Att sätta ihop delarna

[Susan]

Det har diskuterats lite olika hjälpgivning på sista tiden. Hur mycket hjälp får ni av er tränare att sätta ihop de olika delarna.

Hur mycket hjälp får ni att förstå hur saker hänger ihop. Dvs orsak och verkan så att ni själva kan hantera problem när tränaren inte är där. Så om ni tex fokuserar på ett problem i ridningen och så hemma på träning poppar ett annat upp. Hur gör ni då? Hur tänker ni då?

Hur ser er plan ut framåt?

ser fram emot en ny mastodonttråd

 

[Totola]

Sv: Att sätta ihop delarna

"Problemen" som uppstår beror nog oftast på oförmåga att titta lika objektivt som en tränare hade gjort. Alltså att det är väldigt lätt att stirra för mycket på EN detalj eller blanda in sina egna känslor som ploppar upp.
(Tyvärr tycker jag nog det finns en hel del tränare som inte heller är duktiga på att titta objektivt och på helheten, utan kanske stirrar sig blind på en detalj eller låter sig styras av prestige... =/ för mig känns det viktigt att ha en tränare som väger över åt rätt håll och kan agera förebild snarare än att smitta mig ännu mer åt det hållet.)

Utifrån det så försöker jag mao med jämna mellanrum öva på mental träning och som exempel låtsas att tränaren och/eller publiken är med under träningen hemma. För att skärpa till sig och fokusera mer som man hade gjort på en träning!

En annan grej är att man försöker lägga upp träningen i övningar, övningar som riktar sig blandat mot mig själv/för hästen. Om det inte går som jag vill, alltså att jag inte "får tag i" rätt kroppsdel eller får den effekt jag är ute efter, då tillåter jag mig själv ändå inte att fortsätta med samma mer än max 3 gånger per varv (2 om hästen är lite "off" för dagen så det delvis är där problemet sitter), istället byter jag till en annan övning även om jag fortfarande vill åt samma resultat. Tvingar sig själv till lite påhittighet och variation.
Ibland (när man kommer på sig! ) sitter jag med flit och ändrar fokuset så ofta att man inte hinner fastna i ett och samma mönster. Men ändå kvar i bakhuvudet att det är helheten man vill åt. Eller tillåter sig att rida "fel" en gång utifrån sitt felaktiga mönster man hamnat i och sitter bara och känner efter hur det känns i kroppen. För att försöka känna vad som inverkar fel och testa justera det till nästa gång. Med tänket "less is more" i bakhuvudet.


Jag tycker jag får jättemycket hjälp av tränaren i att se och känna orsak/verkan. Den långsiktiga strategin och vad man är ute efter, inte bara här och nu. Av att titta på andra ekipage och höra kommentarer om dessa och ha möjlighet att följa deras utveckling får man också lite mer att gå på om man själv hamnar i liknande situationer. Men bara för att man har strategin upplagd, och att man har en tränare som förklarar orsak/verkan, så är det inget som säger att man klarar att ta till sig det. Ibland måste man höra samma sak 10 gånger samtidigt som man ser det framför sig eller känner det under sig, för att faktiskt förstå. Ibland kanske 100 eller 1000 gånger. Ibland kanske man trodde att man greppade det men egentligen har man bara fått tag i ett litet strå ur en höstack. Ibland är det kanon för att veta vad man är ute efter, men kvarstår fortfarande att klura ut hur man ska ta sig dit.
Men huvudsaken tycker jag är ju att det går framåt, och att man har en tränare som med jämna mellanrum kan hjälpa till att guida vidare.

 

[Ray]

Sv: Att sätta ihop delarna

Ser oxå fram emot lite rolig läsning

Har tyvärr inte tränat så mycket på sistone, men börjat lite sporadiskt för ny tränare som jag tycker verkar helt ok.
Eftersom jag inte hunnit träna så många gånger så är det svårt att svara på just den frågan du ställer. Men jag tycker att vi pratar samma språk. Jag tycker hon har haft något att komma med varje gång.
Ibland har jag känt mig lite "förvirrad" efter och då frågar jag varför vi löst problemet som vi gjort och hur fortsättningen ska vara. Jag har ridit olika hästar i princip varje gång vilket gör att man kanske inte kommer framåt lika fort, man får börja om lite varje gång

Och det gör oxå att man kan känna att tränaren ändrar sig från gång till gång. Vilket jag i och för sig gillar, eftersom det känns som att hon hjälper mig och hästen där vi är och inte där vi borde vara...

Eftersom jag rider så mycket själv är det viktigt för mig att förstå vad tränaren är ute efter och hur jag ska jobba vidare. Och kunna ta med mig verktyg till nästa häst. Så att jag kan lösa problem själv.
Det jag faktiskt saknar- vilket jag ska be om när jag kan rida min egen häst- är att se tränaren sitta upp och rida hästen. Tycker att det brukar ge väldigt mycket! Dels att man får SE hur det ser ut, och förhoppningsvis efter en stund hur det BORDE se ut. Tränaren får känna hur hästen känns- ibland kan man vara duktig på dölja vissa problem som finns... Och det är lättare att få svart på vitt vad som är mitt problem som ryttare och vad som hästen kanske har lite svårt för. Dessutom får man se om tränaren lever som h*n lär. För ibland när man tycker att tränare har fel handlar det ju om att man som ryttare inte klarar av att följa instruktionerna. Då vill jag se tränaren visa att om jag gör som jag är tillsagd kommer resultatet

Det ger mig större förtroende för tränaren och dessutom så är jag ganska visuell och lär mig mycket av att titta och sedan kunna diskutera en "gemensam" känsla.

Överlag skulle JAG vilja ha mer fokus på sits och korrekt inverkan från de flesta tränare!

 

[bigganl]

Sv: Att sätta ihop delarna

Det har diskuterats lite olika hjälpgivning på sista tiden. Hur mycket hjälp får ni av er tränare att sätta ihop de olika delarna.

Hur mycket hjälp får ni att förstå hur saker hänger ihop. Dvs orsak och verkan så att ni själva kan hantera problem när tränaren inte är där. Så om ni tex fokuserar på ett problem i ridningen och så hemma på träning poppar ett annat upp. Hur gör ni då? Hur tänker ni då?

För mig är det en förutsättning att tränaren ska kunna hur allt hänger ihop hela vägen. Det ska inte finnas frågetecken och de som dyker upp måste tränaren kunna bena ut. Det blir ingen helhet annars. Det måste finnas en röd tråd hela vägen från grundutbildningen och framåt. För mig är detta jätteviktigt. Sen finns det många tränare som har brister på detta området, men de går bort för mig. Det är också viktigt att tränaren är kunnig i hästens fysiologi. Tror det beror väldigt mycket på vilka förkunskaper man har själv som ryttare. De som är färska är ju mera beroende av sin tränare och har säkert svårare att träna själva, men detta blir enklare ju längre de kommer i sin egen ridning.
Min tränare är min guide. Vi har samma tankar om ridning och hästars utbildning. Hon är mitt bollplank och mina ögon från marken. Vi diskuterar mycket och planerar tillsammans. Hon blandar inte in känslor i hästens träning (som jag själv har lätt för att göra) och det är bra med en objektiv röst som komplement. Jag har inte varit med om att något specifikt problem kommit plötsligt, men om en fråga angående ridningen dykt upp så har jag ringt henne och diskuterat detta på telefon.

Hur ser er plan ut framåt?

Vi fortsättar jobba vidare helt enkelt.

 

[Susan]

Sv: Att sätta ihop delarna

jag var kanske lite otydlig, och sedan är det för varmt för mig och har inte orkat med min egen tråd ens
Men om man tar en typ "stillbild" i ett rippass vilket som helst. Vad händer då? och varför?, vad gör hästen, vad gör du? vad har du tappat i din ram för att få hästen att göra som den gör

bara exempel

den ramlar på högerbogen - varför? Hur får du bort den från bogen, var har du missat för att det ska hända, hur tränare du för att det inte skall hända lika ofta i fortsättningen

eller
Du tappar bekbenen till peking, vad hände? vad felade, hur ser får du dem tillbaka? I vilken orndning måste du peta in delarna i ramen igen. Eller tex du får inte med din bakbenen i en ökning - varför?

eller
hästen står emot- när händer det - varför

eller
den börjar tänka bakåt med nacken - varför - vad händer - hur löser du - hur förebygger du


Givetvis finns det inte ett svar för alla situationer är inte detsamma, men i ett givet ögonblik så händer något av en orsak - och då har man förhoppningsvis en plan. Då är frågan får ni så mycket kött på benen av er tränare att ni har en plan i början av passet, och att ni har en plan dels långsiktig, och sedan med delmål?

 

[Susan]

Sv: Att sätta ihop delarna

Jag är verkligen ingen lätt elev för jag vill ha förklaringar så jag kan få ihop det med resten av delarna. Och jag ser gärna att tränare rider hästen. och alla har faktiskt gjort det, inser jag nu, om inte all med glädje direkt...
Det är verkligen lärorikt. Och ibland(läs oftast ) så får man bita i att; om man bara skärper sig så...
Det är nästan alltid det man får göra - bättre mao :cracy:

Jag förstår att det blir svårare för dig om du rider sporadiskt och olika hästar - att tota ihop ett eget system. Nu menar jag inte hitta på, utan mer att man har privata ord i sin förståelse av det, schema eller karta om man så vill...

Eftersom jag rider så mycket själv är det viktigt för mig att förstå vad tränaren är ute efter och hur jag ska jobba vidare. Och kunna ta med mig verktyg till nästa häst. Så att jag kan lösa problem själv.

Detta gillade jag.
För man måste veta vilket verktyg man måste ha för att sätta ihop delarna. man kan ha en djävla massa verktyg, men vet man inte hur de används och till vad - så går inget att sätta ihop

Intressant läsning

 

[Susan]

Sv: Att sätta ihop delarna

Det känns som du litar väldigt mycket på din tränare. Läser jag dig rätt om du lägger rätt stort ansvar på denne, eller missförstår jag?

Inser att det inte bara är nu jag är kokt - utan när jag startade tråden, jag formulerade mig dåligt

 

[Ray]

Sv: Att sätta ihop delarna

Egentligen tycker jag att jag fått bäst hjälp i ridningen av en kompis till mig. Jag tycker nämligen att det är svårt att få till det för många tränare. Ofta blir det så himla mycket instruktioner, ofta utgår tränare (som inte känner en väldigt väl ) från SIN känsla när de ser en börja rida- och inte från Min känsla.

Vad menar jag med detta?
Jo- jag som rider har alltid en egen känsla. Oavsett om jag är nybörjare eller inte. Den känslan är inte alltid rätt- men den påverkar mig.
Det är min känsla där jag sitter som gör att jag rider på ett visst vis. Och för att jag ska kunna tänka på ett annat vis måste tränaren LYSSNA på min känsla och inte dissa den.
Säga att "ok, om du tycker hästen hela tiden springer iväg så förstår jag varför du hänger i tyglarna. Men för mig som tittar ser det ut som att hästen drar i dig för att du drar i den. Prova lätta på handen och se om det inte blir bättre"

Med min vän har jag alltid kunnat diskutera hur det känns. Hon säger hur det ser ut. Hon har ridit och sagt hur hon tycker det känns - samtidigt som jag ser hur det ser ut. Och då kan jag ändra min känsla- ändra mina reflexmässiga tankegångar. Prova något nytt. Märka att det är inte hästen som gör det här utan det är jag som tror att den gör det.
'
Med många tränare blir det mer "du gör så här- det är fel. Istället ska du göra så här- det är rätt". Då blir det goddag yxskaft för mig och jag rider mekansikt som en robot. Gör precis vad tränaren säger- men när jag går därifrån har jag noll koll

Finns ett fint ordspråk jag tänker på ibland- alldeles för sällan vet inte av vem..
"För att kunna hjälpa en människa måste du inte bara förstå MER än hon gör- först måste du förstå DET hon gör" ( reservation för misscitat...)

 

[Totola]

Sv: Att sätta ihop delarna

Det kändes som en så stor fråga att det blev ett "stort" luddigt svar istället för konkret exempel. Skulle vilja få in så många olika exempel om man ska få någon helhet i det. För i slutändan är det ju helheten som är det viktiga. Och - kanske ska tilläggas - så påstår jag på inget vis att jag själv sitter på facit, inte alltid tränaren heller, det är det hästen som gör, om ens den skulle reflektera över alla konstiga detaljer vi människor fokuserar på! Därför blir det snarare massor med antaganden och "gissningar", att man tänker som en tratt - samla in så mycket information som möjligt till en bättre helhetsbild (än en ynka detalj) för att utifrån det kunna välja bland lämpliga gissningar på vad det beror på.

Man kan ju vinkla saker på så många sätt, och gräva fram många nyanser. Så även om man ridtekniskt sett skulle kunna säga "hästen gör så, för att du gör så" om mycket så säger ju inte det heller så mycket - egentligen (tycker jag).
Ok, men varför reagerade hästen med det "felmönstret" istället för .... eller .... (helhetsbild), varför reagerade min kropp så? Hur kändes det, hur var fokuset? Osv. För att jag ska ha en vettig chans att hitta en lösning som fungerar för mig och min häst. Och sålla mellan vad man kanske måste acceptera just då (bristande styrka/fysiska egenskaper för att få till alla detaljer jag vill? hos mig eller hästen, bristande kommunikation pga störningsmoment, eller kanske pga min okoncentration?).

Ett konkret exempel, bara för att ovanstående fortfarande känns för luddigt att diskutera :
* Pålle faller inåt på högerfram på en volt till höger. Ramlar i framvikt (och hamnar i obalans).
Varför? Enkelt: den hade inte förutsättningarna för att klara volten bra.
Vidareutveckling: varför hade den inte förutsättningarna? Och det är här det kan dra iväg åt en massa olika håll. För mig personligen är det ofta att koncentrationen öht brister, vilket kan vara något som rent ridtekniskt känns ganska långsökt och svåridentifierat som att pålle behöver verkas/skos och upplever obehag av obalansen i hovarna - visar detta genom att "yrsa upp sig", bli okoncentrerad, svara sämre på signalerna och upplevas vilja smita undan jobbet.
Rent ridtekniskt kan man såklart vidta åtgärder för att försöka förbättra det ändå, om man nu tänker rida trots en insikt av den typen. Men jag vill ändå försöka luska ut grunden så gott det går, för att veta vad vi har för förutsättningar och då anpassa kraven därefter.
Det kan också vara så att jag kommer fram till att jag låtit pålle "ta över". Att man inte varit tillräckligt fokuserad själv på det jag vill och därmed inte tillräckligt konsekvent, så pålle rinner iväg i ren brist på kommunikation som går igenom från min sida (kanske inte det vanligaste överlag, men tro´t eller ej, på min pålle måste det vara full fokus hela tiden annars tycker han att han behöver ta över ansvaret och kan t o m bli stressad/avstängd pga det - matte vet inte vad hon vill, bäst jag tar saken i egna händer, typ).
Ridtekniskt kan det vara så att jag sitter och inverkar fel, ofta då att jag låter mig flyttas av pålle till det "bekväma läget" vilket jag isf får identifiera och försöka rätta till. Sånt där tycker jag dock ofta går att återkoppla till någon annan grund. Det kan skilja otroligt mycket från dag till dag i hur bra förutsättningar jag som ryttare får för att "sitta bra". En svår dag kanske jag behöver inse att det är just en svår dag, så jag inte sitter och grottar ner mig i hur kasst det känns och blir frustrerad, även om man försöker göra det bästa av situationen.
Om jag känner att jag inverkar fel men inte riktigt får till i kroppen hur det ska bli rätt (lyssnar på svaret från hästen som facit) så tar jag gärna en sån time-out där jag "låter" det bli fel, sitter bara med och känner efter hur det känns, varpå jag försöker genom "less is more" inverka rätt till nästa gång genom att följa känslan.
Ofta, för mig, är det att ryggen inte är rak (krökt i sidled) och att höfterna följer med i kuses (och mina) felmönster, att tyngdpunkten iom det hamnar fel. Det upplever jag, grovt förenklat, som mina största jobb-områden, men med reservation för att det säkert finns både enklare och mer konkreta sätt att beskriva det på, och garanterat kommer ändras med tiden man lär sig.

Även så kan man garanterat förklara allt detta betydligt mer ridtekniskt och konkret. Om hästen gör si, då gör jag så. Men nu går jag mycket mer på känsla/fokus även om jag också gärna analyserar vad som händer tekniskt. För om jag när jag rider sitter och tänker "oj, nu faller den här bogen in!" då skulle första instinkten vara att hugga tag i tygeln och vilja "lyfta" tillbaka framdelen, istället för att fokusera på helheten, jobba förebyggande, och verkligen känna efter vad som brister för att pricka in kärnan snarare än symptom.

För att pricka kärnan snarare än symptom tror jag att man många gånger får acceptera många fel till förmån för inlärning av häst/ryttare, och tid att processa tills det faller på plats. Det är lite det jag tänker om jag använder uttrycket "korrigeringsridning".
Så länge man alltid försöker spåra så långt som möjligt bak i orsaks-labyrinten tror jag inte det är någon fara att "korrigera" ditt och datt. Men om man rent ridtekniskt tänker: nu gör jag si, då ska hästen svara så, och per automatik petar tillbaka sånt som inte är där det ska utan att reflektera över varför och se det som ett mer långsiktigt skolningsprojekt, då tror jag inte man i längden får till några större skillnader i helheten.

Typ: du kan rida en diagonalsluta på minst tusen olika sätt i olika variationer. Varav många av dessa olika variationer skulle klassas som "rätt". Men - vilka ger dig en effekt i ditt pussel på att förbättra skolningen med hjälp av diagonalslutan? Det är enligt mig mer intressant än hur det ser ut. Även om man säkert ändå skulle klanta till det med jämna mellanrum!

 

[Susan]

Sv: Att sätta ihop delarna

fast här är mitt ridsystem helt logiskt



- du tränar först lättare kordination typ vänd med vikt och axlar

sedan tränar då hålla reda på bakdelen med ditt bäcken ffa känna vart det är

Sedan tränar du på att reglera och placera din vikt i sidled

sedan sätter du ihop dem = hörnpassering

sedan så lär du dig rätta in bogen på framdelen

sedan lär du dig att samla hästen rakt fram med halvhalter

sedan lär du dig samlanda halvhalter på böjda spår

nu har du alla verktyg till att göra en diagonalsluta - kan du sätta ihop dem?

 

[Kookaburra]

Sv: Att sätta ihop delarna

Finns ett fint ordspråk jag tänker på ibland- alldeles för sällan vet inte av vem..
"För att kunna hjälpa en människa måste du inte bara förstå MER än hon gör- först måste du förstå DET hon gör" ( reservation för misscitat...)

Jag gillar dig

 

[Totola]

Sv: Att sätta ihop delarna

fast här är mitt ridsystem helt logiskt



- du tränar först lättare kordination typ vänd med vikt och axlar

sedan tränar då hålla reda på bakdelen med ditt bäcken ffa känna vart det är

Sedan tränar du på att reglera och placera din vikt i sidled

sedan sätter du ihop dem = hörnpassering

sedan så lär du dig rätta in bogen på framdelen

sedan lär du dig att samla hästen rakt fram med halvhalter

sedan lär du dig samlanda halvhalter på böjda spår

nu har du alla verktyg till att göra en diagonalsluta - kan du sätta ihop dem?

Låter som ett bra och logiskt upplägg, för att skola ryttaren.
När jag rider så tänker jag alltid "korrigera mig själv och hästen samtidigt", för iom att jag korrigerar hästen så korrigerar jag ju eg. mig själv för att få rätt svar i hästen, med svaret som facit. Visst är det lätt hänt att börja korrigera ett fel med tio andra, särskilt när man rider själv utan tränarövervakning.
Själv har jag dock *host* "lyxen" att ha en kuse som inte gör mycket alls om jag inte inverkar rätt utifrån sitsen i det som är mest grundläggande för just denne kuse (koll på höfterna/tyngdpunkt ffa, släpper fram rätt rörelse).
Identifierar man en del som smiter iväg, då lägger jag helt enkelt fokuset på att lägga upp övningar/rörelser där jag har hyfsad chans att komma åt det i min egen och pålles kropp.


Ett sånt upplägg som ditt ovan brukar jag dela in i olika "fokus-pass". För att fokusera extra mycket på en del i pusslet men ändå försöka hålla hyfsad pejl på helheten. Men det är säkert smart att ha som check-lista också under varje ridpass!

 

[Susan]

Sv: Att sätta ihop delarna

Ja man kan ju ingenting "ta med sig hem" om man blir överkörd av en tränare. Jag känner precis igen känslan. Det kan gå jättefint på en lektion, men om man inte fattar hur och varför så blir man ju bara radiostryd och man kan inte få till det ensam igen

Bra ordspråk tycker jag, som tränare måste man ha självinsikt och "kunna känna igen sig" i eleven. Hur kändes det för mig när detta och detta hände.

Däför kan det vara rätt meningslöst att rida för de där ryttarna som är naturbegåvningar för det hittar måhända till Rom från Paris, men har ingen aning var man skall svänga av i Motala, eller ens i Los Angeles

 

[jacko]

Sv: Att sätta ihop delarna

Den tränare jag ridit mest för genom åren brukar säga att hon vill att det ska kännas för eleven att den själv kommit på ridningen, så att säga. För då fastnar det på ett helt annat sätt.

Och det ligger mkt i det. När man blir radiostyrd kan man utföra stordåd, men när sambandscentralen åker hem står man sig slätt.

/Hälsningar från slätten...

 

[Totola]

Sv: Att sätta ihop delarna

Den tränare jag ridit mest för genom åren brukar säga att hon vill att det ska kännas för eleven att den själv kommit på ridningen, så att säga. För då fastnar det på ett helt annat sätt.

Låter som en klok tränare!

 

[Susan]

Sv: Att sätta ihop delarna

Ja helt i Sokrates anda, inlärning sker genom insikt

En av mina sa barskt - jag kan inte lära dig rida - det får du göra själv Jag kan visa men resten får du göra själv. Men den kunde på ett väldigt bra sätt förklara - men sedan fick man som sagt prova hur det hängde ihop




och efter 74:e gången hon sa så, så provade jag själv

 

[Ray]

Sv: Att sätta ihop delarna

Kookaburra- visst e´det bra- önskar att det var jag som kommit på det Och att jag själv kanske tänkte på det oftare...

Och Susan- härligt att det inte bara är jag som kan bli robot. Jag har ridit mycket i mina yngre år för en naturbegåvning. Han blev så frustrerad när nåt blev fel, först skrek han lite, sen satt han upp och gjorde allt prickfritt och slog ut med händerna och sa "jag fattar inte vad du gör, detta är ju så enkelt..." Härligt för självförtroendet

 

[tuaphua]

Sv: Att sätta ihop delarna

Jag har alltid en plan. Saker är en kedja för mig. Allt är länkat och hänger ihop. Jag måste klara av 1 och 2 för att så småning om nå till 100.

Om något felar så felsöker jag. Jag felsöker mig själv först och främst. Jag checkar av att jag verkligen gjorde rätt i form av att jag satt rätt (i så god balans och stabilitet och genomsläpplighet som jag bemäktar), gav hjälperna rätt och lagom mycket och med timeing. Därefter checkar jag av hästen. Brister det i energi någonstans eller sitter den fast/är stel någonstans. Det kan ju resultera i att balansen skiftas.

Jag har en prioriteringsplan om jag måste välja bort saker.

Jag har fått lära mig ett mantra i denna ordning: Vägen, farten, formen och sen övning.

Vägen står för balans i sidled och färdriktning. Jag måste kunna kontrollera att hästen är på linjen. Alla kroppsdelar ska in på linjen först och främst.

Därefter kollar jag av "farten", dvs balansen fram/bak med hjälp av lagom mycket energi och lagom mycket framåtridning.

Sedan börjar jag rida fram formen. Där skiljer sig ju hur du och jag jobbar har jag förstått. Men jag börjar iaf arbeta med att hästen ska släppa halsen och runda sig även framifrån här. Det genom böjning i viss mån.

När hästen är på linjen, svarar fram/bak och belastar rätt i form så kan man rida de flesta övningar om man bara som ryttare behärskar dem och hästen har styrkan.

Svårare än så är det inte.
Det är skitsvårt att rida! Men så förbannat kul!

 

[Scata]

Sv: Att sätta ihop delarna

Låter som ett bra och logiskt upplägg, för att skola ryttaren.
När jag rider så tänker jag alltid "korrigera mig själv och hästen samtidigt", för iom att jag korrigerar hästen så korrigerar jag ju eg. mig själv för att få rätt svar i hästen, med svaret som facit.

Jag tänker helt tvärtom, jag tittar alltid på mig själv i första hand.

tuaphua skrev ett väldig bra svar som jag helt instämmer i, jag kopierar in;
"Jag har alltid en plan. Saker är en kedja för mig. Allt är länkat och hänger ihop. Jag måste klara av 1 och 2 för att så småning om nå till 100.

Om något felar så felsöker jag. Jag felsöker mig själv först och främst. Jag checkar av att jag verkligen gjorde rätt i form av att jag satt rätt (i så god balans och stabilitet och genomsläpplighet som jag bemäktar), gav hjälperna rätt och lagom mycket och med timeing. Därefter checkar jag av hästen. Brister det i energi någonstans eller sitter den fast/är stel någonstans. Det kan ju resultera i att balansen skiftas."
Mycket bra skrivet!

 

[Ellyne]

Sv: Att sätta ihop delarna

Inte riktigt tillräckligt för att klura ut ALLA problem på egen hand. Men mycket känner jag av när jag rider själv och det är inte bara tack vare min (fd) tränare utan tack vare: olika tränare, insikt man kommit till själv och ridlitteratur mm. Red för min "tränares tränare" vid två tillfällen-där fick jag mycket större hjälp med att förstå helheten bakom. Att hitta orsaken till problemen. Själva tekniken som hör till känslan/kommer innan känslan. Och det är nåt jag kan ta med mig, även om jag inte kommer rida för h*n så ofta.

Jag upplever ändå att jag har bättre koll på att "sätta ihop delarna" och att veta varför man ska göra som man gör, nu när jag börjat träna för akademiska tränare. Jag låter det vara osagt om det beror på tränarindividen eller disciplinen. Förut var jag mycket mer beroende av att rida för tränare. Kom ingen vart på egen hand. Nu behöver jag tiden emellan träningarna! För att få tid att KÄNNA, FÖRSTÅ och PROVA.