Att sätta ihop delarna

Sv: Att sätta ihop delarna

varför kollapsade det - och ffa hur skall jag märka att det är på väg att hända innan det händer


Det är där som en berömda känslan träder in....
Hur kan någon som kan både känna och se det, tala om det för den som rider så att den förstår och känner?
Ibland kan flera olika personer säga samma sak, men man förstår inte vad som menas förrens man hittar "rätt person" som säger det.

För att hitta känsla, om man inte är född med den :grin: så krävs det att man rider mycket, rider många olika hästar, och faktiskt tränar för och/eller åker och tittar o lyssnar på många olika tränare - tror jag.
Att man inte vill rida efter alla tränares koncept är en sak, men för att försöka förstå och just för att se.....

Svårt? Nähä?? :cool:
P.s mitt medlemsnummer trodde jag var 1, men tydligen så har jag 2.....:D
 
Sv: Att sätta ihop delarna

:rofl: jag Jag rullar på golvet och skratttar

Nu är jag Ännu gladare. Jag gillar Humor

Nästa steg är dansa på bordet :banana:
 
Sv: Att sätta ihop delarna

Men jag tror fio har rätt - för att få känslan så måste man lära in allt systematiskt så man känner vad som sker och har klart för sig vilken effekt olika saker har

Kyra pratar ju om att träna grundslag och jag har ridit en massa sådan kooridnationsövningar för att känna var har hästen sin kropp

I Müsler finns en bild på en häst som står och vilar ena bak - första övningen i att känna skriver han.

Om man skalar av, och skalar av hjälper och inte inverkar med så många på en gång så blir det så tydligt vilken effekt ett par cm har

Men sedan så har du rätt, man måste få det förklarat på ett sätt så man kan ta det till sig, och det måste komma vid rätt tillfälle, och på ett sätt som passar en.

Jag har haft nytta av Sally Swift tex, men det är först nu när jag rider bättre och tittar på So Tou Think You can Dance - som jag fattar vad hon menar med tex centrering och jordning

och jag blir liksom - Varför sa du inte det från början tanten...


:D

För mig blir det glasklart om centrering översätts jämnvikt, samt jordning som låg tyngdpunkt som det görs inom dans
 
Senast ändrad:
Sv: Att sätta ihop delarna

Jag brukar försöka göra så när saker går tokigt. Gå tillbaka till den klassiska rakriktningen och lösgjordheten - för det är liksom där det brister i hundra procent av fallen...

Men det hindrar inte att jag just i ex galoppfattningen kan gå bet, eftersom jag skapat mig ett mentalt hack hos mig själv (och trol även hos hästen) och kastar all kunskap överbord och styrs av mina stressade känslor.

I den ideala världen rider jag perfekt hela tiden. :D IRL rider jag inte alls just nu - inte konstigt man blir deprimerad...
 
Sv: Att sätta ihop delarna

KL
Aah, och jag som tolkade frågan som sätta ihop hästen-kroppsdelarna :p
Är inte säker på om jag är helt med i tankegångarna här, antingen är det för filosofiskt för mig eller så är jag inte tillräckligt duktig. :o

Det första jag kommer på är: fan vad jag behöver en tränare... :devil:
En BRA tränare.

Det där med att känna/förstå är intressant. Fortfarande kan ett foto och en upplevelse se/kännas olika... Är det fotot som ljuger eller upplevelsen...? ;)
Min förra tränare sa massa smarta saker till mig, hon är riktigt duktig på att förklara och visa vad hon menar. Och man lyssnar och tror att man förstår. Men sen-upplever man och bara: "!!" DÅ förstår man.

Tror jag växlar mellan system... Försöker hålla mig öppen. Men det är bara tills jag hittar nåt eget; inte nytt eller annorlunda bara nåt jag kan formulera med egna ord och verkligen förstå. Jag vill inte svälja nåt med hull och hår men provar gärna- annars är ju risken att man missförstått eller glömmer individen och det blir på hästens bekostnad...
 
Sv: Att sätta ihop delarna

Det är intressant att du ifrågasätter att ryttare litar på sin ridkänsla, samtidigt som du själv påpekar att det går dåligt när man skapat sig ett mentalt hack pga att man känner sig "dålig".
Själv ser jag rid-självförtroendet och att "våga lita på känslan" som träningsmål i sig. Att även om det gick åt skogen så litar man på att man gör så gott man kan, utifrån det man kan just nu. Jag tror knappast det blir bättre av att var och varannat pass backa tillbaka tio steg för att en våg av otillräcklighet sköljer över en.

Tror det är viktigt att skilja på självförtroende (som går att kombinera med ödmjukhet och vilja att utvecklas) och jante-lagen! :p Det första tror jag behövs för att iaf kunna plocka fram det bästa av det man kan -just nu-.
Med det menar jag att jag tror det är bra att lära sig lyssna på och lita på känslan av "bra" och "rätt" och lita på när man känner att något felar, även om man ändå vet att den där känslan knappast talar 100% rätt utan går att utveckla. Tar man hjälp av videokamera och/eller tränare med jämna mellanrum så kan man ändå checka av att man är på rätt väg och kolla så inte känslan lurades.
 
Sv: Att sätta ihop delarna

Det är intressant att du ifrågasätter att ryttare litar på sin ridkänsla, samtidigt som du själv påpekar att det går dåligt när man skapat sig ett mentalt hack pga att man känner sig "dålig".
Själv ser jag rid-självförtroendet och att "våga lita på känslan" som träningsmål i sig. Att även om det gick åt skogen så litar man på att man gör så gott man kan, utifrån det man kan just nu. Jag tror knappast det blir bättre av att var och varannat pass backa tillbaka tio steg för att en våg av otillräcklighet sköljer över en.



Jag kan lita på min ridkänsla och ändå känna mig kass just för att jag litar på min ridkänsla.

Ridkänsla är ju inte per automatik = att det går bra i ridpasset utan det är ju att man känner när det är bra och när det är dåligt.

Sen behöver man tekniskt kunnande för att kunna göra något åt det.
 
Sv: Att sätta ihop delarna

Vad jag for efter är att många ryttare verkar tro att de rider/markarbetar bättre än vad de gör. Och nu talade jag ur ett strikt kvalitetsperspektiv - med dressyr som "mål". ;)

Att det ska vara roligt att rida och en självförtroendeboost är nåt helt annat! :laugh:
 
Sv: Att sätta ihop delarna

Fast jag orkar inte uppehålla mig vid att andra rider fel och vinner, eller att andra tror att de rider bättre än de gör: :grin:
Till syvende och sist så är det bara min(a) hästar jag själv har att rida bättre, och det räcker gott nog


Jag tror Totola skriver att har man fööör dåligt självförtroende så vågar man inte känna efter själv eller skapa sig en egen förståelse av den röda tråden

Och att fio skriver att det krävs ännu lite mer självförtroende för att våga känna efter och känna att det är skit, men vara så proffsig i sitt förhållningssätt att man tar till sin kunskap och inte sin lip.
Inte personligt utan det blev bara bra språkligt: och framförallt så kräver det att man fått den kunskapen dvs den förståelse för hur allt hänger ihop. och vad som orsakar vad.


KL
Scata var det som började prata om känsla och jag tolkade henne konkret, dvs hands on - att känna var alla hästens kroppsdelar är - känna när ngt saknas och att fokuserapå hämta in just det där och då

Ang galopfattningar så känner jag igen, för om man rider i en mer samlad trav till vardags då känns fattningen som en explossion och då blir man rädd och då låser man armarna och får en ännu värre reaktion från hästen, detta är jättelogiskt - skänkeln ber om galopp - vår reflex när vi blir rädda är att hålla i sig så vi hindrar galoppen - sedan är man i en ond cirkel

Och det är det här jag menar med logik - det är samma orsak att den går uppåt i trav som i galoppfattning som i stillastående - släpper man inte fram den går den uppåt, någonstans måste den ta vägen

Och med risk att göra någon upprörd så känner jag att många tränare som inte har den logiken och kan sätta ihop har en enorm mängd teori för att dölja detta. det är inte personligt mot någon tränare för det är så vanligt. Och jag surnar till - för det vaggar in elever i falsk säkerhet. Att det ÄR rätt fast deras magkänsla säger något helt annat:angel:

Jag vet inte om jag tolkade Scata rätt, men jag är ute efter ett logiskt orsakssammanhang så att man förstår varför hästen svarar som den gör, att men ser dess beteende som en diagnostik på vad man själv gör - eller inte gör.

Jag har också varit förledd att tro av experter att det varit mentalt - särskilt på Tiffany, och det har även veterinärer sagt om den andra. Det är ju så lätt att ta till, när sanningen när man inte vet, eller kan :devil: ...

Tiffanny hade låsningar i länden, och problem med subclavius - de sitter mig veterligen inte i hjärnan. Och den andra hade inklmämd ryggmärg. Ganska nära hjärnan men för den del inte mentalt...

Rädsla sitter i hjärnan däremot - och även då behöver man hjälp av en tränare som förstår logik, jag hade en tränare som lärde mig jättemycket men när denne försatt mig i en situation där hästen skenade två varv i ridhuset och tyckte jag skulle försöka igen, så tappade jag förtroenden för denne.

Det är dålig pedagogik att fortsätta en övning som skiter sig så, istället för att lösa grundproblemet, dvs det som orsakar problemet.
och har man logiken så kan man lösa problemet med en helt annan övning. Vet man vad som händer och varför - så finns också medicin.

Det ska hända något på en 3 4 ggr som fio skrev

Utbildning skall ju vara en lek och lustfyllt - inte en kamp

En sak är jag säker på Om man själva känner olust - så känner hästen det garanterat likadant - om inte värre
 
Senast ändrad:
Sv: Att sätta ihop delarna

Minns att min tråd inte heter - varför rider folk kackigt - utan får ni den hjälp ni behöver?
 
Sv: Att sätta ihop delarna

Kul inlägg - och din tolkning är ju egentligen logisk -för om man fått hjälp att sätta ihop sin hjälpgivning så kan man också sätta ihop sin häst

:laugh:
 
Sv: Att sätta ihop delarna

Men jag tror fio har rätt - för att få känslan så måste man lära in allt systematiskt så man känner vad som sker och har klart för sig vilken effekt olika saker har
Det tror jag med. Men pratar vi "riktig" grundnivå i denna tråd?

Kyra pratar ju om att träna grundslag och jag har ridit en massa sådan kooridnationsövningar för att känna var har hästen sin kropp
Jättebra, det är det jag menar med att man måste rida mycket... Man måste få "grundslagen" att sitta i ryggmärgen så att man kan koncentrera sig på annat.

I Müsler finns en bild på en häst som står och vilar ena bak - första övningen i att känna skriver han.

Om man skalar av, och skalar av hjälper och inte inverkar med så många på en gång så blir det så tydligt vilken effekt ett par cm har
Det tror jag mycket på, att skala av och skala av.....

Jag skiljer på "teknisk ridning" och "ridning" :angel:
Teknisk ridning är den man ägnar sig åt först, just för att förstå om jag gör si så svarar hästen så. Att få förståelsen för riding och "grundslagen" sitter i ryggmärgen och du har följt ett logiskt system (det tyska t.ex som är mycket tydligt och bra).
Ridning däremot då har du redan den tekniska delen klar. Sen börjar du skala av, hur "lite" hjälper behövs? Till slut är man nere på - vad händer om jag tänker mig att göra en skänkelvikning t.ex, låter kroppen följa tanken? Följer hästen med då?

Det två största problemen tycker jag är; TID. Att låta saker ta tid, det tar tid....
VEM är det som utbildas? Ryttaren eller hästen? Eftersom det oftast sker samtidigt så måste man göra en kompromiss i många skeenden, och där är kanske inte alla överrens :angel:
 
Sv: Att sätta ihop delarna

Jag skiljer på "teknisk ridning" och "ridning" :angel:
Teknisk ridning är den man ägnar sig åt först, just för att förstå om jag gör si så svarar hästen så. Att få förståelsen för riding och "grundslagen" sitter i ryggmärgen och du har följt ett logiskt system (det tyska t.ex som är mycket tydligt och bra).
Ridning däremot då har du redan den tekniska delen klar. Sen börjar du skala av, hur "lite" hjälper behövs? Till slut är man nere på - vad händer om jag tänker mig att göra en skänkelvikning t.ex, låter kroppen följa tanken? Följer hästen med då?

Det två största problemen tycker jag är; TID. Att låta saker ta tid, det tar tid....
VEM är det som utbildas? Ryttaren eller hästen? Eftersom det oftast sker samtidigt så måste man göra en kompromiss i många skeenden, och där är kanske inte alla överrens :angel:

Så gör jag också. Och den tekniska biten behöver jag heller inte nödvändigtvis ha en häst till, utan vissa bitar funkar nästan bättre att öva in borta från ridbanan, på en "låtsashäst" (typ sadelbock med sadel + medhjälpare som hjälper till att simulera krafterna jag skulle utsättas för på hästen). Eller för all del pilatesbollen, kontorsstolen, bussätet eller yogamattan.
Detta för att jag ska få lov att öva utan att irritera den stackars hästen, ibland överdriva vissa moment, ibland överdriva felen för att verkligen lära känna dom.
När min (ibland oerhört tröga) kropp äntligen begripit vad den ska göra provar jag det till häst och då gärna i halt först med medhjälpare som puttar och drar i mig så jag får återuppväcka minnena från torrövningarna till häst men utan att den kastar omkring på mig medan jag fortfarande övar.

Dessa teknikövningar återkommer jag gärna till då och då, det är inget stadie som jag en gång gjorde för 10 år sen men nu kan jag, utan något jag gör för varje gång jag hittar en ny upptäckt eller behöver påminna mig själv om något jag glömt bort. Och det händer lite då och då. :)
 
Sv: Att sätta ihop delarna

Jag har också varit förledd att tro av experter att det varit mentalt - särskilt på Tiffany, och det har även veterinärer sagt om den andra. Det är ju så lätt att ta till,

Hmm....nja nu håller jag inte alls med. Det kan mycket väl också vara mentalt både hos häst och ryttare, hos hästen av "inlärningsskäl". Den har lärt sej att det blir spänt och konstigt när det ska vara höger galopp, tex...den spänner sej och det blir obehagligt, inget blir rätt, upplever hästen heller.

Min ville öht inte gå i höger från början och det var orsaken till att jag från början blev ombedd att rida henne, för den som red då var amatörjockey (som inte ens tyckte om hästen som inte var helt lätthanterad på den tiden) och inte så bra på dressyr (vilket jag inte heller är men urvalet var inte så stort:angel:)

HOn var kollad, på olika sätt och bedömningen var att hon inte ville gå i höger, har skrivit om hennes envisa läggning förr och ska inte gå in på det. I efterhand är jag säker på att det hade med balans och trygghetskänsla att göra. Men det är en annan fråga just nu.

Det var inte min häst, men jag tyckte om henne till skillnad från andra och så kom hon bra överens med mej. Så jag gick med på att rida henne.

Det första var att lägga henne i höger ute och det gick efter ett tag men jag märkte då att så fort hon såg något "läskigt" som hon ville slänga sej för så bytte hon snabtt tillbaka till vänster. Redan då förstod jag att det hade med säkerhet att göra men täntke inte riktigt i diagonaler och balans som nu..

I ridhuset var det svårt. Jag har aldrig varit minsta rädd för denna häst så det handlade det inte om. Men däremot alltmer stressad av att det skulle bli fel, det var så himla kört allra först.

Att få till höger galopp gick allt bättre ju mer hon fick gå i det ute, och att galoppera över bom, eller ett kryss och fortsätta i den galoppen gick bra. MEn i fattningarna låste det sej.

Det hade med all sannolikhet att göra med stress över erfarenheten att det blivit missförstånd, hästen låste sej nog mentalt, samtidigt som hon verkligen hade svårare åt det hållet. jag låste mej mentalt i alla fall, vilket hon säkert kände.

Om man själva känner olust - så känner hästen det garanterat likadant

Absolut. Och då kan det bli psykiskt även hos hästen. Sen fick jag tänka till väldigt mycket vad jag gjorde i högerfattningarna, naturligtvis.

Hur som helst var det inte då fråga om bara några gånger, för det kunde under samma pass fungera efter ett tag, och gå bra, men nästa pass var det ändå problem och det tror jag handlade om att något satt kvar mentalt - hos oss båda, precis som jacko säger. Mest hos mej säkert, men inte bara, eftersom hon gjorde samma med andra, bla en tränare som provade.

Nu är det inte minsta problem i fattningarna, sen lång tid, nu handlar det om att hålla reda på att de är raka osv, det var ju inte en tanke på först, det var bara rätt galopp som gällde då.

Delvis KL (även till jacko)

Det min gjorde var att så fort hon ens anade att det lutade mot en högerfattning inne på ridbana/ridhus under "dressyrformer" var att gå emot genom att överdriva sin egen snedhet, dvs trycka in högerbak kraftfullt och ut med vänsterbogen och på så sätt var ju höger galopp omöjlig..... :cool:
Så man fick vara väldigt bra på kontrollen av utsidan och rätta in framdelen först, vilket var svårt när hon blev så spänd.

Jag tror ens egen stress över saker har stark påverkan. Både på vad man själv gör och hur hästen reagerar.

Och nu skrev jag också långt:D
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Att sätta ihop delarna

Du har helt rätt!

Så jag kan väl lugnt svara på din fråga "får ni den hjälp ni behöver?": nej.
 
Sv: Att sätta ihop delarna

Hmm....nja nu håller jag inte alls med. Det kan mycket väl också vara mentalt både hos häst och ryttare, hos hästen av "inlärningsskäl". Den har lärt sej att det blir spänt och konstigt när det ska vara höger galopp, tex...den spänner sej och det blir obehagligt, inget blir rätt, upplever hästen heller.

Min ville öht inte gå i höger från början och det var orsaken till att jag från början blev ombedd att rida henne, för den som red då var amatörjockey (som inte ens tyckte om hästen som inte var helt lätthanterad på den tiden) och inte så bra på dressyr (vilket jag inte heller är men urvalet var inte så stort:angel:)

Men jag håller nog inte riktigt med. Min häst är också ovilligare i höger varv. Det är inte mentalt, hon är helt enkelt svagare i höger sida. Alla hästar (och människor) har ju en starkare och en svagare sida. Själv är jag väldigt högerhänt och högerfotad t ex. Min häst är alltså mer oliksidig än vad som är "normalt". Liten kul kuriosa är att hennes halvbror är precis likadan, vore kul att veta om fler med den pappan har den egenheten.

Den träning du lagt ner med rakriktning för att få raka fattningar till höger har ju kroppsligt stärkt hästens svaga sida kroppsligen, inte mentalt stärkt den. Precis så får jag också jobba för att stärka höger bak på min. Hon vill så gärna peta ut med höger bakhov istället för att gripa under sig med den, det sitter verkligen i kroppen och inte i huvudet.
 
Sv: Att sätta ihop delarna

Själv ser jag rid-självförtroendet och att "våga lita på känslan" som träningsmål i sig. Att även om det gick åt skogen så litar man på att man gör så gott man kan, utifrån det man kan just nu. Jag tror knappast det blir bättre av att var och varannat pass backa tillbaka tio steg för att en våg av otillräcklighet sköljer över en.

Ridsjälvförtoende och ridkänsla är inte samma sak. :confused: Men det kanske du inte menade heller?
 
Sv: Att sätta ihop delarna

Men jag håller nog inte riktigt med. Min häst är också ovilligare i höger varv. Det är inte mentalt, hon är helt enkelt svagare i höger sida. Alla hästar (och människor) har ju en starkare och en svagare sida. Själv är jag väldigt högerhänt och högerfotad t ex. Min häst är alltså mer oliksidig än vad som är "normalt". Liten kul kuriosa är att hennes halvbror är precis likadan, vore kul att veta om fler med den pappan har den egenheten.

Den träning du lagt ner med rakriktning för att få raka fattningar till höger har ju kroppsligt stärkt hästens svaga sida kroppsligen, inte mentalt stärkt den. Precis så får jag också jobba för att stärka höger bak på min. Hon vill så gärna peta ut med höger bakhov istället för att gripa under sig med den, det sitter verkligen i kroppen och inte i huvudet.

Jadå jag vet att hon har svårare åt höger, och svagare sida osv, men det jag försökte få fram var att just fattningarna blev ett mentalt hack även precis som jacko säger. (att hon var svagare på den diagonalen skrev jag ju:confused: Kände sej inte lika säker att gå på den)

och då menar jag fattningar på ridbanan och i dressyrsadel. När hon stärkts lite mera så i hoppsadel och när jag inte tänkte på¨det utomhus på gärden osv så gick det bra att fatta höger. Även inne om jag satt i hoppsadeln och skulle hoppa något litet kryss. (på den tiden hoppade vi inte egentligen)
I och med att både hon och jag hade fokuset på något annat så var det inte några problem. Tror jag.

Givetvis handlade det om mej, det gör det tyvärr alltid. Men det fanns en mental del, som jag tror har att göra med erf och missfärstånd när hon skulle "läras" fattningar redan innan jag red henne, och det fortsatte med mej i början.

En svagare diagonal har ju alla men just denna var extra knepig där, det var bara det jag ville ha fram, det har det aldrig blivit på någon annan häst.
 
Senast ändrad av en moderator:

Liknande trådar

Foder & Strö Hej! Nu behöver jag lite input från er. Det är lång läsning och jag förstår om ni inte orkar läsa 😅 Jag vill vara tydlig från början med...
Svar
18
· Visningar
1 604
Senast: Shaggy
·
Hästhantering Jag har två grundfunderingar som ju är typ hur breda som helst och som slingrat sig fram i min hjärna i flera år nu: Hur möjliggör du...
4 5 6
Svar
104
· Visningar
8 401
Senast: Habina
·
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 318
Hästhantering Hej! Vill varna för lång och rörig text... Gör ett sista desperat försök att få någon hjälp. Vill börja med att säga att hästen i...
3 4 5
Svar
81
· Visningar
13 193

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp