Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial
*KL*
Okej. Jag vill helst att ni slutar diskutera mig som individ. Nej, jag kan inte bestämma vad som ska diskuteras på ett forum (innan någon nu kommer med det yttrandet) men JAG vet ju vilka premisser som gäller och jag ser ju också när diskussionen drar iväg till att handla om en verklighet som inte är sann. Alltså ber jag er som vänligast att sluta med det. Ämnet i allmänhet och problematisering kan ni gärna diskutera, även om det lämpligaste kanske vore en speciell tråd för detta. Men det får ju förstås den som känner sig manad avgöra. Återigen - jag tror inte att jag kan styra någon diskussion. Jag ber bara. Snällt.
Mina djur mår bra, mitt hem är städat, jag går på toaletten när det behövs och läser en utbildning med goda betyg. EN dag, efter tre veckors konstant illamående, konstant funderande och allmän oro stannade jag hemma från en icke-obligatorisk föreläsning vars litteratur jag redan var i god fas med. Jag skrev ett ynkligt inlägg på ett forum.
Detta har nu eskalerat till att jag inte klarar av min vardag. Jag förstår att man kan tolka det så om man bara läser mitt första inlägg, men då undrar jag också - gör aldrig ni något förhastat? Får ni aldrig lust att vräka ur er någonting? Jag menar inte att man gör det (hallå, det här är första gången jag har gett mig in i en dylik diskussion, och då är jag ändå en mycket aktiv datoranvändare), men man tänker på det. Åtminstone gör jag och de som jag har pratat med det om.
Jag har redan sagt att jag inte borde skrivit tråden i det tillstånd jag var. Ja, jag gjorde fel. Ursäkta. Förlåt. Bör jag säga något mer? För av någon anledning tvivlar jag på att min ursäkt kommer att accepteras - för så fort som jag försöker skriva annat än "åh, jag är deprimerad och det är synd om mig", då får jag höra att jag bagatelliserar. Men, det skadar väl inte att göra ett försök. Ursäkta - förlåt.
Idag har jag pratat med en kurator och är vid gott mod. Jag får påpeka att det känns väldigt mycket mer konstruktivt och framåtsyftande att faktiskt kunna lägga upp planer för att GÖRA saker, än att läsa femtio inlägg som enbart handlar om att det rätta i min (eller llewelyns, ursäkta om jag stavar ditt nick fel) situation är att göra abort. Så ni får ursäkta - men jag kommer fortsätta bagatellisera era varningar och istället lyssna på vad den vårdpersonal som träffar mig anser är lämpligt. För jag tror faktiskt att de har lite större lämplighet.
Det här är mitt sista inlägg i den här tråden. Jag kommer inte heller att läsa något mer. Jag tackar för ert engagemang.