Är jag överkänslig eller beter han sig illa?

[Centaur]

till hela ditt inlägg! Det borde finnas en speciell Wall of fame här på buke där speciellt kloka inlägg nålades fast, som en sorts "bukes 10 budord"!

Halvt KL men en liten spinn off på samma ämne.

Tror det var @niphredil som för något år sedan argumenterade hårt emot att otrohet är det värsta som kan drabba ett förhållande. Att det är helt orimligt att upphöja det till Det Värsta i ett förhållande när det finns kvinnor som behandlas på det sätt som beskrivs här i tråden. Och några (kommer inte ihåg vilka) har ju skrivit det också här i tråden, att ett manipulativt och svartsjukt beteende kan förklaras med att vederbörande blivit bedragen tidigare. Som att det är Så Himla Hemskt att det automatiskt innebär ett frikort till att behandla nästa partner som skit.

Måste bara kommentera detta. Jag tror ingen tycker att det är okej att behandla andra dåligt bara för att man själv blivit dåligt behandlad! Det är bara en förklaring till varför de beter sig som de gör. Trasiga svaga människor. Inte onda. Däremot gör det som sagt ingen skillnad när de är så illa som TS pojkvän. För varje inlägg jag läser blir bilden av honom allt mörkare...

Jag är förlåtande och tror på att reda ut saker i ett förhållande när det blir tufft istället för att sticka. Många människor är svaga och har fel. Om de är medvetna om sina brister och försöker så gott de kan att utvecklas samt har många bra sidor så tycker jag att det kan väga upp.

Men TS han behandlar dig ju inte bara dumt och omoget, han är extremt kontrollerande och försöker styra hela ditt liv. Oavsett vilka själsliga ärr han har så är det aldrig acceptabelt att förstöra ditt liv!

Han vill bestämma vem du får träffa, prata med, när ni ska ha sex, hur du ska klä dig och vad du får jobba med. Du får inte ha en egen vilja, ett eget liv. Förstår du hur sjukt det är? Detta är mycket mycket värre än om han tex flirtar med andra kvinnor eller har ett ons. Sånt är fruktansvärt sårande men det påverkar inte dig och ditt liv mer än att du självklart bli ledsen. Det han gör är att ändra dig så mycket att du inte ens vet vem du är. Se det såhär, tror det kan hjälpa dig att lämna honom. Han älskar inte DIG. När du är den du egentligen är och är sann mot dig själv så vägrar han prata med dig och är skitsur. Han älskar bara den personen han försökar tvinga dig att vara.

 

[Hemligaste]

Jag tror att jag skriver det här för att kunna gå tillbaka senare och läsa, så att jag inte glömmer, om jag skulle tvivla när vi har en bra dag igen. Eller för någon i samma situation som kanske kan läsa och känna igen sig, men som kanske inte vill kommentera, eller någon som läser tråden om flera år efter en googling om samma problem.

Vi har haft bilen inne för lagning ett antal gånger, första gången vi var in frågade jag mekanikern lite saker som min sambo inte frågat. När vi kom ut märkte jag att han var kall så jag frågade vad det var. Då svarar han argt att han inte fick en syl i vädret där inne, att jag bara pratade på. Nästa gång vi lämnade in bilen undrade han om jag kunde vänta utanför för han kunde inte koncentrera sig när jag var där inne också. Så jag gjorde det. Jag blev självklart skitledsen men sa inget, han hade kanske rätt.

Samma sak på ett julbord förra året. En manlig bekant jag inte träffat på länge satt vid samma bord och vi catchade up lite, denna person är även nära vän till min sambo. Vi snackade lite om tv-spel och en gemensam utbildning vi varit på. Jag märker gradvis hur min sambo stänger av, ser inte på mig, vägrar hålla mig handen och prata med mig. Stressen och klumpen i magen kommer. Ute i bilen säger han argt att jag bara pratat med D och inget med honom, att det fick honom att känna sig dum och utanför. Jag ber om ursäkt och att jag inte menade så men det tog hela kvällen innan han blev som vanligt igen. Nästa gång pratade jag knappt med någon.

 

[Red_Chili]

@Hemligaste

Du har en man som misshandlar dig psykiskt.
Han kör runt dig för att ha kontroll på dig. Han beter sig snällt mot andra för att ingen ska misstänka något och för att få dig att tvivla på dig själv. Den där mannen försöker kontrollera din kontakt med vänner, arbetskamrater m.m. För att få dig mer isolerad från dem. Han utnyttjar dig sexuellt. När han inte lyckas få dig att göra som du vill tar han till vad som krävs, tårar, elaka ord, snälla små ord (vinklade så att du framstår som en idiot trots att du verkligen inte är det). Du kan inte ens hålla på med din mobil eller skriva på bukefalos som du vill när han är i närheten.

Vad mer krävs? Går du och väntar på första slaget? På att han ska misshandla dig fysiskt också? Han komme inte bättra sig! Hade han velat det så hade han gjort det, för länge sedan! Han har inga ursäkter alls till att bete sig såhär, däremot finns det en anledning, och den anledningen är att han är en genomvidig förbannad jävla skitstövel.

Ta dig därifrån. Nu. Passa på när han är borta. Ring någon vän. Ta dina ägodelar och hyr plats på ett vandrarhem tills du hittat något annat ställe att vara på. Leta upp den bukefalist som bor bäst till och bo där ett tag. Behöver du taxi för att ta dig bort? Jag lovar att vi bukefalister kan samla ihop pengar till det om det behövs. Ta dig bara därifrån. Nu.

 

[Hemligaste]

Era generösa erbjudanden lockar, speciellt när era tankar och åsikter börja slå rot, det är så mycket lättare att tänka när han inte är här. Tack för era fina erbjudanden Jag hoppas ni inte tycker jag är helknäpp eller otacksam som inte skriver "Ja, han är en idiot, nu drar jag!". Jag lyssnar verkligen på era råd och uppskattar allt ni delger och erbjuder, men det är som att dörren är låst från utsidan. Som inte att jag har vaknat än och fattar att det här faktiskt händer. Det känns så overkligt än.

Jag har två katter och ett jobb jag inte kan lämna, tyvärr ingen bil heller för den äger han. Köerna på en hyresrätt är milslånga här så jag vet inte vad jag ska ta mig till faktiskt. Jag är dessutom livrädd att någon av er som bor i samma stad skulle känna honom.

 

[Korven]

Sedan tänker jag, om jag gör slut, vad kommer han att säga till alla andra? Att jag var psykotisk och blev ledsen för minsta lilla? Jag vet att jag inte ska bry mig ändå går tankarna så. Alla andra kommer tycka att jag är dum i huvudet som gör slut med en så fin kille, sedan bli chockade för vi hade det ju så bra och var så kära. Han behandlade ju mig som en prinsessa, det såg ju alla. Och när jag tänker så, känns det som att det är sant.

"Alla andra"? Lever du för dem, eller? Om de frågar får du väl berätta hur han var när ni stängt dörren. Jag tror fler har samma helvete hemma men vågar inte ta steget, de kanske till och med tycker att du är modig.

 

[Ninnurur]

Era generösa erbjudanden lockar, speciellt när era tankar och åsikter börja slå rot, det är så mycket lättare att tänka när han inte är här. Tack för era fina erbjudanden Jag hoppas ni inte tycker jag är helknäpp eller otacksam som inte skriver "Ja, han är en idiot, nu drar jag!". Jag lyssnar verkligen på era råd och uppskattar allt ni delger och erbjuder, men det är som att dörren är låst från utsidan. Som inte att jag har vaknat än och fattar att det här faktiskt händer. Det känns så overkligt än.

Jag har två katter och ett jobb jag inte kan lämna, tyvärr ingen bil heller för den äger han. Köerna på en hyresrätt är milslånga här så jag vet inte vad jag ska ta mig till faktiskt. Jag är dessutom livrädd att någon av er som bor i samma stad skulle känna honom.

Om någon i samma stad känner honom så lovar jag att det inte spelar någon roll. Vi är på din sida. Katter löser sig, där kan säkert Voov hjälpa till. https://voovhem.wordpress.com/ Jobbet löser sig på något sätt det också, sjukskrivning i värsta fallet. Jag förstår att det inte är lätt, men märker också att du är på helt rätt väg.
Du är på väg att vakna, och nu har du en gyllene chans att ta dig loss. Jag tror också att du själv tänkt tanken tidigare, annars hade du nog inte startat tråden nu...

 

[Hemligaste]

@Hemligaste
Vad mer krävs? Går du och väntar på första slaget? På att han ska misshandla dig fysiskt också?

Det här skäms jag över att skriva. För jag vet att på ett sätt är det helt sjukt och inget jag vill känna egentligen, ni kommer tycka att jag är helt väck. Men ja, lite så är det. Gjorde han något fysiskt mot mig eller om jag kände mig rädd för honom skulle det vara mycket lättare. Fruktansvärt, ja, men jag skulle ha något att visa. Att ta på. Jag slapp vara det enda vittnet och jag slapp ifrågasätta om jag inbillat mig allt. Fysisk misshandel är så lätt att känna igen, att veta att man ska gå. Det här...jag har inte ens vetat om det varit sunt eller inte, eller om allt om sagt varit något som jag hittat på.

 

[Milosari]

Era generösa erbjudanden lockar, speciellt när era tankar och åsikter börja slå rot, det är så mycket lättare att tänka när han inte är här. Tack för era fina erbjudanden Jag hoppas ni inte tycker jag är helknäpp eller otacksam som inte skriver "Ja, han är en idiot, nu drar jag!". Jag lyssnar verkligen på era råd och uppskattar allt ni delger och erbjuder, men det är som att dörren är låst från utsidan. Som inte att jag har vaknat än och fattar att det här faktiskt händer. Det känns så overkligt än.

Jag har två katter och ett jobb jag inte kan lämna, tyvärr ingen bil heller för den äger han. Köerna på en hyresrätt är milslånga här så jag vet inte vad jag ska ta mig till faktiskt. Jag är dessutom livrädd att någon av er som bor i samma stad skulle känna honom.

Inga vänner eller släktingar i samma stad eller inom pendlingsavstånd från jobbet? Kolla om du kan bli inneboende hos någon? Jag har haft inneboende med katter trots att jag har hund, det var inga problem. Nu bor jag tyvärr för litet för att kunna erbjuda sängplats.

Det kan kännas helt hopplöst att ta sig ur ett sådant förhållande med katter och allt, men om du ber en bra kompis om hjälp så tror jag att det kommer gå snabbt och lätt. Du har nog inte full förmåga att se möjligheterna just nu, men det tror jag att en person utanför förhållandet kan göra.

Sedan behöver du faktiskt inte rättfärdiga för någon varför du inte vill stanna kvar i en relation. Det behöver inte alls vara så som det är i ditt fall, att killen är ett svin. Ibland så slutar man vara kär helt utan anledning.

 

[aprilmaj]

Era generösa erbjudanden lockar, speciellt när era tankar och åsikter börja slå rot, det är så mycket lättare att tänka när han inte är här. Tack för era fina erbjudanden Jag hoppas ni inte tycker jag är helknäpp eller otacksam som inte skriver "Ja, han är en idiot, nu drar jag!". Jag lyssnar verkligen på era råd och uppskattar allt ni delger och erbjuder, men det är som att dörren är låst från utsidan. Som inte att jag har vaknat än och fattar att det här faktiskt händer. Det känns så overkligt än.

Jag har två katter och ett jobb jag inte kan lämna, tyvärr ingen bil heller för den äger han. Köerna på en hyresrätt är milslånga här så jag vet inte vad jag ska ta mig till faktiskt. Jag är dessutom livrädd att någon av er som bor i samma stad skulle känna honom.

Om du vill kan du ringa Kvinnojouren för att få råd och tips om hur det skulle kunna gå att lösa de praktiska sakerna du funderar över. De är vana vid just sådana här situationer och kan agera snabbt om det behövs. Som @Ninnurur redan nämnt finns också Voov.

 

[Milosari]

Det här skäms jag över att skriva. För jag vet att på ett sätt är det helt sjukt och inget jag vill känna egentligen, ni kommer tycka att jag är helt väck. Men ja, lite så är det. Gjorde han något fysiskt mot mig eller om jag kände mig rädd för honom skulle det vara mycket lättare. Fruktansvärt, ja, men jag skulle ha något att visa. Att ta på. Jag slapp vara det enda vittnet och jag slapp ifrågasätta om jag inbillat mig allt. Fysisk misshandel är så lätt att känna igen, att veta att man ska gå. Det här...jag har inte ens vetat om det varit sunt eller inte, eller om allt om sagt varit något som jag hittat på.

Eller så slår han dig så sönder och samman att du blir livrädd och aldrig vågar sticka...

 

[sicx]

Era generösa erbjudanden lockar, speciellt när era tankar och åsikter börja slå rot, det är så mycket lättare att tänka när han inte är här. Tack för era fina erbjudanden Jag hoppas ni inte tycker jag är helknäpp eller otacksam som inte skriver "Ja, han är en idiot, nu drar jag!". Jag lyssnar verkligen på era råd och uppskattar allt ni delger och erbjuder, men det är som att dörren är låst från utsidan. Som inte att jag har vaknat än och fattar att det här faktiskt händer. Det känns så overkligt än.

Jag har två katter och ett jobb jag inte kan lämna, tyvärr ingen bil heller för den äger han. Köerna på en hyresrätt är milslånga här så jag vet inte vad jag ska ta mig till faktiskt. Jag är dessutom livrädd att någon av er som bor i samma stad skulle känna honom.

Ingen tycker att du är helknäpp, vi allihop förstår att det inte bara är att ta sitt pick och pack och dra. Men samtidigt får du inte låta det bli ursäkter, att du måste fixa för katterna, jobbet och du har ingen bil osv. Allt sånt löser sig, allt sånt är oväsentligt och saker som går att ordna bara du bestämt dig. Du behöver inte göra allting själv, om det inte finns vänner du kan ta hjälp av så hjälper vi bukefalister dig jättegärna. Det viktiga här är att du vaknat, att du ser och att du förstår att det som händer dig inte är rätt, att det inte är ditt fel.

Dörren är inte låst utifrån, den är bara lite trög att öppna, man behöver pusha lite och ta i, men när den väl är öppen och man går igenom den så är det det bästa man någonsin gjort, jag lovar dig! Det finns ingenting kvar att hämta eller ge i det "förhållandet" du är i.

Kolla privata hyresvärdar om köerna är långa hos kommun, ringer man så brukar det alltid finnas något. Skitsamma om det är en lägenhet med sämre läge eller mindre kvadratmeter, allt kommer kännas värt det bara du kommer bort från hans värld!

Och än en gång, vill du ta dig långt bort en stund/ett par dagar så står min dörr öppen för dig. Ta med dig katterna vetja.

 

[cirkus]

Det här skäms jag över att skriva. För jag vet att på ett sätt är det helt sjukt och inget jag vill känna egentligen, ni kommer tycka att jag är helt väck. Men ja, lite så är det. Gjorde han något fysiskt mot mig eller om jag kände mig rädd för honom skulle det vara mycket lättare. Fruktansvärt, ja, men jag skulle ha något att visa. Att ta på. Jag slapp vara det enda vittnet och jag slapp ifrågasätta om jag inbillat mig allt. Fysisk misshandel är så lätt att känna igen, att veta att man ska gå. Det här...jag har inte ens vetat om det varit sunt eller inte, eller om allt om sagt varit något som jag hittat på.

Men du är ju rädd för honom redan nu eftersom du inte kan vara den du vill eller göra saker som du vill - du anpassar dig av en anledning, du är rädd för honom.

Det är ensamt och känns ensamt, men var inte så säker på det - det kan finnas andra som sett vad du tror är er egen hemlighet. Oavsett så spelar det ingen roll. Du vet vad som händer och det räcker

 

[Manza]

Jag tror att jag skriver det här för att kunna gå tillbaka senare och läsa, så att jag inte glömmer, om jag skulle tvivla när vi har en bra dag igen. Eller för någon i samma situation som kanske kan läsa och känna igen sig, men som kanske inte vill kommentera, eller någon som läser tråden om flera år efter en googling om samma problem.

Vi har haft bilen inne för lagning ett antal gånger, första gången vi var in frågade jag mekanikern lite saker som min sambo inte frågat. När vi kom ut märkte jag att han var kall så jag frågade vad det var. Då svarar han argt att han inte fick en syl i vädret där inne, att jag bara pratade på. Nästa gång vi lämnade in bilen undrade han om jag kunde vänta utanför för han kunde inte koncentrera sig när jag var där inne också. Så jag gjorde det. Jag blev självklart skitledsen men sa inget, han hade kanske rätt.

Samma sak på ett julbord förra året. En manlig bekant jag inte träffat på länge satt vid samma bord och vi catchade up lite, denna person är även nära vän till min sambo. Vi snackade lite om tv-spel och en gemensam utbildning vi varit på. Jag märker gradvis hur min sambo stänger av, ser inte på mig, vägrar hålla mig handen och prata med mig. Stressen och klumpen i magen kommer. Ute i bilen säger han argt att jag bara pratat med D och inget med honom, att det fick honom att känna sig dum och utanför. Jag ber om ursäkt och att jag inte menade så men det tog hela kvällen innan han blev som vanligt igen. Nästa gång pratade jag knappt med någon.

Vilken jävla jävel. Om du bor i Stockholm och vill ha hjälp med vad det än är (någon som tar hand om katterna att tag, lyssnar, sova hos, vad det än är) så PM:a så får du mitt nr. Jag bor centralt och kan ställa upp med mycket kort varsel!

 

[dobbis]

Eller så slår han dig så sönder och samman att du blir livrädd och aldrig vågar sticka...

Eller ännu värre,du dör.

 

[Philosophia]

Det här skäms jag över att skriva. För jag vet att på ett sätt är det helt sjukt och inget jag vill känna egentligen, ni kommer tycka att jag är helt väck. Men ja, lite så är det. Gjorde han något fysiskt mot mig eller om jag kände mig rädd för honom skulle det vara mycket lättare. Fruktansvärt, ja, men jag skulle ha något att visa. Att ta på. Jag slapp vara det enda vittnet och jag slapp ifrågasätta om jag inbillat mig allt. Fysisk misshandel är så lätt att känna igen, att veta att man ska gå. Det här...jag har inte ens vetat om det varit sunt eller inte, eller om allt om sagt varit något som jag hittat på.

Det är jättebra att du ventilerar alla dina tankar som kommer upp. Vad gäller det du skriver här så vill jag säga att inträffar det att du skulle bli slagen så kommer du sannolikt redan ha flyttat din gräns så pass mycket att du inte längre kommer att tycka att ett blåmärke är bevis nog.

 

[Korven]

Det här skäms jag över att skriva. För jag vet att på ett sätt är det helt sjukt och inget jag vill känna egentligen, ni kommer tycka att jag är helt väck. Men ja, lite så är det. Gjorde han något fysiskt mot mig eller om jag kände mig rädd för honom skulle det vara mycket lättare. Fruktansvärt, ja, men jag skulle ha något att visa. Att ta på. Jag slapp vara det enda vittnet och jag slapp ifrågasätta om jag inbillat mig allt. Fysisk misshandel är så lätt att känna igen, att veta att man ska gå. Det här...jag har inte ens vetat om det varit sunt eller inte, eller om allt om sagt varit något som jag hittat på.

Har du inga nära kvinnliga vänner som du kan involvera? Jag fick hjälp av min syster när grannarna ringde och berättade för henne. Då hade han slagit mig med knytnäven i ansiktet när vi/jag körde bil, smart ställe . Då fick jag hjälp av polisen att avhysa honom. Vill du att det ska gå så långt? Domen i tingsrätten blev ringa misshandel. Tack vare min syster som pushade på. Du ska inte vara ensam i den här situationen.

 

[Efwa]

Från Kvinnojouren:

"Tvivlar du på om det är misshandel eller om han bara hade en dålig dag? Konflikter förekommer i alla relationer. Alla sårar förmodligen varandra någon gång, och alla människor blir arga. Men hur vet du då om det är misshandel eller ett bråk?

Här får du några ledtrådar:
• Beteendet återkommer.
• Avsikten är att förödmjuka och nedvärdera snarare än att man framför ett klagomål.
• Avsikten är att dominera och kontrollera, inte att ge konstruktiv kritik.
• Misshandlaren har en allmänt respektlös inställning till dig. Det handlar inte om att han påpekar EN sak som han inte tycker om."

Själv har jag inte varit i ett sådant förhållande, tack och lov. Som det står här har man väl dock någon gång blivit sårad i en diskussion eller ett bråk. Men, skrika, eller nedvärdera någon i ett gräl är inte acceptabelt för någon av oss.

Men, jag har aldrig, under dessa år (25), någonsin känt att jag inte vill att min man ska komma hem. Jag längtar fortfarande efter honom när han är på jobbet och tycker det är fruktansvärt mysigt att han kommer innanför dörren och ropar "hej".

Att överhuvudtaget behöva fråga om lov eller må dåligt inför att berätta något ska inte behöv resultera i utfrysning.
Givetvis planerar man tillsammans med tanke på barn och djur men jag åker iväg med killkompisar och han på läger där det är hälften kvinnor som jag inte vet vilka det är. Han känner dem ju dock. Skulle aldrig falla oss in att begränsa varandra om det inte var nödvändigt p.g.a praktiska saker eller ekonomi.

 

[Petruska]

Det här skäms jag över att skriva. För jag vet att på ett sätt är det helt sjukt och inget jag vill känna egentligen, ni kommer tycka att jag är helt väck. Men ja, lite så är det. Gjorde han något fysiskt mot mig eller om jag kände mig rädd för honom skulle det vara mycket lättare. Fruktansvärt, ja, men jag skulle ha något att visa. Att ta på. Jag slapp vara det enda vittnet och jag slapp ifrågasätta om jag inbillat mig allt. Fysisk misshandel är så lätt att känna igen, att veta att man ska gå. Det här...jag har inte ens vetat om det varit sunt eller inte, eller om allt om sagt varit något som jag hittat på.

Fast vi vet ju av erfarenhet från misshandlade kvinnor att det inte funkar så. Tvärtom funkar våld och hot om våld på precis samma sätt som det psykiska våld du redan står under.

Skulle du inte för några år sedan ha sagt: "En man som rycker min mobil ur min hand skulle jag aldrig stanna hos" eller "En man som är så svartsjuk att jag inte ens kan prata med killen på bilverkstan om bilen skulle jag aldrig stanna hos"?

Erfarenheten visar att den där uppluckringen av din egen person, som du beskriver, gör att man successivt inte känner igen kontrollbehov eller våld ens när man drabbas av det.

 

[vallhund]

Kära TS
Jag har en konkret förslag. Välj ut en av oss som du litar på o som du under dina år på Buke anser vara en hyvens person. Gärna en person som vad du vet, befinner sig i samma landsända som dig (även om det inte råkar vara nära). Välj ut en o skicka PM till denne där du kan utveckla dig mera. Vi är många som står redo med en axel att gråta på, finnas o hålla när du behöver skrika, när du behöver en kopp kaffe, eller en soffa att slagga på. Transport osv... Någon som kan rodda o organisera.

Våga, vi finns!

 

[Raderad medlem 94602]

Har varit med om att en närstående man fått just denna typ av behandling av tidigare flickvän.
Men hon är inte någon frisk person, verkligen helt skvatt galen.

Min sambo har också levt i ett sådant förhållande. Ett förhållande där han straffades med självskadebeteende, offerkofta, tårar, manipulation, hot mm. Men som man får man höra att man är ryggradslös som inte lämnar. Tror de flesta utom hans mor har skuldbelagt honom för "att inte sätta ner foten". Eftersom det blev barn i förhållandet så kommer han aldrig att komma helt ifrån det här. Det pågår ännu. Att ha barn med en sjuk människa är snudd på en mardröm som aldrig tar slut. Efter 12 år straffas och skuldbeläggs han fortfarande för allt som går fel i hennes liv. Och finns det inget att göra drama av så går det utmärkt att ljuga ihop nått hemskt och säga till barnen. Han tassar ännu på de där äggskalen för att inte provocera igång någonting. Och jag säger sjuk om en sådan människa för det är inte ett sunt beteende att manipulera andra människor med känslor.

Psykisk misshandel är mycket allvarligt. Tycker det är fantastiskt att TS har gjort den här tråden. Hoppas många som sitter i dessa förhållanden kan hämta kraft ur den.
Men lämna. För guds skull lämna dessa "förhållanden". Jag skulle inte ens vilja kalla det förhållanden när det styrs av en persons villkor. Jag vill kalla det "Arbete som partner" där chefen kan tillrättavisa och tom straffa sin anställda om arbetet inte är till belåtenhet.