TS gör det.
Varje dag.
Även till simhallen.
Hon går också ut med sin hund flera gånger om dagen.
Om ni läser i ursprungsinlägget så ser ni exakt vad problemen består i.
Det borde då vara tillräckligt att lösa just dessa problem.
Du har missat lite känner jag.
Mitt inlägg handlar inte bara och enbart om simning. Det är ju en av sakerna jag vill göra. Till simhallen kan jag nu ta mig men i simhallen behöver jag andras ögon.
Men du om någon borde veta att jag inte kan ta mig runt fritt. Att orientera mig ensam på nya ställen är väldigt svårt, just för att jag inte ser speciellt bra och inte har något att förlita mig på. Att jag går ut med hunden varje dag och åker buss till jobbet osv har att göra med att jag tränat på de rundorna.
Jag kan tex inte ta mig till Coop här. Inte heller till museet. Ensam alltså. Jag kan ta mig till ställen ensam, där jag tränat sträckan, med sällskap från början. jag är väldigt begränsad, och i många ögons ändå väldigt rörlig. Men jämfört med en seende så är jag begränsad av mina nedsättningar. Det är inte snö som sätter stopp, det är inte tider, det är inte tillfälliga sjukdomar man blir frisk ifrån, det är inte ekonomi eller att bussen är sönder. Det är att jag inte ser. I dag, i morgon och för all framtid. Vi alla måste rätta oss efter saker, men för det mesta är de här sakerna vi rättar oss efter rörliga- snö, sjukdomar, söndrig buss, tider, förhinder, ekonomi osv.
Jag tycker att det är trist att simhallen som är öppen 7 dagar i veckan, som öppnar kl 06 har jag för mig och är tillgänglig till alla då, bara skulle vara tillgänglig för mig måndagar mellan kl 18 och 19 för då är det handikappsimning. Vem som helst kan ju välja och simma när de känner för det. Det var till och med öppet på julafton, hade mer än gärna gått dit själv om jag vågat! Eller en lördag eller en onsdag, eller när jag en dag vaknar och känner för det. Visst måste en ledsagare bokas i förväg, en kontaktperson kan nog vara lättare att vara mer spontan med, men ändå kan man vara mer spontan med båda än att bara ha tillgång till simning måndagar mellan 18 och 19.
Om man läser alla mina inlägg i tråden framgår det att jag vill ha ett mer fritt liv, precis som andra. Att jag inte vill vara hindrad av mina funktionsnedsättningar hela tiden- att jag hindras av tider, snö och sjukdomar med mera är naturligt, men att åsidosättas i samhället pga funktionsnedsättningar är isolerande och väldigt väldigt själadödande i längden. Ledsagare finns för att resten av samhället inte ska behöva anpassa sig efter den funktionsnedsatta fullt ut. Att man kan gå och simma utan att behöva ha anpassad simningsgrupper, gå på museum utan att ha anpassade grupper, gå på teater utan att det anpassas med specifika funktionsnedsattas tider osv. För att man ska få känna sig normal, som funktionsnedsatt, som en i samhället- inte bara en i gruppen funktionsnedsatta.
Det är inte konstigt att blinda blir så isolerande och tappar livslusten och motivationen när man sätts i ett funkofobiskt fack där man hör hemma utanför samhället och resurserna som resten får ta del av, där folk anser att man ska finna sig i att komma längst ner på näringskedjan.
