Äldre hund ändrat beteende

[snöflingor]

Två små barn på 4 år har börjat sätta spår på vår 7 åriga tik. Hon har alltid varit speciellt, på ett bra sätt. Men nu har det allt mer börjas märkas , hon är understimulerad och beteendeproblemen börjar märkas tydligt.Jag skäms, att de fått gå så långt men fort går tiden och man tänker sen, sen hinner vi mer. Kort och gått är hon stressad, kan inte slappna av, på helspänn, gnyr nästan hela dagarna fast alla är hemma. Vill ut och in hela tiden, gnyr till och med under promenad.. I perioder visat tecken på depression, trodde det var inflammation i livmoder men vetrinär hittade inget. De gick över. Men kvar är allt det här andra..till saken hör att vi har en som kan ta över henne. Jag tror hon hade haft de bättre med en annan hund som de har och därmed få ett annat liv också ? Men är det dumt att flytta på en hund som uppenbart ej mår bra? Är rädd de ska bli värre. Kan intr förstå att jag ej sett det här tidigare, är först nu jag verkligen ser henne. Har hon kan sitta och stirra rakt mot en vägg, bara apatisk... Och gnällande, som är dagarna i ända. På grund av ändrade förhållanden i livet har tiden men främst orken att ge hon den stimulans hon behöver... de räcker inte till. Nu kan jag inte längre blunda och vara egoistisk, hon förtjänar mer! Men vad bör man tänka på om en flytt skulle vara aktuell om 6 månader kanske? Jag vill verkligen vända de här för hon och hoppas inte det är försent. Kan det vara försent när hon är så gammal och mått så här länge ?

 

[Sel]

Två små barn på 4 år har börjat sätta spår på vår 7 åriga tik. Hon har alltid varit speciellt, på ett bra sätt. Men nu har det allt mer börjas märkas , hon är understimulerad och beteendeproblemen börjar märkas tydligt.Jag skäms, att de fått gå så långt men fort går tiden och man tänker sen, sen hinner vi mer. Kort och gått är hon stressad, kan inte slappna av, på helspänn, gnyr nästan hela dagarna fast alla är hemma. Vill ut och in hela tiden, gnyr till och med under promenad.. I perioder visat tecken på depression, trodde det var inflammation i livmoder men vetrinär hittade inget. De gick över. Men kvar är allt det här andra..till saken hör att vi har en som kan ta över henne. Jag tror hon hade haft de bättre med en annan hund som de har och därmed få ett annat liv också ? Men är det dumt att flytta på en hund som uppenbart ej mår bra? Är rädd de ska bli värre. Kan intr förstå att jag ej sett det här tidigare, är först nu jag verkligen ser henne. Har hon kan sitta och stirra rakt mot en vägg, bara apatisk... Och gnällande, som är dagarna i ända. På grund av ändrade förhållanden i livet har tiden men främst orken att ge hon den stimulans hon behöver... de räcker inte till. Nu kan jag inte längre blunda och vara egoistisk, hon förtjänar mer! Men vad bör man tänka på om en flytt skulle vara aktuell om 6 månader kanske? Jag vill verkligen vända de här för hon och hoppas inte det är försent. Kan det vara försent när hon är så gammal och mått så här länge ?

Sju år känns inte särskilt gammalt (beroende på ras förstås). Finns det någon anledning till att hon inte kan flytta på en gång?
Om problemen yttrar sig i oro/rastlöshet och liknande och ni tror det beror på understimulans tänker jag att ju snabbare desto bättre, om den som ska ta över hunden är införstådd i problematiken.

Det finns ingen skam i att inse att hunden mår dåligt och att man inte mäktar med.

 

[snöflingor]

Åh tack ska du ha! Över ett år av betänketid nu, då jag känt skam i att behöva göra detta och hoppas på en vändning för egen del. Men måste vara ärlig att den inte kommer... skam i att inte klara av att ha henne kvar och ge henne allt. Hon var ju ens allt innan livet ändrades så stort..
Tror inte de kan ta henne direkt, kanske inom några månader men som sagt de måste få veta om problematiken eller de ändrade beteendet innan. Lär väl kanske visa sig fort om de funkar där eller blir värre... tänker att jag måste nog ge henne mer, mkt mer fram tills dess för att ge henne en chans till förbättring ?

 

[Sel]

Åh tack ska du ha! Över ett år av betänketid nu, då jag känt skam i att behöva göra detta och hoppas på en vändning för egen del. Men måste vara ärlig att den inte kommer... skam i att inte klara av att ha henne kvar och ge henne allt. Hon var ju ens allt innan livet ändrades så stort..
Tror inte de kan ta henne direkt, kanske inom några månader men som sagt de måste få veta om problematiken eller de ändrade beteendet innan. Lär väl kanske visa sig fort om de funkar där eller blir värre... tänker att jag måste nog ge henne mer, mkt mer fram tills dess för att ge henne en chans till förbättring ?

Så de som potentiellt ska ta över hunden vet inte om problemen/varför hon omplaceras? Det är viktigast av allt tycker jag.

 

[fejko]

Kan inte de nya komma på besök och göra roliga saker med henne? Då kanske hon så småningom blir glad när de kommer och sedan voilà, så stannar hon hos den nya familjen?

 

[fejko]

Med rolig sak menar jag tex gå en långpromenad på något trevligt ställe.

 

[snöflingor]

Så de som potentiellt ska ta över hunden vet inte om problemen/varför hon omplaceras? Det är viktigast av allt tycker jag.

Var inte det som var huvudorsaken först utan att vi har plats och tids brist... de ändrade beteendet har uppenbarat och ser jag tydligare nu. Så måste ju såklart vara öppen kring detta och berätta hur hon är här hemma iallafall...

 

[snöflingor]

Kan inte de nya komma på besök och göra roliga saker med henne? Då kanske hon så småningom blir glad när de kommer och sedan voilà, så stannar hon hos den nya familjen?

Hon känner dom väl och blir glad när de kommer... men att kanske vara där lite nån helg och vecka i taget innan kanske. Att man provar på det sättet...kanske. men som sagt är först kanske om några månader det kan gå.