Är jag överkänslig eller beter han sig illa?

[Raderad medlem 6459]

Jag förundras litet av att du antar att jag har något att vinna i sammanhanget.

Jamen nåt får du väl ut av det? Frågan är ju vad. Jag har aldrig förstått vad människor får ut av att heja på andra att stanna i skitrelationer. För mig är det jättemärkligt.

 

[CillaW]

Jag förstår att det är frustrerande för er att läsa, när ni i princip uteslutande är rörande överens om vad som måste göras. Jag vill passa på att understryka att det jag berättar på intet vis är för att väcka sympatier eller kasta olja på elden, utan för att det är så oerhört skönt att äntligen få berätta för någon. Som att ta hål på en böld. Så nu liksom bara fortsätter det komma, jag skulle förmodligen skriva även om ingen svarade. Sedan berättar jag om de olika situationerna för att jag verkligen inte vet om det är okej eller inte, jag behöver och behövde få bekräftat om jag har överreagerat och betett mig sinnessjukt.

Då tankarna kretsar kring att avsluta ser jag bara de goda stunderna, speciellt om det är en sådan dag då allt är bra. Allt vi har gemensamt, hur kul vi har, hur mycket jag tycker om hans familj... ja allt! Ser hur ledsen han skulle bli. Och då kan jag bara inte. Vill ge det ännu mer tid, ett till samtal, höra en till ursäkt. Hoppas att det kanske är den sista perioden som varit dålig och nu är det bra. Sedan kommer sorgen och den oerhörda stressen när han "fryser ut mig", säger "puss puss" i bakgrunden när jag pratar med en kollega och jag analyserar i flera timmar om jag låter flirtig när jag pratar med andra, klumpen i magen innan jag ska berätta att jag vill träffa en tjejkompis. Ibland blir han irriterad på att jag är velig när det gäller val av film eller mat och jag vill bara skrika att det är han som gjort mig så. Att min hjärna går på högvarv 20 timmar per dygn för att lista ut vad han vill se, göra och äta så att det kan bli en dag som är bra.

Sedan tänker jag, om jag gör slut, vad kommer han att säga till alla andra? Att jag var psykotisk och blev ledsen för minsta lilla? Jag vet att jag inte ska bry mig ändå går tankarna så. Alla andra kommer tycka att jag är dum i huvudet som gör slut med en så fin kille, sedan bli chockade för vi hade det ju så bra och var så kära. Han behandlade ju mig som en prinsessa, det såg ju alla. Och när jag tänker så, känns det som att det är sant.

Du kommer inte att kunna göra ett endaste dugg åt vad han säger om dig. Det enda du kan göra är att berätta för dina vänner hur det är. De som är nåt att ha kommer att tro dig, övriga kan du inte göra något åt.

Jag känner ingen så mycket i din berättelse. Mitt manipulerande ex skjutsade mig till och från jobbet, var extremt svartsjuk, isolerade mig från vänner han inte tyckte om. Om jag skulle köra någonstans dock jag lova att jag ville fortsätta vara tillsammans med honom innan jag fick bilnycklarna. Att säga nej till sex var inte ett alternativ.

Klart det finns bra stunder också. Du är ju hoppet om dem som gör att du stannar, plus att han precis som mitt ex får dig att tro att du inte är värd bättre.

 

[CillaW]

Det är så jäkla vidrigt det han gör mot dig, jag blir verkligen illa berörd och känner igen mig så mycket. Att han säger att han "skulle ställt upp för dig" det säger han för att ge dig skuldkänslor och precis såna tankar som du får om att det väl inte är så svårt att ställa upp. Men du, det är ALDRIG något man ska behöva ställa upp på för husfridens skull, ALDRIG. Jag tänkte precis samma tankar, mitt ex fick mig också att tvivla på mitt nej och fundera över hur jobbigt det egentligen kunde vara, bara gör det så är det ju överstökat och han blir glad sen (med lite tur). Om han inte kan hantera ett nej så är det hans jäkla problem, det ska inte gå ut över dig och du ska absolut inte göra något du egentligen inte vill eller som förminskar dig för att hålla honom på glatt humör.

Självklart säger han vid en första diskussion att det är okej, han verkar accepterande och som att han lyssnar när han i själva verket inte kunde bry sig mindre om något annat än sig själv.

Att han lägger skuld på dig för att du inte ser att han blivit bättre är också en klassiker, han har inte blivit bättre, det lovar jag dig. Vilken vuxen frisk människa skulle begränsa någon de säger sig älska på det viset som han begränsar dig och sen tycka att om du bara gjorde lite mer som han säger hade allt varit bra?

Han kommer inte bli bättre kära du, för han är helt oförstående för vad han gör, han kommer aldrig kunna lyssna och ta in dina synpunkter om hur förhållandet är eftersom han inte är den som är något problem enligt honom.

Jag förstår att du sitter och tvivlar på dig själv, det fanns saker jag undanhöll för till och med min närmsta vän eftersom jag tyckte det var så absurt att jag måste nästan överdrivit och överreagerat i efterhand. Jag inbillade mig själv, med hjälp av exets ord, att jag måste vara känslig bara, mina tankar kommer säkert ur osäkerhet.. Eller? Jag berättade varken de värsta eller bästa sakerna om honom för någon, eftersom jag hela tiden övertalade mig själv att det inte kan vara så farligt. Jag trodde att folk skulle skratta åt mig och säga åt mig att skärpa mig, för han är ju en bra kille, det ser ju alla.

Jag berättade inte att han en gång när jag var hos honom tvingade mig att sova ute i bilen i höstkyla i Småland, för att han var arg och inte ville se mig.

Jag berättade inte om gången då han lämnade mig på en fest på okänd ort med okända människor och ingen möjlighet för mig att ta mig därifrån.

Jag berättade inte för att jag var övertygad om att jag själv i alla dessa scenarion hade ett fingrer med i leken, att om jag bara inte hade gjort på ett visst sätt, om jag bara inte pratat med den där killen på festen eller haft stringtrosor på mig, då hade han ju inte behövt bli arg.

Du är redan en bit på vägen bort från honom @Hemligaste, du ser mönster och reagerar på saker han gör, det är fantastiskt! Jag tror verkligen att du är stark nog att gå därifrån. Jag hoppas bara du gör det så snart som möjligt. Nu när han är borta är ett ypperligt tillfälle, men jag förstår att det är svårt, att man vill ha en plan. Finns det ingen du känner du kan bo med så länge så finns det garanterat någon bukefalist som kan hjälpa på något sätt, jag vill bara att du bryter dig loss från den här människan, så snabbt det bara går.

 

[Wysiwyg]

Men är ett förhållande och ett bemötande acceptabelt för att man inte blir dödad? Eller för att man inte blir slagen? Eller för att man blir respekterad vissa dagar eller vissa tillfällen? Eller för att vissa delar av en ses som ok, det är bara några andra som måste ändras för att man ska duga?
Det kan helt enkelt inte handla om att det kunde vara värre, så länge du inte är död kan det alltid bli "värre" men ett förhållande ska man ju må bra i. På alla sätt. Inte förlora sig själv i, inte brytas ner i, inte lida sig igenom, tills livet är slut och man slösade det på någon som inte förtjänade det.
Det finns ingen anledning att fundera över om ens förhållande är "tillräckligt" destruktivt för att lämna - ett förhållande ska inte vara destruktivt övht. Då är det dags att gå. Eller kanske springa.

till hela ditt inlägg! Det borde finnas en speciell Wall of fame här på buke där speciellt kloka inlägg nålades fast, som en sorts "bukes 10 budord"!

Halvt KL men en liten spinn off på samma ämne.

Tror det var @niphredil som för något år sedan argumenterade hårt emot att otrohet är det värsta som kan drabba ett förhållande. Att det är helt orimligt att upphöja det till Det Värsta i ett förhållande när det finns kvinnor som behandlas på det sätt som beskrivs här i tråden. Och några (kommer inte ihåg vilka) har ju skrivit det också här i tråden, att ett manipulativt och svartsjukt beteende kan förklaras med att vederbörande blivit bedragen tidigare. Som att det är Så Himla Hemskt att det automatiskt innebär ett frikort till att behandla nästa partner som skit.

 

[Mirre]

Lämna. Bara lämna, nu direkt på en gång. Packa dina saker nu när han är borta, åk till någon du litar på och radera aset ur ditt liv. Han är så förbannat lik aset jag var ihop med, som krävde att maten skulle stå lagad på bordet när han kom hem och blev tvärsur om jag inte hunnit göra mat (sonen var bebis då) , som slängde telefonkatalogen på mig och skrek att jag borde ringa psykolog och som, precis som din, tjatade, surade och maipulerade för att få sex helt på hans villkor.
Det blir inte bättre, han kommer inte att ändra sig. Men han anser att du ska ändra på hela din existens för att passa in i hans mall. Succesivt bryts du ner och till slut vet du inte längre vem du är.
Jag tog hjälp av familjen när exet var borta en helg, packade mina och sonens saker och flyttade. När han kom hem var vi borta. Kontakt har vi eftersom vi har sonen ihop, men det blir aldrig mer än så igen.

 

[Wysiwyg]

Jag förstår att det är frustrerande för er att läsa, när ni i princip uteslutande är rörande överens om vad som måste göras. Jag vill passa på att understryka att det jag berättar på intet vis är för att väcka sympatier eller kasta olja på elden, utan för att det är så oerhört skönt att äntligen få berätta för någon. Som att ta hål på en böld. Så nu liksom bara fortsätter det komma, jag skulle förmodligen skriva även om ingen svarade. Sedan berättar jag om de olika situationerna för att jag verkligen inte vet om det är okej eller inte, jag behöver och behövde få bekräftat om jag har överreagerat och betett mig sinnessjukt.

Fortsätt berätta! Det bästa en kan göra vid situationer som din är att dra ut tankarna och händelserna i ljuset och vädra dem ordentligt. Behåller du dem för dig själv blir det så mycket enklare en ond cirkel som bara bidrar till att han kan fortsätta behandla dig dåligt.

En sak som alla förhållanden som ditt har gemensamt är att både kvinnan och mannen vill dölja problemen. Mannen för att han vill behålla kontrollen över kvinnan och inte vill att hon ska få stöd och hjälp från andra. Kvinnan för att hon skäms över kontrollen mannen har över henne. DET ÄR INTE DU SOM SKA SKÄMMAS. Du har absolut noll och ingenting att skämmas över vad gäller situationen du är i. Skammen är hans att bära.

Då tankarna kretsar kring att avsluta ser jag bara de goda stunderna, speciellt om det är en sådan dag då allt är bra. Allt vi har gemensamt, hur kul vi har, hur mycket jag tycker om hans familj... ja allt! Ser hur ledsen han skulle bli. Och då kan jag bara inte. Vill ge det ännu mer tid, ett till samtal, höra en till ursäkt. Hoppas att det kanske är den sista perioden som varit dålig och nu är det bra. Sedan kommer sorgen och den oerhörda stressen när han "fryser ut mig", säger "puss puss" i bakgrunden när jag pratar med en kollega och jag analyserar i flera timmar om jag låter flirtig när jag pratar med andra, klumpen i magen innan jag ska berätta att jag vill träffa en tjejkompis. Ibland blir han irriterad på att jag är velig när det gäller val av film eller mat och jag vill bara skrika att det är han som gjort mig så. Att min hjärna går på högvarv 20 timmar per dygn för att lista ut vad han vill se, göra och äta så att det kan bli en dag som är bra.

Inget av det du hoppas på kommer någonsin hända. Det kommer bara bli värre och värre. Ditt förhållande är inte bra, inte ens i situationer när du tror det. Enda anledningen till att du känner så är för att han emellanåt beter sig så in i helvete illa att till och med halvdåliga stunder känns bra.

Sedan tänker jag, om jag gör slut, vad kommer han att säga till alla andra? Att jag var psykotisk och blev ledsen för minsta lilla? Jag vet att jag inte ska bry mig ändå går tankarna så. Alla andra kommer tycka att jag är dum i huvudet som gör slut med en så fin kille, sedan bli chockade för vi hade det ju så bra och var så kära. Han behandlade ju mig som en prinsessa, det såg ju alla. Och när jag tänker så, känns det som att det är sant.

Som andra skrivit tidigare, en behöver inga validerbara ursäkter för att göra slut. Det räcker med "jag ville inte vara tillsammans med honom mer". Säger andra något annat är det de som är dumma i huvudet.

Kom ihåg att just det där du skriver, "för vi hade det ju så bra och var så kära. Han behandlade ju mig som en prinsessa, det såg ju alla. Och när jag tänker så, känns det som att det är sant." är en del (kanske den största) av hans kontroll mot dig. Det är därför han är så extremt obehaglig. För att han utåt behandlar dig smörigt bra och sen inåt beter sig som skit. För att du ska tvivla på dig själv och för att andra också ska göra det.

Folk som säger "inte skulle väl han..." får mig att vilja kräkas.

 

[Myelin]

@Wysiwyg du har några hall of fame inlägg i denna tråden också. Det är viktigt att kvinnor hjälper varandra och är uppmärksamma mot mäns våld mot kvinnor. Läste den här artiklen idag och tyckte den var så himla bra. Det handlar om mäns internetvåld mot kvinnor. För män behöver ju inte ens ha en personlig relation till kvinnor för att bli våldsamma mot dem. Jag har så svårt att förstå var detta behov kommer ifrån men verkligen inte pga att att någon varit otrogen någon gång. bullshit! http://www.theguardian.com/commenti...ost-his-job-for-harassing-a-woman-online-good

 

[Mirre]

Visst är det hemskt? Och tänk då på alla som lever i sådana förhållanden men mest troligt aldrig skriver om det i något forum eller så... Nästan alla vänner och närmare bekanta som jag har, har alla någon typ av nära upplevelse från män som betett sig riktigt vidrigt, antingen genom att vara manipulativa as i förhållanden eller genom misshandel/våldtäkt utanför förhållanden. Alla har någon närstående som varit drabbad eller har blivit drabbad själva. Jag tvivlar på att jag drar till mig fler sådana människor än andra, däremot vet jag att många(!) pratar med mig om sådant som de normalt sett inte pratar med andra om, så jag får ju höra om mycket sådant. Det är fruktansvärt vanligt att sådant sker, men fruktansvärt ovanligt att männen någonsin råkar ut för något jobbigare än att kvinnorna lämnar dem. Visst har jag en gång varit med om att en manlig vän blivit riktigt illa behandlad av en flickvän, men i alla andra fall har det varit män som betett sig vidrigt mot kvinnor.

Har varit med om att en närstående man fått just denna typ av behandling av tidigare flickvän.
Men hon är inte någon frisk person, verkligen helt skvatt galen.

 

[athena]

Sedan tänker jag, om jag gör slut, vad kommer han att säga till alla andra? Att jag var psykotisk och blev ledsen för minsta lilla? Jag vet att jag inte ska bry mig ändå går tankarna så. Alla andra kommer tycka att jag är dum i huvudet som gör slut med en så fin kille, sedan bli chockade för vi hade det ju så bra och var så kära. Han behandlade ju mig som en prinsessa, det såg ju alla. Och när jag tänker så, känns det som att det är sant.

Detta är svårt. I mitt fall var nog andras upplevelse lite blandad, men han var och är i vissa kretsar en "respekterad" person. Det blev otroligt mycket skitsnack. För mig var nog det det jobbigaste, iaf just då. Men man får sätta det i relation till alternativet, och inse att man får det så mycket bättre efteråt. Sen får man tänka att alla som iaf kommit honom nära faktiskt har insett det samma som jag.

För mig har det också varit så att människor jag pratat med efteråt, ibland som inte vetat att vi var tillsammans en gång i tiden, ställer sig otroligt frågande; "Hur kunde du vara ihop med den idioten?". Så ibland har de inte så gott rykte som man tror...

 

[TinyWiny]

Behöver du någonstans att ta vägen så skicka ett pm. Önskar som flera andra att jag bara kunde åka och hämta dig. Mitt hjärta gråter verkligen för dig Ingen ska behöva leva som du gör nu.

Det är så fel så fel det han utsätter dig för och jag blir bara mer och mer förtvivlad när jag läser dina inlägg. Hur kan någon påstå sig älska någon som hen behandlar så fruktansvärt illa? Din sambo kan knappast veta vad riktig kärlek är.

Fortsätt skriva det du tänker och känner. Att få utlopp är ett steg på vägen. Ett steg mot bearbetning och insikt om vad han faktiskt gör mot dig.

Massor med kramar

 

[Viva]

Alla har redan skrivit det så bra att jag egentligen inte har något att tillägga förutom att stämma in i kören att detta inte är ett sunt förhållande, som någon sa det är redan riktigt illa oavsett om han aldrig slagit eller ens kommer slå. Du kommer inte kunna förändra honom eftersom han saknar insikt och vilja att förändras, det kommer inte bli bättre.

Tror också att det kan vara bra att skriva ner saker som hänt. Jag har också varit i en svartsjuk och kontrollerade relation (dock inte lika allvarlig som din) och någonstans hamnade fokus alltid på den senaste händelsen. När jag sedan (efter uppbrottet) gick igen alla händelser jag minns (och många som jag förträngt har dykt upp senare) kändes det helt ofattbart. Några skrev jag ner i ett blogginlägg här inne och när jag läser det, betraktar det utifrån, känns det absurt men när man är mitt inne i det är det svårt att ta ett steg tillbaka och se helheten. I den här tråden, bara det du berättar i första inlägget är illa nog men som i många såna här fall är det ju bara toppen på isberget. Det bästa du kan göra för dig är att lämna.

 

[Hyldeblomst]

Jag har läst tråden men inte tyckt att jag har så mycket att tillägga bland alla kloka och inkännande svar. Men nu kommer ett inlägg i alla fall, alldeles för långt, hoppas ni ursäktar.

@Hemligaste , det framkommer så tydligt i dina inlägg vilken snäll, intelligent och omtänksam person du är, och du lever med en människa som utnyttjar detta på ett elakt och fullkomligt hänsynslöst sätt.
INGEN har rätt att uttrycka negativa åsikter om en annan persons utseende. INGEN har rätt att på något vis försöka få någon annan att avstå från sina drömmar. INGEN har rätt att utöva känslomässig utpressning på någon annan och INGEN har rätt att ens antyda att någon annan skulle ha det minsta ansvar över huvud taget över ens sexuella behov!
Hur svårt ska det vara att ställa upp? (Hur svårt ska det vara att lägga undan sin mobil?) Den frågan ska du inte ens fundera på att ställa dig själv. För det är givetvis inte svårt alls, men det är inte något som någon, någonsin, ska kräva av någon annan, inget som någon ska VILJA! Jag är säker på att du ser det absurda i att vilja få en sexuell tjänst utförd av någon som inte gör det för att hen vill, utan för att hen "ställer upp". Jag skulle aldrig vilja att min partner ställde upp fast lusten inte fanns där och det tror jag inte att du skulle vilja heller. Vill inte min partner så väntar vi till lusten finns där eller så fixar jag det väl själv så länge. Och vice versa. Så skulle jag vilja påstå att alla som bryr sig om sin partner och inte manipulativt utövar känslomässig utpressning resonerar.

Det gör mig ont på riktigt att du mår dåligt över huruvida din sambo anser sig vara tillräckligt sexuellt tillfredsställd eller inte, därför att det inte är något som ligger på ditt ansvar. Snälla du, om du bara läser en sak i det här inlägget så läs detta: Din sambo har själv ansvar för om han är tillfredsställd eller inte.

Du har gjort allt som någon kan göra, du har pratat med honom, du har gett honom utrymme att framföra sina åsikter, och ändå gör han något så gräsligt elakt som att utpressa dig genom att ge dig dåligt samvete, och jag vill bara säga: Ha inte dåligt samvete! Du gör inget fel!
Hur kan jag veta det? Jag vet det, för jag kan den här sången.

Usch, det här är inget jag vill skriva om egentligen, för jag vill trots att jag har alla fakta så tydligt framför mig inte riktigt acceptera att det är som det är, men om det nu på något sätt kan övertyga dig om att den här mannen inte är bra för dig och att hans beteende inte är acceptabelt så gör jag det ändå:

Jag har i hela mitt liv haft i min omedelbara närhet en person som i alla sina relationer beter sig så som du beskriver din sambo. "Härska genom att söndra och så tvivel", har du förstås hört talas om. Och det är precis vad människor som din sambo och min närstående gör, genom att spela på andras dåliga samvete. Det är inte särskilt ovanligt och de här människorna ändrar sig inte, för deras beteende är alldeles för lönsamma för dem.
Min "person" är också världens trevligaste. Så charmig. Så omtänksam. Så pålitlig. Fråga precis vem som helst! Det vill säga vem som helst som inte levt nära nog, länge nog.
Manualen är som följer:
Så länge du beter dig som det förväntas av dig är allt bra. Då skiner solen och den skiner på dig. Personen är snäll, generös, omtänksam och den bästa en kan tänka sig. Rätt beteende belönas (i mitt fall med uppmärksamhet och värme, i ditt fall kanske med en trevlig, mysigt kärleksfull och glad sambo). Fel straffas med utfrysning och ett enormt dåligt samvete (vilket jag får just nu av att bara skriva det här, för visst överdriver jag, visst är jag orättvis? Nej. Det är gör jag inte och det är jag inte. Jag vet det. Egentligen. Precis som du vet att det din sambo gör mot dig är fel.)

Det tog lång tid för mig att inse att det bara finns ett sätt att förhålla sig till den här sortens person och det är att inte göra det alls. Därför kan jag bara råda dig att bryta med den här personen. Klipp alla band. Lyssna inte på skuldbeläggande och anklagelse, det är inte din skuld. Du har inte gjort något fel.
Det är inte lätt, det ska jag inte påstå. Men jag lovar att du kommer att tycka att det är så skönt att slippa ha dåligt samvete.

Om du orkade läsa ända hit: KRAM på dig. Om jag kan göra något för dig så bara skicka ett pm. Och kom ihåg: Du är värd bättre än det här, du är värd allt gott!

 

[Petruska]

Detta är svårt. I mitt fall var nog andras upplevelse lite blandad, men han var och är i vissa kretsar en "respekterad" person. Det blev otroligt mycket skitsnack. För mig var nog det det jobbigaste, iaf just då. Men man får sätta det i relation till alternativet, och inse att man får det så mycket bättre efteråt. Sen får man tänka att alla som iaf kommit honom nära faktiskt har insett det samma som jag.

För mig har det också varit så att människor jag pratat med efteråt, ibland som inte vetat att vi var tillsammans en gång i tiden, ställer sig otroligt frågande; "Hur kunde du vara ihop med den idioten?". Så ibland har de inte så gott rykte som man tror...

Nu verkar inte mitt ex från helvetet var fullt lika vidrigt som ditt, @athena , men jag mötte också båda de reaktionerna i efterhand.

Mitt ex har bra jobb etc och ett normalt socialt liv så vitt jag kan bedöma. Det är ju bara att konstatera att så som våra könsroller och sociala mönster på det hela taget ser ut, så är det fullt möjligt för alldeles för många män att vara vedervärdiga i sin så kallade kärleksrelation utan att det på något vis behöver påverka hur deras sociala samspel på jobbet fungerar.

 

[Silkisif]

Det är så många kloka människor som skriver här, vill bara flika in detta:

Hjärnan är en mästare på att gömma det sm gör ont för dig.
När jag gick i sjuan var det.. inte bra. Vi hade en (stor) kille i klassen som tyckte det var roligt att kasta in mig och en annan tjej i skåpen, och tyckte det var roligt att både fysiskt och verbalt misshandla oss. Han förstörde hela min/vår tillvaro.

Jag minns några få saker från sjuan:
En gång slog han mig på överarmen.
En annan kille i klassen vägrade säga sitt namn på tyskalektionen. Istället sa han "Ich bumse deine mutter".
En snygg tjej i klassen hade luggen till vänster och drog alltid handen igenom den.
På ett möte sa rektorn till mig att "jag slås av att varje gång jag ser dig ser du så glad ut" när vi diskuterade min situation.

Det är först i år jag och mamma pratat om det igen. Jag var tydligen helt förstörd under det halvår jag gick på den skolan. Efter att jag bytt skola mådde jag dåligt och skolkade mycket under det följande året. Jag blev extremt "tonårig" och vände mig mot allt och alla.

Min känsla när jag tänker på den tiden är positiv. Jag minns inte att jag mått dåligt, kan inte hitta de känslorna. Alla runt omkring mig vittnar om dem, men de finns inte hos mig.

Och ursäkta, jag tillhör inte senior, men kände att det passade in ändå. Jag är bara 23.

Till @Hemligaste vill jag också säga att du fixar det här! Det är så mycket som låter så manipulerande i dina inlägg, usch jag ryser! Du fixar det!! Kram!

 

[Smulu]

Det är det som händer när ni är ensamma som räknas högst.
Att han bjuder flott på krogen eller diskar när ni hälsar på någon är inte vatten värt om han sedan när ni kommer hem, eller i smyg när ni gått och lagt er / på promenad säger eller gör något elakt.
Hoppas verkligen att du orkar lämna.
Och du, även om du valt att ha hemligt nick hoppas jag du vågar träda fram under ditt vanliga nick, om inte annat när du tagit dej iväg.
Kramar!

 

[Milosari]

I början när jag läste så tänkte jag svara att det där låter som min gamla relation. Killen var harmlös men en riktig loser och jag blev trött och ledsen i hans sällskap = dålig relation som absolut inte var värd att stanna kvar i. Men när jag läste vidare så insåg jag att nej, din sambo är något annat. Det är en sak att vara överkänslig och börja grina när man "inte får vara med". Typ som små barn reagerar. Så kan riktigt psykiskt svaga människor reagera när de är inne i en dålig period. Men att rent fysiskt TA din mobil ur händerna på dig, eller bli arg för att du inte vill ha sex, det är ett GROVT övertramp. Att han ens skulle vilja ha sex med dig när du inte vill är ju typ i gränslandet till våldtäkt? Inte inte inte okej.

Lägg benen på ryggen NU. Det är inte värt det någonsin att stanna kvar. Alla andra alternativ är bättre.

 

[Ullmerkott]

Det viktiga är inte om han belönar dig med att vara "gullig" när du gör som han vill. Du är väl ingen hund som ska dresseras?

Det viktiga är hur han beter sig när du är du. Umgås med DINA vänner, har sex när DU vill, satsar på DITT drömjobb och har DINA åsikter. Enligt vad du skrivit kommer en surig gnällspik fram i alla sådana situationer, och det finns väl ingen som helst anledning att vara tillsammans med en sådan?

Jag har ingen som helst erfarenhet av destruktiva relationer, men även utan den infallsvinkeln verkar din sambo vara någon du har det bättre utan. Åtminstone om du vill vara dig själv.

 

[Snubbelfot]

Jamen nåt får du väl ut av det? Frågan är ju vad. Jag har aldrig förstått vad människor får ut av att heja på andra att stanna i skitrelationer. För mig är det jättemärkligt.

Upplysningsvis har jag inte hejat på någon att stanna i en skitrelation.
I övrigt tror jag att jag hoppar över den nivån på diskussion.

 

[dobbis]

Jag vet inte vems bostaden är ,men oavsett så har du 48 tim på dig att packa o dra NUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!
Har du inget bra ställe att ta din tillflykt till så anta Bukes erbjudande att hysa in dig hos någon av oss en tid,resmässigt kan vi alltid köra langen går.

 

[Stereo]

Shit, alltså. Jag har inte skrivit något för jag har inte orkat, jag blir helt matt och illamående bara av att läsa i den här tråden.

Jag blev bitvis utfryst av mitt ex, pga missförstånd oss emellan. I hans fall handlade det om konflikträddhet och att han inte vågade säga till när jag gjorde något som irriterade honom - alltså på nivån "kan du plocka undan på soffbordet efter dig", "vik ihop tvätten som legat på sängen i en vecka", "dammsug ffs", osv.

Känner verkligen igen det där att gå på helspänn och försöka komma på vad man gjort för fel. Det är en fruktansvärd känsla, totalt nedbrytande och ångestskapande. Och mitt ex var ändå varken svartsjuk, kontrollerande eller krävde någonting alls någonsin av mig, utan tvärtom väldigt stöttande, öppen och bra på många sätt och vis.

Får sälla mig till Buke-kören, lämna! Så snart du bara kan. Sätt en deadline för dig själv, om du inte kan dumpa honom redan nu när han åker bort.