Akut sämre demens - vad göra?

[mandalaki]

Förstod att du förstod! Ville bara ge Stereo pepp och kött på benen

Hon kom överlycklig ut från avdelningens förråd, hon hade äntligen hittat affären!

Ja suck ... Men huvudsaken är ju att hon är lycklig.

 

[mandalaki]

Har nu pratat med biståndshandläggare som så klart står emot och hänvisar till hemtjänsten. Måste välja en utförare (?) så kan hemtjänsten komma igång i dag eller i morgon, tydligen. Ska "bara" ta mig för att välja en, och papprena om hur man gör det är hos mina föräldrar, och jag orkar bara inte åka dit just nu.

Men hallå. Det är väl biståndshandläggaren som beviljar hemtjänst?

 

[Stereo]

Men hallå. Det är väl biståndshandläggaren som beviljar hemtjänst?

Ja sorry, menade att de stod emot när jag tog upp korttidsboende. Hemtjänst är beviljad redan, dock inte medicineringshjälp... ännu.

 

[Sonic76]

Du har rätt, @Snurrfian, i att jag bara tänkte på demensboende. Får helt klart lite tunnelseende, det är därför det är så bra med Buke som säger åt mig vad jag ska göra.

Har nu pratat med biståndshandläggare som så klart står emot och hänvisar till hemtjänsten. Måste välja en utförare (?) så kan hemtjänsten komma igång i dag eller i morgon, tydligen. Ska "bara" ta mig för att välja en, och papprena om hur man gör det är hos mina föräldrar, och jag orkar bara inte åka dit just nu.

Vågar knappt säga det här, men mamma är hos mig igen. Hon ville hit och jag stod emot, sedan träffade jag pappa och kände att han behövde mer paus än jag just i dag. Mina systerbarn (tvillingar) fyller år i dag och han måste fixa present och samla ihop sig för att åka dit, men han var helt nedklubbad i skorna (eller rullstolshjulen?) så jag drog med mig mamma ändå. Tack och lov har hon fastnat i ett TV-program. Jag känner att jag inte orkar prata med henne, jag är så ARG på henne fast det inte är hennes fel, utan sjukdomen.

Det ÄR tufft att vara anhörig och du får vara arg, för som du säger, det är ju inte personen utan sjukdomen. Ilskan är ju en del av sorgearbete med. Se till att du och din pappa får stöd utanför på nåt sätt, samtal eller annat som stöttar ER. ni kommer ju få ta många tuffa, svåra beslut framöver som din mamma inte kommer tycka är ok, men ni måste orka det med.
Många kramar

 

[mandalaki]

Ja sorry, menade att de stod emot när jag tog upp korttidsboende. Hemtjänst är beviljad redan, dock inte medicineringshjälp... ännu.

Läkemedelsövertag. Juridisk grej när man inte är förmögen att klara sin medicin själv. Skulle vara enormt skönt för din pappa (och dig).

 

[nickan1]

Du har rätt, @Snurrfian, i att jag bara tänkte på demensboende. Får helt klart lite tunnelseende, det är därför det är så bra med Buke som säger åt mig vad jag ska göra.

Har nu pratat med biståndshandläggare som så klart står emot och hänvisar till hemtjänsten. Måste välja en utförare (?) så kan hemtjänsten komma igång i dag eller i morgon, tydligen. Ska "bara" ta mig för att välja en, och papprena om hur man gör det är hos mina föräldrar, och jag orkar bara inte åka dit just nu.

Vågar knappt säga det här, men mamma är hos mig igen. Hon ville hit och jag stod emot, sedan träffade jag pappa och kände att han behövde mer paus än jag just i dag. Mina systerbarn (tvillingar) fyller år i dag och han måste fixa present och samla ihop sig för att åka dit, men han var helt nedklubbad i skorna (eller rullstolshjulen?) så jag drog med mig mamma ändå. Tack och lov har hon fastnat i ett TV-program. Jag känner att jag inte orkar prata med henne, jag är så ARG på henne fast det inte är hennes fel, utan sjukdomen.

Nej, nej., nej iochmed att du tar hem din mamma när din pappa behöver en paus underlättar du för biståndshandläggaren att säga nej till korttidsboende. Dessutom är du sjukskriven för akut stressreaktion tänk lite på dig själv med. Du måste låta det rasa lite hos dina föräldrar för att biståndshandläggaren ska se hur det verkligen är. Det låter kanske hemskt men i det skick du just nu är så kan du inte ha ansvar för din mamma. Går du in i väggen helt kan det ta ÅR att komma tillbaka. Är det värt det? Jag kanske låter hård men jag har gått igenom samma resa och jag vet hur fruktansvärt djupt man kan sjunka själv. Kram

 

[Stereo]

Nej, nej., nej iochmed att du tar hem din mamma när din pappa behöver en paus underlättar du för biståndshandläggaren att säga nej till korttidsboende. Dessutom är du sjukskriven för akut stressreaktion tänk lite på dig själv med. Du måste låta det rasa lite hos dina föräldrar för att biståndshandläggaren ska se hur det verkligen är. Det låter kanske hemskt men i det skick du just nu är så kan du inte ha ansvar för din mamma. Går du in i väggen helt kan det ta ÅR att komma tillbaka. Är det värt det? Jag kanske låter hård men jag har gått igenom samma resa och jag vet hur fruktansvärt djupt man kan sjunka själv. Kram

Jo jag vet... Det var dumt. Har bara aldrig någonsin sett pappa så nedslagen. Minns att jag fyra år gammal på farmors begravning frågade honom varför han inte grät, men i dag var han nära tårar.

Suck. Nu ska jag åka och handla. Jag ska ha glassmoffar- och filmkväll, så det så.

 

[nickan1]

Jo jag vet... Det var dumt. Har bara aldrig någonsin sett pappa så nedslagen. Minns att jag fyra år gammal på farmors begravning frågade honom varför han inte grät, men i dag var han nära tårar.

Suck. Nu ska jag åka och handla. Jag ska ha glassmoffar- och filmkväll, så det så.

Nästa gång det blir så ring Trygghetsjouren eller låt för all del din pappa ringa biståndshandläggaren och tala om exakt vad som inte funkar om det är på en sån tid att ni kan nå biståndshandläggaren. Ju mer som finns dokumenterat desto bättre. Vad är planen nu ska din mamma hem igen idag? Filmkväll låter bra :-)

 

[Monstermom]

Jo jag vet... Det var dumt. Har bara aldrig någonsin sett pappa så nedslagen. Minns att jag fyra år gammal på farmors begravning frågade honom varför han inte grät, men i dag var han nära tårar.

Suck. Nu ska jag åka och handla. Jag ska ha glassmoffar- och filmkväll, så det så.

Det är enormt tungt, så är det bara. Men vad man måste inse är att det inte går att fixa det här. När farfar blev sjuk (eller snarare, när farmor hamnade på sjukhus och hans vardag rasade så vi andra fick se hur det var ställt ) gjorde vi upp scheman i släkten, turades om att bo med honom, vakta honom på nätterna, osv. Det går inte. Det går inte att vårda en dement person frisk igen. Det spelar ingen roll hur mycket man offrar, man gör det inte bättre.
(Vi har haft många dementa i släkten men farfar var den vi gjorde mest misstag med, just för att det kom så plötsligt och kaosartat. Jag tror vi ville tro att om bara farmor kom hem igen så skulle han bli som vanligt... )

Att du och din pappa sörjer och kämpar det är naturligt, men ni måste släppa att det här är något ni kan fixa. Du kan inte ta över för din pappa när han inte orkar, för det finns inget slut på det här behovet. Du är dessutom sjuk själv nu (och förmodligen din pappa med...?), och det finns ingen lättnad i sikte bara ni tar i lite till. Det är skitjobbigt att förstå och ta till sig det här, men du måste. Som någon skrev tidigare i tråden, hon var sin mammas sällskap och det var vårdens jobb att sköta vården, det är en väldigt viktig skillnad att göra.

Vad gäller demensboende så är farfar den enda som bott så av mina dementa släktingar, de andra har bott på vanliga äldreboenden/vårdavdelningar. Farfar hamnade där för att han var emellanåt aggressiv, ständigt rymningsbenägen (han ville hem och till farmor ), och trodde att det var vinter och det var hans jobb att tända brasan... Med andra ord, är de inte rejält "borta" är det inte alltid de behöver ett renodlat, låst demensboende.

Sköt om dig! Filmkväll och glassmoffande låter strålande!
Vad blir det för film(er)?

 

[nickan1]

@Stereo mitt bästa tips till dig åk bort några dagar om du har möjlighet och låt hemtjänsten. biståndshandläggaren och Trygghetsjouren reda ut alla saker som händer runt din mamma. Stäng av telefonen och bara ta hand om dig själv. Du behöver nog det mentalt och fysiskt och det tvingar fram hjälp från andra håll och att situationer som uppstår löses på andra sätt än med hjälp av dig
Du kommer ju inte att vara sjukskriven framöver och kan förmodligen inte släppa allt du har för händer i framtiden. Men framförallt ska du åka bort några dagar för din egen skull.

 

[Safira]

Att du ska välja utförare betyder att du får välja vilket bolag som ska utföra hemtjänsten. Bor man i en stad eller om det finns privata aktörer på landet får man välja själv.
Jag jobbar i hemtjänsten på landsbygden i Västerbotten och här finns bara vi ännu, den kommunala hemtjänsten så dom får inte välja.

Hon måste få sin medicin inlåst och att antingen din pappa eller helst hemtjänsten ger henne medicinen. Ibland kan det vara lättare om maken slipper ge för det är bättre att brukaren isf blir arga på oss. När hon börjar få htj så är det deras skyldighet att dokumentera och det brukar hjälpa till en del med att kunna få ett beslut om särskilt boende.

Tills dess, jaga biståndshandläggaren och be även att din pappa ska jaga denne för att visa att det inte går. Vet biståndshandläggaren om vilka bekymmer du har fått pga detta och din sjukskrivning?

 

[mandalaki]

@Stereo även om du nu svackar ibland, och blir sjukskriven, och inte orkar stå emot biståndshandläggaren eller din mamma i alla lägen - du är grym! Jag är full av beundran över hur du har skött det här, och fortfarande sköter det. Dina föräldrar kunde inte få bättre omsorg

 

[Raderad medlem 68338]

Hur går det @Stereo ? Tänker på dig!

 

[Stereo]

Tack alla ni för att ni engagerar er!

Jag åkte till stallet en sväng i förrgår - själv. Det var helt underbart skönt. Mamma stannade hos mig, så när jag kom hem käkade vi glass och kollade på How to Train Your Dragon... eller jag kollade, hon kunde inte fokusera utan satt mest och muttrade om hur fruktansvärt hemskt hennes liv i huset har varit och hur hon hellre begår självmord än spenderar en enda natt till där.

I går tog vi en promenad, sedan var jag hos en kompis som lurade över mig med orden "Ska vi ses? Jag har en flarra vin... och gin!" Mamma sov på min soffa. Nu kom jag precis hem och hon har packat ihop för att åka hem, men vill ta mer lugnande än vad hon ska så jag har snott medicinen igen. Hon är så rädd att hon gråter och pratar igen om självmord hellre än att bo med pappa. Eller i huset.

Ska ta sats och skjutsa hem henne. Det blir nog bättre när hon väl är hemma. Om de båda dör i natt så är det väl fanimej lika bra.

 

[mandalaki]

Men vad menar hon då, att hon ska bo med dig?

Det där är inte hållbart.

Bra att du kör hem henne, tror jag.

 

[Mirre]

@Stereo Gå på biståndshandläggaren igen, tryck på att hon hotar med självmord och att allt det här har gjort dig sjukskriven. Din hälsa är också viktig! Det är inte hållbart att de lägger allting på dig.

 

[Raderad medlem 68338]

Försök att stå emot och ta inte hem henne! Förstår att det är svårt men det underminerar möjligheten att få mer hjälp om du "städar upp" och täcker upp när det krisar och allt faller. Låt det krascha så att bist handläggaren förstår det akuta i situationen.

OBS. Menar inte att låta okänslig. Det är förstås lätt för oss att säga, vi är inte mitt i allt detta och för oss är det inte känslomässigt på samma sätt. Det är ju din mamma. Förstår att det är svårt men var stark!

 

[Lovisaleonora]

Ska ta sats och skjutsa hem henne. Det blir nog bättre när hon väl är hemma.

Inte för att vara PollyAnna, men långsiktigt är det verkligen en fördel att hon inte vill bo kvar i huset. Ett annat boende kan ju faktist vara en stor skillnad i hennes mående. Och för pappas såklart.

I dina skor hade jag mobiliserat kraft och gått på handläggaren, det finns korttidsplatser (avlastning) som borde vara högaktuella för din mamma (och din pappa). Det kan vara en bra början, och försök hitta stöd så du orkar driva igenom det. Jag vet precis hur förnedrande diskussioner med dessa instanser kan vara.

 

[nickan1]

Tack alla ni för att ni engagerar er!

Jag åkte till stallet en sväng i förrgår - själv. Det var helt underbart skönt. Mamma stannade hos mig, så när jag kom hem käkade vi glass och kollade på How to Train Your Dragon... eller jag kollade, hon kunde inte fokusera utan satt mest och muttrade om hur fruktansvärt hemskt hennes liv i huset har varit och hur hon hellre begår självmord än spenderar en enda natt till där.

I går tog vi en promenad, sedan var jag hos en kompis som lurade över mig med orden "Ska vi ses? Jag har en flarra vin... och gin!" Mamma sov på min soffa. Nu kom jag precis hem och hon har packat ihop för att åka hem, men vill ta mer lugnande än vad hon ska så jag har snott medicinen igen. Hon är så rädd att hon gråter och pratar igen om självmord hellre än att bo med pappa. Eller i huset.

Ska ta sats och skjutsa hem henne. Det blir nog bättre när hon väl är hemma. Om de båda dör i natt så är det väl fanimej lika bra.

Jobbigt, tufft och hemskt är det att höra självmordshoten, jag fick också höra det där otaliga gånger med min förälder. Finns det någon möjlighet att Trygghetsjouren möter upp hemma hos dem när du skjutsar hem henne? Just med tanke på självmordshotet? Då kanske det känns lite enklare för dig att lämna henne. Förstår vilket helvete du går igenom nu det är så fruktansvärt jobbigt. Skönt att du kunde ta dig stallet en sväng själv iallafall. Massor med kramar.

 

[Stereo]

Fick hem henne i går utan större problem ( ) för hon inser ju att hon inte är världens bästa sällskap och att hon stör mig. Väl hemma gick det "bra". Jag har skaffat nya dosetter och gjort i ordning medicin för veckan. Lämnade inte mer lugnande medicin än vad hon fick ta på två dagar, och idag när jag svängde förbi en snabbis hade hon bara tagit två av de sju tabletter hon fick ta sedan igår!

Tyvärr hade hon dubblerat morgonmedicinen, men den är ingen större fara att ta dubbel dos. Puh.

Läkarbesök och möte med biståndshandläggare nästa vecka. Pappa, moster och jag har gjort upp planer. Vi har A, B och C just nu. Känns bra faktiskt!

Jag har sovit som en stock inatt (förutom väldigt, eeh... konstiga drömmar om mitt ex ) och idag känns allt bättre än igår. Fantastiskt vad sömn kan göra, och bra kompisar. Min BFF fick mig att minnas en hel del dråpliga situationer som orsakats av mammas virrighet, och vi skrattade så vi grät. T ex den gången när jag varit ute och sprungit och dumpade mina genomsvettiga träningskläder i en hög utanför badrummet medan jag duschade. Kommer ut och upptäcker att mamma vikt ihop alla svettkläder jättefint och lagt in i garderoben tillsammans med mina rena kläder...

Inte för att vara PollyAnna, men långsiktigt är det verkligen en fördel att hon inte vill bo kvar i huset. Ett annat boende kan ju faktist vara en stor skillnad i hennes mående. Och för pappas såklart.

I dina skor hade jag mobiliserat kraft och gått på handläggaren, det finns korttidsplatser (avlastning) som borde vara högaktuella för din mamma (och din pappa). Det kan vara en bra början, och försök hitta stöd så du orkar driva igenom det. Jag vet precis hur förnedrande diskussioner med dessa instanser kan vara.

Precis, jag tror faktiskt att hon kan bli aningens bättre av att slippa huset... Hon har ju inte velat bo där de senaste 20 åren, så att komma därifrån vore nog verkligen ett lyft!

Att få en korttidsplats är Plan A. Vi ska verkligen försöka med det, och jag ska försöka få läkaren att... jag vet inte, prata med biståndshandläggaren eller skriva något yttrande eller något. Eller bara komma med goda råd.



Halvt orelaterad fråga: har städat upp katastrofen i köket som mamma lämnade efter sig, förutom ugnen. Hon glömde en soppa där för ett tag sedan, och nu stinker ugnen helvete och jag har inte orkat ta tag i det. Någon som har ugnsrengöringstips? Hur får jag bort stanken?