Jag skulle för det första aldrig omplacera mina katter. Men om jag mot all förmodan gjorde det för att en kille var allergisk och det sedan tog slut efter t.ex. ett år skulle jag ångra mig så in i tusen.
Vad jag lärt mig av erfarenhet är "Männen kommer och går medan djuren består".
Så är det ju oftast! Jag omplacerade mina katter när jag träffade exet. Nu går det inte riktigt att svara på om jag ångrar det eller inte, eller om det var värt det, då min ena katt dog i en olycka i det nya hemmet som med största sannolikhet inte skett hos mig. Så jag kan inte ställa dom här situationerna mot varandra, det går bara inte. Men jag och exet fick 3 fina år ihop. Jag har gjort mitt livs resa som människa, både till skyarna och avgrunden, tack vare honom. Nu har jag Bruce. Min ögonsten. Så även om katterna hade bestått så är jag tacksam för där jag är idag. Bullen lever ett glassigt liv, om bara Biffen fått göra detsamma så hade det här inte grämt mig alls.
Min Biff