Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

[Inte_Ung]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Men det gör jag ju inte.
Utan jag villkorar ju.

Om detta och detta finns så tror jag att det går bra.
Inte att det går bra oavsett.

Men barn är inte så komplicerat som många vill göra gällande.

 

[Ciilia]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Lagom melodramatisk titel, jag vet.
Uppenbart är det här ett anonymt nick. Jag tror knappast att någon vet vem jag är, men om ni nu gör det så kan ni vara snälla och hålla tyst om det.
Jag ber om ursäkt på förhand för att inlägget förmodligen inte är välstrukturerat.

Såhär är det då:
Jag är gravid v 9. Var inte planerat, men spontana reaktionen var väl inte direkt ovälkommet heller. Är gift med pappan och har ett bra förhållande med honom - det är inte där problemet ligger. I kanske två dagar fann jag det hela intressant och spännande - sedan blev jag tillsagd att sluta med min medicin och efter ytterligare några dagar började jag undra vad jag gett mig in på.

Under större delen av mitt liv har jag haft återkommande depressioner. Enligt mina föräldrar är jag sjuk i huvudet och har förstört allt - enligt läkare är det egentligen inget större fel på mig. Jag har inget syndrom och ingen sjukdom bortsett från depressionen.

Så. Gravid då. Och jag vill bara dö för att jag inte förstår varför jag vill utsätta mig själv och ett oskyldigt barn för ... ja, mig själv.
Jag kan ingenting om barn. Inte ett skit. Inte så att jag tycker illa om dem per definition - visst, jag tycker inte det är gulligt med barn som skriker, men det är inte så att jag tillhör klubben "Vi-som-hatar-barn". Jag har väl bara inget större intresse av dem - och alltså vet jag inte särskilt mycket. Är relativt ung till råga på allt, så känner ingen som har barn. Det enda jag väl egentligen vet är att alla forum verkar svämma över av problem, och ja ... jag själv var ju ett helvetiskt barn som förstörde hela min familj, enligt uppgift, så jag kan inte heller titta tillbaka på min egen uppväxt och egentligen se något bra.

Så ... Vad i helvete tänkte jag med när jag tittade på pluset och sa okej, vi kör på det här då? Vad i helvete är jag för självisk jävla unge som inte tänker på att jag bara är ett psykfall? Jag har hela armarna fulla med ärr. Ibland kommer jag inte upp ur sängen på morgonen. Relativt ofta (enligt mig) beter jag mig som ett as mot min man, som är bland det snällaste som vandrar på denna jord och som jag verkligen inte förtjänar. Han är väl medberoende eller något, för enligt honom är jag underbar.

Att tillägga är att jag en månad innan jag fick reda på min graviditet äntligen tog mod till mig för att få påbörja medicinering. När VC-läkaren fick höra att jag var gravid fick jag en utskällning och påpekande om att jag minsann skulle se till så att barnet fick hjärtfel. Det modingivande uttalandet "Om det känns jobbigt så tänk bara på att det blir bättre" fälldes också.
MVC-läkaren tycker att VC-läkaren är en idiot. Hon tycker däremot att jag inte har några synliga tecken på depression och alltså bör avvakta med medicinering till dess att de tolv första veckorna är överstökade. Självklart får jag höra av mig innan dess om det är så, men ... ja, det är bättre att vänta.

Och då kanske vi börjar närma oss slutklämmen ...
Jag anser att jag är en dålig människa. Min barndom kanske inte var den bästa, men jag är i alla fall medveten om mina brister och jag inser att jag inte är en människa som bör ha ansvar för ett barn. Jag är alltid mer eller mindre självdestruktiv. Jag har varit mer eller mindre suicidal i åtta år (ja, jag är suicidal nu med - enda anledningen till att jag faktiskt inte gör något är för att jag tycker synd om det där fröet i magen på mig som inte har bett om att bli till.). Jag saknar karaktär, har bara tagit mig igenom 1 år av 3 i min utbildning (om jag nu inte misslyckas med den också) och jag tycks vara obotlig pessimist (nä, verkligen?).

Jag ska träffa MVCs kurator nu på fredag. Idag borde jag ha gått på min föreläsning, men istället blev jag liggande i sängen och grät för att jag var så misslyckad. På alla föräldraforum överallt verkar alla gravida vara så jävla lyckliga hela tiden - men för mig är det bara ett helvete. Jag hatar att vara gravid. Att må illa, ha ont i hela kroppen och vara så trött att jag bara vill dö. Jag hatar det - och jag är medveten om att det förmodligen bara blir värre. Och jag hatar mig själv för att jag hatar det, för jag känner mig som en otacksam jävel som inte ens kan uppskatta det där livets mirakel. Om jag inte ens klarar av det här - vad fick mig att ens för ett ögonblick tro att jag skulle klara av att ta hand om en annan människa?

mvh

Bara det att skriva här gör dig till en god människa. Du har i hela ditt liv blivit intalad att du är en dålig människa och det har du trott på själv! Eller snarare du tror på det själv....Jag har själv inte haft någon bra uppväxt, pappa är död och min mamma och jag har inte direkt kontakt. Jag har kämpat i hela mitt liv för att få hennes uppmärksamhet, men insett att det går inte, även om hoppet ändå finns kvar. Jag var också livrädd för att skaffa barn, tänk om ajg skulle bli som min mamma? Nu har jag en 2 åring som jag älskar över allt annat...Och visst det är skitjobbigt att vara gravid för vissa, men det är värt det sen! Nånstans där inne hos dig finns, tror jag en längtan att få bli mamma finns....Och fortsätt gå hos en kurator medands du inte kan ta medicin, det tror jag är bättre. Och vad är det som säger att du inte kan ta tag i din utbildning senare? Det är aldrig försent....Våga tro på dig själv att du klarar av att bli mamma....Låt inte de som inte tror på dig trycka ner dig! Ta hand om dig!

 

[Tora]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

JAG har inte hindrat någon från att skaffa barn. Jag tycker bara att man ska tänka sig noga för och göra ett medvetet val.
Och nej - barns rätt till trygghet går inte att lösa utan trygga föräldrar. Jag pratar inte om ekonomi, mat eller några sådana saker. Jag pratar om psykologisk trygghet, möjligheten att bilda en trygg anknytning och växa upp till en trygg och välmående individ.

Jag hindrar ingen och jag är absolut inte för tvångssterilisering. Men man måste ju kunna diskutera och ifrågasätta samt sätta barnet i första hand.

Det lustiga är att precis dom argument du kommer med använde man för att rättfärdiga tvångstereliseringen. Tvångstereliseringen är en av dom mörkaste kapitlen i Sveriges historia.

 

[Rumpnissen]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Knapplån.

Jag kan inte låta bli att fundera på om tråden hade tagit samma riktning om könen varit de omvända. Dvs en psykiskt välmående gravid kvinna, den blivande pappan har depression men är välfungerande under medecinering. Båda är glada för graviditeten men lite smått nervösa över vasdde gett sig in på.

 

[MiniLi]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Det lustiga är att precis dom argument du kommer med använde man för att rättfärdiga tvångstereliseringen. Tvångstereliseringen är en av dom mörkaste kapitlen i Sveriges historia.

Men nu försöker inte jag tvångssterilisera eller ens övertyga någon annan. Jag diskuterar med andra användare gällande att föräldrars mående kan komma att påverka barnet.

Jag har inte någon stans skrivit att TS ska göra varken bu eller bä. Jag har uppmuntrat TS till att tänka över sin situation och söka stöd i vården.

 

[MiniLi]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Knapplån.

Jag kan inte låta bli att fundera på om tråden hade tagit samma riktning om könen varit de omvända. Dvs en psykiskt välmående gravid kvinna, den blivande pappan har depression men är välfungerande under medecinering. Båda är glada för graviditeten men lite smått nervösa över vasdde gett sig in på.

Självklart är det samma sak oavsett kön.
Möjligen bortsett från att pappans mediciner eller stressnivå inte kan påverka barnet innan födseln.

 

[Skogstrollet]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Men nu försöker inte jag tvångssterilisera eller ens övertyga någon annan. Jag diskuterar med andra användare gällande att föräldrars mående kan komma att påverka barnet.

Jag har inte någon stans skrivit att TS ska göra varken bu eller bä. Jag har uppmuntrat TS till att tänka över sin situation och söka stöd i vården.

Du har inte skrivit det rakt men din åsikt framgår ändå mycket tydligt....

Jag tycker att pratar man med någon som planerar att skaffa barn eller funderar på det, fine det är en sak. Men att vända sig till en kvinna som redan är gravid och förespråka abort eftersom en statistisk sannolikhet säger att det finns en förhöjd risk att något blir galet...? Göta petter.
Statistik säger inte allt, många föräldrar med depressioner lyckas bevisligen också och med tanke på sitsuationen har TS beskrivit att hon har många andra förutsättningar för att kunna ge sitt barn en bra uppväxt.

 

[Skogstrollet]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Den här tråden har spårat ur på ett osmakligt och okänsligt sätt. Akademiker som ska dividera och helt glömmer bort människan bakom trådstarten.

Starta en ny tråd!!!

 

[Petruska]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag kan inte låta bli att fundera på om tråden hade tagit samma riktning om könen varit de omvända. Dvs en psykiskt välmående gravid kvinna, den blivande pappan har depression men är välfungerande under medecinering.

Om vi förutsätter att båda föräldrarna är lika viktiga för sina barn, så hade jag sett det som mer oroande med en deprimerad blivande pappa.

Men hur tänker du, eftersom du tar upp frågan?

 

[cirkus]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Åh vad jag håller med dig.

Har du trianglat eller ska jag ?

 

[MiniLi]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Då läser du illa för det är inte min åsikt.

Jag har inte en enda gång skrivit eller ens antytt att TS borde göra abort. De inläggen får du beskylla andra användare för.

Statistik eller forskning nämnde jag inte alls förrän sent i tråden eftersom jag tyckte att det var relevant utifrån det jag och en annan användare diskuterade.

Het potatis uppenbarligen. Men det visste jag iofs sen tidigare.

 

[MiniLi]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Åh vad jag håller med dig.

Har du trianglat eller ska jag ?

Exakt vad är det som ska trianglas? Får man inte diskutera föräldraskap på bukefalos längre?

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Men att vända sig till en kvinna som redan är gravid och förespråka abort eftersom en statistisk sannolikhet säger att det finns en förhöjd risk att något blir galet...?

Man kan väl säga att TS hälsa och förutsättningar tycks ha blivit bättre ju längre tråden blivit. I början var det ju ren katastrof och det var ju då diskussionen började, från mitt håll mest för att jag tyckte att hela livssituationen lät som en plåga. Men som sagt, det verkar ju ha repat sig väldigt snabbt till det bättre!

 

[Skogstrollet]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Människor som TS borde inte heller bli föräldrar enligt dig och eftersom du tycker så till en gravid kvinna finns en klar slutsats och det är abort. Den generella frågan är en het sådan ja, men den diskussionen får ni hemskt gärna ta men jag anser starkt att ni bör göra det i en ny tråd. Det jsg protesterar mot är att ni nu har drivit bort TS från sin egen tråd pga brist på respekt och hänsyn.

Men visst, buke är ju ett öppet forum och här får man vara beredd att ta vad som helst så sånt behöver man ju inte bry sig om innan man postar sitt inlägg i någons tråd... *ironi*

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Människor som TS borde inte heller bli föräldrar enligt dig

Nja. Så var det ju inte riktigt heller. Diskussionen handlade mest om andra användares tendenser att bagatellisera svår sjukdom, som om det handlade om typ en förkylning eller nageltrång eller liknande. Det är faktiskt det som har debatterats mest. Har TS tagit illa vid sig av det, är det jättetråkigt.

 

[Skogstrollet]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Man kan väl säga att TS hälsa och förutsättningar tycks ha blivit bättre ju längre tråden blivit. I början var det ju ren katastrof och det var ju då diskussionen började, från mitt håll mest för att jag tyckte att hela livssituationen lät som en plåga. Men som sagt, det verkar ju ha repat sig väldigt snabbt till det bättre!

Ja för det är ju helt ohört om trådar som startas när skaparen är i chock, upprörd eller överraskad och att tonen förändras när man lugnat sig lite och värsta överraskningen gått över? TS beskriver kontakt med vård, stöttande partner och nu även sjukdomshistorik men nähä det räcker visst inte heller. TS har mer stöd än vad jag hade. Tack gudskelov att jag aldrig vände mig hit för råd och stöd när jag mådde dåligt och allt såg svart ut....

 

[Skogstrollet]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Nja. Så var det ju inte riktigt heller. Diskussionen handlade mest om andra användares tendenser att bagatellisera svår sjukdom, som om det handlade om typ en förkylning eller nageltrång eller liknande. Det är faktiskt det som har debatterats mest. Har TS tagit illa vid sig av det, är det jättetråkigt.

Ja det har hon, läs vad hon skriver. Så pass att hon lämnade tråden. Kalas, en väg för stöd och råd stängd.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Ja det har hon, läs vad hon skriver. Så pass att hon lämnade tråden. Kalas, en väg för stöd och råd stängd.

Då ber jag om ursäkt för min del!

 

[cirkus]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Diskussionen hör hemma i egen tråd, kanske den går att bryta ut.

TS har som sagt lämnat tråden, vilket jag verkligen förstår.

Det är så underligt att vissa är så otroligt uppfyllda av att tala om hur det är att de inte kan läsa andemeningen öht när en TS skriver..

 

[Hiddeous]

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Ja för det är ju helt ohört om trådar som startas när skaparen är i chock, upprörd eller överraskad och att tonen förändras när man lugnat sig lite och värsta överraskningen gått över? TS beskriver kontakt med vård, stöttande partner och nu även sjukdomshistorik men nähä det räcker visst inte heller. TS har mer stöd än vad jag hade. Tack gudskelov att jag aldrig vände mig hit för råd och stöd när jag mådde dåligt och allt såg svart ut....

I rättvisans namn är det väldigt mycket enklare att se helheten när tråden sas är avslutad. Det är också ätt hänt att missa förtydligande inlägg som TS har gjort senare, det gjorde tex jag ett par gånger.