Backup

[hundtant]

Om det som ställer till det för dig med att hjälpa är autismen så har du, som @bettysmatte säger, ett tillfälle att lära dig här. Flera av oss har beskrivit hur vi gör och av det kan du lära dig att göra som vi, mekaniskt, även om det "känns" fel för dig. Andra med autism på forumet har beskrivit att de lärt sig mekaniska verktyg för att klara sociala situationer som "känns" fel. Det underlättar alltså i den sociala vardagen om man lär sig av hur andra gör.

Vad du ska ge, jag tycker att @Motacillas idé är jättebra, hon har köpt på sig lite grejer som kan passa i såna här sammanhang. Och vet man inte vad som en passar en person så kan en chokladask sällan vara fel. Även om personen inte gillar choklad så är en sån ask så laddad med "tack för hjälpen" att den funkar ändå. Det ENDA du behöver tänka på är att inte ge vin eller sprit till någon utan att veta att den inte har problem med alkohol.

 

[MiaMia]

Men om man inte vet med säkerhet vad personen verkligen tycker om?
Jag förstår hur @Wille känner tror jag
Man vill ge något som verkligen uppskattas men det är jättesvårt om man inte känner personen väl

Nu var ju detta ett svar på varför man inte ska låta sina egna preferenser vara styrande för hur man bedömer vad andra kan tänkas uppskatta, vilket är en helt annan frågeställning.

Om man ska ge konventionspresenter lutar man sig om man inte har en aning om vad man ska ge mot just konventioner.
Sen kan man ju gissa bort en del saker om man har någon aning om folks stil och livssituation, som man väl har med grannar som hjälper. Jag har t.ex. en vegankonstnär och en älgjagande skogsmaskinförare i närheten, utan att veta mer än så lutar jag lite mer åt ena eller andra hållet i valen.

Men just honung är ju behändigt, eftersom det kan ges till nästan alla utan närmare eftertanke.

 

[sjoberga]

Får man exempelvis hjälp med skjuts så är det perfekt att föreslå att man ska fylla upp tanken åt chauffören om det blir en rimlig peng. Alltså inte full tank för 5 minuter skjuts…

 

[gammalek]

Nej det där fattar jag inte
Det var ett väldigt konstigt exempel?
Jag tar inte för givet att alla älskar kaffe
bara för att jag gör det
Varför skulle jag ge någon en kaffebryggare om jag inte är helt säker på att personen vill ha och behöver en kaffebryggare?
Jag har vid några tillfällen gett presentkort på Jula Biltema och Blomsterlandet beroende på person när jag velat tacka någon

Jo, jag skrev att det var draget till sin spets. Det jag ville få fram var att man inte kan utgå från sig själv. Men det lyckades jag inte med

 

[sjoberga]

Millimeter-rättvisa är helt fel tankegång i det här (och i nästan allt annat i livet). Det är bättre att överkompensera lite om man tänker sig att ha möjligheten att be om hjälp igen, men egentligen är det inte monetära värdet utan själva omtanken och existensen av gåvan som utgör värdet. Blir det en argumentation om det monetära värdet har det spårat till nåt destruktivt istället.

 

[Wille]

Tankeexperiment:
Du hatar choklad. Du ska baka en födelsedagstårta till en femåring. Hon älskar choklad.
Gör du då en chokladtårta eller något annat? Varför, eller varför inte?

Med andra ord "utsätter" du henne för det som du hatar? Eller gläder du henne med det som hon uppskattar?
Varför skulle du skämmas om hon får en chokladtårta?

Det är ju en helt annan sak om man vet vad någon vill ha. Men att ge random prylar som inte är till glädje för mottagaren skulle jag skämmas för att ge.

 

[Snowball]

Alltså jag ger inte heller massa pryttlar
Antingen betalar jag eller som sagt presentkort på någon större affär

 

[Gnist]

Alltså jag ger inte heller massa pryttlar
Antingen betalar jag eller som sagt presentkort på någon större affär

Tänk om mortagaren inte vill ha betalt eller tycker presentkortet mest är bökigt då?

--------'
Det är som så många redan sagt gesten, inte nödvändigtvis gåvan i sig som uppskattas. Ens egna personliga preferenser som givare/betalare spelar naturligtvis in en del, men är rätt oviktigt.

 

[Mia_R]

Det är ju en helt annan sak om man vet vad någon vill ha. Men att ge random prylar som inte är till glädje för mottagaren skulle jag skämmas för att ge.

Hur vet du vad som är till glädje eller inte hos mottagaren? Du kan inte utgå ifrån att alla tycker som du när det gäller gåvor eller ersättningar, att som @sjoberga föreslog att bidra till tankningen gillar nog alla om de ställer upp och handlar eller skjutsar.

 

[tanten]

”Tack så hemskt mycket för presenten men jag dricker tyvärr inte vin/kaffe, äter inte choklad, osv” så kan man också säga. Då har man visat att man uppskattar gesten men väljer att inte ta emot gåva

Jag råkar ut för motsvarande problem i mindre skala. Ganska ofta.

folk bjuder på fika. Med kakor - nu senast mazariner.

Jag säger inget dricker glatt mitt kaffe och tackar leende nej om de trugar. Ingen stor affär.
Är ju diabetiker och äter inte kakor. Men det finns ingen anledning att trycka upp det i ansiktet på folk.

Fick ett kg lösgodis i avskedspresent från högsta chefen en gång. Hon är godisråtta.

Det handlar om tanken. Om helt vanlig vänlighet.
Mottagaren behöver inte göra annat än uppskatta gesten.

 

[Gnist]

Koka saft och sylt kan jag inte göra p.g.a. min fobi. Gav bort ett syltkok till en granne för några år sedan för jag inte klarade av att göra klart. Det såg ut som blod och jag fixade det inte p.g.a. fobin.

Mtp att färgen rött i olika form och konsistens finns lite överallt i samhället, måste ju livet vara oerhört begränsat när nu fobin spillt över så att allt som ens påminner det minsta lilla om blod utlöser panik/ångest.

Vet att det sagts förut, men det där borde du verkligen söka hjälp för.
Specifikt och av specialist alltså.

 

[Wille]

”Tack så hemskt mycket för presenten men jag dricker tyvärr inte vin/kaffe, äter inte choklad, osv” så kan man också säga. Då har man visat att man uppskattar gesten men väljer att inte ta emot gåva

Det där låter otacksamt i mina öron.

Då måste man fråga i förväg, innan man köper, vilket jag inte alls tycker är fel. Kanske kan man ha några förslag att välja emellan ( för att sätta förväntan om nivå ) och sedan ändå vara lyhörd för rimliga andra önskemål.

Prylar är svårt, eftersom de flesta noga har sett till att de har det de verkligen behöver när man varit vuxen ett tag.

Ett problem är väl att man inte får något svar om man frågar. Det har hänt att att jag frågat vad någon vill ha för att hjälpa mig med något men då inte fått något svar.

Och prylar är svårt. Det är ett förbannat jävla prylsamhälle vi lever i. Vi har prylar till förbannelse, som vi inte behöver och sen fyller vi soptipparna med grejer.

Om det som ställer till det för dig med att hjälpa är autismen så har du, som @bettysmatte säger, ett tillfälle att lära dig här. Flera av oss har beskrivit hur vi gör och av det kan du lära dig att göra som vi, mekaniskt, även om det "känns" fel för dig. Andra med autism på forumet har beskrivit att de lärt sig mekaniska verktyg för att klara sociala situationer som "känns" fel. Det underlättar alltså i den sociala vardagen om man lär sig av hur andra gör.

Vad du ska ge, jag tycker att @Motacillas idé är jättebra, hon har köpt på sig lite grejer som kan passa i såna här sammanhang. Och vet man inte vad som en passar en person så kan en chokladask sällan vara fel. Även om personen inte gillar choklad så är en sån ask så laddad med "tack för hjälpen" att den funkar ändå. Det ENDA du behöver tänka på är att inte ge vin eller sprit till någon utan att veta att den inte har problem med alkohol.

Jag vill inte begå våld mot mig själv och göra saker som känns fel.

Och det skulle upprätthålla någon slags falsk sanning att det också är okej att ge mig prylar.

Till min 50-årsdag så hade jag bjudit ett antal personer och i inbjudan sagt att jag inte vill ha presenter utan blir glad om de kommer. Jag fick ändå presenter. Fattar att de gavs av vänlighet (och social konvention), men jag har inte använt dem. De är bara hyllvärmare.

Får man exempelvis hjälp med skjuts så är det perfekt att föreslå att man ska fylla upp tanken åt chauffören om det blir en rimlig peng. Alltså inte full tank för 5 minuter skjuts…

Grannen har elbil

Hur vet du vad som är till glädje eller inte hos mottagaren? Du kan inte utgå ifrån att alla tycker som du när det gäller gåvor eller ersättningar, att som @sjoberga föreslog att bidra till tankningen gillar nog alla om de ställer upp och handlar eller skjutsar.

Man kan ha pratat om saken vid något tidigare tillfälle så man råkar veta exakt vad någon vill ha och av vilket märke.

Annars är det väl omöjligt att veta.

 

[Wille]

Mtp att färgen rött i olika form och konsistens finns lite överallt i samhället, måste ju livet vara oerhört begränsat när nu fobin spillt över så att allt som ens påminner det minsta lilla om blod utlöser panik/ångest.

Vet att det sagts förut, men det där borde du verkligen söka hjälp för.
Specifikt och av specialist alltså.

Jag har sökt och fått hjälp 4 gånger. Jag har alltid gett 120% i alla terapier jag gått. Inget hjälper. Jag vet inte vad mer jag kan göra. I den här regionen har jag förbrukat mina möjligheter att få mer hjälp.

 

[Snowball]

Generellt tycker jag att samhället är lite för pryltokigt och anser att vi gått kan minska vår konsumtion överlag
Så detta presentgivarbehov som tydligen är socialt ”rätt” hänger jag inte på faktiskt
Ett presentkort gäller lång tid minst ett år och man kan slänga det om man nu absolut inte kommer på något man har behov av på tex Biltema

 

[MiaMia]

Det är ju en helt annan sak om man vet vad någon vill ha. Men att ge random prylar som inte är till glädje för mottagaren skulle jag skämmas för att ge.

Strängt taget så vet du inte om hon vill ha en chokladtårta, du gör bara ett mer eller mindre underbyggt antagande om saken.

Men poängen var om du utgår i från din eller hennes inställning till choklad när du gör valet.

Utgår du ifrån din egen eller mottagarens förmodade uppfattning om att få enkla, konventionella tackgåvor när du väljer om du ska ge något?

 

[Hippocampus]

Ibland känns det som att "jag vill inte ha något", nä, då ger man inget. Även om jag förstår att många säger så men inte menar det, så kanske folk måste lära sig att säga att man vill ha något och vad.
Annars hade jag sagt "räcker en 50-lapp som tack?" eller vad man nu erbjuder i pengaväg.

Men grundfrågan är ju, vad finns för back-up? Det kanske är så @Wille att du får förlita dig på grannar nångång om det kör ihop sig. Eller ta taxi i värsta fall.

Har du lämnat in bilen nu eller vet du när den är klar?

 

[Miedo]

@Wille fråga om deras vanliga mobilnummer är samma som de har kopplat till swish. Sen swishar du utan att fråga om de vill ha betalt eller inte. Kan appliceras för allt från symbolisk hundring till rimlig timpenning för arbetstimmar-dagar vid mer "konkret" arbetshjälp.
Sedan att erbjuda hjälp kan du göra utan att ha något specifikt i åtanke. Bara som information att de kan ha dig i åtanke att fråga om behov uppstår någon gång. Får du frågan om hjälp i framtiden så kan du helt enkelt säga nej om det inte är något du klarar eller orkar just då.

Känner du dig bekväm med människan/människorna i fråga så kan det hjälpa båda att helt enkelt berätta om autismen. Du behöver inte göra allt på samma sätt som neurotypiska, "bara" kunna kommunicera utan alltför stort obehag från någon sida.

 

[Gnist]

Jag vill inte begå våld mot mig själv och göra saker som känns fel.

Känns lite väl överdramatiskt att jämställa ge nån form av gåva som tack för mottagen hjälp, med att göra våld mot sig själv..

 

[hundtant]

Jag vill inte begå våld mot mig själv och göra saker som känns fel.

Och det skulle upprätthålla någon slags falsk sanning att det också är okej att ge mig prylar.

Cirka ingen skulle uppfatta att du inte ger presenter som en upplysning att du inte själv inte vill ha något. Om det är viktigare för dig att det inte "känns fel" än att göra som de flesta faktiskt gör i en vardaglig situation så blir det naturligtvis väldigt svårt.

Men återigen: kärnan i det här är inte hur man tackar för hjälp, utan hur du ska lösa situationen utan bil. Och det är där din rädsla för ångest är det som sätter dig på pottkanten.

Generellt tycker jag att samhället är lite för pryltokigt och anser att vi gått kan minska vår konsumtion överlag
Så detta presentgivarbehov som tydligen är socialt ”rätt” hänger jag inte på faktiskt
Ett presentkort gäller lång tid minst ett år och man kan slänga det om man nu absolut inte kommer på något man har behov av på tex Biltema

Du behöver ju inte köpa porslinsherdinnor eller andra prylprylar. De flesta köper nog sånt som går att äta eller dricka som tack för hjälpen.

 

[Snowball]

Du behöver ju inte köpa porslinsherdinnor eller andra prylprylar. De flesta köper nog sånt som går att äta eller dricka som tack för hjälpen.

Fast det är ju också jättesvårt om man inte känner någon väl
Allergisk gluten laktos diabetes med mera