Relation med psykisk ohälsa

[Lovisaleonora]

Idag känns allt så ledsamt och overkligt. Han har redan kollat en ny lägenhet och vi har berättat för sonen som blev ledsen över att vi inte ska bo tillsammans alla tre. Jag får ont i magen när han åker iväg och tanken på att han hittar en ny snart får mig illamående.
Han verkar gladare än mig? Borde det inte vara tvärtom? Jag kan inte ens äta. Är tom bara.

Klart det är ledsamt och overkligt. Det är en livskris, att få sina drömmar krossade. Det är ett tungt beslut, men att det är tungt betyder inte att det är fel. Jag är övertygad om att du gör rätt. Du har dessutom ett barn att måna om, som har rätt att växa upp med föräldrar som fattar bra beslut utifrån rätt värderingar.

Låt det göra ont. Låt dig själv sörja. Låt det vara en sorg att drömmen dog. Först när du kommer ut på andra sidan sorgen kan du börja drömma igen.

 

[Ramona]

Jag får ont i magen när han åker iväg och tanken på att han hittar en ny snart får mig illamående.
Han verkar gladare än mig? Borde det inte vara tvärtom? Jag kan inte ens äta. Är tom bara.

Det är ingen tävling i vem som mår bäst just nu, poängen är att det ska bli bättre i slutändan. Och ångrar du dig om ett år när du ändå kommit in i ditt egna liv utan att bo tillsammans med honom så kan du ju alltid prata med honom om att försöka en gång till.

Försök att inte bry dig om honom och vad han säger och hur han mår. Försök att satsa på dig själv och komma igång själv. Och jag vet att det är jättesvårt, men försök att inte loopa i tanken och tänka samma tankar hela tiden. Bryt mönstret och gör någonting som får dig att tänka på annat.

 

[Passion]

Tack. På något sätt är detta ett stort andningshål just nu. Alla kloka inlägg

 

[Korven]

Tack. På något sätt är detta ett stort andningshål just nu. Alla kloka inlägg

Vi finns alltid här

 

[athena_arabians]

Idag känns allt så ledsamt och overkligt. Han har redan kollat en ny lägenhet och vi har berättat för sonen som blev ledsen över att vi inte ska bo tillsammans alla tre. Jag får ont i magen när han åker iväg och tanken på att han hittar en ny snart får mig illamående.
Han verkar gladare än mig? Borde det inte vara tvärtom? Jag kan inte ens äta. Är tom bara.

Det är lätt att tappa rutiner när man är i kris och det gör ju inget bättre. Försök äta regelbundet (ställ gärna larmet på mobilen om det hjälper) och någorlunda nyttigt så du inte hamnar i tröstätande med tomma kalorier. Fysisk aktivitet är också bra, då får man tillskott av energi plus att tankarna brukar klarna. Själv går jag ut i trädgården när det är jobbigt. Det finns inget som är så underbart som att lägga sig under ett träd och bara vara

Ta hand om er

 

[Singoalla]

Röstar också på lite promenader i naturen när tankarna spinner Du är stark, ta en dag i taget nu. Ljuset väntar på andra sidan tunneln, jag lovar.

 

[Passion]

Just nu känns det som att allt blir bra bara jag bestämmer mig för att vi ska fortsätta... Allt kändes så solklart och jag har varit så anti att vara nära men jag bara saknar honom plötsligt och saknar hans telefonsamtal och vill bara kramas men tror hjärnan lurar mig. Jag lider av problem med separationsångest så alltid när det tar slut får jag panik. Hoppas det går över även denna gång.

Samtidigt är en del av mig arg och tycker han beter sig konstigt. Att hans beteende förstärker min bild av honom som sjuk.

 

[athena_arabians]

Just nu känns det som att allt blir bra bara jag bestämmer mig för att vi ska fortsätta... Allt kändes så solklart och jag har varit så anti att vara nära men jag bara saknar honom plötsligt och saknar hans telefonsamtal och vill bara kramas men tror hjärnan lurar mig. Jag lider av problem med separationsångest så alltid när det tar slut får jag panik. Hoppas det går över även denna gång.

Samtidigt är en del av mig arg och tycker han beter sig konstigt. Att hans beteende förstärker min bild av honom som sjuk.

Japp, hjärnan spökar. De flesta människor känner sig trygga i det invanda även om det inte är en bra situation. Har du dessutom separationsångest blir det ju inte lättare. Har du kontakt med någon professionell hjälp vad gäller ditt psykiska mående? Det känns som att det är bra att ta hjälp därifrån nu i så fall

 

[Passion]

Japp, hjärnan spökar. De flesta människor känner sig trygga i det invanda även om det inte är en bra situation. Har du dessutom separationsångest blir det ju inte lättare. Har du kontakt med någon professionell hjälp vad gäller ditt psykiska mående? Det känns som att det är bra att ta hjälp därifrån nu i så fall

Jo jag har en jättebra kontakt, ska ringa henne imorgon

 

[Hyacinth]

Idag känns allt så ledsamt och overkligt. Han har redan kollat en ny lägenhet och vi har berättat för sonen som blev ledsen över att vi inte ska bo tillsammans alla tre. Jag får ont i magen när han åker iväg och tanken på att han hittar en ny snart får mig illamående.
Han verkar gladare än mig? Borde det inte vara tvärtom? Jag kan inte ens äta. Är tom bara.

Du har väl varit långt mer engagerad i honom och er relation än tvärt om? Du har slagits med näbbar och klor för att få det att fungera, han har spelat tv-spel.
Inte konstigt att du kraschar lite, bara att inte ta ansvar för honom gör antagligen att du slappnar av för första gången på länge, och då hinner man känna efter. Du får nog ge dig själv lite tid. Han fungerar på ett annat sätt, så han kanske bara konstaterar att ”jaha, nu måste jag hitta en bostad” och känslobiten är inte lika närvarande.

 

[monster1]

Just nu känns det som att allt blir bra bara jag bestämmer mig för att vi ska fortsätta... Allt kändes så solklart och jag har varit så anti att vara nära men jag bara saknar honom plötsligt och saknar hans telefonsamtal och vill bara kramas men tror hjärnan lurar mig. Jag lider av problem med separationsångest så alltid när det tar slut får jag panik. Hoppas det går över även denna gång.

Samtidigt är en del av mig arg och tycker han beter sig konstigt. Att hans beteende förstärker min bild av honom som sjuk.

Det är helt normalt, du har ångest och den kortsiktiga lösningen på det är att gå tillbaka då dämpas ångesten men du lever kvar i eländet, den långsiktiga är att hantera ångesten och se framåt en framtid med mindre elände.

Försök umgås med nära och kära, det lättar tycker jag. Man fyller sitt liv och får sin tröst från sin omgivning.

 

[Passion]

Är jag taskig om jag tycker vi ska dela på hyran medan han bor kvar här? Han kanske inte får lägenhet förrän om några månader. Ska vi hjälpas åt med städning? Laga mat ihop? Eller bör jag bara försöka vara borta så mycket som möjligt och inte se det som satt vi bor ihop utan han mest är där och jag sköter allt?

 

[emma-vsm]

Är jag taskig om jag tycker vi ska dela på hyran medan han bor kvar här? Han kanske inte får lägenhet förrän om några månader. Ska vi hjälpas åt med städning? Laga mat ihop? Eller bör jag bara försöka vara borta så mycket som möjligt och inte se det som satt vi bor ihop utan han mest är där och jag sköter allt?

För mig är det självklart att dela på hyran. Och givetvis också ansvaret för hushållet med städning osv. Mitt ex bodde kvar ett tag, det var inget snack om att han skulle betala (däremot gjorde vi inte så mycket gemensamma matinköp utan skötte oss själva typ). Jag försökte vara borta så mycket som möjligt, och även han sov borta ibland och då sov jag hemma.

 

[AraSlei]

Är jag taskig om jag tycker vi ska dela på hyran medan han bor kvar här? Han kanske inte får lägenhet förrän om några månader. Ska vi hjälpas åt med städning? Laga mat ihop? Eller bör jag bara försöka vara borta så mycket som möjligt och inte se det som satt vi bor ihop utan han mest är där och jag sköter allt?

Jag tycker absolut att han ska betala sin del av hyran och sköta/betala sin del av städning, matlagning, tvätt.
Han är en tillfälligt inneboende nu, inte din partner.

 

[Passion]

Tack för input, då är jag inte ute och cyklar. Har börjat tvivla på mig själv och mina tankar...

 

[escodobe]

Tack för input, då är jag inte ute och cyklar. Har börjat tvivla på mig själv och mina tankar...

Varför skulle han inte göra det nu? Jag utgår ifrån att han bidragit till boendekostnaden innan med?

 

[kryddelydd]

J Är jag galen som ens tänker på att kämpa mer?

Ja.

 

[Passion]

Varför skulle han inte göra det nu? Jag utgår ifrån att han bidragit till boendekostnaden innan med?

Ja jag känner mig så taskig bara som kräver att han flyttar och sen kräver betalt medan han packar och gråter. Känner mig elak. Vill bara ge honom pengar eller prylar som kompensation för att jag har förstört hans liv och hans framtid. Och jag gråter men har ingen rätt att vara ledsen känner jag.

 

[emma-vsm]

Ja jag känner mig så taskig bara som kräver att han flyttar och sen kräver betalt medan han packar och gråter. Känner mig elak. Vill bara ge honom pengar eller prylar som kompensation för att jag har förstört hans liv och hans framtid. Och jag gråter men har ingen rätt att vara ledsen känner jag.

Har du möjlighet att bo någon annanstans ett tag, tills han flyttat? Alternativt att ni turas om att bo i ert gemensamma boende under tiden?

Det är varken kul eller enkelt att bo under samma tak när man är den som tagit beslutet. Det är lätt att man vacklar, tänker jag.

 

[Shaggy]

Vill bara ge honom pengar eller prylar som kompensation för att jag har förstört hans liv och hans framtid. Och jag gråter men har ingen rätt att vara ledsen känner jag.

Nej du har inte förstört hans liv. Hans liv är hans ansvar du har ansvar för ditt liv och din sons.
Varför har itne du rätt att vara ledsen? Varför har inte du rätt att sörja det som inte blev?