Pappa ringde precis och bad så mycket om ursäkt för att han störde, men var det möjligtvis så att mamma var hos mig...? Nä, det är hon ju inte. Men hon var inte hemma heller, och hon svarade inte på mobilen.
Så jag testade att ringa, och då var hon på Söder ("jag är på Götgatan... eeh... tror jag, eller jag vet inte, jag hittar inte längre, jag är på Söder!")
och hade åkt hemifrån i morse för att hon var så rädd för pappa och nu visste hon inte vad hon skulle göra. Hon ville inte svara när han ringde, och hon kunde inte ringa mig för hon hade glömt koden till mobiltelefonen.
Blev så panikslagen att jag sa åt henne att komma hit igen. Det var väl dumt, men jag tänkte inte riktigt klart, blev så stressad. Hon skulle sätta sig i en taxi, fast nu när jag ringde upp igen för att kolla hur det gick satt hon på tunnelbanan och var skitnöjd för att hon tagit bussen till Slussen - geddit - BUSSEN til SLUSSEN, tee hee.
Herregud. HERREGUD.
Biståndshandläggare i morgon. HUR får man ett boende?! Vad ska jag säga?!