Äldre hund ändrat beteende

[snöflingor]

Två små barn på 4 år har börjat sätta spår på vår 7 åriga tik. Hon har alltid varit speciellt, på ett bra sätt. Men nu har det allt mer börjas märkas , hon är understimulerad och beteendeproblemen börjar märkas tydligt.Jag skäms, att de fått gå så långt men fort går tiden och man tänker sen, sen hinner vi mer. Kort och gått är hon stressad, kan inte slappna av, på helspänn, gnyr nästan hela dagarna fast alla är hemma. Vill ut och in hela tiden, gnyr till och med under promenad.. I perioder visat tecken på depression, trodde det var inflammation i livmoder men vetrinär hittade inget. De gick över. Men kvar är allt det här andra..till saken hör att vi har en som kan ta över henne. Jag tror hon hade haft de bättre med en annan hund som de har och därmed få ett annat liv också ? Men är det dumt att flytta på en hund som uppenbart ej mår bra? Är rädd de ska bli värre. Kan intr förstå att jag ej sett det här tidigare, är först nu jag verkligen ser henne. Har hon kan sitta och stirra rakt mot en vägg, bara apatisk... Och gnällande, som är dagarna i ända. På grund av ändrade förhållanden i livet har tiden men främst orken att ge hon den stimulans hon behöver... de räcker inte till. Nu kan jag inte längre blunda och vara egoistisk, hon förtjänar mer! Men vad bör man tänka på om en flytt skulle vara aktuell om 6 månader kanske? Jag vill verkligen vända de här för hon och hoppas inte det är försent. Kan det vara försent när hon är så gammal och mått så här länge ?

 

[Sel]

Två små barn på 4 år har börjat sätta spår på vår 7 åriga tik. Hon har alltid varit speciellt, på ett bra sätt. Men nu har det allt mer börjas märkas , hon är understimulerad och beteendeproblemen börjar märkas tydligt.Jag skäms, att de fått gå så långt men fort går tiden och man tänker sen, sen hinner vi mer. Kort och gått är hon stressad, kan inte slappna av, på helspänn, gnyr nästan hela dagarna fast alla är hemma. Vill ut och in hela tiden, gnyr till och med under promenad.. I perioder visat tecken på depression, trodde det var inflammation i livmoder men vetrinär hittade inget. De gick över. Men kvar är allt det här andra..till saken hör att vi har en som kan ta över henne. Jag tror hon hade haft de bättre med en annan hund som de har och därmed få ett annat liv också ? Men är det dumt att flytta på en hund som uppenbart ej mår bra? Är rädd de ska bli värre. Kan intr förstå att jag ej sett det här tidigare, är först nu jag verkligen ser henne. Har hon kan sitta och stirra rakt mot en vägg, bara apatisk... Och gnällande, som är dagarna i ända. På grund av ändrade förhållanden i livet har tiden men främst orken att ge hon den stimulans hon behöver... de räcker inte till. Nu kan jag inte längre blunda och vara egoistisk, hon förtjänar mer! Men vad bör man tänka på om en flytt skulle vara aktuell om 6 månader kanske? Jag vill verkligen vända de här för hon och hoppas inte det är försent. Kan det vara försent när hon är så gammal och mått så här länge ?

Sju år känns inte särskilt gammalt (beroende på ras förstås). Finns det någon anledning till att hon inte kan flytta på en gång?
Om problemen yttrar sig i oro/rastlöshet och liknande och ni tror det beror på understimulans tänker jag att ju snabbare desto bättre, om den som ska ta över hunden är införstådd i problematiken.

Det finns ingen skam i att inse att hunden mår dåligt och att man inte mäktar med.

 

[snöflingor]

Åh tack ska du ha! Över ett år av betänketid nu, då jag känt skam i att behöva göra detta och hoppas på en vändning för egen del. Men måste vara ärlig att den inte kommer... skam i att inte klara av att ha henne kvar och ge henne allt. Hon var ju ens allt innan livet ändrades så stort..
Tror inte de kan ta henne direkt, kanske inom några månader men som sagt de måste få veta om problematiken eller de ändrade beteendet innan. Lär väl kanske visa sig fort om de funkar där eller blir värre... tänker att jag måste nog ge henne mer, mkt mer fram tills dess för att ge henne en chans till förbättring ?

 

[Sel]

Åh tack ska du ha! Över ett år av betänketid nu, då jag känt skam i att behöva göra detta och hoppas på en vändning för egen del. Men måste vara ärlig att den inte kommer... skam i att inte klara av att ha henne kvar och ge henne allt. Hon var ju ens allt innan livet ändrades så stort..
Tror inte de kan ta henne direkt, kanske inom några månader men som sagt de måste få veta om problematiken eller de ändrade beteendet innan. Lär väl kanske visa sig fort om de funkar där eller blir värre... tänker att jag måste nog ge henne mer, mkt mer fram tills dess för att ge henne en chans till förbättring ?

Så de som potentiellt ska ta över hunden vet inte om problemen/varför hon omplaceras? Det är viktigast av allt tycker jag.

 

[fejko]

Kan inte de nya komma på besök och göra roliga saker med henne? Då kanske hon så småningom blir glad när de kommer och sedan voilà, så stannar hon hos den nya familjen?

 

[fejko]

Med rolig sak menar jag tex gå en långpromenad på något trevligt ställe.

 

[snöflingor]

Så de som potentiellt ska ta över hunden vet inte om problemen/varför hon omplaceras? Det är viktigast av allt tycker jag.

Var inte det som var huvudorsaken först utan att vi har plats och tids brist... de ändrade beteendet har uppenbarat och ser jag tydligare nu. Så måste ju såklart vara öppen kring detta och berätta hur hon är här hemma iallafall...

 

[snöflingor]

Kan inte de nya komma på besök och göra roliga saker med henne? Då kanske hon så småningom blir glad när de kommer och sedan voilà, så stannar hon hos den nya familjen?

Hon känner dom väl och blir glad när de kommer... men att kanske vara där lite nån helg och vecka i taget innan kanske. Att man provar på det sättet...kanske. men som sagt är först kanske om några månader det kan gå.

 

[co-SMAD4]

Hon känner dom väl och blir glad när de kommer... men att kanske vara där lite nån helg och vecka i taget innan kanske. Att man provar på det sättet...kanske. men som sagt är först kanske om några månader det kan gå.

Jag tänker att om man är öppen med problematiken som dykt upp, och kör en prov period först så kanske miljöombytet är precis vad hunden behöver? Det kan ju lösa sig.

 

[Red_Chili]

Två av mina tidigare hundar kom till mig som omplaceringar och de hade absolut enligt tidigare ägare en hel del problem. Ena hunden blev tokig och destruktiv så fort den lämnades ensam, betedde sig som ett as vid hundmöten m.m. Andra hunden var konstant stressad, morrade mot ena ägaren, fick panik av mötande hundar och allt vad det nu var.

Båda hundarna blev superenkla när de kom hit, framförallt hund 2. När de fick hem de trivdes i som passade dem, då försvann allt det värsta väldigt snabbt och med tiden blev de minst lika "problemfria" som vilken vanlig hund som helst (det finns såklart något man kan jobba på med alla hundar, men ja). Hade de varit kvar i sina tidigare hem, då hade det aldrig blivit så. Att hundarna fick flytta var en förutsättning för att det skulle bli bättre för dem.

Däremot gäller det ju då att den som tar hunden är fullt införstådd med hur situationen ser ut. Nya ägaren måste både kunna och vilja ta sig an en hund med "problembeteenden". Men har man som i det här fallet ett potentiellt hem, någon som känner hunden och är villig att ta den... Låt hunden flytta.

 

[Springer]

De flesta av mina hundar har varit omplaceringar, i åldersspannet 5 mån till 9 år. Det har gått toppen med alla utom med 1 där förre ägaren inte talat om ett problem. Ett stort problem som jag inte kunde bortse från och inte kom tillrätta med. Den fick åka tillbaka efter 1 mån. Jag hade velat bli av med den tidigare, men jag gav förre ägaren tid att hitta en lösning.
Om du har/hittar ett bra nytt hem, låt då hunden flytta. Inte hatta fram och tillbaka mellan hemmen, utan låt den vara i det nya hemmet under en prövotid på 1 mån.

 

[Kajsalisa]

Hunden i sig kommer inte ha några som helst problem att flytta pang bom till den här familjen eller liknande person eller familj.
Det är vi människor som tycker omplacering är jobbigast.
Nu låter det ju som du känner en familj som kan ta över henne ,så kan du inte få vara hundvakt lite då och då om omplacering blir aktuellt?
Så får du ha hunden i ditt liv på ett sätt som fungerar?

 

[fejko]

Jag kom på en kollega på med att stå och kopiera ”Hänt i veckan” på jobbet. Han förklarade att hans mammas nya hund var med i tidningen. Hunden, en labrador, ägdes av en adlig familj som bodde granne med kollegans mamma som brukade ta hand om labradoren ibland när de reste bort.

Men så bestämde veterinären att labradoren skulle bo kvar hos kollegans mamma i stället för den adliga familjen hade massor av hundar och labradoren, som var lägst i rang, brukade bli mobbad av de andra hundarna, speciellt en liten ettrig Jack Russel. Fast det var på ett villkor, att labradoren skulle vara med på den årliga andjakten för det var den bästa jakthunden de hade haft.

 

[snöflingor]

Hunden i sig kommer inte ha några som helst problem att flytta pang bom till den här familjen eller liknande person eller familj.
Det är vi människor som tycker omplacering är jobbigast.
Nu låter det ju som du känner en familj som kan ta över henne ,så kan du inte få vara hundvakt lite då och då om omplacering blir aktuellt?
Så får du ha hunden i ditt liv på ett sätt som fungerar?

Ja men precis, ni alla har så rätt! Och vilken bra idé, precis så har jag ändå tänkt. Att vi kan ha henne när de behövs och vars försteman till att vara hundvakt osv... anledningen jag inte vågat ta beslutet är att det just känns som.ett misslyckande, att man gav upp och att jag ska ångra mig en dag... men när jag ser att hon inte mår bra och har de jobbigt, hon försöker säga till en något med sitt stirrande och gnällande. Så ka jag inte ,inte lyssna mer utan ge henne en chans till något mer i livet!