Ledsagning

Det är ju bra för dem det passar.
Jag vill dels inte vara tvungen att "bara" bli hänvisad till en fast dag utan vill kunna göra saker mer när JAG kan och andan faller på, som de flesta andra.
Dessutom så var det det här att jag inte trivs med att umgås med andra blinda och synsvaga. Inget emot dem, men det är obehagligt att påminnas om en framtid som kan komma och vad jag kommer förlora. Jag föredrar seende för att inte tappa hoppet om att jag också kan göra saker ännu.

Dessutom svarar det som sagt inte på själva ledsagningsfrågan där ledsagare är till för en massa saker och inte enbart simning.
Jag vet helt ärligt inte vad jag skall svara på det här.

Men jag känner mig förfärad på något vis.
 
Jag vet helt ärligt inte vad jag skall svara på det här.

Men jag känner mig förfärad på något vis.
Menar du att du dömer mig för att jag mår dåligt av att se framtiden så tydligt när jag träffar andra synsvaga eller blinda?

Det är så väldigt lätt att göra det, förstås, när man inte sitter i situationen själv. Som jag skrev har det inget med personerna att göra, ingen slags funkofobi, snarare med rädslan om min egen framtid att göra. Det får mig att må dåligt över vad som komma skall, över allt jag inte kommer kunna göra, över ett meningslöst liv- ett liv som JAG inte tycker har någon mening för allt jag tycker om kan jag inte göra längre. Förfäras du över att jag så starkt håller mig kvar i nutid istället för att utsätta mig för att må dåligt över min framtid redan nu.

Man kan göra mycket som blind, men faktum är att många blinda inte alls har så aktiv livsstil, tvärtom. Dels för att man inte kan själv och dels för att det dras in på hjälp. Fy skäms på mig för att jag inte vill påminnas om det kommande livet ännu. Som väljer bort att se den mörka sidan av framtiden, allt som kommer bli förlorat. Allt jag inte kommer kunna. Och istället försöker fokusera på där jag är nu och inte vill påminnas.
 
Menar du att du dömer mig för att jag mår dåligt av att se framtiden så tydligt när jag träffar andra synsvaga eller blinda?

Det är så väldigt lätt att göra det, förstås, när man inte sitter i situationen själv. Som jag skrev har det inget med personerna att göra, ingen slags funkofobi, snarare med rädslan om min egen framtid att göra. Det får mig att må dåligt över vad som komma skall, över allt jag inte kommer kunna göra, över ett meningslöst liv- ett liv som JAG inte tycker har någon mening för allt jag tycker om kan jag inte göra längre. Förfäras du över att jag så starkt håller mig kvar i nutid istället för att utsätta mig för att må dåligt över min framtid redan nu.

Man kan göra mycket som blind, men faktum är att många blinda inte alls har så aktiv livsstil, tvärtom. Dels för att man inte kan själv och dels för att det dras in på hjälp. Fy skäms på mig för att jag inte vill påminnas om det kommande livet ännu. Som väljer bort att se den mörka sidan av framtiden, allt som kommer bli förlorat. Allt jag inte kommer kunna. Och istället försöker fokusera på där jag är nu och inte vill påminnas.
Jag vet faktiskt inte alls hur jag skall reagera på det här.

Men en sak som känns svårsmält är att de passande aktiviteter som anordnas inte duger.
En annan sak är att du gör det så svårt för dig själv att hitta både aktiviteter och människor som kan minska isolering och utanförskap.
 
Jag vet faktiskt inte alls hur jag skall reagera på det här.

Men en sak som känns svårsmält är att de passande aktiviteter som anordnas inte duger.
En annan sak är att du gör det så svårt för dig själv att hitta både aktiviteter och människor som kan minska isolering och utanförskap.
Så för att du hittat handikappsimning löser det ledsagarproblemet för blinda? Att tex gå på museum. För att minska isolering måste jag gå och simma på måndagar med handikappsimning för du tycker så. Istället för få en ledsagar att simma när jag kan och vi andra tillfällen gå på museum och andra saker?

Så om nästa med synproblem inte alls är intresserad av simning men vill göra annat och har behov av det, tex handla eller andra saker för att bryta isolering så hänvisas denne till simning för det räcker gott så?

Bra lösning.

och för övrigt, jag tror inte du hade dömt om du hade haft en funktionsnedsättning som gjort att du hellre velat slippa leva med än uppleva när det blir värre. Men det är lätt att döma andra när man inte har samma framtid garanterad. När man liksom inte ens vet ett dugg om vad den innebär.
 
Så för att du hittat handikappsimning löser det ledsagarproblemet för blinda? Att tex gå på museum. För att minska isolering måste jag gå och simma på måndagar med handikappsimning för du tycker så. Istället för få en ledsagar att simma när jag kan och vi andra tillfällen gå på museum och andra saker?

Så om nästa med synproblem inte alls är intresserad av simning men vill göra annat och har behov av det, tex handla eller andra saker för att bryta isolering så hänvisas denne till simning för det räcker gott så?

Bra lösning.

och för övrigt, jag tror inte du hade dömt om du hade haft en funktionsnedsättning som gjort att du hellre velat slippa leva med än uppleva när det blir värre. Men det är lätt att döma andra när man inte har samma framtid garanterad. När man liksom inte ens vet ett dugg om vad den innebär.
Jag hade nog snarare förberett mig på vad som komma skulle och hittat aktiviteter som fungerar även i framtiden.
Och så är jag ju social och gillar att göra saker tillsammans med andra.

Men där är vi nog oerhört olika.
 
Jag hade nog snarare förberett mig på vad som komma skulle och hittat aktiviteter som fungerar även i framtiden.
Och så är jag ju social och gillar att göra saker tillsammans med andra.

Men där är vi nog oerhört olika.
Berätta för mig vad som fungerar för en blind utan hjälp från samhället och utan ekonomi?

Att ha en funktionsnedsättning, typiskt den jag har, dövblind, gör en hjärntrött, speciellt i röriga miljöer, som aktiviteter med andra är väldigt uttröttande i sig själv. Poängen med ledsagare är en person som kan vara mina ögon så att min hjärnan kan släppa att överhettas i försök att ha kontroll på allt runt mig- hörsel och syn som överarbetar. Det du gör helt normalt utan att må dåligt, se och höra, får min hjärna att må dåligt eftersom den måste överarbeta ständigt. En ledsagare som har koll på det jag ska ha gör att jag inte behöver bli så trött heller.

Jag är ingen aktivitetsmänniska i mig själv så det jag tycker om att göra är redan nu borta eller på väg bort. Så när det är borta helt så finns inget som är kvar, att byta personlighet har jag inte lärt mig hur man gör.

Jag är inte social. Jag gillar att göra saker med enstaka människor.
 
Jag hade nog snarare förberett mig på vad som komma skulle och hittat aktiviteter som fungerar även i framtiden.
Och så är jag ju social och gillar att göra saker tillsammans med andra.

Men där är vi nog oerhört olika.
Grejen med ledsagare är ju just att folk med olika funktionshinder ska kunna leva som alla andra, en blind person kan göra precis det som dom som kan se kan göra mer eller mindre om dom har en ledsagare. Dom behöver inte vara begränsade alls i samhället på det sättet.
 
Grejen med ledsagare är ju just att folk med olika funktionshinder ska kunna leva som alla andra, en blind person kan göra precis det som dom som kan se kan göra mer eller mindre om dom har en ledsagare. Dom behöver inte vara begränsade alls i samhället på det sättet.
Precis, och inget hindrar ju någon att tex simma med handikappföreningen samtidigt som man har ledsagare till övriga saker också.

Det är lite det som är grejen, att få delta i samhället på sina egna villkor, inte samhället villkor. Man ska inte behöva byta intressen för att komma ut, byta personlighet eller liknande utan få mötas där man är och få delta i samhället där man själv är.
 
Simning är bara en av de saker som anordnas.
Har du t.ex. kollat av med önskat museum om de har någon guidad tur?
Jag gick en guidad tur på Stockholms slott igår. Jag kan se, därför såg jag skyltarna till en kassa. Den kassan var fel så jag fick gå tillbaka och upp för en trappa. Där fick jag visa biljett och blev hänvisad tre våningar upp. Där fanns en liten, liten skylt som visade vart vi skulle ses. Turen gick bra, men det var ungefär 0% anpassat efter någon som haft synnedsättning eller på annat sätt rörelsehinder mer än att man fick ta en fällpall att bära på om man önskade. Inga skyltar för talslinga vad jag kunde se.

Hur tänker du att den guidade turen skulle ha hjälpt en person med exempelvis synnedsättning?
 
Att man kontaktar museet i förväg och frågar efter en anpassad tur.
Så varje gång man ska göra något och har någon typ av funktionsnedsättning ska man först kontakta stället och fråga om de har anpassning för just den typ av funktionsnedsättning man själv har? Ska man göra det så lär det antingen bli så att man väldigt snabbt tröttnar alternativt så får alla museer, teatrar, idrottsanläggningar osv osv anställa en person bara för att ta emot frågor om deras anpassning
 
Det är ju bra för dem det passar.
Jag vill dels inte vara tvungen att "bara" bli hänvisad till en fast dag utan vill kunna göra saker mer när JAG kan och andan faller på, som de flesta andra.
Dessutom så var det det här att jag inte trivs med att umgås med andra blinda och synsvaga. Inget emot dem, men det är obehagligt att påminnas om en framtid som kan komma och vad jag kommer förlora. Jag föredrar seende för att inte tappa hoppet om att jag också kan göra saker ännu.

Dessutom svarar det som sagt inte på själva ledsagningsfrågan där ledsagare är till för en massa saker och inte enbart simning.

Detta tycker jag är väldigt viktigt! Personer med funktionsnedsättning ska inte alltid ha en speciell ”funkis-tid” för ”sina” besök på allmänna ställen. Ibland kan det kanske finnas en idé och ett behov med det men det ska isf vara baserat på en konkret efterfrågan inte att samhället slentrianmässigt liksom anser det.

Självklart ska personer med funktionsnedsättning kunna besöka samhällets anläggningar som vem som helst.

Jämför:

1. Simhallen skapar en tid säg torsdag em då alla judar ska simma. Rimligt?
2. Judiska församlingen väljer att abbonera en timme på torsdagar för deras medlemmar. Mer rimligt?
 
Så varje gång man ska göra något och har någon typ av funktionsnedsättning ska man först kontakta stället och fråga om de har anpassning för just den typ av funktionsnedsättning man själv har? Ska man göra det så lär det antingen bli så att man väldigt snabbt tröttnar alternativt så får alla museer, teatrar, idrottsanläggningar osv osv anställa en person bara för att ta emot frågor om deras anpassning
De har oftast en information för alla frågor som kan hantera det.
Anpassning ingår dessutom i uppdraget.
https://www.funktionshindersguiden....lgangliga-museer-och-sevardheter-i-stockholm/
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Det tog mig 5 år att återfå beviljad färdtjänst trots att jag hade haft det flera år efter hästolyckan. Jag återfick mitt körkort...
Svar
2
· Visningar
624
Senast: IngelaH
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp