Att sätta ihop delarna

[Susan]

Sv: Att sätta ihop delarna

säger en före detta SM vinnare (om jag fattat rätt)

WOW - jag bugar djupt Och det är nog den inställningen man måste ha, att jag håller på att lära mig - därför måste man vara beredd att ompröva

Ju längre man anser sig ha nått - ju svårare blir det

 

[Scata]

Sv: Att sätta ihop delarna

Nu får du hålla rätt på vad det svaras på här till höger och vänster

Jag håller helt med i att alla, människor och djur, är sneda från början och det måste tränas bort. Jag läste puppans tråd noga, för den var mycket intressant. till alla som bidrog i den!

Men nu gjorde jag ett tillägg på Ellynes inlägg, som jag tror var en reflektion på flashlights inlägg (HOn var kollad, på olika sätt och bedömningen var att hon inte ville gå i höger, har skrivit om hennes envisa läggning förr och ska inte gå in på det. I efterhand är jag säker på att det hade med balans och trygghetskänsla att göra. Men det är en annan fråga just nu.).

Det handlade om balans och trygghetskänsla.....

Så jag tror att du missuppfattade mitt svar helt enkelt?
För jag har inget att invända mot det du skriver om snedheten och ryggens kurvatur

 

[Scata]

Sv: Att sätta ihop delarna

JA, jag får den hjälp jag behöver . Men det betyder inte att jag inte hade haft nytta av att träna 10 gånger oftare....

Oftast när jag kommer till en träning så har jag en problemformulering. Det är sällan problem som "hästen viker halsen i skänkelvikning" - vad ska jag göra åt det? Utan mer, "jag tycker inte jag får fatt på höger bak" - vad ska jag göra? Då provar vi olika övningar och verktyg för att JAG ska få ordning på det, tills vi hittar rätt. Oftast har jag sedan två eller tre övningar att arbeta med hemma - för att lösa problemet. Ofta tar det ju mer än 45 min att lösa ett problem, eller stärka något som är dåligt. Så hela poängen med tiden tillsammans med tränare är att hon ska hjälpa mig hitta verktyg som jag kan använda när jag rider hemma själv.

Jag litar blint på min tränare. Skulle hon säga åt mig att galopera baklänges skulle jag förmodligen göra det . MIN ridning har utvecklats enormt sedan jag började träna för henne och numera har jag en mycket tydligare struktur i träningen och ridpassen, allting är långsiktigt och vi tränar för framtiden. Det spelar ingen roll om hästen inte går på tygeln ett enda steg första passet om hästen passet efter går bättre än aldrig förr pga av det vi gjorde första passet (tillspetsat).

Vi har teori två gånger per termin och utvecklingssamtal en gång per termin - för det är mycket som inte hinns med under träningarna man rider. Det är nyttigt och ger tid till eftertanke.

Jag är avundsjuk....

Jag har haft 2 tränare på senare år som varit på detta viset, men den ena har flyttat för långt ifrån mig och den andra bodde redan för långt bort, men vi var ett gäng som tillsammans tog hit h*n, och nu har gänget splittrats istället
Så jag har inte någon bra hjälp just nu.... och det är trist

 

[Rumpnissen]

Sv: Att sätta ihop delarna

Nänänä. Nu misstar du mig för någon annan. SM-deltagare på sin höjd.

 

[Rumpnissen]

Sv: Att sätta ihop delarna

Det är skittrist när man tvingas sluta träna för någon man trivs med. Jag har förvisso aldrig varit med om det... Det är jag som "letat vidare". Men nu är jag fast!

 

[Susan]

Sv: Att sätta ihop delarna

jag är inte säker på att jag fattar men jag gör kopplingen att "den vana kruvaturen" ger hästen en känsla av balans och trygghet, flash liksom min bytte ju så fort det kändes jobbigt/läskigt även om den fattade rätt

Jag upplever att både min och flash ändrades när den blev starkare i den ovana kurvaturen om jag har förstått rätt, och därmed kände sig tryggare där, men jag an ha missat något någonstans

En annan miss är i all fall att tråden eg var CL's kom jag på efteråt, och sedan så har jag fattat fel ang rumpis.

inte många rätt idag

 

[Susan]

Sv: Att sätta ihop delarna

....heller ska fio komma in och skriva nu

 

[Dreamer]

Sv: Att sätta ihop delarna

Men här har det regnat konkreta tips, men det verkar som vad en del vill ha av mig, inte är det, utan en försäkan att allt är bra.
Jag förstår inte riktigt, jag vet ju inte hur "en del" är men fungerar inte så själv och jag vågar faktiskt svära mitt liv på att inte J är det heller, så vitt jag känner henne.

Allt är definitivt inte bra för mig själv ens, jag tänker inte så - följaktligen kan jag inte ge det. Och definitivt inte på nätet.
Ok. Jag ska försöka ha det i åtanke när jag läser dina inlägg i fortsättningen för jag har nog fått uppfattningen om motsatsen.
Om man utbildar häst eller människa är det en helt annan sak, man föreslår försök så här - och varje försök får då applåder, så att hästarna undrar vad det är för ett UFO som står i mitten och tjoar, utom mina som redan vet hur djävla bra de är skojar nu... Men jag försöker förklara hur jag ser på det. Visst pedagogik och uppmuntran - men man utvecklas inte av att strykas medhårs och det är det de flesta vill ha av en
Man kan föreslå korrektioner och få feedback även på nätet även om det är svårare. Det kanske är jag som är helt fel på det men det är liksom det som är min huvudanledning till att alls vara här. Att ha en problemlösande, analytisk inställning med en vänlig attityd är inte samma sak som att stryka medhårs. Det sistnämnda innebär i alla fall i min värld att man inte rättar till några fel, inte kommer med förslag på saker man kan förbättra utan istället bara berömmer - föga konstruktivt och inget för mig.

Och ska man förändra ett stort problem - så måste man förändra sin ridning i grunden - och också det måste komma när man är mottaglig
Skriver under på det

Detta är privat och borde tas i pm, men på något sätt så vill jag vinka om att allt sker i ett sammanhang....

Av erfarenhet så vet jag HUR känsligt det är, jag har säkert fått ett 100 tal pm med filmer och bilder via pm, och folk i allmänhet vill inte veta vad jag ser, utan de vill ha bekräftelse. och det är inget nytt - jag har varit hovslagare och vet hur det funkar mitt jobb är att säga att allt är bra - gör jag det inte byter man hovis

Och sedan vill folk vara kompis här och alltför många förväntar sig att jag skall hålla med dem alltid (undantag finns givetvis) Och vad kvar blir då för mig???

Jo att sitta och hålla med alla, och stämpla godkänt på allt som kommer för mina ögon. Men då har jag ju sålt mig Eller sålt ut ridkonsten för egen vinnings skull - och det är det redan många som gör.......

Näe jag är här för att diskutera Dressyr för min egen skull, för att utvecklas själv. Jag kan göra så gott jag kan i bemötandet av andra, men jag kan inte ta ansvar för att människor som inte får vad de vill ha - utmålar mig som den hemskaste människan på jorden.

So be it

Igen detta är i ett sammanhang och handlar inte alls bara om här och nu - men här och nu är en del i ett större mönster, med delar som inte lämpar sig att nämna

jag får tillbaka i åratal - rätt vänliga påpekanden och tips....

Jag är inte ute efter några intriger och jag vet inte och vill inte veta om några eventuella konflikter du har med andra här utan jag vill bara framföra en poäng efter att ha skummat en del trådar här på sistone: Jag upplever att det är mycket lättare att bli duktigare och bättre på att rida i en tolerant miljö där inte allting är så himla allvarligt hela tiden. Konstruktiva förslag till problemlösning, och ibland bara fnissa lite åt egna och varandras misstag eftersom man ju kommer att göra dem vare sig man vill eller inte, under hela sin tid som ryttare under utveckling. . Jag utgår ifrån att alla gör så gott de kan med de förutsättningar de har och blir inte hjälpta av generaliseringar, pekpinnar eller medömkan, snarare är det förutsättningarna man kan hjälpa till att ändra på - och det är skithäftigt och en alldeles underbar känsla när man lyckas hjälpa nån, eller när något man läst här löser upp en knut nånstans. Det tror jag du tycker också.

 

[fio]

Sv: Att sätta ihop delarna

Jag upplever att det är mycket lättare att bli duktigare och bättre på att rida i en tolerant miljö där inte allting är så himla allvarligt hela tiden. Konstruktiva förslag till problemlösning, och ibland bara fnissa lite åt egna och varandras misstag eftersom man ju kommer att göra dem vare sig man vill eller inte, under hela sin tid som ryttare under utveckling. [/COLOR]. Jag utgår ifrån att alla gör så gott de kan med de förutsättningar de har och blir inte hjälpta av generaliseringar, pekpinnar eller medömkan, snarare är det förutsättningarna man kan hjälpa till att ändra på - och det är skithäftigt och en alldeles underbar känsla när man lyckas hjälpa nån, eller när något man läst här löser upp en knut nånstans. Det tror jag du tycker också.

Tänk så olika man är

Jag hade aldrig lärt mig rida i en tolerant miljö... jag är alldeles för bekväm för det. När tränaren står med piskan över mig så rider jag som bäst.. Jag älskar det tyska militäriska , då lyfter jag mig i håret en jäkla massa snäpp.

Det finns inget utrymme för att inte göra sitt allra allra bästa och verkligen fokusera på saker och ting även om det är svårt.. men jag vet med mig att hade det tränats där man kan fnissa osv så hade jag aldrig skärpt till mig

 

[flashlight]

Sv: Att sätta ihop delarna

Men nu gjorde jag ett tillägg på Ellynes inlägg, som jag tror var en reflektion på flashlights inlägg (HOn var kollad, på olika sätt och bedömningen var att hon inte ville gå i höger, har skrivit om hennes envisa läggning förr och ska inte gå in på det. I efterhand är jag säker på att det hade med balans och trygghetskänsla att göra. Men det är en annan fråga just nu.).

Det handlade om balans och trygghetskänsla.....

Ja det stämmer, precis, det var ett svar till mej, bara som en tanke som jag förstod det från Ellyne

KL

JAg vet inte ang just det med sidor, tycker hon kan vara rätt bra på att se saker både till höger och vänster om hon är "sån". (och bäst att säga då att idag slänger hon sej verkligen inte pga saker, det var ju när jag nyss börjat rida henne det här) Funderar dock hur det var då, som ganska nyligen inriden unghäst, om det var mera för "höger öga" eftersom hon alltid valde - åt sidan - vänster galopp när hon försökte. Jag kommer inte ihåg riktigt mer än att jag kände att hon direkt ville byta eller verkligen bytte i de lägena då.

KL
Ang mentala hack så är det lite samma sak idag i byte från höger till vänster galopp. Jag blir mer koordinationsmässigt vilsen i det bytet (kom att tänka på det genom fattningsdiskussionen -) Ibland blir det bra, hon är kvar hela vägen och bara följer och byter, ibland fattar hon inte ens att hon ska byta Det har uppstått lite stress hos mej givetvis inför ett byte hö - vä. Jag blir kvar för länge i gamla ytter av någon anledning.

Jag får hjälp med det, (apropå tråden) vi tog upp det på sista träningen så nu ska jag jobba lite själv med att känna varför det blir svårare att tajma.

 

[Dreamer]

Sv: Att sätta ihop delarna

Inser att jag skrivit på ett sätt som självklart skulle missförstås! My bad.
Med tolerant menar jag inte ofokuserat, oskärpt, okoncentrerat. Lite såhär funkar vi som rider och tränar ihop: Man får en idé eller instruktion om något man ska korrigera. Då ger man järnet och lägger 100% av sin tankekapacitet att göra bara den grejen. Så det RYKER ur öronen! Men att eftersom den mänskliga hjärnan funkar som den gör och bara orkar mata på en nyinlärd instruktion en liten liten stund kommer man ofelbart att ramla tillbaks till sitt "hemmaläge" - oftast helt utan att märka det - och det är då man behöver nån som står bredvid och "skäller" / harklar sig lite / fnissar / upplyser en snällt igen om vad som har hänt. Tolerant såsom i = förstår att misstagen har en förmåga att återkomma, empati, förståelse och "push". Inte avsaknad av arbetsfokus.

På nätet ser jag motsvarande saker, någon skriver om ett problem, får konstruktiva förslag, går hem och provar (efter tolkning såklart) och återkopplar om vad som hände. I den sämre av världar skriver någon om ett problem och tråden utvecklas till ett haveri av fördömanden, generaliseringar och skribenter som blir "uppläxade".

 

[Susan]

Sv: Att sätta ihop delarna

Men hallå - min uppgift är inte att lära någon rida - detta är ett diskussionsforum

 

[Susan]

Sv: Att sätta ihop delarna

Jag är så disciplinerad själv och piskar på mig själv rätt bra, så jag trivs inte med för tyskt Achtung

Men jag är helt allergisk mot jamsa med

 

[flashlight]

Sv: Att sätta ihop delarna

Med tolerant menar jag inte ofokuserat, oskärpt, okoncentrerat. Lite såhär funkar vi som rider och tränar ihop: Man får en idé eller instruktion om något man ska korrigera. Då ger man järnet och lägger 100% av sin tankekapacitet att göra bara den grejen. Så det RYKER ur öronen! Men att eftersom den mänskliga hjärnan funkar som den gör och bara orkar mata på en nyinlärd instruktion en liten liten stund kommer man ofelbart att ramla tillbaks till sitt "hemmaläge" - oftast helt utan att märka det - och det är då man behöver nån som står bredvid och "skäller" / harklar sig lite / fnissar / upplyser en snällt igen om vad som har hänt. Tolerant såsom i = förstår att misstagen har en förmåga att återkomma, empati, förståelse och "push". Inte avsaknad av arbetsfokus.

Jag har alldeles för lätt för att säga "det går inte", "hon orkar inte", "jag är så trött idag" eller liknande, om jag bara får snälla harklingar. Jag blir bekväm, okoncentrerad och i värsta fall pratig Tyvärr.

Den här tränaren var rätt snäll först innan vi kände varandra lite mer. Men nu är vi förbi det och känner varandra så nu kör h*n över mina protester, säger att det går och jag kan o ch hästen kan, och det är tufft så att jag nästan blir arg och grinfärdig ibland, ("jag är värdelös och kan inte rida,nu skiter jag i dressyrträningar"- typ så - men törs förstås aldrig säga det ) h*n stannar upp oss, visar, förklarar och hur det ska se ut, och vad jag måste göra. Allteftersom har kraven också ökat, den här hästen är jobbig i perioder, och det vet tränaren men låter mej inte komma undan med det, h*n vet hur hästen är och håller med om det, men kräver att jag ska rida i alla fall!
För mej är det bra. Jag skulle inte klara det du beskriver, då skulle jag såsa runt och gnälla och slarva och kompissnacka och fnissa och jag vet inte vad. Tror jag Om jag känner mej själv rätt.

Ska lägga till att det också blir beröm förstås, och jag lär mej massor av det och det händer att allt stämmer ganska bra, och då får jag veta det också!

 

[Susan]

Sv: Att sätta ihop delarna

Ang mentala hack så är det lite samma sak idag i byte från höger till vänster galopp. Jag blir mer koordinationsmässigt vilsen i det bytet (kom att tänka på det genom fattningsdiskussionen -) Ibland blir det bra, hon är kvar hela vägen och bara följer och byter, ibland fattar hon inte ens att hon ska byta Det har uppstått lite stress hos mej givetvis inför ett byte hö - vä. Jag blir kvar för länge i gamla ytter av någon anledning.

Jag får hjälp med det, (apropå tråden) vi tog upp det på sista träningen så nu ska jag jobba lite själv med att känna varför det blir svårare att tajma.

det var lite detta jag var ute efter, "tyska tränare" är ofta inte bra på detta - utan det är bara gör, fast där tycker jag Kottas kan vara jättetolerant om man bara tillstår att man är rädd (parantes)

Men just här är det ju viktigt att man får den hjälp man behöver så man blir mindre rädd och inte helt skräckslagen istället

Jag fick som sagt inte hjälp vare sig tekniskt eller coachmässigt, och den senare biten behöver ridsporten kanske uppdatera sig på. För mycket är den militäriska andan där killen som klagar över att det gör ont i kulorna - får rida utan stigbyglar. Jag hade en sådan ridlärare som barn. Jag slutade rida

Och den som fixade två varv sken var samma andas barn, (visade sig att själv var skitskraj...)

Jag har inte fått hjälp ridtekniskt heller, till viss del beroende på att jag haft låsningar och man kanske inte ska kräva att en ridlärare är kiropraktor också... Men sitsmässigt den som fick min att skena såg aldrig hur snett jag satt - och hästen som inte galopperat i omvänd kurvatur - fick panik av att jag satt så snett - han trodde vi skulle ramla (så förlåtande var han )

Jag kan själv känna mig väldigt ledsen över att jag inte fått hjälp för saker har tagit närmare 10 år att lista ut själv, igen då är det inte bara ridproblem utan även rehab av mig själv

Får man fråga om ni har lyckats hitta orsaken? Själv lärde jag mig byten innan jag lärde mig högergaloppen.
Han blev bara stressad av fattningar så fattade han fel så bytte jag - just genom att manipulera puppans kurvatur - men det tog ååååår innan jag kom på det - och det var nog mest i frustration jag drog till med det

Jag har definitivt inte fått den hjälp jag behövt - mycket därför jag red själv ett tag - man orkar bara misslyckas ett visst antal ggr

 

[Susan]

Sv: Att sätta ihop delarna

Ja där ser man - jag är alltså ett UFO även här - jag vet inte om vi skall attribuera det till mina piano och balettlektioner som ung- eller till en uppväxt med en tokig morsa att det finns en massa (själv)disciplin.

Du skriver ju i den tråden också så jag bjöd på den

What ever floats ones boat kan man kanske tillägga

 

[flashlight]

Sv: Att sätta ihop delarna

Ja alltså jag menar inte stress som i rädsla, utan mera som nåt slags frustration inför de bytena eftersom jag blir osäker på vad jag egentligen gör och då blir det lite kortslutning innan med resultat att jag bla tvekar, drar ner galoppen för att vinna "planeringstid" (omedvetet) och försvårar bytet genom det, samt är otajmad med hjälperna, helt enkelt, blir kvar i nya innerhanden tex.

Det gäller alltså dressýrbyten, hoppbyten går hur bra som helst.... .Tidigare började vi med byten men den tränaren hade inte hjälpt mej med grunden först och därför blev det inte raka byten utan bara byten s a s lite hur som helst.
Sen har vi börjat om med nya tränaren och har jobbat massor med bara grundjobb och bla mycket mera noga med rakriktningen, så nu tog vi upp det igen då med byten. Så kanske var fel att säga att det ÄR ett mentalt hack efter så kort tid, men det kan bli ett sånt i alla fall.

 

[Dreamer]

Sv: Att sätta ihop delarna

Men hallå - min uppgift är inte att lära någon rida - detta är ett diskussionsforum

ok. Jag trodde att det framgick i mina tidigare inlägg att jag mycket väl förstår att detta är ett diskussionsforum. Men jag ger upp.

 

[Dreamer]

Sv: Att sätta ihop delarna

Jag är så disciplinerad själv och piskar på mig själv rätt bra, så jag trivs inte med för tyskt Achtung

Men jag är helt allergisk mot jamsa med

Samma här. Disciplinen måste för min del komma inifrån, annars känner jag inte att den är ärlig - eller bättre sagt hållbar. Min egen koncentration på vad min kropp gör och vad hästens kropp gör och de mentala ramar jag skapar i sinnet är alldeles tillräckligt. Sen är det ju så att varje ny grej tar ett antal repetitioner innan det sitter. Och då behöver inte jag någon som dömer eller blir irriterad/arg på mig utan nån som vänligt påminner en - jag är ju inte dum i huvudet utan funkar bara som de flesta andra; lillhjärnan går lätt in i sitt gamla program igen och bara kör på som den alltid har gjort :/

 

[Scata]

Sv: Att sätta ihop delarna

KL
Ang mentala hack så är det lite samma sak idag i byte från höger till vänster galopp. Jag blir mer koordinationsmässigt vilsen i det bytet (kom att tänka på det genom fattningsdiskussionen -) Ibland blir det bra, hon är kvar hela vägen och bara följer och byter, ibland fattar hon inte ens att hon ska byta Det har uppstått lite stress hos mej givetvis inför ett byte hö - vä. Jag blir kvar för länge i gamla ytter av någon anledning.

Något som fick mig att "vakna" var när en vän till mig sa: "Du tänker och analyserar för mycket! Tänk inte - bara RID!!!"
Där tror jag många som börjar analysera sin ridning hamnar i förr eller senare .
Så prova att tänk inte - bara gör bytet....