Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag har aldrig påstått att det är "lika bra" utan bara att det är "tillräckligt bra".

Som en betygsskala.
Man måste inte ha MVG i allt utan ibland så duger det med ett G.

Vi verkar dock ha väldigt olika syn på vad det innebär att vara tillräckligt bra.

Sånt här gör mig extremt upprörd. Jag brinner verkligen för alla barns rätt till trygghet och jag blir så jäkla förbannad när man negligerar vad det faktiskt innebär.

Men det är klart. Det är lättare att sopa det under mattan än att erkänna vad det egentligen handlar om och därmed kanske tvingas kritisera både sig själv och andra man bryr sig om.
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag brinner verkligen för alla barns rätt till trygghet och jag blir så jäkla förbannad när man negligerar vad det faktiskt innebär.

Men det gör jag också.
Det är bara det att du och jag har olika åsikter om vilka egenskaper som en bra förälder skall ha.

Närvarande är det som jag ser som viktigast.

Om vi skulle plocka bort alla som du anser skall låta bli att skaffa barn och alla som jag tycker skall låta bli då så blir det inte många barn födda kan jag lova.

Jag anser att alla karriärister som inte kan ta sig tid för sina barn p.g.a. sina "viktiga" arbeten skall låta bli att skaffa barn.
Alla de pappor som blåvägrar att ta föräldraledighet är inte bra nog enligt mig.
De lämnar sina familjer till att klarar sig själva medan de har "viktigare" saker för sig.

IG i min värld.
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

*KL*
Okej. Jag vill helst att ni slutar diskutera mig som individ. Nej, jag kan inte bestämma vad som ska diskuteras på ett forum (innan någon nu kommer med det yttrandet) men JAG vet ju vilka premisser som gäller och jag ser ju också när diskussionen drar iväg till att handla om en verklighet som inte är sann. Alltså ber jag er som vänligast att sluta med det. Ämnet i allmänhet och problematisering kan ni gärna diskutera, även om det lämpligaste kanske vore en speciell tråd för detta. Men det får ju förstås den som känner sig manad avgöra. Återigen - jag tror inte att jag kan styra någon diskussion. Jag ber bara. Snällt.

Mina djur mår bra, mitt hem är städat, jag går på toaletten när det behövs och läser en utbildning med goda betyg. EN dag, efter tre veckors konstant illamående, konstant funderande och allmän oro stannade jag hemma från en icke-obligatorisk föreläsning vars litteratur jag redan var i god fas med. Jag skrev ett ynkligt inlägg på ett forum.

Detta har nu eskalerat till att jag inte klarar av min vardag. Jag förstår att man kan tolka det så om man bara läser mitt första inlägg, men då undrar jag också - gör aldrig ni något förhastat? Får ni aldrig lust att vräka ur er någonting? Jag menar inte att man gör det (hallå, det här är första gången jag har gett mig in i en dylik diskussion, och då är jag ändå en mycket aktiv datoranvändare), men man tänker på det. Åtminstone gör jag och de som jag har pratat med det om.

Jag har redan sagt att jag inte borde skrivit tråden i det tillstånd jag var. Ja, jag gjorde fel. Ursäkta. Förlåt. Bör jag säga något mer? För av någon anledning tvivlar jag på att min ursäkt kommer att accepteras - för så fort som jag försöker skriva annat än "åh, jag är deprimerad och det är synd om mig", då får jag höra att jag bagatelliserar. Men, det skadar väl inte att göra ett försök. Ursäkta - förlåt.

Idag har jag pratat med en kurator och är vid gott mod. Jag får påpeka att det känns väldigt mycket mer konstruktivt och framåtsyftande att faktiskt kunna lägga upp planer för att GÖRA saker, än att läsa femtio inlägg som enbart handlar om att det rätta i min (eller llewelyns, ursäkta om jag stavar ditt nick fel) situation är att göra abort. Så ni får ursäkta - men jag kommer fortsätta bagatellisera era varningar och istället lyssna på vad den vårdpersonal som träffar mig anser är lämpligt. För jag tror faktiskt att de har lite större lämplighet.

Det här är mitt sista inlägg i den här tråden. Jag kommer inte heller att läsa något mer. Jag tackar för ert engagemang.
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Men det gör jag också.
Det är bara det att du och jag har olika åsikter om vilka egenskaper som en bra förälder skall ha.

Närvarande är det som jag ser som viktigast.

Om vi skulle plocka bort alla som du anser skall låta bli att skaffa barn och alla som jag tycker skall låta bli då så blir det inte många barn födda kan jag lova.

Jag anser att alla karriärister som inte kan ta sig tid för sina barn p.g.a. sina "viktiga" arbeten skall låta bli att skaffa barn.
Alla de pappor som blåvägrar att ta föräldraledighet är inte bra nog enligt mig.
De lämnar sina familjer till att klarar sig själva medan de har "viktigare" saker för sig.

IG i min värld.

Jag håller med dig om att det är viktigt att vara närvarande. Men det är inte viktigare än andra saker. Det spelar ingen roll hur närvarande en förälder är om den inte förmår vara en tillräckligt bra förälder.

Jag vet inte vad du bygger dina åsikter om att just karriäristerna är värst. Själv bygger jag mina synpunkter på gedigen vetenskaplig forskning inom psykologi.
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag vet inte vad du bygger dina åsikter om att just karriäristerna är värst.

Erfarenhet av deras olyckliga och stökiga barn.
Som driver runt medan föräldrarna är borta och arbetar eller ägnar sig åt sina intressen.
Stora, visserligen lyxiga, men tomma hus gör ingen unge lycklig.
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jo men det är ju då så att det är inte din sak att avgöra.

Nej, så är det faktiskt inte heller. Att barn far illa i samhället är liksom ett faktum, och sådana misstankar har vi alla ett ansvar att ta på allvar och föra vidare. Det är ingenting som enbart är upp till föräldrarna att avgöra.

Jag tycker du diskuterar utan respekt och nyanser.
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Att barn far illa i samhället är liksom ett faktum, ...

När barnen far illa så har de ju givit sina föräldrar IG.
Resultatet är ju IG.

Men det är inte din sak att underkänna föräldrar på deras diagnoser, medicinering, kläder, sexuella preferenser, yrkesval, hudfärg, funktionshinder o.s.v.
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Erfarenhet av deras olyckliga och stökiga barn.
Som driver runt medan föräldrarna är borta och arbetar eller ägnar sig åt sina intressen.
Stora, visserligen lyxiga, men tomma hus gör ingen unge lycklig.

Hur hur hanterar du all forskning som handlar om vad barn behöver av sina föräldrar, riskfaktorer och konsekvenser?
Hur hanterar du all forskning kring anknytning och mentalisering? Om affektreglering?
Hur hanterar du det faktum att psykiskt sjuka föräldrar är bland de största riskfaktorerna för barns psykiska ohälsa?

Jag tycker inte det du pratar om är rätt heller. Men jag förstår inte hur det hör hemma i den här diskussionen?
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

När barnen far illa så har de ju givit sina föräldrar IG.
Resultatet är ju IG.

Men det är inte din sak att underkänna föräldrar på deras diagnoser, medicinering, kläder, sexuella preferenser, yrkesval, hudfärg, funktionshinder o.s.v.

Oj, här blandar du hej vilt.

Så föräldraförmågan påverkas på samma sätt av hudfärg som allvarlig depression?
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

När barnen far illa så har de ju givit sina föräldrar IG.
Resultatet är ju IG.

Men det är inte din sak att underkänna föräldrar på deras diagnoser, medicinering, kläder, sexuella preferenser, yrkesval, hudfärg, funktionshinder o.s.v.

De kanske inte ens vet om att deras situation är "IG".
Jag har tydligen ingen rätt att resa invändningar mot det här, men du har tydligen rätt att godkänna föräldrar på basis av samma information.
Okej.

Nu har TS lämnat tråden, och jag tycker att det är synd. Huvudsaken är att hon är nöjd med sitt beslut och att det går bra i framtiden. Vore kul att få återkoppling längre fram.
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag tycker inte det du pratar om är rätt heller. Men jag förstår inte hur det hör hemma i den här diskussionen?

Det handlar om att försöka att kompensera för sina bister.

Om en förälder har problem med hälsan så är det lämpligt att båda föräldrarna anstränger sig litet mera på andra plan.
En frånvarande andra förälder som envisas med att göra karriär är en katastrofal kombination.
Medan en andra närvarande och engagerad förälder kan täcka upp för föräldern med hälsoproblem.
Men för att kunna täcka upp så måste man vara där.
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag läser här in att TS har en medicinering som fungerar för henne.

Jag skrev inte om TS. Jag försökte bara hejda dig lite i dina förskönande beskrivningar av depressioner där du får dem att framstå som förkylningar, ungefär.

Det är mycket glädjande att du kommit i kontakt med så pass lindriga och dessutom lättmedicinerade depressionssjukdomar, men det är fel att påstå att det är så depression ter sig. Det varierar mycket mer än så, nämligen.
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Det är mycket glädjande att du kommit i kontakt med så pass lindriga och dessutom lättmedicinerade depressionssjukdomar, ...

Så enkelt är det inte.
Utan mycket mer komplicerat.
Men av hänsyn till andra så måste jag avstå från att ge exempel.
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Du kanske kan svara på mina frågor till hur du ställer dig till den psykologiska forskningen?
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Att man skall ta hänsyn till den men att den inte är hela sanningen när det gäller ett barns uppväxt.
Och att med hjälp av den så kan man vara medveten om riskerna så att man vet att man måste kompensera för dem.
Om man vet riskerna så kan man ju hantera dem på ett mycket bättre sätt.
Det betyder dock inte att man skall undvika att göra saker för att där finns risker.

Om jag jämför med att åka bil.
Det vet vi alla att det är farligt.
Men i stället för att låta bli att åka bil så tar vi på oss bilbälte, monterar krockkuddar i bilar och konstruerar karosser som skall vara krocksäkra.
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Jag förstår fortfarande inte hur du kan få det att låta så enkelt samtidigt som du påstår att det är viktigt att man ska vara medveten om risken.
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Men det är enkelt om föräldrarna har resurser som ett bra förhållande till varandra.
Båda är arbetsföra så att ekonomin fungerar.
Det finns ett ordentligt skyddsnät i form av andra vuxna som engagerar sig.

Däremot en ensam förälder utan skyddsnät och en psykisk sjukdom blir ju mycket svårt.
Det skulle jag ju avråda ifrån.
 
Sv: Att vänta barn och vara ett uselt mammamaterial

Men hur kan du förusätta att alla de delarna finns utan att veta?
 

Liknande trådar

Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
3 345
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 086
Senast: monster1
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
12 311
Senast: lizzie
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Saker och ting har ju sin gilla gång här i livet, så efter skilsmässan så har jag börjat fundera på döden… ;) Kanske hjälpte det till...
Svar
5
· Visningar
702
Senast: Soapbubble
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp