Sv: Att sätta ihop delarna
Om jag tänker att jag bara ska korrigera mig själv, då kan det ju bli tokfel, om man inte får det svar man är ute efter i hästen så har man ju bevisligen mer ändrat för ändrandets skull snarare än att få rätt inverkan - tänker jag!
Därav "ändra sig själv samtidigt som hästen", och oftast - "ändra sig själv för att ändra hästen", men ibland kanske man inte räcker till/hinner med fullt ut att få rätt svar endast av att korrigera sin sits utan behöver förstärkning i form av att reglera tygellängd/förstärka med tyngdpunkten/peta till en gång med skänkeln/göra en halvhalt, eller vad det nu kan vara. Mest för att komma ifrån ett katastrofläge isf och underlätta för mig själv att öht komma i en bra inverkande position
Hästen är en spegel av mig. Alltså tittar jag på mig själv genom hästen. Om jag skulle titta i spegeln och se att ojsan, nu är *** några cm fel, rättar till, då skulle jag löpa större risk att glömma att det är svaret i hästen som är det viktiga. Ibland kanske inte ens pållen klarar av att lyssna på det för ögat optimala. Ibland kanske det för ögat optimala eller som man tycker att det borde fungera inte fungera i svaret från hästen (kan såklart ofta vara för att man inverkar fel någon annanstans också) och då skulle jag hellre lyssna på hästen och leta vidare än att nöja mig med att "men nu ser det ju bra ut".
DET är skillnaden för mig. Sen säger jag inte något om det du skriver iom det, bara en vidareutveckling av formuleringen "rätta sig själv samtidigt som hästen".
Om jag tänker att jag bara ska korrigera mig själv, då kan det ju bli tokfel, om man inte får det svar man är ute efter i hästen så har man ju bevisligen mer ändrat för ändrandets skull snarare än att få rätt inverkan - tänker jag!
Därav "ändra sig själv samtidigt som hästen", och oftast - "ändra sig själv för att ändra hästen", men ibland kanske man inte räcker till/hinner med fullt ut att få rätt svar endast av att korrigera sin sits utan behöver förstärkning i form av att reglera tygellängd/förstärka med tyngdpunkten/peta till en gång med skänkeln/göra en halvhalt, eller vad det nu kan vara. Mest för att komma ifrån ett katastrofläge isf och underlätta för mig själv att öht komma i en bra inverkande position
Hästen är en spegel av mig. Alltså tittar jag på mig själv genom hästen. Om jag skulle titta i spegeln och se att ojsan, nu är *** några cm fel, rättar till, då skulle jag löpa större risk att glömma att det är svaret i hästen som är det viktiga. Ibland kanske inte ens pållen klarar av att lyssna på det för ögat optimala. Ibland kanske det för ögat optimala eller som man tycker att det borde fungera inte fungera i svaret från hästen (kan såklart ofta vara för att man inverkar fel någon annanstans också) och då skulle jag hellre lyssna på hästen och leta vidare än att nöja mig med att "men nu ser det ju bra ut".
DET är skillnaden för mig. Sen säger jag inte något om det du skriver iom det, bara en vidareutveckling av formuleringen "rätta sig själv samtidigt som hästen".