Barnlös slash barnfri i ett samhälle/kontext där normen är att ha barn

[SiZo]

Och kommentaren som jag hatar absolut allra mest: Det är naturligt för en kvinna att bli mamma.

Vår farfar är ingen barnmänniska. Not at all. Han var väldigt frånvarande till sina två äldsta barn, pappa inkluderad, lite bättre åt den tredje som kom tio år senare, men fortfarande ingen barnmänniska. Har varit helt ointresserad av barnbarn, men har nu när vi blivit vuxna ändå kunnat intressera sig när vi visat intressen som liknar hans eget. Vid nästan 90 fyllda sa han för några veckor sen till pappa att "den enda som är lik mig är X" (=jag). Hans barn har inte direkt lidit av detta för att farmor kompenserade upp det tusenfalt. Men gubben har en poäng, den enda som är lik honom är jag och jag kan verkligen känna att jag hade nog blivit en lika olämplig förälder som han.

Jag brände av detta vid något av dessa tillfällen där min syrra gick igång som en gammal trasig LP-skiva, att alla människor nog inte är helt lämpade för att skaffa barn och att det kanske är bättre att man har så mycket självinsikt så man förstår detta själv innan man drar in ett oskyldigt barn i ekvationen. Då kom just denna bevingade kommentar, att det ligger i kvinnans natur att bära och föda och ta hand om hem och barn, medan det är mer i mannens natur att jobba och dra in pengar till hushållet. Att farfar var en frånvarande far gjorde inget, men frånvarande mödrar som tycker att jobb (eller gud förbjude, ett fritidsintresse) är viktigt att upprätthålla även om hon fått barn, det är en styggelse. ALLA kvinnor vill ha barn. Tydligen.

Det är naturligt för en höna att bli uppäten av en hök också. Naturligt är inte synonymt med bra eller något åt det hållet ens.

 

[Voeux]

Anekdot. Min mammas man fick aldrig barn, inget aktivt val men han träffade mamma när han var 34 och hon 40 och hade två tonåringar. Hon ville inte ha fler och för honom var det inte så viktigt. Hans syster har aktivt valt bort barn, så det har varit en lite känslig fråga att hans föräldrar aldrig fick barnbarn.

Nu har mamma fått 4 barnbarn som alla är under 3 år. I helgen var de barnvakter en hel helg till mina brorsöner och vi som bor ett stenkast bort var och hälsade på. Han sa: ”Jag tänker på när jag gjorde lumpen. Man äter det som finns, om det finns nåt, när man hinner. Man sover.. inte. Eller kanske om det går. Enda sen vi kom i torsdags.. fredags? Tors.. vilken dag är det idag?”

Tror, i mitt stilla sinne, att han är rätt nöjd med hur hans liv blev som barnfri

 

[Inte_Ung]

En person som inte vill ha hund är det ingen som tjatar på och säger ”Du vet inte vad du går miste om!”

Jo, det är faktiskt otroligt vad folk kan tjata om det när man bor i stort hus på en gård på landet.
Det gick över först när vi skaffade Schäfern.

Så rent generellt är folk tjatiga på andra som gör andra val eller har andra prioriteringar än de själva.

 

[Inte_Ung]

sa jag bara att utan barnlösa som jobbar och inte ligger samhället till last så skulle föräldrar aldrig få ta del av de enorma förmåner och kostnader som ett barn är. Så varför skulle vi förfördelas när vi bär upp föräldrar.

Varför ökar du på motsättningarna?
Utan de barn som föds av andra så skulle inte du ha läkare, pension eller äldrevård när du blir gammal.
Tycker du verkligen att du inte skall bidra ekonomiskt till det?

 

[Inte_Ung]

@ledsenfundering
Din syster är ju genuint elak.
Även om hon är full av gravidhormoner så är det där inte ett okej beteende.

Annars så hade ju en nära relation till syskonbarn varit något att önska.
Och ett barnfritt syskon att få avlastning från med barnen en önskedröm under småbarnsåren.

Barn blir så småningom vuxna och i det läget blir alla barnfria.
Kontakten med de vuxna barnen är avhängigt hur bra relation som man har och inte släktskap.
Därför är det sorgligt att du inte kan få odla en relation med dina kommande syskonbarn i en glad och positiv anda.
Din syster borde verkligen skämmas.

 

[Inte_Ung]

Men nåde den som till äventyrs får för sig att skaffa fler än två barn, då blir det ju för många!

Det kommer först vid 5.
Men då är kritiken tämligen stor.
Jag har 3 och det har aldrig kommenterats.
Bara hela familjen får plats i en normal bil verkar allt vara okej.
Minivan eller 7-sitsigt är över alla gränser.

 

[Inte_Ung]

Jag har så många gånger bitit av henne med att alla inte vill ha barn, alla kan inte få barn, men då har jag bara fått höra att i mitt fall är det ju enbart för att jag är så kräsen med män och att jag hade kunnat få barn om jag inte hade varit så dum att jag envisades med att vara kär i pappakandidaten. Är man över 30 får man ta det som blir över, punkt.

Där så har du mitt fulla stöd och förståelse.
Jag hade aldrig fått några barn om jag inte hade blivit tokkär - två gånger.
När jag var ung så var jag helt övertygad om att jag inte ville ha barn alls.

Och nej, de är inte meningen med livet.
Och ja, det är en himla massa jobb, stök, oro o.s.v.
Men det var rätt intressant och utvecklande att följa en människas utveckling på nära håll.
Men det behöver man ju inte egna barn för att göra, syskon-barn fungerar jättebra.
Om nu bara din syster inte vore så elak.

 

[Inte_Ung]

Bebisar är scary för det känns som om de kan gå sönder bara en tittar på dem! Plus också då att de låter och luktar

Bebisar går tack och lov över ganska så fort.
Barn är större än så en mycket längre tid.

 

[Bison]

@ledsenfundering
Din syster är ju genuint elak.
Även om hon är full av gravidhormoner så är det där inte ett okej beteende.

Annars så hade ju en nära relation till syskonbarn varit något att önska.
Och ett barnfritt syskon att få avlastning från med barnen en önskedröm under småbarnsåren.

Barn blir så småningom vuxna och i det läget blir alla barnfria.
Kontakten med de vuxna barnen är avhängigt hur bra relation som man har och inte släktskap.
Därför är det sorgligt att du inte kan få odla en relation med dina kommande syskonbarn i en glad och positiv anda.
Din syster borde verkligen skämmas.

Nu gillar jag mina syskon och vi har en bra relation men om de tyckt att jag skulle ställt upp som barnvakt hade den relationen blivit väldigt dålig
Ger mig inget mer än huvudvärk att umgås med barn så det avstår jag, släkt eller ej.

 

[Sonic76]

Jag har ett barn
Helt oplanerat.
Jag har fått höra många gånger att han måste få syskon
Han har syskon
3 stycken
Med samma pappa.
Så han klarar sig.
Jag hade inte tänkt att skaffa barn
Men så blev det ändå.
Jag älskar min unge och nu är han snart 21.
Men hade varit lycklig även utan barn.

 

[Heddvig]

Din syster är ju helt gränslös! Säg ifrån skarpen! Att du trivs alldeles utmärkt med ditt liv som det är och hon ska skita i om du har barn eller inte! Fokusera på att du är nöjd med ditt liv och det är faktiskt det enda som räknas!

Jag har barn så jag kan inte svara på dina andra frågor. Men lite inflika att tjatet slutar inte för att man skaffar barn. "När är det dags för syskon?", "Va?! Barn MÅSTE ha syskon!", "Så elakt att ni inte skaffar syskon till ert barn!", "Då kommer ert barn ensam behöva ta hand om er när ni blir gamla!" och de som skaffar många barn får ju säkert höra att de skaffat för många. En del människor går inte att göra nöjda. Man kan bara leva sitt liv så som man vill leva det och markera för andra att de får ta hand om sina liv.

Kontentan är att det finns gränslösa personer! Det är väldigt jobbigt för dig att din syster är sån. Kan du prata med era föräldrar om hur hon får dig att känna och förklara att du är nöjd med ditt liv men att hennes kommentarer sårar dig? Så kanske de kan prata med henne och hjälpa dig i de situationer då hon börjar hacka på dig. Eller bit ifrån rejält en gång och hoppas att det räcker! Du ska absolut inte behöva ta sån skit från henne!

Och jag som har två söner får ofta höra ”men ska ni inte försöka få en flicka också?”. Folk verkar aldrig vara nöjda

 

[Inte_Ung]

Nu gillar jag mina syskon och vi har en bra relation men om de tyckt att jag skulle ställt upp som barnvakt hade den relationen blivit väldigt dålig
Ger mig inget mer än huvudvärk att umgås med barn så det avstår jag, släkt eller ej.

Men om man tycker om barn och gärna vill ha en relation till en växande människa så är det ju ett bra alternativ när man inte har egna barn.
Situationen är ju helt annorlunda när man helst vill slippa barn.

Och vad jag förstår så vill TS egentligen ha egna barn men det blev inte så.
Medan du tydligen helst slipper barn.
Det är ju helt olika.

 

[Sel]

Varför ökar du på motsättningarna?
Utan de barn som föds av andra så skulle inte du ha läkare, pension eller äldrevård när du blir gammal.
Tycker du verkligen att du inte skall bidra ekonomiskt till det?

Det var ju inte vad om stod. Jag tror vi alla är medvetna om att vi bidrar till bland annat andras barnomsorg när vi arbetar, däremot är det ju inte rättvist att många barnfria får dra ett större lass på arbetsplatsen bara för att de valt att inte få barn/inte kan få barn. Det är väldigt vanligt.

 

[Kaching]

Inte läst hela tråden, men spontana tanken efter att ha läst din trådstart är att det stora problemet är din syster snarare än din barnfrihet.

 

[Sel]

Jag är lyckligt barnfri och väldigt tilfreds med det valet. Jag har också såådan tur att min närmaste familj verkligen aldrig tryckt på om barn, de har aldrig haft någon åsikt om hur jag lever mitt liv överhuvudtaget (utöver när jag var yngre och de oroade sig förstås, men det hör väl till.) och det känns sunt. Äldre släkt och omgivningen har dock ofta tyckt sig veta bäst och petat in "du har bara inte träffat "rätt" partner och "Vänta bara tills du blir vuxen."
Hur vuxen ska man behöva bli, jag är nu drygt förtio år gammal och känner motviljan lika starkt som när jag var tio.

Min pappa har mina hundar som bakgrund på mobilen, mamma har min brors barn. Båda varianterna betyder mycket för dem båda två.

TS - din syster beter sig inte riktigt klokt. Inte medkännande, inkännande, inte vuxet och absolut inte som en särskilt trevlig människa i stort. Jag skulle också ta ett allvarligt snack. Eventuellt bita ifrån men också sitta ned och Prata om vad sjutton hon håller på med?! Jag begriper inte var sådant där kommer ifrån.

 

[anonymys22]

Förstår verkligen hur du menar när du skriver om att maka på sig på jobbet pga de med barn och tråkiga kommentarer om det. En sommar fick jag ingen sommarsemester på grund av flera föräldraledigheter på rad.

När jag var yngre tjatade alla på mig att skaffa barn men de visste ju inte att jag levde i ett förhållande med en alkoholist som på slutet inte var så snäll. En del av mig sörjer att det inte blev några barn men samtidigt är jag glad över att inte ha barn med en alkoholist (har växt upp med en pappa som är det) allting blir därför lite tudelat. Samhället är uppbyggt för att vara 4 st och det känns därför lite tungt att vara själv.

Det är dock tråkigt att även vänner som vet hur jag har haft det påpekar att jag t.ex. inte har partner eller gör fel när jag dejtar. Det är som att kvinnor glömmer hur svårt dejting var när de väl gått in i ett förhållande.

Jag tycker att det är tråkigt att din syster uppför sig så illa, försök säga ifrån om det går.

 

[Inte_Ung]

Och jag som har två söner får ofta höra ”men ska ni inte försöka få en flicka också?”. Folk verkar aldrig vara nöjda

Alltid är det något som är fel.

 

[Twihard]

Jag är frivilligt barnlös. Jag jobbar med barn och har 9 syskonbarn så jag får min dos barn så det räcker och blir över. Jag vill personligen inte "offra" mitt liv, intressen osv för att skaffa barn. Det finns helt enkelt saker som är viktigare för mig än att yngla av mig.

I början hade min pappa svårt att förstå detta. Han tjatade ofta "Nu längtar jag efter att bli morfar också", och andra släktingar tjatade. Sista gången de gjorde det var för kanske ett år sedan på en familjefest när ämnet återigen drogs upp. Då svarade jag resolut "Jag knullar inte för andras lycka," vilket fick folk att knipa igen.

Inom mitt arbete är det också vanligt med att bilda familj med barn, jag jobbar inom förskola. Vissa kollegor förstår inte att vi utan barn också har liv. Andra pratar mycket om "när jag finner en man och får barn". Det senaste är "Så bra att du hittat en stor lägenhet så du kan bilda familj snart".... Varför är folk så besatta av vad andra gör och ännu värre, varför tror alltid folk att alla andra drömmer om det liv de har?

 

[Mkb]

Men det här med min syster är definitivt värre. Vi umgås inte och hörs egentligen inte av speciellt mycket, utan det vi träffas gör vi tillsammans med föräldrarna. Och för föräldrarna är det viktigt att vi kan göra det, så helt kan jag inte kapa all kontakt med henne. Hon har alltid varit väldigt svart eller vit, tycker man inte som henne är man dum i huvudet och det har gällt allt från oss i familjen till vänner och skolkamrater/kollegor. Hon har också en förmåga att helt hundra procent gå upp i det som är aktuellt för henne just nu, och självklart är det just nu detta barn. Har man då inga barn är det något fel på en (i mitt fall då fel i huvudet eftersom jag aldrig fysiskt försökt aktivt skaffa barn och inte kan "skylla" på det). Jag har så många gånger bitit av henne med att alla inte vill ha barn, alla kan inte få barn, men då har jag bara fått höra att i mitt fall är det ju enbart för att jag är så kräsen med män och att jag hade kunnat få barn om jag inte hade varit så dum att jag envisades med att vara kär i pappakandidaten. Är man över 30 får man ta det som blir över, punkt.

Pappa röt till på henne ordentligt en gång här i vintras när det kom den ena giftigheten efter den andra på en gemensam middag. Den enda som tog åt sig och blev märkbart generad var hennes sambo, som aldrig har sagt något olämpligt. Hon kommer med giftkommentarer till mamma och pappa också, där hon vill få det till att de inte är lika entusiastiska som sambons föräldrar och att det så klart också är mitt fel. Mamma sa en gång, mest på skoj men för att liksom gjuta lite olja på vågorna, att de redan hade ett barnbarn och det är min häst men då tog det hus i helvete och hur man ens bara kunde jämföra hennes barn med ett äckligt djur. (Blir nästan tårögd när jag läste @MiniLi s inlägg om hur hennes föräldrar och farmor behandlade hennes häst.)

Hon verkar ha en del problem socialt även bortsett från just barnfrågan. Jag hade nog frågat om hon funderat på terapi för att kunna hantera att människor är olika, lära sig umgås respektfullt med folk och vara en bra förebild för kommande barn. För om hennes mål är att köra er relation i botten gör hon det förstås utmärkt men annars går det väldigt dåligt. Och eftersom barn är hennes nya viktiga grej i livet hade jag påpekat att hennes barn borde ges förutsättningar att lära sig hur man skaffar ett gott och givande socialt liv, men att just nu kan hon tyvärr inte visa exempel på det utifrån hur hon beter sig. Om hon inte tar tag i det problemet kanske hennes barn kommer få precis samma svårigheter att umgås med folk utan att konstant komma med negativa kommentarer, eller så kommer barnet kanske växa upp och känna sig dömd av sin egen mamma eftersom hen kommer inse att mamman inte klarar av att hantera att folk är annorlunda, och gör andra val, än hon själv.

Kort och gott: konstatera att hon inte borde lägga så mycket energi på att tjata på dig, förklara att du har det bra nog i livet och hennes kommentarer tillför inget av värde, utan att hon borde skynda sig att ta tag i sina egna problem innan de blir till hennes barns problem.

 

[vemsomhelst123]

Själv har jag väl haft svårt att bestämma mig eller nåt, eller så vill jag bara ha "extra allt", för jag har katt, hund, häst och barn (det senare numera vuxet) Och jag inbillar mig inte på något sätt att alla skulle vilja ha det så - folk brukar himla med ögonen liksom.... Kan för övrigt intyga att det där tjatet som drabbar många av er barnfria även i hög grad drabbar ettbarns-föräldrar (men SKAA ni inte skaffa syskon snart?). Den där barnnormen är snäv - det ska liksom vara två stycken med lagom långt mellanrum för att det ska ses som okej.... Suck!

Verkligen. Fick senast idag frågan om vår dotter skulle bli ensambarn.. ja det kommer hon sannolikt att bli (vi är 37 och 41 nu och inga planer på en till) och det är troligen högst frivilligt(vi har ju inte provat så det vet vi inte) Men om det inte hade varit det då?