Parasympatiska nervsystemet och autonomi

[QueenLilith]

Ja det är absolut så, att många hästmänniskor inte ens förstår frågan. Det är inget dom ser och inget dom tar hänsyn till. Det sättet fungerar på välregulerade hästar som "vuxit upp i systemet" utan att dra på sig trauman. Men det blir ytterst olyckligt för hästar som inte är såna "enkla" hästar.

För min egen del så har jag fått jobba igenom mycket inuti mig själv pga M. Att det är mycket han inte vill - och han är ganska nöjd med att göra ingenting och bara få vara.

Hmmm, nu ska vi se om jag lyckas få fram den här tankegången...

Jag tror att vi människor så lätt hamnar i att det ska göras saker. Det ska tränas. Rehabbas. Fixas. Och även om man använder de mjukaste metoderna, det mest etologiskt korrekta osv, så är det ändå något där som skaver för mig nuförtiden.

Vi vill förändra hästen, för att vi vill. Inte för att hästen bett om hjälp. Men vi gör en story om det som att vi gör det för hästens skull.

Jämför lite med en morsa som pushar sitt barn till att vinna simtävlingar eller nåt, fast barnet egentligen skulle vara helt nöjd med att bara åka till badhuset och leka med sina kompisar - eller bara vara hemma på gården och leka med sina kompisar.

Förstår du vad jag är ute efter här?

Att ja, ibland har våra hästar fysiska eller mentala svårigheter, som vi skulle kunna hjälpa dom med. Men om vi verkligen vill jobba med självständighet, frivillighet, och delaktighet, betyder inte det att vi ska låta hästen komma till tals gällande alla dessa aktiviteter? Så länge som det inte är ett djurskyddsproblem (givetvis ska sår och sånt fixas, det är inte det jag menar, utan ex en muskulär rörelsestörning dom gått länge med, dålig hållning, rädsla för bollar etc).

Vi kan bjuda in och fråga. Och sen måste vi kunna ta ett nej!

Vill du ha massage idag?
Vill du träna crunches?
Vill du göra balansövningar?

Om svaret är nej, och deras välfärd inte är i fara, jamen låt dom säga nej. Det måste inte göras och fixas och projektas hela tiden, det är inte det hästarna kan lära oss.

Dom kan lära oss att bara vara. Existera i nuet. Tillsammans, utan agenda, utan plan, utan projekt.

Upplevda krav på prestation är i sig en stressande faktor. Att ens nej inte lyssnas på är en stressfaktor. Vill man få ner stressnivån på en dysregulerad häst så måste man låta den säga nej, och handskas med sina egna känslor om det. Hästen kan känna/läsa ditt kroppsspråk om din besvikelse!

När dom får lov att säga nej, och blir bemötta med ett autentiskt ok, utan emotionell backlash/guilttripping från människan, då börjar dom verkligen slappna av.

Och då börjar dom säga ja tack oftare, när människan väl släppt på de där kraven. När det blir frivilligt på riktigt.

När människan sänker axlarna, sänker hästen huvudet. Individerna i flocken speglar varandra.

Just det där är ju så himla svårt! Jag känner ofta en pres, "vi kommer ingenvart, vi gör inget etc". I vissa perioder blir det inte ridning och mest annat, då fastnar jag i att må dåligt för vi inte "gör något", det är nog rätt vanligt! Det kostar ju så jäkla mycket pengar/tid och annat med hästar, så jag måste erkänna att handen på hjärtat- att jag vill rida. Jag är egoistisk nog att jag inte hade lagt så mycket tid/pengar på att endast få klappa på min häst, vilket gör att man nästan tycker man låter som världens mest egoistiska människa. Jag är väldigt mån om min häst och så oerhört tacksam för allt hon ställer upp för med mig, men jag får ju nog erkänna att det ofta är på mina vilkår, för hade varit 100% på hennes så hade hon nog stannat kvar i hagen och ätit hö istället.
Jag försöker dock så gott det går att göra det till positivt och att hon skall tycka det är kul när vi håller på, men att få det till ren odlat R+ träning, det tycker jag är svårt.
Jag följer flera på instagram vart jag tycker deres träning är väldigt rolig att se, men jag reagerar faktiskt kraftigt på hur många av dessa hästar som är helt extremt feta. Alltså extremt överviktiga, ena kontot tränas hästarna med mat hela tiden och dom hästarna är EXTREMT överviktiga. Så då blir det också lite svårt för välfärden för mig, är ju bra att hästarna får bestämma, men när dom får bli så extremt tjocka är ju inte bra heller, dom får ju väldigt mycket mat för dom tränas belöningsbaserat och sen ofta verkar dom inte få upp flåsen heller eftersom det är mjuk träning. Det blir ju inte bra heller.

 

[Roheryn]

Just det där är ju så himla svårt! Jag känner ofta en pres, "vi kommer ingenvart, vi gör inget etc". I vissa perioder blir det inte ridning och mest annat, då fastnar jag i att må dåligt för vi inte "gör något", det är nog rätt vanligt! Det kostar ju så jäkla mycket pengar/tid och annat med hästar, så jag måste erkänna att handen på hjärtat- att jag vill rida. Jag är egoistisk nog att jag inte hade lagt så mycket tid/pengar på att endast få klappa på min häst, vilket gör att man nästan tycker man låter som världens mest egoistiska människa. Jag är väldigt mån om min häst och så oerhört tacksam för allt hon ställer upp för med mig, men jag får ju nog erkänna att det ofta är på mina vilkår, för hade varit 100% på hennes så hade hon nog stannat kvar i hagen och ätit hö istället.
Jag försöker dock så gott det går att göra det till positivt och att hon skall tycka det är kul när vi håller på, men att få det till ren odlat R+ träning, det tycker jag är svårt.

Jag skulle sannolikt inte heller ha hästar om jag "inte fick" rida, och jag rider också de flesta träningspass i veckan utan att ha något dåligt samvete för det. Men hästen ska må bra och allra minst tycka att det vi gör tillsammans är okej, helst jättekul såklart men gärna i alla fall lite på plus-sidan.

Men precis som jag inte tycker att autonomi är så himla viktigt i alla lägen så kan jag inte heller tycka att det är viktigt att precis allting är R+. Vissa saker är extremt lätta att lära in med R+, så självklart gör jag det då. Men jag använder också en hel del R- vilket jag tycker är fullständigt fine så länge det inte orsakar hästen smärta. Och det anser jag inte att det behöver göra.

Jag följer flera på instagram vart jag tycker deres träning är väldigt rolig att se, men jag reagerar faktiskt kraftigt på hur många av dessa hästar som är helt extremt feta. Alltså extremt överviktiga, ena kontot tränas hästarna med mat hela tiden och dom hästarna är EXTREMT överviktiga. Så då blir det också lite svårt för välfärden för mig, är ju bra att hästarna får bestämma, men när dom får bli så extremt tjocka är ju inte bra heller, dom får ju väldigt mycket mat för dom tränas belöningsbaserat och sen ofta verkar dom inte få upp flåsen heller eftersom det är mjuk träning. Det blir ju inte bra heller.

Vi följer kanske delvis samma konton och jag har gjort samma reflexion som du. Personligen skulle jag dessutom dö av tristess om träningen gick ut på att "mata runt" min häst i långsam skritt.... Men det finns ju de med mera fart i också. Kolla t.ex. Pantherflows (Kathy Sierra) och Malinsislandshästar (Malin Schön)!

 

[skiesabove]

Just det där är ju så himla svårt! Jag känner ofta en pres, "vi kommer ingenvart, vi gör inget etc". I vissa perioder blir det inte ridning och mest annat, då fastnar jag i att må dåligt för vi inte "gör något", det är nog rätt vanligt! Det kostar ju så jäkla mycket pengar/tid och annat med hästar, så jag måste erkänna att handen på hjärtat- att jag vill rida. Jag är egoistisk nog att jag inte hade lagt så mycket tid/pengar på att endast få klappa på min häst, vilket gör att man nästan tycker man låter som världens mest egoistiska människa. Jag är väldigt mån om min häst och så oerhört tacksam för allt hon ställer upp för med mig, men jag får ju nog erkänna att det ofta är på mina vilkår, för hade varit 100% på hennes så hade hon nog stannat kvar i hagen och ätit hö istället.
Jag försöker dock så gott det går att göra det till positivt och att hon skall tycka det är kul när vi håller på, men att få det till ren odlat R+ träning, det tycker jag är svårt.
Jag följer flera på instagram vart jag tycker deres träning är väldigt rolig att se, men jag reagerar faktiskt kraftigt på hur många av dessa hästar som är helt extremt feta. Alltså extremt överviktiga, ena kontot tränas hästarna med mat hela tiden och dom hästarna är EXTREMT överviktiga. Så då blir det också lite svårt för välfärden för mig, är ju bra att hästarna får bestämma, men när dom får bli så extremt tjocka är ju inte bra heller, dom får ju väldigt mycket mat för dom tränas belöningsbaserat och sen ofta verkar dom inte få upp flåsen heller eftersom det är mjuk träning. Det blir ju inte bra heller.

Åh, det är en väldigt viktig poäng!

Jag tycker vi kan jämföra med relationen förälder-barn här. Visst är det viktigt att lyssna på sitt barns känslor, och att låta dom ha medbestämmande i vardagen...

Men det betyder INTE att det är snällt eller bra föräldraskap att låta dom äta enbart godis hela dagen och aldrig röra sig. Ibland är det "snällaste" man gör att vara lite sträng och pusha en rutin som inkluderar nyttig mat och rörelse. Utan att det görs på ett guilt-trippande eller argt sätt, utan på ett neutralt sätt. Och att man möter barnet/hästen i de känslorna som kommer som är svåra.

Att "vara snäll" är inte alltid snällt, om du förstår.

Det är det jag menar när jag pratar om att vi måste tänka på VAD det är för relation vi har med hästen. "Relationsbaserad", betyder ju egentligen inget - alla har någon typ av relation till sin häst. Vem ÄR du, i relationen? VAD för sorts relation har ni?

Medberoende kompis? Ängslig uppvaktande helikoptermorsa? Träningscoach? Engagerad lärare? Manipulativ och misshandlade kärlekspartner? Etc...

Själv så var jag bästa kompis med min första häst. Efter att jag fick barn gled jag in i en mer föräldraliknande roll med mina hästar, och det var faktiskt skönt.

 

[skiesabove]

Tusen tack för svar. Ska försöka svara så utförligt jag kan. Jag är väldigt tudelad kring tävlande. Har stått i stall med personer som verkligen satt tävlandet före hästens mående och det ha färgat mig. Jag har enorm tävlingsinstinkt och det har gjort att jag bromsat mig i att tävla med min häst, just för att jag inte vill att min tävlingsinstinkt tar över och påverkar hästen. Det har gjort det en gång, då jag var vansinnigt besviken över att min häst inte "ställde upp" vid en dressyrtävling och då löste jag det hela med att släppa ut henne i hagen, så hon inte skulle färgas av min besvikelse.

Jag har också svårt för när jag transporterar häst, tycker synd om dem som behöver åka i en låda, skumpa runt och riskera sitt liv bara för att jag vill rida på ett annat ställe. Det gör att jag ofta drar mig för att åka iväg på saker (även med ponnyn), så senaste åren har transporten mest blivit stående.

Min häst är väldigt introvert och även jag, som haft henne i 15 ½ år, kan ibland ha svårt att avläsa vad hon egentligen tycker och tänker. För hon vill göra mig glad och vara till lags. Hon verkar tycka om att åka iväg till nya ställen, men beroende på vad det är för ställe och vad vi ska göra så kan hon bli avstängd eller tycka att det är skoj. Vi har mest varit iväg på dressyrtävlingar och det var dödens enligt henne. Hoppning är hennes grej och där överskuggar uppgiften eventuella stressmoment. Vi har dock aldrig tävlat riktig hoppning, utan enbart klubbtävling på välkänt ställe.

Numera, när jag rider sporadiskt, kommer hon oftast fram och vill göra saker. Sen är det svårt att veta om det är för att hon alltid får nåt gott i stallet, eller om det är för att hon vill göra saker med mig. Väl i stallet, när utrustningen är på (hon får alltid godkänna utrustningen) brukar hon vara pepp att göra nåt. Ibland får hon bestämma, ffa när vi rider ut så vill hon gå vissa vägar framför andra. Förut, när vi hade en intensiv träningsperiod (åkte oftast iväg 2 ggr/vecka) och red tufft även hemmavid, så började hon gå iväg när jag kom med grimman. Men det är många år sen nu. Då valde jag att ge henne vila en period. Tilläggas bör att vi tyvärr mest tränat (i hoppning) för tränare som sett hennes kapacitet och därmed gett oss alldeles för svåra uppgifter. I dressyr upplever jag att hon fått lättare uppgifter och mycket beröm, vilket hon suger åt sig av och blir glad av.

Hon älskar fö att hoppa och att galoppera fort i vagn, men eftersom hon varit i en loop av "lull-lull-ridning" och "igångsättning efter igångsättning" så har det inte blivit särskilt mycket sånt. Terränghoppning, som är allra högst på hennes lista, har vi inte gjort på tre år och kommer inte få till nåt i år heller. Sist jag hoppade henne var i april.

På grund av ovanstående igångsättningar har jag blivit tillsagt av massör att det är dags att kräva mer av henne, hon är varken dräktig, mammaledig eller pensionär. Så just nu försöker jag motivera mig själv att göra mer träningsinriktade pass, bland annat är en träning (första sen 2020) inbokad på tisdag. Dock på hemmaplan, så inget transportåkande. Samtidigt som jag mentalt stänger ned för vintern, då vi snart bara kommer lullrida pga underlag och kyla. Mina lungor fungerar dåligt i minusgrader, så vi kan inte göra några tuffare pass då.

Som en sista illustration av hästen så var vi på ett ft-läger 2015, det var andra gången hon hoppade terränghinder och hon hoppade allt som presenterades och var så lycklig. När vi hade eftersnacket med tränaren påpekade hon att jag aldrig nånsin får styra mot ett hinder jag inte är helt säker på att vi kan hoppa, för att hästen litar så mycket på mig att hon alltid kommer att hoppa. Även om det är ett stup...

Oj, det blev långt det här. Många tankar som snurrar i huvudet nu. Återigen tack!

Som svar på din sista fråga, ja jag har en unghäst också, men hon är extremt lik sin mamma i tittighet och känslighet, så jag tror att hon kommer bli likadan att rida.

Jag fastnade för några saker här:

1. "Besvikelse"

2. "Tycka synd om"

3. "Svårt att veta om det är för att hon får något gott..."

Att sätta sig in i hur någon annan upplever och känner är bland det svåraste som finns, vi målar lätt våra egna känslor på den vi försöker observera (projicering). Och att förstå hur en individ av en annan art känner, är ännu svårare! Det är lätt hänt att vi helt enkelt klistrar antingen våra egna känslor eller mänskliga värderingar på hästen.

1. Att du observerade att du blev besviken och ville skydda din häst från det var bra - men är det inte ännu bättre att jobba inom dig själv med varför besvikelsen kom från första början? Nyckelordet är förväntningar. (Jag blir också besviken ibland haha, vi är trots allt människor med otroligt mycket som snurrar i våra skallar).

2. Är hästen svettig och stressig när du lastar ur och svår att lasta in? Eller är det här DIN åsikt om vad du skulle tycka om att åka låda? Hästar är väldigt bra på att vara i neutralt väntoläge, ofta tycker dom varken bu eller bä om att åka transport.

3. Hästen gör ingen skillnad på "godiset" och "dig". Dom är inte så avancerade tänkare, dom har inte så mycket frontallob. Om det skulle vara så, att dom inte tycker om att vara med dig men gör det för godiset, så skulle du märka det i stressigt och reaktivt beteende under samvaron, då dom går över sina egna komfortgränser för att få godisen.

Jag upplever att människor ofta vill få någon sorts "ren kärlek" från hästen, att hästen ska älska att vara med dig oavsett vad du gör, men så funkar inte hästar. För hästar, så ÄR du det du GÖR. Dag för dag, det du GÖR är det som spelar roll. Det inkluderar hur du pratar med dom (ditt kroppsspråk), det är också ett görande.

Människan som art är idag väldigt annorlunda från hästen, pga vår stora frontallob och vårt abstrakta kommunikationssätt (vi gör ljud som är en del av ett abstrakt strukturerat språk). När vi blir medvetna om att dom läser oss från det våra kroppar gör, att det är där i princip all kommunikationen händer, så brukar mycket lossna.

 

[skiesabove]

Men för att bli lite mer konkret för fjordingparet ...

Rent objektivt, vad behöver hon motionsmässigt som komplement till hagvistelsen, för grundläggande hälsa? (Handpromenader kan räcka)

Rent objektivt, vad behöver hon motionsmässigt för att orka med de aktiviter som hon tycker är roliga (hoppning)?

Rent objektivt, hur kan ni lägga upp träningspass som är lagom jobbiga, lagom roliga, lagom uppbyggande? Små pass med studs på ridbanan? Bygga små minihinder i skogen?

 

[Habina]

Väljer att svara på det här lite kortare inlägget, men har läst dina senare inlägg också. Väldigt intressanta tankar du lyfter, som jag också har funderat en del på.

För det första kan vi fråga oss vad det är hästen behöver för att må bra - är det autonomi eller något annat? Det här med autonomi har blivit väldigt "inne" på senare tid och även om jag tycker att det är viktigt att kunna "läsa" sin häst och kunna ta hänsyn till framförallt när den säger NEJ, så ser jag inte autonomi i alla lägen som det viktigaste. Jag tror att om man för det första tillgodoser hästens grundläggande behov av födosök, samvaro med andra hästar och rörelse så har man kommit ganska långt i hästvälfärd (det är ju allt hästen egentligen "behöver", varför skulle den med full autonomi ens välja att vara med oss?).

Nästa steg för mig är att göra hästen trygg i sin samvaro med oss människor. Att det känns okej, inte gör ont, inte leder till en massa konflikter, inte ställs för höga krav etc. och att det finns något i det som tilltalar hästen också. Springa ihop med kompisar. Gå den där spännande stigen i skogen. Få matbelöning efter extra ansträngning. Och att bygga relationen. Spendera tid med hästen och lista ut vad den gillar och inte (detta har t.ex. för min del lett till att avsutten träning numera aldrig innebär longering - min häst tycker helt enkelt att det är dödstråkigt - utan vi tar en promenad i skogen istället där vi också kan göra lite "core-träning", kliva över stockar, upp och ner för backar etc.).

Och jag tror ju att om vi människor "spelar våra kort väl" gentemot hästen så kan vi få en sådan relation att det är helt okej ur både vår och hästens synvinkel att vi är lite mer krävande vissa ridpass och även åker iväg för träning/tävling när vi vill det. Det gäller liksom bara att sätta in mer på relationskontot än man tar ut, enligt min uppfattning.

Jag kan ju säga direkt att det hästen behöver för att må bra får hon nu. Hon går på stor lösdrift med trygg flock. Än så länge fortfarande gräs, men snart kommer de fodras var tredje timme med hösilage. Så rent krasst behöver hon inte mig längre. Hon är supernöjd och harmonisk i sin flock. Vilket känns oerhört skönt i mattehjärtat, men gör också att jag känner mig överflödig.

Hon är trygg med mig, vet att inget farligt händer och hon är överlag väldigt positiv till andra människor. Inte så att hon kommer fram och hälsar på alla hela tiden (som min unghäst), men hon har alltid blivit bra behandlad av människor. Om jag tex ber nån hålla henne medan jag går på toa (hänt på träning ibland) så står hon lugnt bredvid personen, men så fort hon hör mina steg (eller känner av min närvaro kanske?) så höjer hon huvudet och spanar efter mig. Hon är liksom en enmanshäst men på ett mer nedtonat vis än min ponny (som anser att alla människor är hennes slavar och matte den hon valt ut som bästa slaven).

Kanske gör jag en höna av en fjäder för att jag vill att hon ska må så bra som möjligt och inte behöva pushas i träningen?

 

[MiniLi]

Jag kan ju säga direkt att det hästen behöver för att må bra får hon nu. Hon går på stor lösdrift med trygg flock. Än så länge fortfarande gräs, men snart kommer de fodras var tredje timme med hösilage. Så rent krasst behöver hon inte mig längre. Hon är supernöjd och harmonisk i sin flock. Vilket känns oerhört skönt i mattehjärtat, men gör också att jag känner mig överflödig.

Hon är trygg med mig, vet att inget farligt händer och hon är överlag väldigt positiv till andra människor. Inte så att hon kommer fram och hälsar på alla hela tiden (som min unghäst), men hon har alltid blivit bra behandlad av människor. Om jag tex ber nån hålla henne medan jag går på toa (hänt på träning ibland) så står hon lugnt bredvid personen, men så fort hon hör mina steg (eller känner av min närvaro kanske?) så höjer hon huvudet och spanar efter mig. Hon är liksom en enmanshäst men på ett mer nedtonat vis än min ponny (som anser att alla människor är hennes slavar och matte den hon valt ut som bästa slaven).

Kanske gör jag en höna av en fjäder för att jag vill att hon ska må så bra som möjligt och inte behöva pushas i träningen?

Jag kanske tänker annorlunda än du, men som jag ser det så kan ju alla behöva pushas lite för att sen tycka att det är roligt?

Om jag ser till min egen häst så tror jag faktiskt att saker hon uttryckligen gillar skulle minska med tid om jag aldrig pushade henne. Hon behöver en push över tröskeln och brukar sen komma på att det faktiskt var himla roligt.
Lite som att människor ibland behöver tvinga sig att göra saker som vi egentligen gillar, och att vi då kommer uppleva mer och mer positiva känslor.

Alla hästar kan ju ha ett bra liv i hagen sålänge de basala behoven uppfylls. De kan ju ändå gilla att göra annat.

 

[Habina]

Jag fastnade för några saker här:

1. "Besvikelse"

2. "Tycka synd om"

3. "Svårt att veta om det är för att hon får något gott..."

Att sätta sig in i hur någon annan upplever och känner är bland det svåraste som finns, vi målar lätt våra egna känslor på den vi försöker observera (projicering). Och att förstå hur en individ av en annan art känner, är ännu svårare! Det är lätt hänt att vi helt enkelt klistrar antingen våra egna känslor eller mänskliga värderingar på hästen.

1. Att du observerade att du blev besviken och ville skydda din häst från det var bra - men är det inte ännu bättre att jobba inom dig själv med varför besvikelsen kom från första början? Nyckelordet är förväntningar. (Jag blir också besviken ibland haha, vi är trots allt människor med otroligt mycket som snurrar i våra skallar).

2. Är hästen svettig och stressig när du lastar ur och svår att lasta in? Eller är det här DIN åsikt om vad du skulle tycka om att åka låda? Hästar är väldigt bra på att vara i neutralt väntoläge, ofta tycker dom varken bu eller bä om att åka transport.

3. Hästen gör ingen skillnad på "godiset" och "dig". Dom är inte så avancerade tänkare, dom har inte så mycket frontallob. Om det skulle vara så, att dom inte tycker om att vara med dig men gör det för godiset, så skulle du märka det i stressigt och reaktivt beteende under samvaron, då dom går över sina egna komfortgränser för att få godisen.

Jag upplever att människor ofta vill få någon sorts "ren kärlek" från hästen, att hästen ska älska att vara med dig oavsett vad du gör, men så funkar inte hästar. För hästar, så ÄR du det du GÖR. Dag för dag, det du GÖR är det som spelar roll. Det inkluderar hur du pratar med dom (ditt kroppsspråk), det är också ett görande.

Människan som art är idag väldigt annorlunda från hästen, pga vår stora frontallob och vårt abstrakta kommunikationssätt (vi gör ljud som är en del av ett abstrakt strukturerat språk). När vi blir medvetna om att dom läser oss från det våra kroppar gör, att det är där i princip all kommunikationen händer, så brukar mycket lossna.

Det är så intressant att få analysera det man skriver på djupet. Det ger så himla mycket! För att ta dem i tur och ordning:

1. Jag har jobbat massvis med att inte bli tävlingsinriktad och det har blivit bättre sen den upplevelsen (det var 2014), men visst är det svårt att inte ha förväntningar. Jag blev tex besviken i lördags när jag inte kunde rida, för jag vill precis som @Roheryn ha häst för att rida. Men jag blev inte besviken på hästen, utan på mig själv som inte kollat väderleksrapporten bättre och insett att det hade varit mycket bättre att åka ut på söndagen istället för lördagen. Eftersom stallet ligger så långt borta har jag inte råd att åka ut mer än varannan dag tyvärr. Återigen, en hel del kopplat till att inte känna sig behövd.

2. Nä, jag har åkt massor med hästen (och kör väldigt mjukt och försiktigt) och hon verkar nöjd. Hon lastar sig själv (förutom nu sist när vi flyttade till nya stallet och jag insåg att hon inte åkt transport sen 2021, så då fick jag bara gå in före så gick hon in) och de gånger jag haft kamera har jag sett att hon somnar så fort jag slår på motorn. Sen sover hon hela vägen, det märks knappt att hon är där bak, tills vi är framme. Då kliver hon lugnt ut och ser sig nyfiket omkring. Är det ett nytt ställe blir hon lite mer på tårna, men det handlar mest om att hon föredrar det förutsägbara.

3. Nä, stressad och reaktiv blir hon inte av samvaro. Utan det blir hon på nya ställen eller när det blåser ute. Likaså om hon vilat en period, då är hon tittig när vi rider ut. Hon föredrar att jobba på ridbanan framför att ridas ut, men då rider vi mest ut själva. Vissa hästar tycker hon om att ha med som sällskap, andra inte. Jag har aldrig lyckats hitta nåt mönster i vilka hon föredrar, men försöker i möjligaste mån att låta henne slippa de hästar hon inte gillar att ridas ut ihop med. Hon har lite eller ingen motor ute, förutom när hon är säker på att vi är på hemväg. Då är hon piggare på banan, ännu mer när det är bommar eller hinder inblandade.

Jag är inte tveksam över att hon tycker om och litar på mig. Utan det handlar mer om att jag inte längre vill säga "Nu gör vi såhär för matte bestämmer" varenda gång och då blir det i sin tur svårt att lägga upp en träningsplan. För om jag planerat att rida galoppjobb ute på onsdag och när jag kommer till stallet så är hon så sömnig och trött att vi kompromissar och bara skrittar ut en tur i skogen, så kommer vi ju inte utvecklas. Lite som @QueenLilith skriver så bra ovan. Eller om jag bokat in en träning på bortaplan och när jag kommer för att hämta henne i hagen vill hon inte komma (extremt, javisst, men det har hänt en gång 2015). Det blir många kronor som går till spillo då.

Samtidigt, när jag skriver det här, så funderar jag på om jag gör det "större" än det är. Att jag tolkar hennes "nja" som "nej"? För det som varit sedan flytten är ju att hon är så nöjd i hagen så när jag hämtar henne går det låååångsamt in i stallet. Gärna stanna några gånger för att fundera på om hon är kissnödig. Säger jag till henne, tex om vi ska ha hovslagare, ja då går hon såklart vidare. Det går ju inte precis att förklara för henne att idag ska du vara ivrig in i stallet, för vi ska hoppa. Det förstår hon först när hopputrustningen åker på (och då börjar hon trampa i boxen av iver). Sen har detta blivit en så stor kontrast jämfört med förra stallet, där hon inte trivdes alls, utan alltid kom i galopp när jag ropade, för att matte skulle "rädda henne" några timmar.

 

[MiniLi]

Det är så intressant att få analysera det man skriver på djupet. Det ger så himla mycket! För att ta dem i tur och ordning:

1. Jag har jobbat massvis med att inte bli tävlingsinriktad och det har blivit bättre sen den upplevelsen (det var 2014), men visst är det svårt att inte ha förväntningar. Jag blev tex besviken i lördags när jag inte kunde rida, för jag vill precis som @Roheryn ha häst för att rida. Men jag blev inte besviken på hästen, utan på mig själv som inte kollat väderleksrapporten bättre och insett att det hade varit mycket bättre att åka ut på söndagen istället för lördagen. Eftersom stallet ligger så långt borta har jag inte råd att åka ut mer än varannan dag tyvärr. Återigen, en hel del kopplat till att inte känna sig behövd.

2. Nä, jag har åkt massor med hästen (och kör väldigt mjukt och försiktigt) och hon verkar nöjd. Hon lastar sig själv (förutom nu sist när vi flyttade till nya stallet och jag insåg att hon inte åkt transport sen 2021, så då fick jag bara gå in före så gick hon in) och de gånger jag haft kamera har jag sett att hon somnar så fort jag slår på motorn. Sen sover hon hela vägen, det märks knappt att hon är där bak, tills vi är framme. Då kliver hon lugnt ut och ser sig nyfiket omkring. Är det ett nytt ställe blir hon lite mer på tårna, men det handlar mest om att hon föredrar det förutsägbara.

3. Nä, stressad och reaktiv blir hon inte av samvaro. Utan det blir hon på nya ställen eller när det blåser ute. Likaså om hon vilat en period, då är hon tittig när vi rider ut. Hon föredrar att jobba på ridbanan framför att ridas ut, men då rider vi mest ut själva. Vissa hästar tycker hon om att ha med som sällskap, andra inte. Jag har aldrig lyckats hitta nåt mönster i vilka hon föredrar, men försöker i möjligaste mån att låta henne slippa de hästar hon inte gillar att ridas ut ihop med. Hon har lite eller ingen motor ute, förutom när hon är säker på att vi är på hemväg. Då är hon piggare på banan, ännu mer när det är bommar eller hinder inblandade.

Jag är inte tveksam över att hon tycker om och litar på mig. Utan det handlar mer om att jag inte längre vill säga "Nu gör vi såhär för matte bestämmer" varenda gång och då blir det i sin tur svårt att lägga upp en träningsplan. För om jag planerat att rida galoppjobb ute på onsdag och när jag kommer till stallet så är hon så sömnig och trött att vi kompromissar och bara skrittar ut en tur i skogen, så kommer vi ju inte utvecklas. Lite som @QueenLilith skriver så bra ovan. Eller om jag bokat in en träning på bortaplan och när jag kommer för att hämta henne i hagen vill hon inte komma (extremt, javisst, men det har hänt en gång 2015). Det blir många kronor som går till spillo då.

Samtidigt, när jag skriver det här, så funderar jag på om jag gör det "större" än det är. Att jag tolkar hennes "nja" som "nej"? För det som varit sedan flytten är ju att hon är så nöjd i hagen så när jag hämtar henne går det låååångsamt in i stallet. Gärna stanna några gånger för att fundera på om hon är kissnödig. Säger jag till henne, tex om vi ska ha hovslagare, ja då går hon såklart vidare. Det går ju inte precis att förklara för henne att idag ska du vara ivrig in i stallet, för vi ska hoppa. Det förstår hon först när hopputrustningen åker på (och då börjar hon trampa i boxen av iver). Sen har detta blivit en så stor kontrast jämfört med förra stallet, där hon inte trivdes alls, utan alltid kom i galopp när jag ropade, för att matte skulle "rädda henne" några timmar.

Jag tror du gör det större än det egentligen är
Det låter ju som att hon verkligen gillar att göra saker med dig när hon väl fattat att det är någon aktivitet pågång

 

[Habina]

Men för att bli lite mer konkret för fjordingparet ...

Rent objektivt, vad behöver hon motionsmässigt som komplement till hagvistelsen, för grundläggande hälsa? (Handpromenader kan räcka)

Rent objektivt, vad behöver hon motionsmässigt för att orka med de aktiviter som hon tycker är roliga (hoppning)?

Rent objektivt, hur kan ni lägga upp träningspass som är lagom jobbiga, lagom roliga, lagom uppbyggande? Små pass med studs på ridbanan? Bygga små minihinder i skogen?

Egentligen behöver hon ingen som helst mer motion för att må bra rent allmänt. Hon rör sig mycket i hagen och har en tillfredsställande exteriör som inte kräver en massa korrigeringar träningsmässigt.

När det kommer till hoppning/terränghoppning handlar det mycket om förväntningar igen. Hoppa ett par hinder i taget, med pauser emellan skulle hon orka oavsett. Men det är ju inte vad som förväntas av en när man åker på träning precis. Utan då ska man ju ha en kondition så man åtminstone orkar galoppera ett par minuter i ett svep.

Studs skulle vi absolut kunna hoppa (tills kylan kommer) däremot har vi ingen skog att bygga hinder i. Sen tror jag faktiskt att fler pass i vagn skulle göra henne väldigt glad. Kanske mer körning ute än ridning ute och så roliga pass på banan. Hon älskar tex skänkelvikning och förvänd galopp för då känner hon sig duktig. Här handlar det kanske mest om det mentala hos mig, att försöka variera olika roliga övningar som ändå stärker henne (utan att hon upplever det som jobbigt).

 

[Habina]

Jag kanske tänker annorlunda än du, men som jag ser det så kan ju alla behöva pushas lite för att sen tycka att det är roligt?

Om jag ser till min egen häst så tror jag faktiskt att saker hon uttryckligen gillar skulle minska med tid om jag aldrig pushade henne. Hon behöver en push över tröskeln och brukar sen komma på att det faktiskt var himla roligt.
Lite som att människor ibland behöver tvinga sig att göra saker som vi egentligen gillar, och att vi då kommer uppleva mer och mer positiva känslor.

Alla hästar kan ju ha ett bra liv i hagen sålänge de basala behoven uppfylls. De kan ju ändå gilla att göra annat.

Jo, där går vi ju tillbaka till det som skrivits ovan om att vara föräldern i förhållandet. Att det ibland behöver vara lite jobbigt. Men jag tror också (för min del) att vi pushats alldeles för hårt tidigare när vi tränats (jag har svårt att säga nej till tränare när de lägger upp för svåra övningar), så jag liksom överkompenserar åt andra hållet och vill att allt ska vara mysigt och lulligt och trevligt.

 

[MiniLi]

Jo, där går vi ju tillbaka till det som skrivits ovan om att vara föräldern i förhållandet. Att det ibland behöver vara lite jobbigt. Men jag tror också (för min del) att vi pushats alldeles för hårt tidigare när vi tränats (jag har svårt att säga nej till tränare när de lägger upp för svåra övningar), så jag liksom överkompenserar åt andra hållet och vill att allt ska vara mysigt och lulligt och trevligt.

Det är nog ganska mänskligt att överdriva åt andra hållet sas när vi vill förändra. Du kommer säkert hitta en bra balans i det!

 

[Roheryn]

Jo, där går vi ju tillbaka till det som skrivits ovan om att vara föräldern i förhållandet. Att det ibland behöver vara lite jobbigt. Men jag tror också (för min del) att vi pushats alldeles för hårt tidigare när vi tränats (jag har svårt att säga nej till tränare när de lägger upp för svåra övningar), så jag liksom överkompenserar åt andra hållet och vill att allt ska vara mysigt och lulligt och trevligt.

Återigen - svarar på det korta men har läst alla

Du behöver nog se det som okej att du bestämmer över din häst om du vill "något mer" än att promenadrida. Själv tycker jag ju att det ÄR okej att bestämma över sin häst - så länge man gör det på ett rättvist och schysst sätt mot hästen. Däremot är det inte okej att KÖRA ÖVER sin häst, men det är en annan sak. Det gör du ju om du gör alldeles för svåra övningar, är för hård, rider för länge osv, men så har jag verkligen inte uppfattat dig (snarare lite åt andra hållet). Men pusha din häst i lagom utsträckning tror jag du måste för att komma någonstans. Jag säger som @MiniLi att ibland tycker jag nästan det kan behövas för att hästen ska "komma igång" och tycka det är kul!

 

[QueenLilith]

Jag skulle sannolikt inte heller ha hästar om jag "inte fick" rida, och jag rider också de flesta träningspass i veckan utan att ha något dåligt samvete för det. Men hästen ska må bra och allra minst tycka att det vi gör tillsammans är okej, helst jättekul såklart men gärna i alla fall lite på plus-sidan.

Men precis som jag inte tycker att autonomi är så himla viktigt i alla lägen så kan jag inte heller tycka att det är viktigt att precis allting är R+. Vissa saker är extremt lätta att lära in med R+, så självklart gör jag det då. Men jag använder också en hel del R- vilket jag tycker är fullständigt fine så länge det inte orsakar hästen smärta. Och det anser jag inte att det behöver göra.

Vi följer kanske delvis samma konton och jag har gjort samma reflexion som du. Personligen skulle jag dessutom dö av tristess om träningen gick ut på att "mata runt" min häst i långsam skritt.... Men det finns ju de med mera fart i också. Kolla t.ex. Pantherflows (Kathy Sierra) och Malinsislandshästar (Malin Schön)!

ja men precis. Min häst är ju även ledarsto och har verkligen mycket integritet, så hon säger ifrån och gillar inte att folk petar på henne i onödan. När en ny tränare skulle få henne att röra sig ifrån spöet så blev hon skit förbannat och sparkade efter det, men när jag gjorde det va det helt okej, i dom lägen tycker jag det är helt ok att hästen säger så "dig känner jag inte, vad håller du på med" typ. Så ja hon får säga ifrån i vissa lägen, men inte alltid.

Angående konton så verkligen, jag gillar även fearless horsemanship på insta, dom hästarna verkar ha väldigt kul!

 

[QueenLilith]

Åh, det är en väldigt viktig poäng!

Jag tycker vi kan jämföra med relationen förälder-barn här. Visst är det viktigt att lyssna på sitt barns känslor, och att låta dom ha medbestämmande i vardagen...

Men det betyder INTE att det är snällt eller bra föräldraskap att låta dom äta enbart godis hela dagen och aldrig röra sig. Ibland är det "snällaste" man gör att vara lite sträng och pusha en rutin som inkluderar nyttig mat och rörelse. Utan att det görs på ett guilt-trippande eller argt sätt, utan på ett neutralt sätt. Och att man möter barnet/hästen i de känslorna som kommer som är svåra.

Att "vara snäll" är inte alltid snällt, om du förstår.

Det är det jag menar när jag pratar om att vi måste tänka på VAD det är för relation vi har med hästen. "Relationsbaserad", betyder ju egentligen inget - alla har någon typ av relation till sin häst. Vem ÄR du, i relationen? VAD för sorts relation har ni?

Medberoende kompis? Ängslig uppvaktande helikoptermorsa? Träningscoach? Engagerad lärare? Manipulativ och misshandlade kärlekspartner? Etc...

Själv så var jag bästa kompis med min första häst. Efter att jag fick barn gled jag in i en mer föräldraliknande roll med mina hästar, och det var faktiskt skönt.

Riktigt bra inlägg och precis som du säger så försöker jag iaf reflektera mycket över vem jag är med min häst. Jag lyckas inte alltid så bra som jag vill!

 

[tex]

Egentligen behöver hon ingen som helst mer motion för att må bra rent allmänt. Hon rör sig mycket i hagen och har en tillfredsställande exteriör som inte kräver en massa korrigeringar träningsmässigt.

När det kommer till hoppning/terränghoppning handlar det mycket om förväntningar igen. Hoppa ett par hinder i taget, med pauser emellan skulle hon orka oavsett. Men det är ju inte vad som förväntas av en när man åker på träning precis. Utan då ska man ju ha en kondition så man åtminstone orkar galoppera ett par minuter i ett svep.

Studs skulle vi absolut kunna hoppa (tills kylan kommer) däremot har vi ingen skog att bygga hinder i. Sen tror jag faktiskt att fler pass i vagn skulle göra henne väldigt glad. Kanske mer körning ute än ridning ute och så roliga pass på banan. Hon älskar tex skänkelvikning och förvänd galopp för då känner hon sig duktig. Här handlar det kanske mest om det mentala hos mig, att försöka variera olika roliga övningar som ändå stärker henne (utan att hon upplever det som jobbigt).

Tog ett inlägg nu bara, men tänkte på det du skrev om att hon kan vara lite trött i hagen men piggna till sen när hon förstår vad som är på gång. Tycker många hästar kan vara så, man är väl lite seg själv också när det är skönare o slappa hemma än att ut o springa

Men mitt fullblod som gillar att träna, han blir låg och lite sömnig när han har lugna perioder. Nästan så att han kan verka som han inte vill, men han kommer igång och blir pigg rätt snabbt och på några pass så är han pigg direkt igen. Många hästar blir ju stressade och springer när de vilar för mycket, men en del har jag sett bli tvärtom. Kanske förmänskligar nu men känns för mig som att de kan bli deppiga, uttråkade eller nåt om de får vila för mycket och sen får man lite grann dra upp dem ur det. Kanske kan vara nåt sånt för din med.

 

[Roheryn]

ja men precis. Min häst är ju även ledarsto och har verkligen mycket integritet, så hon säger ifrån och gillar inte att folk petar på henne i onödan. När en ny tränare skulle få henne att röra sig ifrån spöet så blev hon skit förbannat och sparkade efter det, men när jag gjorde det va det helt okej, i dom lägen tycker jag det är helt ok att hästen säger så "dig känner jag inte, vad håller du på med" typ. Så ja hon får säga ifrån i vissa lägen, men inte alltid.

Angående konton så verkligen, jag gillar även fearless horsemanship på insta, dom hästarna verkar ha väldigt kul!

Haha, det där låter som min dotters sto! Hon har bestämda åsikter om allt från täcken till tränare

Min häst är lite mer som jag uppfattar att @Habina beskriver sitt sto - lite introvert, trivs rätt bra i hagen med kompisarna, ser inte någon jätteanledning att anstränga sig supermycket även om vissa saker är roliga. Med honom brukar jag rida "kort och snabbt" vissa ridpass för att liksom väcka honom lite (han kan "tända till" av det) och rider helst ett par ridpass i veckan tillsammans med en annan häst, han tycker generellt att det är roligare med sällskap än om vi är ensamma. Och så något pass som är helt frivilligt, dvs baserat på R+ och han kan gå ifrån när han vill och t.ex. äta gräs. Något annat avsuttet pass brukar vi hinna med också, t.ex. promenad med equiband. Det gillar han också - han skulle nog kunna skritta hur långt som helst på olika vägar tror jag, oavsett om jag är på ryggen eller bredvid.

 

[Habina]

Tog ett inlägg nu bara, men tänkte på det du skrev om att hon kan vara lite trött i hagen men piggna till sen när hon förstår vad som är på gång. Tycker många hästar kan vara så, man är väl lite seg själv också när det är skönare o slappa hemma än att ut o springa

Men mitt fullblod som gillar att träna, han blir låg och lite sömnig när han har lugna perioder. Nästan så att han kan verka som han inte vill, men han kommer igång och blir pigg rätt snabbt och på några pass så är han pigg direkt igen. Många hästar blir ju stressade och springer när de vilar för mycket, men en del har jag sett bli tvärtom. Kanske förmänskligar nu men känns för mig som att de kan bli deppiga, uttråkade eller nåt om de får vila för mycket och sen får man lite grann dra upp dem ur det. Kanske kan vara nåt sånt för din med.

Det allra "värsta" med min häst är ju dessutom att hon i grunden är tränad för distansritt. Dvs jag har lärt henne att vila när hon får chansen. Så vi kan tex samlas för genomgång av övningen med hopptränaren och hästen står med hängande underläpp och vilandes på ett bakben, helt utsjasad. Ofta brukar tränaren kommentera att hon verkar trött. Sen så fort vi gått igenom vad vi ska göra och jag kortar tyglarna, så vaknar hon till liv och ska genast leta hinder att hoppa.

Så hon lurar ju även mig med att stå och sova i hagen/boxen i väntan på att vi ska rida. Även om hon ffa när vi rider ut själva eller i fel sällskap är väldigt sävlig av sig. Sen har vi det här med att läsa av mig och vad jag har för känslor, vi har så himla länge varit i att ta det lugnt för att hon ska till hingst, är dräktig, har en fölunge att hålla ordning på etc och nu har det övergått till nån slags pensionslull så hon har inte haft några krav på sig sen hösten 2021, vilket gör att hon säkert hamnat lite i nåt slags segt tillstånd som hon tror att jag vill ha henne i. Dvs jag behöver bli tydligare att nu är det jobb. Fördel med att inte kunna åka ut så ofta till stallet är ju att hon får ordentligt med vila efter passen också, så jag kan köra på lite tuffare är jag väl rider.

 

[tex]

Det allra "värsta" med min häst är ju dessutom att hon i grunden är tränad för distansritt. Dvs jag har lärt henne att vila när hon får chansen. Så vi kan tex samlas för genomgång av övningen med hopptränaren och hästen står med hängande underläpp och vilandes på ett bakben, helt utsjasad. Ofta brukar tränaren kommentera att hon verkar trött. Sen så fort vi gått igenom vad vi ska göra och jag kortar tyglarna, så vaknar hon till liv och ska genast leta hinder att hoppa.

Så hon lurar ju även mig med att stå och sova i hagen/boxen i väntan på att vi ska rida. Även om hon ffa när vi rider ut själva eller i fel sällskap är väldigt sävlig av sig. Sen har vi det här med att läsa av mig och vad jag har för känslor, vi har så himla länge varit i att ta det lugnt för att hon ska till hingst, är dräktig, har en fölunge att hålla ordning på etc och nu har det övergått till nån slags pensionslull så hon har inte haft några krav på sig sen hösten 2021, vilket gör att hon säkert hamnat lite i nåt slags segt tillstånd som hon tror att jag vill ha henne i. Dvs jag behöver bli tydligare att nu är det jobb. Fördel med att inte kunna åka ut så ofta till stallet är ju att hon får ordentligt med vila efter passen också, så jag kan köra på lite tuffare är jag väl rider.

Ah fattar! Låter ändå gött med en lugn häst mellan övningar. Min har lärt sig att man hoppar en sväng och sen väntar lite, sen är det vår tur igen. Men om det krånglar för nån så det tar längre tid då blir han direkt otålig och tycker det borde vara vår tur nu

Aha men har ni varit igång "riktigt" nån gång, en längre period? Så du vet hur hon känns då? Har inte analyserat detta så noga innan men brukar ha nåt slags bas-pass (nåt vi är bra på som hästen gillar) som jag kan gå tillbaka till och känna av status om det har varit mycket som "stört" (som du säger, fel sällskap, mycket vila, mycket stress eller vad som) - så man kan kolla om det är häst eller andra faktorer som spökar. Tycker det blir tydligt då om hästen är med en eller om det är nåt som behöver lösas. Svårt dock när det är så länge sen din var igång, normalläget kan ju ha ändrats plus att det är ju mycket jobbigare att träna när man inte gjort det på ett tag. Men stelhet och ev träningsvärk är ju rätt segt i början men borde bli bättre snabbt. Jag skulle nog ha kört på med lätta, roliga saker och inte brytt mig så mycket om ifall häst verkar lite seg, sålänge hon inte är motvillig såklart, och se om det släpper.

 

[Habina]

Ah fattar! Låter ändå gött med en lugn häst mellan övningar. Min har lärt sig att man hoppar en sväng och sen väntar lite, sen är det vår tur igen. Men om det krånglar för nån så det tar längre tid då blir han direkt otålig och tycker det borde vara vår tur nu

Aha men har ni varit igång "riktigt" nån gång, en längre period? Så du vet hur hon känns då? Har inte analyserat detta så noga innan men brukar ha nåt slags bas-pass (nåt vi är bra på som hästen gillar) som jag kan gå tillbaka till och känna av status om det har varit mycket som "stört" (som du säger, fel sällskap, mycket vila, mycket stress eller vad som) - så man kan kolla om det är häst eller andra faktorer som spökar. Tycker det blir tydligt då om hästen är med en eller om det är nåt som behöver lösas. Svårt dock när det är så länge sen din var igång, normalläget kan ju ha ändrats plus att det är ju mycket jobbigare att träna när man inte gjort det på ett tag. Men stelhet och ev träningsvärk är ju rätt segt i början men borde bli bättre snabbt. Jag skulle nog ha kört på med lätta, roliga saker och inte brytt mig så mycket om ifall häst verkar lite seg, sålänge hon inte är motvillig såklart, och se om det släpper.

Sist vi var fullt igång var oktober 2021, då vi hade misstänkt hälta under sommaren (som inte blev bättre av vila och metacam). Åkte in till klinik och fick ett rätt tufft igångsättningschema där vi från vila gick till 60 min ridning varav 15 min trav och 2 min galopp på fyra veckor. Detta för att få fram hältan. Men det var bara stelhet pga att hon vilat och hon blev friskförklarad. Då red jag varje dag och eftersom det inte fanns nåt alternativ så tror jag att min beslutsamhet smittade rejält. Minns att hon ofta var pigg och pepp på att jobba. Det var efter den igångsättningen som vi hoppade terräng och hon var helt vild av glädje. Så fort jag kortare tyglarna började hon galoppera.

Sen fick hon ta det lugnare pga kallt, sen inför betäckning och därefter dräktighet, fölning etc.

I våras var vi på gång igen, men då fick hon för lite foder i dåvarande stallet och rasade i vikt och ork. Så igångsättningen har pågått sen i juli med lite pauser för tappskor och en långdragen förkylning hos mig. Känns som vi aldrig kommer igång igen…