Häst som är jobbig att sko - hur träna mellan skoningarna?

[skiesabove]

Uppbunden/hållen i 1 punkt (inte binda upp i båda sidor) och slicksten som antingen någon håller eller som får ligga i en krubba brukar funka på alla hästar som inte har ont. Det gör inget att dom blir "besatta" av stenen, det är bara bra, full fokus på slickepottan. Ha den i en bytta så hästen är fri att böka runt lite med den.

Sen är det tålamod, inte hålla fast för mycket, utan låta dom vila och sätta ner.

Ingen runt hästen ska bli frustrerad, försöka micromanage:a hur den står eller håller huvudet, etc. Ni är alla där för att få något gjort, slappna av i det.

Är inte hovslagaren med på noterna, blir arg och frustrerad, gormar och eventuellt slår, så BYT HOVIS. Genast. Ingen häst blir bättre på att stå still av att bli slagen med raspen.

 

[Roheryn]

Uppbunden/hållen i 1 punkt (inte binda upp i båda sidor) och slicksten som antingen någon håller eller som får ligga i en krubba brukar funka på alla hästar som inte har ont. Det gör inget att dom blir "besatta" av stenen, det är bara bra, full fokus på slickepottan. Ha den i en bytta så hästen är fri att böka runt lite med den.

Ja, jo, jag tycker slicksten har funkat sådär på min häst tidigare, men har inte använt det i just hovslagarsituationen. Han blir "på", bufflig, rör sig mycket och tuggar i sig plasten runtom ifall man inte stoppar honom.... Tänker att det tillför lite väl mycket "stress" till en situation som jag vill ska bli lugn.

Sen är det tålamod, inte hålla fast för mycket, utan låta dom vila och sätta ner.

Ja, det är jag med på. Min hovslagares metod är att jobba snabbt med svåra hästar, men han låter dem vila emellanåt också.

Ingen runt hästen ska bli frustrerad, försöka micromanage:a hur den står eller håller huvudet, etc. Ni är alla där för att få något gjort, slappna av i det.

Men det är ingen som gör det? Det är liksom ingen situation där vi människor far runt och är stressade - det är hästen som är obekväm i situationen och jag vill hjälpa honom till att bli lugn och bekväm. Han får skor på sig varje gång utan särskilt mycket drama, men han gillar det inte, han vill inte vara där och personer med mindre vana än vår hovslagare har svårt att göra något (typ lärling som jobbar bra men lite långsammare, jag som behöver få på broddar osv). Så vi är förbi stadiet "få jobbet gjort" och mer inne på "få hästen att slappna av".

Är inte hovslagaren med på noterna, blir arg och frustrerad, gormar och eventuellt slår, så BYT HOVIS. Genast. Ingen häst blir bättre på att stå still av att bli slagen med raspen.

Jag skrev i första inlägget att vår hovslagare är lugn och hanterar situationen väl. Hade han varit problemet så hade han varit utbytt för länge sedan. Om något så står hästen bättre med honom än med mig till exempel, skulle gissa att det beror på viss vana att hantera svårare hästar.

 

[skiesabove]

Ja, jo, jag tycker slicksten har funkat sådär på min häst tidigare, men har inte använt det i just hovslagarsituationen. Han blir "på", bufflig, rör sig mycket och tuggar i sig plasten runtom ifall man inte stoppar honom.... Tänker att det tillför lite väl mycket "stress" till en situation som jag vill ska bli lugn.

Ja, det är jag med på. Min hovslagares metod är att jobba snabbt med svåra hästar, men han låter dem vila emellanåt också.


Men det är ingen som gör det? Det är liksom ingen situation där vi människor far runt och är stressade - det är hästen som är obekväm i situationen och jag vill hjälpa honom till att bli lugn och bekväm. Han får skor på sig varje gång utan särskilt mycket drama, men han gillar det inte, han vill inte vara där och personer med mindre vana än vår hovslagare har svårt att göra något (typ lärling som jobbar bra men lite långsammare, jag som behöver få på broddar osv). Så vi är förbi stadiet "få jobbet gjort" och mer inne på "få hästen att slappna av".


Jag skrev i första inlägget att vår hovslagare är lugn och hanterar situationen väl. Hade han varit problemet så hade han varit utbytt för länge sedan. Om något så står hästen bättre med honom än med mig till exempel, skulle gissa att det beror på viss vana att hantera svårare hästar.

Du behöver inte ta det personligt, det är menat som allmänna tips .

Har du testat en melassbaserad mineralbytta istället? Dom ser ungefär likadana ut men mycket större och tyngre, och är lite mindre supergoda.

Det med micromanaging är det många som gör fast dom inte inser det, kortar grimskaftet, försöker kontrollera att hästen rör på sig, etc... och många som med sitt kroppspråk signalerar mer stress (fast dom säger orden lugn, så säger deras kropp något helt annat). Det är bara något att tänka på så att säga, om ni människor verkligen själva är lugna och obrydda i situationen eller om det ändå blir lite spänt inombords?

Sen så är det också så att en del hästar kommer aldrig trivas med den situationen, det är inte ett funktionellt mål att ha så att säga. Att skorna kan komma på utan att någon gör sig illa är gott nog.

 

[Roheryn]

Du behöver inte ta det personligt, det är menat som allmänna tips .

Har du testat en melassbaserad mineralbytta istället? Dom ser ungefär likadana ut men mycket större och tyngre, och är lite mindre supergoda.

Nope, men det skulle kanske kunna funka. Hade en sån i hagen ett år, dessvärre var det en av hästarna (inte den tråden gäller) som tyckte den var just supergod och åt upp den på tre dagar Men för det här ändamålet skulle det kunna gå bra - gillar att den är lite större så den inte kan fara runt så mycket!

Det med micromanaging är det många som gör fast dom inte inser det, kortar grimskaftet, försöker kontrollera att hästen rör på sig, etc... och många som med sitt kroppspråk signalerar mer stress (fast dom säger orden lugn, så säger deras kropp något helt annat). Det är bara något att tänka på så att säga, om ni människor verkligen själva är lugna och obrydda i situationen eller om det ändå blir lite spänt inombords?

Tror att det är pga just lugnet som hästen står bäst med just hovslagaren och sämre med lärlingen och mig. Han är liksom helt lugn i att han kommer få på skorna - jag kan vara jättestressad över om jag kommer att få i broddarna eller inte.

Sen så är det också så att en del hästar kommer aldrig trivas med den situationen, det är inte ett funktionellt mål att ha så att säga. Att skorna kan komma på utan att någon gör sig illa är gott nog.

Nja, det finns ju grader i helvetet tänker jag! Skorna kommer på varje gång utan skador på någon inblandad, så i det perspektivet är vi redan vid målet. Men jag vill, om jag kan, göra situationen lite mer okomplicerad om jag kan.

 

[Mia_R]

Min första häst kunde varken stå stilla under rykt eller lyfta hovarna när hon var 4 år och hade fått så mycket spö att hon var spörädd resten av livet. Det fungerade att binda upp henne så jag kunde borsta men hon slet åt sig hoven direkt om jag fick upp den, så jag började med att bita loss bitar av morot och hålla dem i munnen när jag skulle lyfta hovarna.

Varje gång jag fick upp en hov satte jag ner den innan hon hann slita till sig den och gav henne en bit morot. Allt eftersom så började jag kunna dra ett par snabba dag med hovkratsen, släppa hoven och ge morot. Med tiden så började jag kunna kratsa ur hela hoven, släppa ner och ge morot. Sedan slutade jag ge morot varje gång och trappade ner på bitarna mer och mer tills hon bara fick ibland när alla fyra hovar var kratsade.

Det tog tid men vi byggde förtroende och hon kunde både skos, få broddhålen uppgängade och broddas utan problem till slut. Tålamod och myrsteg.

 

[Kristall10]

Vår ponny var så när hon kom till oss som treåring, fick tom ge lite lugnande första gångerna. Jag har använt slickburk till henne och det har funkat toppen. Hov upp = slicka i burken. Hov ner = inget slickburk
Nu slutar hon själv slicka när hon ställer ner hoven och jag glömmer i bland av att ge henne burken och hon står snällt ändå

 

[Asko]

Min första häst kunde varken stå stilla under rykt eller lyfta hovarna när hon var 4 år och hade fått så mycket spö att hon var spörädd resten av livet. Det fungerade att binda upp henne så jag kunde borsta men hon slet åt sig hoven direkt om jag fick upp den, så jag började med att bita loss bitar av morot och hålla dem i munnen när jag skulle lyfta hovarna.

Varje gång jag fick upp en hov satte jag ner den innan hon hann slita till sig den och gav henne en bit morot. Allt eftersom så började jag kunna dra ett par snabba dag med hovkratsen, släppa hoven och ge morot. Med tiden så började jag kunna kratsa ur hela hoven, släppa ner och ge morot. Sedan slutade jag ge morot varje gång och trappade ner på bitarna mer och mer tills hon bara fick ibland när alla fyra hovar var kratsade.

Det tog tid men vi byggde förtroende och hon kunde både skos, få broddhålen uppgängade och broddas utan problem till slut. Tålamod och myrsteg.

Nyfiken fråga, under tiden som man tränar så kommer det väl ändå tillfällen som man måste ta hand om hoven oavsett vad hästen tycker om det och hur långt man (inte) kommit i träningen, hur gjorde du då?

 

[MiniLi]

Min funkar inte heller med slickburk (försöker bara bita i den och blir allmänt styrig) men hon är väldigt nöjd när jag står och kliar henne hela tiden. Hon gillar hårdhänt kli så jag brukar stå och klia med en piggborste

När hon var yngre behövde man stötta upp på andra sidan när hovslagaren gjorde bakhovarna.

 

[Mia_R]

Nyfiken fråga, under tiden som man tränar så kommer det väl ändå tillfällen som man måste ta hand om hoven oavsett vad hästen tycker om det och hur långt man (inte) kommit i träningen, hur gjorde du då?

Jag jobbade ju med henne varje dag och tills hovarna var kratsade. Fördelen med att jag hade bitar av morot i munnen var att det gick snabbt att ge henne bit varje gång jag släppte hoven och hon lärde sig snabbt att hon fick gott när jag släppte den. Hon fick inget om hon drog till sig hoven själv och jag gjorde aldrig någon affär av det utan lyfta bara upp den igen.

Jag berättade även för alla hovslagare att hon blivit spöad och att jag var mycket noga med att man inte fick vara hårdhänt med henne + jag är alltid med när en häst verkas. Jag minns vilken chock jag fick som 8-åring på ett ridläger när hovslagaren spöade en häst han verkade så hårt att den blödde och slet åt sig benet. Stackars häst med rullande ögvitor.

 

[Askur2017]

Min brukade få luta sig mot en vägg när bakhovarna togs om hand förr. Det blev mycket skönare/lättare för honom när vi kom på det! Nu när han blivit äldre och jobbat upp mer styrka och balans går det bra även utan väggstödet men det gjorde stooor skillnad för ett par år sen!