Backup

[bettysmatte]

Man kan baka ett gäng mumsiga småkakor, köpa en fin burk på loppis alternativt använda en plastpåse, och i princip vem som helst uppskattar omtanken att någon har gjort sig besväret att baka åt dem...

 

[hundtant]

Fast det är ju också jättesvårt om man inte känner någon väl
Allergisk gluten laktos diabetes med mera

Och igen då, det är gesten som räknas. Genomsnittspersonen tänker inte Satans jävlar nu fick jag nåt med gluten utan den tänker Vad snällt även om jag inte kan äta det.

 

[Snowball]

Och igen då, det är gesten som räknas. Genomsnittspersonen tänker inte Satans jävlar nu fick jag nåt med gluten utan den tänker Vad snällt även om jag inte kan äta det.

Jag är urdålig på sociala koder faktiskt
Så jag förstår hur @Wille känner sig tror jag
Jag drar mig in i det absolut längsta för att ens be om hjälp
Vet inte riktigt varför och det är svårt att förklara men det känns som om att de gånger jag har bett om hjälp har folk sedan tyckt att jag varit otacksam
Det här började för många år sedan typ när jag var arton

På tal om bilar så har jag tillgång till två
En dag startade ingen när jag skulle till jobbet så jag ringde taxi men de hade inga bilar lediga på flera timmar
Jag fick ringa en kollega som fick köra en omväg och vi blev bägge sena
Jag skämdes

 

[tanten]

Du tar ofta upp i trådar att du inte kan äta kakor/tårta/godis för att du är diabetiker. Jag vill återigen påpeka att det är något som gäller för dig personligen, inte alla diabetiker. Det är tråkigt att du cementerar det intrycket. De flesta diabetiker äter gärna en tårtbit, mazarin eller vad det nu kan vara om de är sugna på det och kompenserar med rätt insulindos för det.

Kan,kan jag väl.
Men det leder till att kompensera med insulin och inte ta för mycket insulin för då månste jag äta kolhydrater igen. Och missar jag så måste jag ta mer insulin.
Och så snurrar det på tills jag fått balans igen. Vilket kan ta en timme eller ett dygn.

Så visst kan jag äta sött. Men det leder till krångel. Enda gångerna det funkar, är om jag behöver kolhydraterna för att jag är på väg att sjunka i bs

Och det är som rökning - det är gott för stunden men inte speciellt bra för kroppen.

 

[sjoberga]

Generellt tycker jag att samhället är lite för pryltokigt och anser att vi gått kan minska vår konsumtion överlag
Så detta presentgivarbehov som tydligen är socialt ”rätt” hänger jag inte på faktiskt
Ett presentkort gäller lång tid minst ett år och man kan slänga det om man nu absolut inte kommer på något man har behov av på tex Biltema

Alltså man behöver och bör verkligen inte fundera ut presenter och se till att sådan ges vid varje enskild hjälp man får av någon. Allra oftast räcker ett innerligt tack finfint, men att ge en present i omtanke är en förstärkning av det tacket någon gång emellanåt som uppskattas av väldigt många även om presenten inte träffar 100% rätt. Jag tycker som sagt prylar är både svårt och ofta onödigt om man inte har en ganska exakt vetskap om att det träffar rätt.

 

[MiaMia]

Alltså man behöver och bör verkligen inte fundera ut presenter och se till att sådan ges vid varje enskild hjälp man får av någon. Allra oftast räcker ett innerligt tack finfint, men att ge en present i omtanke är en förstärkning av det tacket någon gång emellanåt som uppskattas av väldigt många även om presenten inte träffar 100% rätt. Jag tycker som sagt prylar är både svårt och ofta onödigt om man inte har en ganska exakt vetskap om att det träffar rätt.

Eller att bjuda på kaffe om det är någon som kommit hem till en för att göra något.

 

[sjoberga]

Det där låter otacksamt i mina öron.

Ett problem är väl att man inte får något svar om man frågar. Det har hänt att att jag frågat vad någon vill ha för att hjälpa mig med något men då inte fått något svar.

Och prylar är svårt. Det är ett förbannat jävla prylsamhälle vi lever i. Vi har prylar till förbannelse, som vi inte behöver och sen fyller vi soptipparna med grejer.

Jag vill inte begå våld mot mig själv och göra saker som känns fel.

Och det skulle upprätthålla någon slags falsk sanning att det också är okej att ge mig prylar.

Till min 50-årsdag så hade jag bjudit ett antal personer och i inbjudan sagt att jag inte vill ha presenter utan blir glad om de kommer. Jag fick ändå presenter. Fattar att de gavs av vänlighet (och social konvention), men jag har inte använt dem. De är bara hyllvärmare.

Grannen har elbil


Man kan ha pratat om saken vid något tidigare tillfälle så man råkar veta exakt vad någon vill ha och av vilket märke.

Annars är det väl omöjligt att veta.

Elbilar kostar i direkt förbrukning sådär 2 kWh per mil, så då är väl ett direkt ekonomiskt bidrag bättre att swisha över om man vill täcka transportkostnader och lite till. Blir säkert 10-15 kr per mil i driftskostnad.

Några falska sanningar upprättas inte och blir det missförstånd så är det bara att säga det.

 

[hundtant]

Jag är urdålig på sociala koder faktiskt
Så jag förstår hur @Wille känner sig tror jag
Jag drar mig in i det absolut längsta för att ens be om hjälp
Vet inte riktigt varför och det är svårt att förklara men det känns som om att de gånger jag har bett om hjälp har folk sedan tyckt att jag varit otacksam
Det här började för många år sedan typ när jag var arton

På tal om bilar så har jag tillgång till två
En dag startade ingen när jag skulle till jobbet så jag ringde taxi men de hade inga bilar lediga på flera timmar
Jag fick ringa en kollega som fick köra en omväg och vi blev bägge sena
Jag skämdes

Jag förstår det! Att be om hjälp kan vara en tröskel. Men när man väl kommit över den så blir vardagen klart lättare, man hjälper varann och det behöver inte vara så komplicerat. De flesta, tycker jag nog, verkar tycka om att hjälpa, de flesta människor är faktiskt hjälpsamma. Och då kan man t o m göra dem en tjänst genom att be om hjälp, de får känna att de gör något bra

 

[Snowball]

Jag förstår det! Att be om hjälp kan vara en tröskel. Men när man väl kommit över den så blir vardagen klart lättare, man hjälper varann och det behöver inte vara så komplicerat. De flesta, tycker jag nog, verkar tycka om att hjälpa, de flesta människor är faktiskt hjälpsamma. Och då kan man t o m göra dem en tjänst genom att be om hjälp, de får känna att de gör något bra

Min erfarenhet är snarare tvärtom folk har inte tid att hjälpa till

 

[Milosari]

Jag blir glad för precis vad som helst även om jag inte kan använda/äta det själv. Så är det nog för den stora majoriteten. Själva syftet är att man vill försöka göra rätt för sig, och då spelar det faktiskt ganska liten roll om gåvan är precis vad just den här människan har önskat sig. Det är en annan sorts gåva och det vet de flesta om.

Känner du dig fortfarande osäker på om du ska ge A eller B så är det ju bara att fråga. "Jag vill ge dig något som tack för hjälpen men vet inte om du föredrar A eller B?". Säger de att de inte vill ha något kan man alltid fråga "är du säker? Det hade känts bra för mig att få ge något som tack för hjälpen". Säger de fortfarande nej så har du ändå varit väldigt tydlig med din avsikt och då finns det god anledning att tro att de gärna hjälper dig igen.

 

[Lumos_Nox]

Jag fick en massa lyxiga fröblandningar man har på när man bakar bröd i tack en gång. Absolut inget jag använder men jag tackade för de fina burkarna och sen fick hönsen lyx ett par dagar

 

[Milosari]

Min erfarenhet är snarare tvärtom folk har inte tid att hjälpa till

Det beror ju väldigt mycket på vad som efterfrågas. Punktinsatser tänker jag att (nästan) alla vill bidra med men längre uppdrag är svårare.

 

[MiaMia]

Det beror ju väldigt mycket på vad som efterfrågas. Punktinsatser tänker jag att (nästan) alla vill bidra med men längre uppdrag är svårare.

Ja det är ju skillnad att ha någon som är beroende av en och att ställa upp i krislägen eller med speciella saker på förfrågan.

Min erfarenhet är snarare tvärtom folk har inte tid att hjälpa till

Beror delvis på vilken miljö man är i.

 

[Wille]

Strängt taget så vet du inte om hon vill ha en chokladtårta, du gör bara ett mer eller mindre underbyggt antagande om saken.

Men poängen var om du utgår i från din eller hennes inställning till choklad när du gör valet.

Utgår du ifrån din egen eller mottagarens förmodade uppfattning om att få enkla, konventionella tackgåvor när du väljer om du ska ge något?

Jag kan inte påminna mig om att jag gett något till någon mot dennes vilja. Händer dock att jag frågar om någon vill ha plantor eller honung om jag vill ge något. Om jag vet vad personen är intresserad av och det förväntas en gåva så ger jag nog ett presentkort.

Ibland känns det som att "jag vill inte ha något", nä, då ger man inget. Även om jag förstår att många säger så men inte menar det, så kanske folk måste lära sig att säga att man vill ha något och vad.
Annars hade jag sagt "räcker en 50-lapp som tack?" eller vad man nu erbjuder i pengaväg.

Men grundfrågan är ju, vad finns för back-up? Det kanske är så @Wille att du får förlita dig på grannar nångång om det kör ihop sig. Eller ta taxi i värsta fall.

Har du lämnat in bilen nu eller vet du när den är klar?

Den rasade i fredags kväll då verkstan redan hunnit stänga. Den är bärgad till verkstan men jag har ännu inte kunnat prata med verkstan då de har helgstängt. Så jag vet inget om när de kan laga den. Jag ska ringa dem direkt i morgon bitti.

@Wille fråga om deras vanliga mobilnummer är samma som de har kopplat till swish. Sen swishar du utan att fråga om de vill ha betalt eller inte. Kan appliceras för allt från symbolisk hundring till rimlig timpenning för arbetstimmar-dagar vid mer "konkret" arbetshjälp.
Sedan att erbjuda hjälp kan du göra utan att ha något specifikt i åtanke. Bara som information att de kan ha dig i åtanke att fråga om behov uppstår någon gång. Får du frågan om hjälp i framtiden så kan du helt enkelt säga nej om det inte är något du klarar eller orkar just då.

Känner du dig bekväm med människan/människorna i fråga så kan det hjälpa båda att helt enkelt berätta om autismen. Du behöver inte göra allt på samma sätt som neurotypiska, "bara" kunna kommunicera utan alltför stort obehag från någon sida.

Tack för tips!

Ett flertal grannar känner till att jag har autism. Inte alla dock. Berättade det även för en granne jag knappt känner alls. Men hon ställde en rak fråga när vi samtalade och jag som aldrig kan kläcka ur mig något som svarar på frågan utan att svara på frågan, sa som det var.

Känns lite väl överdramatiskt att jämställa ge nån form av gåva som tack för mottagen hjälp, med att göra våld mot sig själv..

Men jo, det är så för mig. Jag kan inte förmå mig till det. Det känns så jävla fel ända in i märgen.

Jag förstår det! Att be om hjälp kan vara en tröskel. Men när man väl kommit över den så blir vardagen klart lättare, man hjälper varann och det behöver inte vara så komplicerat. De flesta, tycker jag nog, verkar tycka om att hjälpa, de flesta människor är faktiskt hjälpsamma. Och då kan man t o m göra dem en tjänst genom att be om hjälp, de får känna att de gör något bra

Jag ber om hjälp. Ofta.

-Tog bussen till byn för att hämta en bil. Bilen startade inte. Fick psykbryt och ringde grannen som kom och hämtade mig. För jag pallade inte att vänta på nästa buss hem.
-Fälgkorset gick sönder. Fick låna ett verktyg av en granne så jag kunde få på det sista däcket.
-Min askraka gick sönder och det gick inte att köpa en ny för alla vara fula och/eller felkonstruerade. En granne svetsade ihop den gamla askrakan åt mig. Men där var det grannen som erbjöd sig att laga den då hans fru sett att jag frågade efter hjälp på fb.
-Min bil var trasig och på verkstad. En granne hjälpte mig att handla mat.
-När min bil rasade mitt i skogen i fredags så ringde jag runt till ett flertal grannar, men hann få lift innan jag fick napp hos en granne.

Det här är vad jag kommer ihåg nu på rak arm från senaste året. Jag vänjer mig aldrig vid att be om hjälp, men jag blir liksom tvingad till det när jag inte kan lösa situationer på egen hand.

 

[tanten]

Min erfarenhet är snarare tvärtom folk har inte tid att hjälpa till

För egen del tror jag det beror på situation och plats?

När de stora bränderna var gjorde folk makalösa ideella insatser utan att man bad om det.

Kör jag i diket på landet stannar garanterat nån som frågar om jag behöver hjälp.
Jag har fått låna bil eller fått skjuts om det krisat. Och gjort detsamma åt andra.

Det är i stort sett ett pågående tagande och givande utan större åtbörder. En granne sa att han hade velat ha pepparrot i många år när han såg mina. Jag väntade tills det var rätt årstid och grävde upp en sopsäck med rötter åt honom.

Men om jag skulle behöva hjälp med att lägga om ett tak skulle nog ingen anmäla sig frivilligt. Det är mer en typ av av arbete som det finns firmor till.

Tror att det är stor skillnad på landsbygd och stad/tätort?

 

[Tora]

Vad gör man när bilen rasar och kollektivtrafiken är för dålig och man måste ha en bil för att ta sig någonstans? Kan ju ibland ta en vecka eller mer att få bilen lagad.

Jag skaffade en hyrbilsförsäkring i tron att jag kunde hyra var som helst, men det kan jag inte. Jag måste då ta mig 6 mil bort med allmänna färdmedel för att hämta/lämna hyrbil och det klarar inte jag p.g.a. panikångest.

Jag kan inte förlita mig på att få låna en bil av verkstan där min trasiga bil står. Oftast har de inte haft en lånebil att låna ut.

Kollektivtrafik finns men bara 8 turer om dagen på vardagar i vardera riktningen. Det funkar inte. Det kan vara så att det inte går att ta sig dit man ska i tid med tidigaste bussen och att det tar 4 timmar att komma hem. Eller så kommer man dit man ska, men tre timmar för tidigt. Jag klarar heller inte av att vara "strandsatt" och inte kunna ta mig hem eller någon annanstans när jag behöver. Jag får panikångest om jag måste vänta på bussen en timme.

Vad återstår för backup? Att skaffa en extra bil? Eller finns det någon lösning jag inte sett?

Jag vet inte om någon svarat dig detta redan men i min hyrbilssförsäkring så ingår taxiresa för att hämta/lämna hyrbilen.

 

[Wille]

Jag vet inte om någon svarat dig detta redan men i min hyrbilssförsäkring så ingår taxiresa för att hämta/lämna hyrbilen.

Nej, det hade jag inte hört förut. Vet faktiskt inte om det ingår i min försäkring, men tvivlar eftersom jag inte sett något om det. Det får jag kolla upp.

 

[Hippocampus]

Jag vet inte om någon svarat dig detta redan men i min hyrbilssförsäkring så ingår taxiresa för att hämta/lämna hyrbilen.

oj vad bra. Var har du din försäkring? Jag har ju mest haft tur när jag behövt hyrbil, nu senast pga punkteringen att det var på en fredag och hyrbilsföretag låg i samma stad där bilen bogserades till. Och då hämtade hyrbilsföretaget mig på verkstaden och körde mig och hunden till deras uthyrningsställe.

 

[_Elly_]

Jag förstår att du känner att ca 4 gånger på ett år är mycket men det är ett lågt antal gånger. Inget som påverkar grannarna negativt där de t.om erbjuder sig när de vet att behov finns. Har självt hjälpt mina grannar betydligt fler gånger förra året och jag bor i hyreshus, de har sagt tack och så har det varit bra. Behöver jag någon form av hjälp som de kan assistera med kommer jag att fråga men troligtvis kommer det aldrig att hända.

I mitt tidigare stalliv gjorde vi konstant varandra tjänster. Så länge det inte var en person som utnyttjade systemet rejält höll ingen räkningen på antal tjänster eller gav varandra presenter. Jag gav periodvis mycket mer hjälp än jag fick men när det verkligen behövdes ställde de som fått mina tjänster gratis upp utan att kräva något för det. Allt måste inte vara jämt. Många bryr sig inte alls om att de fått hämta upp någon, de vill hjälpa att laga saker om de har kunskap+tid etc. Ett tack räcker långt.

 

[Gnist]

Men jo, det är så för mig. Jag kan inte förmå mig till det. Det känns så jävla fel ända in i märgen.

Om du skulle pina dig igenom att ta ett blodprov, så köper jag resonemanget "göra våld mot dig själv", men att tacka någon med att ge nån form av gåva, är väldigt långt ifrån att göra våld på sig själv, även om man har svårt för det och tycker det är apjobbigt.