Alla former av dating, del 11

[stjarnhimmel]

Sen märker jag att vissa tror att om man inte vill träffa någon med barn så är det för att man hatar barn eller är ego som person. Jag gillar ju barn och hade gärna haft egna.
Men jag tror de med barn också måste ha en förståelse för att det inte är så lätt att gå in i en redan existerande familj.

Jag har sett flera fall från vänner där barnet inte alls vill att mamma träffar någon ny. Jag tycker det är tillräckligt svårt att få två vuxna personers liv att gå ihop. Om man då även har några barn som har sina åsikter och vanor så känns det övermäktigt för mig. För mig är det tillräckligt att ta in en man i mitt liv och få det att funka. Jag har inte möjlighet idag att vara den formbara pusselbiten som ska anpassa sig för att passa in i en familj och gillas av flera barn.

 

[MattiZ]

Jag kan absolut tänka mig att träffa någon som har barn, där emot vill jag inte ha några egna. Och så har jag tänkt hela mitt liv, nu är jag visserligen inte så gammal än, men jag tror inte det kommer ändra på sig om jag ska vara helt ärlig.

Själv har man tagit tag i tinder igen efter att ha valt att avsluta med snubben som inte var över sitt ex helt, känns tråkigt och har lite svårt att släppa honom då vi fortfarande pratar varjedag... Men det känns som rätt val i alla fall

 

[Mia_R]

Det finns ju även de som förutsätter att man ska axla en del av ansvaret, eller merparten, så han kan fortsätta med sitt liv som tidigare och jobba på som vanligt. Jag hade inte gillat att börja hålla reda på en massa tider, gå på möten, följa till tandläkare, VAB eller hämta och lämna på dagis om de varit så små.

 

[Platina]

Jag har full respekt för att människor väljer att leva utan barn och jag är inte ute efter en förälder till mina barn. Jag är främst ute efter någon att umgås och ha kul med, och förhoppningsvis känna närhet till. Det är för mig ett ganska hårt uppvaknande att jag blir avvisad på grund av de människor som betyder mest här i livet för mig.
Jag hänger inte med i tänket "nöj dig med vad du får"? Förväntas man sänka sin standard på en ny partner (som jag i första hand önskar se mig som individ och inte förälder) om man har familj sedan innan?

 

[Mia_R]

Jag har full respekt för att människor väljer att leva utan barn och jag är inte ute efter en förälder till mina barn. Jag är främst ute efter någon att umgås och ha kul med, och förhoppningsvis känna närhet till. Det är för mig ett ganska hårt uppvaknande att jag blir avvisad på grund av de människor som betyder mest här i livet för mig.
Jag hänger inte med i tänket "nöj dig med vad du får"? Förväntas man sänka sin standard på en ny partner (som jag i första hand önskar se mig som individ och inte förälder) om man har familj sedan innan?

Självklart ska du inte nöja dig! Du har dina barn och du ska inte behöva sänka kraven på män för att få det att fungera, det finns många som tycker det är helt ok eller till och med en fördel om den andre redan har barn då de antingen inte vill/kan skaffa egna men gillar andras eller att de själva är förälder och vet hur det är.

Jag lever ju hellre själv än i ett dåligt förhållande och jag inser ju även att jag utan barn inte har samma förutsättningar nu som äldre boende på landet som när jag var yngre och bodde mitt i smeten och var ute flera kvällar i veckan. Jag nöjer mig inte med vad jag får för då kunde jag ju lika gärna börja limma på grannen. Tack men nej tack.

 

[parellikusken]

Jag skulle gärna träffa någon som redan har barn och gärna någon som kan tänka sig att föda ett till barn. Jag skulle gärna vilja ha barn, men har alltid haft svårt att identifiera mig själv som en som blir gravid. Något med allt prat om kvinnlig urkraft och sånt som jag nog saknar. Idealet vore alltså att hitta en person som gärna är den av oss som blir gravid, eller att personen redan har barn.
På något sätt lättare om jag hade varit en man att reda ut barnfrågan.

 

[Kattennizze]

Det finns ju även de som förutsätter att man ska axla en del av ansvaret, eller merparten, så han kan fortsätta med sitt liv som tidigare och jobba på som vanligt. Jag hade inte gillat att börja hålla reda på en massa tider, gå på möten, följa till tandläkare, VAB eller hämta och lämna på dagis om de varit så små.

Det där är så himla sjukt. Att den nya kvinnan eller mannens mamma får ta över barnen när sambon/frun inte orkade längre med skithögen aka spermadonatorn.
Jag har tre barn, om jag skulle bli ensamstående skulle jag ta hand om mina barn helt och fullt. Mina barn är mitt ansvar. Däremot tror jag att jag helst skulle vilja träffa nån som har barn så man är jämställd på något vis.

 

[Niyama]

Det tvivlar jag på faktiskt. Brukar trolla järnet ibland men de enda som slängts ut har varit diverse dumhuvuden. Antingen blir jag aldrig anmäld eller så har bc en ganska vettig admin

Jag också. Visserligen har jag inte skrivit nåt otrevligt men jag har drivit som fan med folk.

 

[Ceta]

Har varit på en andra dejt med chattjejen. Hon är jättehärlig, men kemin stämmer inte tyvärr.

Hoppas vi kan träffas som vänner istället

 

[Petruska]

Det där är så himla sjukt. Att den nya kvinnan eller mannens mamma får ta över barnen när sambon/frun inte orkade längre med skithögen aka spermadonatorn.
Jag har tre barn, om jag skulle bli ensamstående skulle jag ta hand om mina barn helt och fullt. Mina barn är mitt ansvar. Däremot tror jag att jag helst skulle vilja träffa nån som har barn så man är jämställd på något vis.

Barnen kan ha synpunkter också. Min unge visade tydligt att han ville att min partner var mer som en förälder.

 

[Oldie]

Varför skulle man vilja träffa någon med barn när man blir äldre?
Om det inte är stora tonåringar som kommer flytta hemifrån om något år. Det känns lättast för alla inblandade.

Hur stor är chansen att du som 41-50 åring hittar nån i samma ålder med små barn?
Det trodde jag framgick av mitt inlägg ( fatta-själv-principen) sannolikheten för att jag skulle träffa någon med små barn är obefintlig som 60+. Snarare då att "barnen" är i 30 års åldern nu och troligen inte bor hemma eller är ett störande element.
Det var det jag menade om nån inte fattade det. Man ändrar sig över tid för ingen är 25 för evigt (även om jag mest gillade 35, men tyvärr...)

 

[Singoalla]

Hur stor är chansen att du som 41-50 åring hittar nån i samma ålder med små barn?
Det trodde jag framgick av mitt inlägg ( fatta-själv-principen) sannolikheten för att jag skulle träffa någon med små barn är obefintlig som 60+. Snarare då att "barnen" är i 30 års åldern nu och troligen inte bor hemma eller är ett störande element.
Det var det jag menade om nån inte fattade det. Man ändrar sig över tid för ingen är 25 för evigt (även om jag mest gillade 35, men tyvärr...)

I Stockholm är det nästan mer regel än undantag att männen fyllt 40 när de får sitt första barn. Så med andra ord - stor chans. Sen har du en märkligt kategorisk åldersuppdelning, 41-50. Du hade lika gärna kunnat skriva 32-41 eller vad som helst. Vad är det som säger att hon måste träffa någon som är äldre?

 

[Gnist]

Dagens asgarv fick jag nyss

20år oskuld gör det du ber mig o m!

Är 20år gammal oskuld, då jag valt att vänta tills jag får tillfället att
ha ett passionerat men hårt sex med en 40+ jag tänder på äldre!
Jag är dominant, jag gillar långa förspel.
Är du intresserad? Du vill säkert se en bild på mig? Kan skicka på
KIK, Snapchat Eller Facebook i värsta fall MMS..

Om man aldrig haft sex, hur vet man då att man är dominant och gillar långa förspel och hårt sex liksom

Förövrigt hur avmagnetiserar man sig för de där tröttsamma glinen mellan 20-25?

 

[Mia_R]

En man jag känner har hunnit med tre omgångar med barn med tre olika kvinnor = 6 ungar totalt. I år är han nybliven morfar men även småbarnsförälder och japp, han är närmare 60 än 50.

Står man sen och skaffar barn när man fyllt 80 som PG Gyllenhammar gjort så borde man få huvudet undersökt.

 

[stjarnhimmel]

Hur stor är chansen att du som 41-50 åring hittar nån i samma ålder med små barn?
Det trodde jag framgick av mitt inlägg ( fatta-själv-principen) sannolikheten för att jag skulle träffa någon med små barn är obefintlig som 60+. Snarare då att "barnen" är i 30 års åldern nu och troligen inte bor hemma eller är ett störande element.
Det var det jag menade om nån inte fattade det. Man ändrar sig över tid för ingen är 25 för evigt (även om jag mest gillade 35, men tyvärr...)

Precis som @Singoalla säger är det väldigt vanligt med män i 40-årsåldern som har små barn. Majoriteten jag sett på dejtingsidorna har det skulle jag säga. Så det skulle vara om jag träffar en betydligt äldre man ca 15-20 år äldre som då inte har hemmavarande barn. Men jag blir sällan attraherad av män i 60- årsåldern så det känns inte så aktuellt.

 

[stjarnhimmel]

Jag har full respekt för att människor väljer att leva utan barn och jag är inte ute efter en förälder till mina barn. Jag är främst ute efter någon att umgås och ha kul med, och förhoppningsvis känna närhet till. Det är för mig ett ganska hårt uppvaknande att jag blir avvisad på grund av de människor som betyder mest här i livet för mig.
Jag hänger inte med i tänket "nöj dig med vad du får"? Förväntas man sänka sin standard på en ny partner (som jag i första hand önskar se mig som individ och inte förälder) om man har familj sedan innan?

Nej varför ska du nöja dig med vad du får?
Det finns säkert lika många som snarare vill träffa någon med barn.

 

[detordnarsig]

Om någon minns så ifrågasatte jag en killes kommunikationsförmåga på hp. Fick ett nytt meddelande av honom "Har du kik hoppas söte". Jag har väldigt svårt att se att jag någonsin skulle kunna involvera mig med någon som är så befriad från grundläggande skrivkunskaper.

Vilka sidor betraktas som seriösa egentligen? Var vänder man sig om man vill betraktas som seriös och ute efter ett seriöst förhållande?

 

[durachiny]

Om någon minns så ifrågasatte jag en killes kommunikationsförmåga på hp. Fick ett nytt meddelande av honom "Har du kik hoppas söte". Jag har väldigt svårt att se att jag någonsin skulle kunna involvera mig med någon som är så befriad från grundläggande skrivkunskaper.

Vilka sidor betraktas som seriösa egentligen? Var vänder man sig om man vill betraktas som seriös och ute efter ett seriöst förhållande?

Alla sidor och appar blir nog vad du gör utav det. Du kan söka seriöst på tinder såväl som på hp.

 

[pepp]

Jobbfest i fredags, höll mig i skinnet trots 2 stycken jag har ett gott öga till

Inatt så hörde en kille av sig som jag träffade på krogen i början av sommaren. Han tyckte jag skulle komma och se Rush hour

Annars rätt dött nu. Dejten åker utomlands om 2 veckor och har inte bokat nån returbiljett. Militären har inte hört av sig än idag heller.

 

[emma-vsm]

Jag har träffat chatt-tjejen igen. Vi hinkade vin och pratade i 8 h. Det känns som att våra samtal inte har några slut, på ett positivt sätt. Just nu känns det, från min sida, som att jag håller på att lära känna en väldigt fin vän, det har inte varit mycket flört och jag är osäker på attraktionen. Hon verkar dock mer intresserad (men jag har varit tydlig med mitt behov av kravlöshet så hon puchar verkligen ingenting). Min kompis tycker att jag överanalyserar saker som jag inte skulle gjort om det var en kille, och kanske är det så. Jag har ändå något intresse av att fortsätta lära känna henne, det finns något som lockar.

Dejten träffar jag hyfsat regelbundet. När jag inte träffat honom på några dagar saknar jag honom och jag gillar många saker med honom, men vet inte vad jag vill att relationen ska leda till. Men det kanske man inte måste veta.