus: Vila, vila, vila. Massera muskler (träningsvärken jag fått alltså, träningsvärken! )
Dagens mat: Glass. Te. Färsk ananas. Mera glass.
Dagens humör: Sänkt p.g.a ovanstående punkter, men ändå ganska bra tack vare ovan nämnda träningsvärk.
Dagens förhoppning: Att jag ska vara frisk och redo för träning på måndag.

 

[Praeterea]

@Tassetass du är en av de klokaste personer jag vet, så jag vet att du kommer att klara av att vända det här, när du hittat orsaken till måendet. Jag vet också vilken tuff utbildning du går och att vissa terminer i kombination med studieklimatet verkligen slukar all ens energi. Vill du plugg-gnälla får du gärna höra av dig. Kram på dig!

 

[Linisen]

Har varit ute och joggat lite lätt med karln min. Skrapade ihop 4.4km på 35 minuter jogga/gå, så vårruset på tisdag under 35 minuter lär inte vara några konstigheter. Kroppen kändes pigg men andningen värst. Det är en del pollen i luften. :/

 

[Praeterea]

Dagens status: Faaan vad förkyld jag är.
Dagens träning: Noll, zero, nada.
Dagens fokus: Vila, vila, vila. Massera muskler (träningsvärken jag fått alltså, träningsvärken! )
Dagens mat: Glass. Te. Färsk ananas. Mera glass.
Dagens humör: Sänkt p.g.a ovanstående punkter, men ändå ganska bra tack vare ovan nämnda träningsvärk.
Dagens förhoppning: Att jag ska vara frisk och redo för träning på måndag.

Blä för förkylning! Vila och glass i helgen gör nog susen, så du kan köra igång igen nästa vecka.

 

[Praeterea]

@snow Skönt att du kunde få hjälp så snabbt, hoppas det går över lika snabbt.


Tränade idag och det var tungt. Kroppen kändes inte alls med eller på humör. Jag antar det beror på stress och dåliga vanor den senaste tiden. I bastun efteråt lovade jag mig själv att ta hand om mig själv den närmaste tiden så kanske jag hittar tillbaka till mig själv snart. Det är ju inte kul att träna när det bara känns segt.

 

[Jenka]

Hej igen gänget.

Här kommer ett spretigt inlägg i någon sorts bikt-stil...

Efter det längsta uppehåll jag någonsin haft från beachtrådarna är jag nu tillbaka. Har insett på sistone hur mycket hösten och vintern slitit på mig med, ptja, allt och... Ja, jag vet inte vad jag ska säga, det har varit tungt. Jag sover fortfarande rätt dåligt och har inte den längsta stubinen, men läget börjar förbättras.

Träningen har jag hållit i någorlunda. Det har inte blivit fem-sex pass i veckan som brukligt men i alla fall två-tre pass utöver vardagsmotionen.

Vikten har dessvärre rakat iväg. I vintras vägde jag 72-73 kg och det kunde jag leva med, men nu är jag uppe på 79,8 kg (dagens vikt). Något kilo är nog på grund av mensen men det mesta har jag helt enkelt ätit mig till. Jag har ätit upp varje negativ känsla jag haft senaste fem månaderna och det har gett precis det resultat jag förtjänar.

Jag har försökt intala mig själv att det inte är så stor skillnad, att jag är ju ändå rätt stark och vältränad, men det är skillnad. Vissa plagg jag hade förra året kan jag överhuvudtaget inte ha nu. Överdelar funkar fortfarande, jag är av naturen nättare upptill, men jag har fått köpa nya byxor, shorts, klänningar...

Jag mår skitdåligt över hur jag ser ut och över hur kroppen känns. Jag är rädd att jag inte ska kunna bromsa det här. Jag är rädd att en dag vakna och väga tresiffrigt igen. I min skalle ser jag för övrigt redan ut att väga tresiffrigt, min kroppsuppfattning är verkligen katastrofalt dålig.

Så... Där har ni sanningen i hela sin osminkade form..

Hur mår du nu? Finns kraft att ta tag i det? I så fall är det ju lika bra att ta vågen som en wakeup och motivation. Men om du fortfarande mår kasst är det ju en annan sak.

Jag är själv på väg upp, har aldrig vägt tresiffrigt men nära 90 och dit vill jag verkligen inte tillbaka. Tyvärr har jag gått upp igen efter viktnedgång tidigare och (underligt nog) vet jag hur lätt det är att normalisera, så att ett kg gärna blir fem osv...

 

[Jenka]

Och med det sagt så KAN du ju gå ner i vikt, du har lyckats tidigare och vet vad som fungerar för dig.

 

[Jenka]

Min lördag!

Underbart väder, fin natur, trevlig häst och sen picnic med mamma bredvid närmsta sjö.

Den här lediga långhelgen behövdes verkligen känner jag! Valde att stanna hemma när sambon och några kompisar stack iväg och äter thai. Det blir lite hundaktivering och cykel ikväll när det blivit lite svalare istället. Ligger i soffan och äter lite melon och tittar på Harry Potter Känner stressen gå ner, är så fruktansvärt dålig på att ta det lugnt.

 

[Tassetass]

Åh, tack alla för era snälla, kloka och allmänt underbara kommentarer, ingen nämnd och ingen glömd! Jag babblar lite till.

Visst har ni rätt i att det är det allmänna måendet som spökar. Skolan är en stor skurk i det hela, för samtidigt som det är hur intressant och givande som helst så är det jättetungt nu. @Praeterea , om jag säger processrätt, vad säger du då..?

Jag har sen sent i vintras levt på att "När det blir vår kommer det bli bättre", sen kom våren och så blev det inte bättre. "Bara det blir varmare och mer sol så blir det bättre", "Bara jag tar mig igenom förvaltningsrätten", "Bara jag tar mig igenom...", ja ni förstår. När jag häromdagen kom på mig själv med att tänka "Bara jag tar mig igenom det här fram tills vi flyttar till nya lägenheten..." och då kändes det bara heltokigt. Dels får vi inte nya lägenheten förrän i höst, dels så kommer den inte fixa något. Eller, det kommer lösa ETT problem, dvs det problemet att jag fullkomligt hatar lägenheten vi bor i nu (och jag använder inte ordet "hatar" om jag inte menar det). Förvisso är det ett stort problem eftersom jag inte känner att jag får energi av att vara hemma, jag är en "Mitt hem är min borg"-person, men det löser ändå inte allt.

Skolan är slut för den här terminen om tre veckor (fast troligtvis inte, jag misstänker att jag kommer åka på min första omtenta) och det gör ju att en del av stressen lättar under sommaren, men jag har ju fem terminer till sen. Jag brukar inte ha svårt att hantera stora mängder jobb, det gjorde jag ofta på min gamla arbetsplats, men när många bäckar små blir en stor å så sätter det sig direkt på t.ex. sömnen och då går det snabbt utför sen.

Jag funderar på att strunta i Halvvättern och Halvvansbro, jag känner inte att jag orkar. Jag har ingen stolthet på så sätt att jag känner att jag måste göra det för att annars kommer andra ha åsikter, men jag blir samtidigt lite besviken på mig själv. Helt oförtjänt, faktiskt, det är inte som att jag legat på sofflocket istället för att träna, jag har helt enkelt pluggat jävligt mycket samt prioriterat att umgås med min sambo när tillfälle bjuds. Har som sagt inte varit helt inaktiv, men jag har inte Halvklassiker-tränat, liksom. För även det blir ett stressmoment, jag vet att jag borde vara ute och cykla åtminstone 50-80 km-rundor men jag har varken tid eller ork till det...

Lidingö 15 km ska jag dock springa, men där är jag så trygg i löpningen att det skulle jag kunna springa imorgon, och så ska jag ju springa med @zassoo .

Som flera sagt så vet jag ju hur jag ska göra, så jag har i alla fall som ett första steg startat upp mitt Viktklubb-abonnemang igen. Det finns andra sidor/appar som är lika bra eller rent av bättre - och framförallt gratis -, men jag trivs på Viktklubb av någon anledning så det får vara värt det. De 6 kg som jag gått upp typ sedan nyår är väl i sig inte så farliga, men med de 5 kg jag redan låg över min målvikt så gör det att jag väger 11 kg mer än vad jag vill. Jag vet hur jobbigt det är att gå ner 11 kg, det är fan ingen barnlek. Men, igen, som ni säger så vet jag ju hur jag ska göra. Livet är långt och jag kommer nog alltid behöva kriga med stress-, trist- och tröstätandet.

Har spenderat hela dagen ute hos svärföräldrarna, mestadels suttit i en solstol (hej bränd panna...) och tjötat med en god vän. Det gav enormt med energi och jag mådde så bra när jag var där, men jag känner redan nu efter en halvtimme hemma att det börjar klinga av. Funderar på att gå ut och gå en sväng bara för att slippa vara hemma. Blir inte bättre av att jag är själv heller, sambon är verkligen ett enormt stöd i det här men just nu är han iväg med hemvärnet och utbildar sig.

Jisses vad det snurrar i skallen... Det är då för tur att den här tråden och alla dess underbara medlemmar finns.

 

[Emtherlia]

@snow Vad skönt att det inte var något värre

@Tassetass Kram! Du är så klok som kan analysera din situation! Jag tror, precis som Zassoo, att du får se det som en del av vägen, för du kommer komma dit du vill, tids nog!

 

[Praeterea]

Åh, tack alla för era snälla, kloka och allmänt underbara kommentarer, ingen nämnd och ingen glömd! Jag babblar lite till.

Visst har ni rätt i att det är det allmänna måendet som spökar. Skolan är en stor skurk i det hela, för samtidigt som det är hur intressant och givande som helst så är det jättetungt nu. @Praeterea , om jag säger processrätt, vad säger du då..?

Jag har sen sent i vintras levt på att "När det blir vår kommer det bli bättre", sen kom våren och så blev det inte bättre. "Bara det blir varmare och mer sol så blir det bättre", "Bara jag tar mig igenom förvaltningsrätten", "Bara jag tar mig igenom...", ja ni förstår. När jag häromdagen kom på mig själv med att tänka "Bara jag tar mig igenom det här fram tills vi flyttar till nya lägenheten..." och då kändes det bara heltokigt. Dels får vi inte nya lägenheten förrän i höst, dels så kommer den inte fixa något. Eller, det kommer lösa ETT problem, dvs det problemet att jag fullkomligt hatar lägenheten vi bor i nu (och jag använder inte ordet "hatar" om jag inte menar det). Förvisso är det ett stort problem eftersom jag inte känner att jag får energi av att vara hemma, jag är en "Mitt hem är min borg"-person, men det löser ändå inte allt.

Skolan är slut för den här terminen om tre veckor (fast troligtvis inte, jag misstänker att jag kommer åka på min första omtenta) och det gör ju att en del av stressen lättar under sommaren, men jag har ju fem terminer till sen. Jag brukar inte ha svårt att hantera stora mängder jobb, det gjorde jag ofta på min gamla arbetsplats, men när många bäckar små blir en stor å så sätter det sig direkt på t.ex. sömnen och då går det snabbt utför sen.

Jag funderar på att strunta i Halvvättern och Halvvansbro, jag känner inte att jag orkar. Jag har ingen stolthet på så sätt att jag känner att jag måste göra det för att annars kommer andra ha åsikter, men jag blir samtidigt lite besviken på mig själv. Helt oförtjänt, faktiskt, det är inte som att jag legat på sofflocket istället för att träna, jag har helt enkelt pluggat jävligt mycket samt prioriterat att umgås med min sambo när tillfälle bjuds. Har som sagt inte varit helt inaktiv, men jag har inte Halvklassiker-tränat, liksom. För även det blir ett stressmoment, jag vet att jag borde vara ute och cykla åtminstone 50-80 km-rundor men jag har varken tid eller ork till det...

Lidingö 15 km ska jag dock springa, men där är jag så trygg i löpningen att det skulle jag kunna springa imorgon, och så ska jag ju springa med @zassoo .

Som flera sagt så vet jag ju hur jag ska göra, så jag har i alla fall som ett första steg startat upp mitt Viktklubb-abonnemang igen. Det finns andra sidor/appar som är lika bra eller rent av bättre - och framförallt gratis -, men jag trivs på Viktklubb av någon anledning så det får vara värt det. De 6 kg som jag gått upp typ sedan nyår är väl i sig inte så farliga, men med de 5 kg jag redan låg över min målvikt så gör det att jag väger 11 kg mer än vad jag vill. Jag vet hur jobbigt det är att gå ner 11 kg, det är fan ingen barnlek. Men, igen, som ni säger så vet jag ju hur jag ska göra. Livet är långt och jag kommer nog alltid behöva kriga med stress-, trist- och tröstätandet.

Har spenderat hela dagen ute hos svärföräldrarna, mestadels suttit i en solstol (hej bränd panna...) och tjötat med en god vän. Det gav enormt med energi och jag mådde så bra när jag var där, men jag känner redan nu efter en halvtimme hemma att det börjar klinga av. Funderar på att gå ut och gå en sväng bara för att slippa vara hemma. Blir inte bättre av att jag är själv heller, sambon är verkligen ett enormt stöd i det här men just nu är han iväg med hemvärnet och utbildar sig.

Jisses vad det snurrar i skallen... Det är då för tur att den här tråden och alla dess underbara medlemmar finns.

Jag säger ekelöf
Och att du ska bli bästa vän med dina flikar om du inte redan är det. Hittar du i lagboken klarar du tentan. Heja heja!

 

[Tassetass]

Jag säger ekelöf
Och att du ska bli bästa vän med dina flikar om du inte redan är det. Hittar du i lagboken klarar du tentan. Heja heja!

Ja, "Ekelöf" sammanfattar det rätt bra.

Vän med flikar och lagbok är jag, men frågorna är av uppsats- och essätyp så tyvärr är lagboken till rätt liten hjälp. Det handlar snarare om att bli väldigt god vän med Ekelöf...

 

[inverterad]

Alltså jag förstår ju att det är en metafor, men jag råkar älska Ekelöf så jag blir lite förvirrad...

Du är klok @Tassetass! Tanka energi och förlåt dig själv för missar. Du kommer inte hamna på tresiffrigt imorgon. Du har identifierat ett dåligt mönster, och det är gott så. Ta det ett steg i taget.

 

[Tassetass]

@ananya Finns det någon som älskar Ekelöf? Alltså den Ekelöf vi pratar om? Jag förstår om man tycker att hans böcker är innehållsrika och ger bra vägledning i processrättsliga frågor, men älskar? Hmm...

 

[Emtherlia]

Idag har jag gått en massa, en mil totalt fördelat på fyra promenader. Jag har gått skallgång med missing people för första gången!

 

[snow]

@Tassetass detta kanske kommer låta fel nu men jag blir nästan lite... lättad? när folk öppnar sig i den här tråden och blottar sina problem och svagheter, så som du gör nu. Jag hoppas att du inser att du är en förebild för många här. Klok, duktig, ambitiös, har lyckats med sådant som många bara drömmer om (gå ner mycket i vikt samt plugga en svår utbildning, till exempel). Man kan glömma att personen bakom tangenterna är en helt vanlig människa. Hoppas du finner ett sätt att ta dig igenom skolan utan ångest och stress. Var noga med att göra sånt som får dig att må bra. Och självklart kan du skita i Halvvättern och Halvvabsbro i år och ra det nästa istället. Kram!