Alla former av dating, del 11

[Singoalla]

Ok, gissadeatt det kunde vara så

Synd att dejten inte blev så bra som du hoppats på!

 

[gul_zebra]

Jag ger upp hoppet om män-skligheten.

Det har jag gort sen länge kan jag meddela.
Den där snubben är på intet sätt unik. Mängden snubbar som vill prova på en tjockis is too damn high.

Men han vill ju prova, klart du måste ställa upp!

Nänänä! Jag är för dyr för honom

 

[Viva]

Jag är lite nyfiken på hur ni resonerar angående folk som säger sig vara så väldigt kräsen, tror en person fick med ordet sådär 5 ggr i sin profil, och det är säkert så att vissa är mer kräsna än andra men varför behovet att påpeka det?

Det känns mer som; Bara så du vet kommer du behöva anstränga dig om jag ska bli intresserad. Tänker att det ändå är underförstått att ingen är intresserad av alla, att det där känner man själv och i det fall människor inte förstår det hjälper det nog inte att påpeka hur kräsen man är eftersom de ändå tror att de är Guds gåva till mänskligheten.

 

[tott]

Jag är lite nyfiken på hur ni resonerar angående folk som säger sig vara så väldigt kräsen, tror en person fick med ordet sådär 5 ggr i sin profil, och det är säkert så att vissa är mer kräsna än andra men varför behovet att påpeka det?

Det känns mer som; Bara så du vet kommer du behöva anstränga dig om jag ska bli intresserad. Tänker att det ändå är underförstått att ingen är intresserad av alla, att det där känner man själv och i det fall människor inte förstår det hjälper det nog inte att påpeka hur kräsen man är eftersom de ändå tror att de är Guds gåva till mänskligheten.

Jag hoppar oftast över sådana som framhåller att de är kräsna. Jag uppfattar det precis så, att de tror att de är bättre än alla andra. Inget för mig.

 

[Singoalla]

Det har jag gort sen länge kan jag meddela.
Den där snubben är på intet sätt unik. Mängden snubbar som vill prova på en tjockis is too damn high.

Så vidrigt att jag saknar ord. Som att människor är någon jävla produkt som man kan testa olika sorter av. Fy fan!

 

[Singoalla]

Jag är lite nyfiken på hur ni resonerar angående folk som säger sig vara så väldigt kräsen, tror en person fick med ordet sådär 5 ggr i sin profil, och det är säkert så att vissa är mer kräsna än andra men varför behovet att påpeka det?

Det känns mer som; Bara så du vet kommer du behöva anstränga dig om jag ska bli intresserad. Tänker att det ändå är underförstått att ingen är intresserad av alla, att det där känner man själv och i det fall människor inte förstår det hjälper det nog inte att påpeka hur kräsen man är eftersom de ändå tror att de är Guds gåva till mänskligheten.

Jag är väldigt kräsen. Men jag gillar inte riktigt ordet, jag tror vi pratade om det här tidigare i tråden någon gång. Jag är kräsen på så sätt att min smak är väldigt smal. Det innebär inte att personer som faller mig i smaken är bättre, och de som inte gör det är sämre. Eller att det gör mig bättre än någon annan. Utan enbart att de jag faller för är en ganska smal kategori med människor. Varken mer eller mindre än så. Jag tänker ibland på min kompis som är extremt kräsen med mat, hon vill typ enbart äta makaroner eller pizza med bara ost på. Det är hennes smak, men det innebär inte att ostpizza är bättre än oxfilé.

Men jag uttrycker ytterst sällan att jag är kräsen, framför allt inte till personer jag dejtar. Just av den anledningen att det låter som jag anser mig vara förmer, och att det dessutom signalerar till potentiella dejter att "hoppas inte på för mycket" vilket jag tycker är lite drygt. Dessutom hoppas jag ju faktiskt lite i smyg att jag i slutändan kommer att falla för någon som är helt utanför mina egna ramar. Så ja, en person som påtalar det i en beskrivning av sig själv skulle jag akta mig för. Det låter som en självgod typ.

 

[tott]

Plockade en massa svamp igår och medan jag förvällde den funderade jag att jag skulle bjuda min fd date på svampmacka så vi kunde prata och...tja...fortsätta som kompisar. Oväntat så tackade han nej "Skulle säkert vara trevligt med en svampmacka och bara ses. Jag känner bara att jag behöver lite egentid och bara vara med det jag har i huvudet. Så jag måste tyvärr tacka nej. Men tusen tack för det fina erbjudandet."
Kanske jag är helt dumpad (alla kategorier) i alla fall

 

[Singoalla]

Plockade en massa svamp igår och medan jag förvällde den funderade jag att jag skulle bjuda min fd date på svampmacka så vi kunde prata och...tja...fortsätta som kompisar. Oväntat så tackade han nej "Skulle säkert vara trevligt med en svampmacka och bara ses. Jag känner bara att jag behöver lite egentid och bara vara med det jag har i huvudet. Så jag måste tyvärr tacka nej. Men tusen tack för det fina erbjudandet."
Kanske jag är helt dumpad (alla kategorier) i alla fall

Det låter tyvärr så Trist! Men du vet, dejter är som tåg, det kommer alltid nya!

 

[tigerflicka]

Plockade en massa svamp igår och medan jag förvällde den funderade jag att jag skulle bjuda min fd date på svampmacka så vi kunde prata och...tja...fortsätta som kompisar. Oväntat så tackade han nej "Skulle säkert vara trevligt med en svampmacka och bara ses. Jag känner bara att jag behöver lite egentid och bara vara med det jag har i huvudet. Så jag måste tyvärr tacka nej. Men tusen tack för det fina erbjudandet."
Kanske jag är helt dumpad (alla kategorier) i alla fall

Eller så bara passar det inte för honom och att han bara behöver vara själv, som han skrev.

 

[stjarnhimmel]

Angående kräsen;
Jag tänkte på det igår när jag läste en presentation av en kille som skrev det. Hans annons gjorde att jag tyckte han framstod som självgod typ det är få som når upp till min nivå.

 

[tott]

Eller så bara passar det inte för honom och att han bara behöver vara själv, som han skrev.

Njo...vet att han har mycket i sitt liv som han inte trivs med och som han vet att han måste ändra på.

 

[Viva]

Jag är väldigt kräsen. Men jag gillar inte riktigt ordet, jag tror vi pratade om det här tidigare i tråden någon gång. Jag är kräsen på så sätt att min smak är väldigt smal. Det innebär inte att personer som faller mig i smaken är bättre, och de som inte gör det är sämre. Eller att det gör mig bättre än någon annan. Utan enbart att de jag faller för är en ganska smal kategori med människor. Varken mer eller mindre än så. Jag tänker ibland på min kompis som är extremt kräsen med mat, hon vill typ enbart äta makaroner eller pizza med bara ost på. Det är hennes smak, men det innebär inte att ostpizza är bättre än oxfilé.

Men jag uttrycker ytterst sällan att jag är kräsen, framför allt inte till personer jag dejtar. Just av den anledningen att det låter som jag anser mig vara förmer, och att det dessutom signalerar till potentiella dejter att "hoppas inte på för mycket" vilket jag tycker är lite drygt. Dessutom hoppas jag ju faktiskt lite i smyg att jag i slutändan kommer att falla för någon som är helt utanför mina egna ramar. Så ja, en person som påtalar det i en beskrivning av sig själv skulle jag akta mig för. Det låter som en självgod typ.

Jag skulle inte säga att min smak är särskilt smal, jag har inte många ramar, men det är trots det få personer jag verkligen faller för. Jag vet inte om det gör mig kräsen eller inte. Sen har jag inget problem att människor är kräsna (okej, kanske ibland när de samtidigt klagar över att ingen vill ha dem) utan det var just när det skrivs väldigt uttalat i en profil/annons/meddelande.

Om jag jämför med mat ser jag inga problem med att någon säger att de tyvärr inte äter kött om jag försöker bjuda på middag, men skulle de helt enkelt konstatera att de var kräsna skulle jag tycka det lät rätt ohyfsat.

 

[Singoalla]

Pratade precis med en killkompis i telefon och tiden bara försvann. Vi kom in på allt som hände mellan mig och mitt ex, och alla som var inblandade då. Han, bland annat. Det är den enda vännen jag har kvar som kände både mig och mitt ex väl och var med i stormen när det begav sig. När vi la på gick jag in och läste igenom tråden som jag startade här på Buke då, och allt det fina stödet som jag fick av er. Jag har inte läst den sedan dess men det jag skrev då fyller i en del luckor som jag tydligen förträngt. Jag kan fortfarande bli helt knäckt över det där när jag tänker på det. Så jag skulle behöva era råd igen. En sida av mig vill bara woman up säga högt - "Jag vet att jag har en destruktiv relation och trauma i bagaget, men det ska inte få påverka mig och mina relationer idag. Det är två år sedan vår konflikt (som uppkom låång tid efter att vi gjorde slut) och det slutar nu. Det har ingen makt över mig längre." Medan en annan sida av mig bara vill rulla ihop till en liten boll under täcket och aldrig släppa någon inpå livet igen. Några tips på hur man kan orientera sig bland sådana känslor? Hur vet man när man ska sätta ner foten för sitt eget ältande, eller stryka sitt eget trauma medhårs?

 

[corzette]

Hade en kille över igår... Nu förstår jag vissas förkärlek till soldater
Han ve helt min typ Men ändå låg jag å ville att han skulle va den som va över häromdagen... Han som inte försökte komma innanför byxorna (får börja kalla honom nåt, hmm ... B kan jag kalla honom)... Men som det nu visar sej bara va för att han va så trött å inte vågade...

Nu säger jag inte att soldaten försökte komma innanför byxorna (det gjorde han ) men det är i mina fall skillnad på dejt å "dejt"... Vissa tror jag mer på och då är det ju kul att tro att de inte ser en som ett objekt utan är på riktigt intresserade av en som person... (vilket soldaten lyckades med på igår men inte i morse )
men men ...

Ny date med B i morron... Får se om jag blir dumpad efter "sexet" om de blir nåt i morron... Han är en sån som INTE chattar så mkt med en och det har jag lite svårt för... men sen är alla olika ... Men han känns ju inte "så jätteintresserad" även om han säger att han gärna vill ses igen...

 

[Niyama]

Pratade precis med en killkompis i telefon och tiden bara försvann. Vi kom in på allt som hände mellan mig och mitt ex, och alla som var inblandade då. Han, bland annat. Det är den enda vännen jag har kvar som kände både mig och mitt ex väl och var med i stormen när det begav sig. När vi la på gick jag in och läste igenom tråden som jag startade här på Buke då, och allt det fina stödet som jag fick av er. Jag har inte läst den sedan dess men det jag skrev då fyller i en del luckor som jag tydligen förträngt. Jag kan fortfarande bli helt knäckt över det där när jag tänker på det. Så jag skulle behöva era råd igen. En sida av mig vill bara woman up säga högt - "Jag vet att jag har en destruktiv relation och trauma i bagaget, men det ska inte få påverka mig och mina relationer idag. Det är två år sedan vår konflikt (som uppkom låång tid efter att vi gjorde slut) och det slutar nu. Det har ingen makt över mig längre." Medan en annan sida av mig bara vill rulla ihop till en liten boll under täcket och aldrig släppa någon inpå livet igen. Några tips på hur man kan orientera sig bland sådana känslor? Hur vet man när man ska sätta ner foten för sitt eget ältande, eller stryka sitt eget trauma medhårs?

Fick du nån hjälp efter det, alltså professionell hjälp?

 

[inverterad]

Pratade precis med en killkompis i telefon och tiden bara försvann. Vi kom in på allt som hände mellan mig och mitt ex, och alla som var inblandade då. Han, bland annat. Det är den enda vännen jag har kvar som kände både mig och mitt ex väl och var med i stormen när det begav sig. När vi la på gick jag in och läste igenom tråden som jag startade här på Buke då, och allt det fina stödet som jag fick av er. Jag har inte läst den sedan dess men det jag skrev då fyller i en del luckor som jag tydligen förträngt. Jag kan fortfarande bli helt knäckt över det där när jag tänker på det. Så jag skulle behöva era råd igen. En sida av mig vill bara woman up säga högt - "Jag vet att jag har en destruktiv relation och trauma i bagaget, men det ska inte få påverka mig och mina relationer idag. Det är två år sedan vår konflikt (som uppkom låång tid efter att vi gjorde slut) och det slutar nu. Det har ingen makt över mig längre." Medan en annan sida av mig bara vill rulla ihop till en liten boll under täcket och aldrig släppa någon inpå livet igen. Några tips på hur man kan orientera sig bland sådana känslor? Hur vet man när man ska sätta ner foten för sitt eget ältande, eller stryka sitt eget trauma medhårs?

Jag minns din gamla tråd. Jag tror faktiskt att sånt där är svårt att reda ut helt på egen hand, utan professionell hjälp. Just att någon närstående vill/försöker/hotar att ta sitt liv, maktlösheten, medberoendet och den destruktiva spiral som det skapar... det är otroligt tunga grejer.

 

[Singoalla]

Fick du nån hjälp efter det, alltså professionell hjälp?

Jag fick hjälp av kyrkan med någon form av krissamtal/traumahjälp vilket jag tyckte hjälpte väldigt mycket i stunden. Men det var ju med en diakon som sa att han själv hade begränsat med kompetens att hjälpa mig vidare i bearbetningen, men gärna fanns som stöd i stunden. Vilket var vad jag behövde just då, men sen har jag inte tagit det vidare.

Jag minns din gamla tråd. Jag tror faktiskt att sånt där är svårt att reda ut helt på egen hand, utan professionell hjälp. Just att någon närstående vill/försöker/hotar att ta sitt liv, maktlösheten, medberoendet och den destruktiva spiral som det skapar... det är otroligt tunga grejer.

Du har rätt, och jag förstår nog det mer och mer ju längre tid det går. När man är mitt uppe i det så är det ju vardag precis som allt annat. Året efter så tänkte jag att jag bara måste ge det lite tid att smälta. Det är egentligen först nu som jag börjar reflektera över hur det faktiskt påverkat mig. Om, hur, och till vilken grad. Men med tanke på att det fortfarande hugger till lite i magen ibland så är det ju uppenbarligen inte helt glömt.

 

[inverterad]

Du har rätt, och jag förstår nog det mer och mer ju längre tid det går. När man är mitt uppe i det så är det ju vardag precis som allt annat. Året efter så tänkte jag att jag bara måste ge det lite tid att smälta. Det är egentligen först nu som jag börjar reflektera över hur det faktiskt påverkat mig. Om, hur, och till vilken grad. Men med tanke på att det fortfarande hugger till lite i magen ibland så är det ju uppenbarligen inte helt glömt.

Jag har varit med om något som har beröringspunkter med din situation för flera år sedan. Det tog år innan jag kunde se nyktert på situationen. Det är ju inte heller så att sådana händelser är isolerade öar, som en kan tro när en är mitt i det, utan ofta finns det mönster innan och efter som det tar tid att få syn på och hantera. Det är inget du ska anklaga dig själv för på något sätt. Det är liksom så såna här saker funkar. Men jag tror du har rätt som reder i det där för att kunna lämna det bakom dig. Jag hamnade i en ny relation mitt i slutfaserna av det där kaoset, och det var verkligen inte idealiskt, men jag träffade bokstavligen RÄTT person, och då fick det hela gå som det gick - det var för bra för att säga nej till. Vi har det toppen nu, men hade säkerligen haft en mycket enklare resa om jag hade hunnit bli klar med mitt först.

 

[Singoalla]

Jag har varit med om något som har beröringspunkter med din situation för flera år sedan. Det tog år innan jag kunde se nyktert på situationen. Det är ju inte heller så att sådana händelser är isolerade öar, som en kan tro när en är mitt i det, utan ofta finns det mönster innan och efter som det tar tid att få syn på och hantera. Det är inget du ska anklaga dig själv för på något sätt. Det är liksom så såna här saker funkar. Men jag tror du har rätt som reder i det där för att kunna lämna det bakom dig. Jag hamnade i en ny relation mitt i slutfaserna av det där kaoset, och det var verkligen inte idealiskt, men jag träffade bokstavligen RÄTT person, och då fick det hela gå som det gick - det var för bra för att säga nej till. Vi har det toppen nu, men hade säkerligen haft en mycket enklare resa om jag hade hunnit bli klar med mitt först.

Skönt att höra att du träffade rätt person! Rätt person, som kan hantera sånna här saker på rätt sätt är verkligen avgörande. Jag är helt säker på att om jag träffat en sådan person i efterdyningarna av det här så hade vi nog lyckats ta oss igenom det också. Så i mitt fall är det nog en kombination av min egen försiktighet/ovilja och att denna person faktiskt inte dykt upp som gjort att ingen relation sedan dess blivit särskilt lyckad.

Jag såg i gamla tråden att jag skrev en del om den här nya killen som dykt upp då. Fy fasiken så kär jag var i honom. Det spelade liksom ingen roll att hela världen hade satts i brand på grund av vår relation jag hade bara googly eyes för honom. Vi kom aldrig så långt i den gamla tråden, men han dumpade mig på ett väldigt kyligt sätt två månader senare och jag har nog aldrig blivit så ledsen i hela mitt liv. Jag var så himla skör då också så ytterligare ett bakslag var jag verkligen inte rustad för, och framför allt inte att just han skulle lämna mig (för en annan) över en natt när han vet om vad jag gick igenom just då och varför. Jag kan inte beskylla honom, han har rätt till sitt liv och sina val. Men om mitt ex har ett finger med i spelet när det kommer till mina trust issues, så måste jag nog ändå säga att den där killen har sin roll också. Inte för att han i sak gjorde något fel, men för att jag upplevde att han drog mattan under fötterna på mig när jag tyckte att jag slagits med näbbar och klor för just hans och min relation, och precis kommit ut helskinnad på andra sidan. Just där och då var det det värsta sveket jag kunde föreställa mig, även om jag i efterhand kan se det med mer nyktra ögon. Men usch, det tog hårt.

 

[inverterad]

Skönt att höra att du träffade rätt person! Rätt person, som kan hantera sånna här saker på rätt sätt är verkligen avgörande. Jag är helt säker på att om jag träffat en sådan person i efterdyningarna av det här så hade vi nog lyckats ta oss igenom det också. Så i mitt fall är det nog en kombination av min egen försiktighet/ovilja och att denna person faktiskt inte dykt upp som gjort att ingen relation sedan dess blivit särskilt lyckad.

Jag såg i gamla tråden att jag skrev en del om den här nya killen som dykt upp då. Fy fasiken så kär jag var i honom. Det spelade liksom ingen roll att hela världen hade satts i brand på grund av vår relation jag hade bara googly eyes för honom. Vi kom aldrig så långt i den gamla tråden, men han dumpade mig på ett väldigt kyligt sätt två månader senare och jag har nog aldrig blivit så ledsen i hela mitt liv. Jag var så himla skör då också så ytterligare ett bakslag var jag verkligen inte rustad för, och framför allt inte att just han skulle lämna mig (för en annan) över en natt när han vet om vad jag gick igenom just då och varför. Jag kan inte beskylla honom, han har rätt till sitt liv och sina val. Men om mitt ex har ett finger med i spelet när det kommer till mina trust issues, så måste jag nog ändå säga att den där killen har sin roll också. Inte för att han i sak gjorde något fel, men för att jag upplevde att han drog mattan under fötterna på mig när jag tyckte att jag slagits med näbbar och klor för just hans och min relation, och precis kommit ut helskinnad på andra sidan. Usch, det tog också hårt.

Så tråkigt att det blev ett sånt hårt fall för dig med den andre killen. Jag tänker dock att just det där att en är så skör och hudlös och trasig, är några av anledningarna till varför en verkligen inte borde inleda något innan det gamla är färdigt och lämnat, när det är så destruktivt. Det svåra är ju att ta bra beslut för en själv. En kan inte kräva av omgivningen att förstå den skörheten och trasigheten, även om en förstås kan önska det. Men det enda en kan påverka är ens egna beslut.