Akut sämre demens - vad göra?

[Amha]

Kan inte låta bli att skratta när jag läser om era historier. Säga upp sig och flytta hem till sina föräldrar, seriöst? Nej tack. Föreslår biståndshandläggaren något sådant kommer jag raskt förvandlas till en sån hära vahettere... FEMINAZI. Alternativt FEMINISTFITTA. Får känna efter vad som lämpar sig bäst i situationen.

Läkaren hade ringt och pratat med pappa nu på eftermiddagen. Det var ju jättebra. Pappa - som vanligtvis är väldigt självständig och inte låter någon klappa honom på huvudet bara för att han sitter i rullstol - sa att han kanske spelat lite på sitt handikapp och tryckt lite extra på att han är GAMMAL och SKRÖPPLIG och att det är lite SYND OM HONOM för han sitter ju i RULLSTOL.

(Sidoanekdot: När jag hoppade av gymnasiet för andra gången fick jag prata med en kurator som undrade om inte mina skolproblem berodde på att jag hade en handikappad pappa. Hur var det egentligen att växa upp med en pappa i rullstol, hmm? Fick jag hjälpa till mycket hemma? Hur påverkade pappas rullstol mitt mående, egentligen? Jag fick intrycket att hon fått för sig att polio satte sig i hjärnan snarare än i nerverna.

Det blev stort möte med kurator, klassföreståndare, rektor och mina föräldrar. Pappa kom stressad direkt från jobbet, rullade in i mötesrummet, knäppte händerna på bordet och sa med myndig stämma "jaha, hur var det här nu då?". Alla blickar drogs till hans namnskylt som han glömt att ta av sig. Där stod det CHEFSÖVERLÄKARE med stora bokstäver.

Kuratorns min! )

Hur som helst, de behåller mamma åtminstone tills i början av nästa vecka (!), och då blir det möte och vårdplanering! Jag har nu tjatat hål i pappas öron tills han gick med på att köpa ny diskmaskin och nytt handfat I MORGON. Det här fixar vi innan helgen. BASTA. I värsta fall blir det jourrörmokare (eller vem som nu monterar diskmaskiner och handfat?), men hellre jättedyrt än inte alls.

Men! Det bästa som hände var att mamma ringde och lät precis alldeles klar i huvudet och lite lätt generad över sin förvirring. Hon sa att hennes oro och ångest var mycket bättre och hon lät riktigt pigg och glad. Hon berömde alla sköterskor och läkare, sa att de var jättefina och hjälpte henne med allt. Jag förstår att det inte är för evigt, men att få mamma tillbaka om så bara för tio minuter var alldeles fantastiskt. Fina, rara mamma.

Underbar story med din pappa och kuratorn! lättade min stämning något här

@Lovisaleonora tänkte också fråga hur gammal du var och om det var runt 1800-talet du fick höra att du skulle ha en man som försörjde dig. Herregud vilken människa!

 

[mamman]

Men! Det bästa som hände var att mamma ringde och lät precis alldeles klar i huvudet och lite lätt generad över sin förvirring. Hon sa att hennes oro och ångest var mycket bättre och hon lät riktigt pigg och glad. Hon berömde alla sköterskor och läkare, sa att de var jättefina och hjälpte henne med allt. Jag förstår att det inte är för evigt, men att få mamma tillbaka om så bara för tio minuter var alldeles fantastiskt. Fina, rara mamma.

Kom att tänka på en sak. Hur har hennes ätande fungerat hemma? Näringsbrist kan också orsaka (bidra till) förvirring. En f d kollega hade problem med sin mamma som blev virrig, hon åkte in på sjukhus, blev bra och kom hem igen. För att bli virrig igen osv. De började kartlägga henens liv och det visade sig att hennes måltider i huvudsak bestod av fika med väninnorna, det var ju så tråkigt att laga mat och äta själv! Problemen upphörde när min kollega började gå hem till henne och äta lunch varje dag (jobbade nära hennes bostad). Då blev hon stimulerad av att laga mat, fick sällskap och en näringsriktig måltid, problemen försvann

Skönt att hon/ni verkar få bra hjälp att ordna upp situationen!

 

[kryddelydd]

Ja, så känner jag igen det också. Det är därför det låter konstigt att Stereo fått höra på sjukhuset att hennes mamma ska hem med hemtjänst. Det borde inte vara olika i olika landsting/kommuner.

Nej fast många gånger sker ju en vårdplanering på sjukhuset under en vårdtid där. Och den planeringen kan ha utmynnat i "hem med hemtjänst".
Det är vanligt förfarande i mitt hemlandsting: person blir inlagd akut för något, exempelvis förvirring och klarar sig inte hemma, blir inlagd, man ser om det är något som går att göra "medicinskt" vilket det många gånger inte är.
Man inser att hemsituationen är ohållbar, personal från kommunen (hos oss ofta ett så kallat vårdplaneringsteam) kommer till sjukhusavdelningen och en vårdplanering görs. Som regel är anhöriga med under det planeringsmötet men det är inte helt obligatoriskt och ibland kan inte anhölriga komma ifrån sitt liv och vara med. Då blir det patienten själv (som inte alltid är insiktsfull och därmed "förstör" planeringen) och ofta sjuksköterskor från vårdavdelningen som för patientens talan och beskriver vilka behov som finns.

Här får man inte gå emot patientens vilja - även om det kan finnas vägar att gå runt.
Men om en person tackar nej till insatser så krävs det GodMan eller möjligen (har dålig koll på gränsdragningen) Förvaltare för att bestämma över huvudet på patienten.

 

[mandalaki]

Nej fast många gånger sker ju en vårdplanering på sjukhuset under en vårdtid där. Och den planeringen kan ha utmynnat i "hem med hemtjänst".

Självklart. Men Stereos mamma har ju inte fått någon vårdplanering. Det var därför jag reagerade.

 

[Stereo]

Jag tror inte det är något bestämt ännu kring mammas hemgång, utan mer att läkaren på sjukhuset hörde sig för med mig om vad jag trodde om hemgång med hemtjänst. Att det var dit de på sjukhuset siktade. Om jag fattat rätt så blir det vårdplanering nästa vecka. Tror jag.

@mamman

Bra fråga där om maten. Jag vet faktiskt inte. Vet att hon dricker massor med mjölk och äter mycket glass, men faktiskt inte riktigt vad hon äter.

Hon gillar Felix Gulaschsoppor, så vi brukar köpa sådana. Apropå det så hittade jag en sådan i min ugn igår när jag skulle laga mat... Fy satan vad det stank när jag öppnade ugnen. Den har nog stått där i tre veckor. Tack mamma!

 

[mandalaki]

Hon gillar Felix Gulaschsoppor, så vi brukar köpa sådana. Apropå det så hittade jag en sådan i min ugn igår när jag skulle laga mat... Fy satan vad det stank när jag öppnade ugnen. Den har nog stått där i tre veckor. Tack mamma!

Det skulle ju kunna vara ett tecken på att hon faktiskt inte har koll på maten ... @mamman s påpekande är jättebra. Mat är otroligt viktigt. Jag tjatar nog hål i huvet på dig om min mamma, men hon var tunn som en sparv ett tag. Hon åt inte. När vi frågade Åt du frukost idag, Åt du lunch idag, Åt du middag i dag så svarade hon jadå, medan pappa skakade på huvudet i bakgrunden. Och hon ljög inte - hon trodde att hon hade ätit.

 

[nickan1]

Nej fast många gånger sker ju en vårdplanering på sjukhuset under en vårdtid där. Och den planeringen kan ha utmynnat i "hem med hemtjänst".
Det är vanligt förfarande i mitt hemlandsting: person blir inlagd akut för något, exempelvis förvirring och klarar sig inte hemma, blir inlagd, man ser om det är något som går att göra "medicinskt" vilket det många gånger inte är.
Man inser att hemsituationen är ohållbar, personal från kommunen (hos oss ofta ett så kallat vårdplaneringsteam) kommer till sjukhusavdelningen och en vårdplanering görs. Som regel är anhöriga med under det planeringsmötet men det är inte helt obligatoriskt och ibland kan inte anhölriga komma ifrån sitt liv och vara med. Då blir det patienten själv (som inte alltid är insiktsfull och därmed "förstör" planeringen) och ofta sjuksköterskor från vårdavdelningen som för patientens talan och beskriver vilka behov som finns.

Här får man inte gå emot patientens vilja - även om det kan finnas vägar att gå runt.
Men om en person tackar nej till insatser så krävs det GodMan eller möjligen (har dålig koll på gränsdragningen) Förvaltare för att bestämma över huvudet på patienten.

Med god man har man kvar sin rättshandlingsförmåga och kan gå emot vad gode mannen föreslår. För att gå emot patientens vilja krävs det förvaltare och det är varken en snabb process eller enkelt att få till stånd ett beslut om.

 

[mamman]

Det skulle ju kunna vara ett tecken på att hon faktiskt inte har koll på maten ... @mamman s påpekande är jättebra. Mat är otroligt viktigt. Jag tjatar nog hål i huvet på dig om min mamma, men hon var tunn som en sparv ett tag. Hon åt inte. När vi frågade Åt du frukost idag, Åt du lunch idag, Åt du middag i dag så svarade hon jadå, medan pappa skakade på huvudet i bakgrunden. Och hon ljög inte - hon trodde att hon hade ätit.

Min kollegas mamma var inte speciellt smal, det är inget problem att hålla vikten uppe med wienerbröd och en och annan macka... Det är ett dilemma att undernäring inte alltid syns på vikten.

 

[Snurrfian]

Det skulle ju kunna vara ett tecken på att hon faktiskt inte har koll på maten ... @mamman s påpekande är jättebra. Mat är otroligt viktigt. Jag tjatar nog hål i huvet på dig om min mamma, men hon var tunn som en sparv ett tag. Hon åt inte. När vi frågade Åt du frukost idag, Åt du lunch idag, Åt du middag i dag så svarade hon jadå, medan pappa skakade på huvudet i bakgrunden. Och hon ljög inte - hon trodde att hon hade ätit.

Så var svärmor också och det var nog en del i att hon fick komma in på ett boende relativt snabbt, när hon kom in på boende så ökade hon snabbt i vikt, vårat problem nu är att hon inte har en aning om att hon faktiskt har ätit, hon kan gå raka vägen från matbordet och ringa till oss och gråta över att hon håller på att svälta ihjäl... Och hon är helt övertyga om att hon inte har fått någon mat, sist talade hon om att det bara var några som fick mat, hon med fler fick minsann svälta. Att svägerskan då nyss hade lämnade henne med munnen full av mat var rätt skönt att veta, annars börjar man ju noja över dåliga boende... Men det här känns toppen förutom att man skulle önska att de hade möjlighet att sysselsätta åtminstone svärmor lite mer, hon har alltid haft något att göra och uttrycker att hon har tråkigt och det tror jag faktiskt att hon har.

 

[FiaM]

Säger samma som hastflicka. Jag förväntades sluta jobba och ge upp mitt eget liv, för det var min skyldighet som kvinna att ta hand om. Jag hade väl en man som kunde jobba och försörja oss bägge?

Sagt av en kvinnlig biståndshandläggare, jag häpnade och fann mig faktiskt inte för en snabb replik.

Tala om att det är olika mellan kommunerna! Nu flyttade jag förvisso hem till min mormor isamband med att morfar gick bort och vi fick veta att mormor var dement men vi fick all hjälp som vi önskade sedan.

Först dagcenter medans jag pluggade och när jag sedan började jobba så blev även hemtjänsten inkopplad så den kom hem till oss innan jag gick till jobbet, följde henne till dagcentret och hämtade henne där på eftermiddagen och stannade tills jag kom hem från stallet vid 20. Det var till och med så att hennes handläggare ringde och frågade om jag fortfarande orkade vid ett par tillfällen.
När jag senare bad om korttidshem så fick hon mer tid där än vad jag bad om, vilket jag nu är tacksam för. Från det att jag sedan ringde och sa att jag inte orkade längre tog det ca en månad innan hon kom in på hem.

Nu var ju mormor diagnostiserad redan 1999-2000, det talades inte om något för resten av familjen utan jag insåg när morfar gick bort (2003) och jag kollade igenom mormors dosett vad kallelserna från Geriatriska kliniken som suttit på anslagstavlan hos dem innebar. Så det fanns ju redan ordentliga utredningar och de fortsatte även senare då hon fick problem med ögonen (allt visade sig fungera som det skulle men hjärnan kopplade inte vad ögat såg).

Men som sagt, tack och lov finns det vettiga handläggare med! Hoppas att ni får en sådan och att allt löser sig för er!

 

[Petruska]

Kan inte låta bli att skratta när jag läser om era historier. Säga upp sig och flytta hem till sina föräldrar, seriöst? Nej tack. Föreslår biståndshandläggaren något sådant kommer jag raskt förvandlas till en sån hära vahettere... FEMINAZI. Alternativt FEMINISTFITTA. Får känna efter vad som lämpar sig bäst i situationen.

Läkaren hade ringt och pratat med pappa nu på eftermiddagen. Det var ju jättebra. Pappa - som vanligtvis är väldigt självständig och inte låter någon klappa honom på huvudet bara för att han sitter i rullstol - sa att han kanske spelat lite på sitt handikapp och tryckt lite extra på att han är GAMMAL och SKRÖPPLIG och att det är lite SYND OM HONOM för han sitter ju i RULLSTOL.

(Sidoanekdot: När jag hoppade av gymnasiet för andra gången fick jag prata med en kurator som undrade om inte mina skolproblem berodde på att jag hade en handikappad pappa. Hur var det egentligen att växa upp med en pappa i rullstol, hmm? Fick jag hjälpa till mycket hemma? Hur påverkade pappas rullstol mitt mående, egentligen? Jag fick intrycket att hon fått för sig att polio satte sig i hjärnan snarare än i nerverna.

Det blev stort möte med kurator, klassföreståndare, rektor och mina föräldrar. Pappa kom stressad direkt från jobbet, rullade in i mötesrummet, knäppte händerna på bordet och sa med myndig stämma "jaha, hur var det här nu då?". Alla blickar drogs till hans namnskylt som han glömt att ta av sig. Där stod det CHEFSÖVERLÄKARE med stora bokstäver.

Kuratorns min! )

Hur som helst, de behåller mamma åtminstone tills i början av nästa vecka (!), och då blir det möte och vårdplanering! Jag har nu tjatat hål i pappas öron tills han gick med på att köpa ny diskmaskin och nytt handfat I MORGON. Det här fixar vi innan helgen. BASTA. I värsta fall blir det jourrörmokare (eller vem som nu monterar diskmaskiner och handfat?), men hellre jättedyrt än inte alls.

Men! Det bästa som hände var att mamma ringde och lät precis alldeles klar i huvudet och lite lätt generad över sin förvirring. Hon sa att hennes oro och ångest var mycket bättre och hon lät riktigt pigg och glad. Hon berömde alla sköterskor och läkare, sa att de var jättefina och hjälpte henne med allt. Jag förstår att det inte är för evigt, men att få

Oh, herregud. Knäna viker sig av ren identifikation.

Jag har också hoppat av gymnasiet två gånger, jag har också fått de där frågorna. Min pappa har också kommit sent till sådana möten. På den tiden inte i rullstol, men med två kryckor. Han bar inte namnskylt i sitt arbete, men han var kommunalråd och hade inga som helst problem med en auktoritär framtoning.

Ursäkta OT.

 

[Gimlan]

Hur har det gått?

 

[Mirre]

Undrar också hur det har gått, hoppas ni har fått bra hjälp

 

[nickan1]

@Stereo hur går det? Hoppas ni får den hjälp ni behöver.

 

[Stereo]

Jag har varit helt slut, inte orkat uppdatera. Haft lite sömnsvårigheter och enorma koncentrationssvårigheter, så där så det blir lite löjligt för jag kan inte koncentrera mig tillräckligt länge för att betala en räkning, ungefär. Känt mig skitdum, men snodde mammas sedan länge inbokade läkartid i dag och... blev själv sjukskriven. "Akut stressreaktion" står det på intyget. Känns ovant, men blir nog ganska skönt när jag landat lite i det. Fått sömntabletter och ska se om jag kan få sova en hel natt på raken nu! Håll tummarna!

Mamma är betydligt bättre, hennes klarhet har hållit i sig. Hon är fortfarande glömsk, men inte virrig utan fullt kommunicerbar och resonabel. Vårdplaneringsmötet, som skulle varit i dag, blev inte av då biståndshandläggaren inte kunde, men mamma blev ändå utskriven... Det känns dock ganska bra då hon gått med på att låta pappa sköta hennes mediciner. Hon har senaste dagarna insisterat på att hon vill hem till huset ett tag, och i dag när hon kom hem såg hon väldigt nöjd och glad ut. Vi får se om det håller i sig... Ny tid för vårdplanering är på måndag.

Så, status är väl att pappa har ansvar för att portionera ut mediciner, och att vi avvaktar tills på måndag och mötet och ser hur det går.

(Pappa emotsatte sig hemtjänst som kommer och delar ut mediciner varje dag. Jag sa att om det inte funkar att pappa ger mediciner och att de i så fall fortfarande vägrar hemtjänst, då ger jag upp. Då får de klara sig själva. Jag kommer inte sätta min fot i huset igen. )

 

[athena_arabians]

@Stereo: Bra att du blev sjukskriven! Gå inte tillbaka till att vara den "duktiga dottern", om det behövs att det måste rasa lite för att ni ska få vettig hjälp så låt det göra det.

Jag kan samtidigt förstå din far även om jag inte håller med. Det är mycket stolthet bakom att klara sig själv och inte behöva hjälp, plus då att släppa in okända i hemmet. Det kunde ibland vara knepigt att få far att gå med på att hemtjänsten hjälpte till (och då var som sagt han inte dement).

Jag tänker på er alla och hoppas allt ordnar sig till det bästa *stor kram*

 

[Snurrfian]

@Stereo bra att läkaren såg till att du blev sjukskriven, ta hand om dig själv är nog så viktigt!

 

[Stereo]

Å herregud. Jag har inte sovit hela natten, men det kan ju förklaras med att jag glömde hämta ut mina sömnpiller när jag var på apoteket. Nu ringde jag dock pappa en sväng för att höra om det gått bra och kolla om jag kunde hämta lite saker jag glömde hos mamma och pappa. Då har mamma gått och ramlat på morgonen! Och kommer inte upp! Inte skadad, och klar i huvudet, men ligger på golvet som en strandad säl och vill inte ha hjälp från t ex trygghetsjouren ännu.

Hon har en plan att hon ska kravla sin in i sitt rum och ta hjälp av sängen för att komma upp. Vi får väl se hur det går. Pratade med henne en sväng och hon lät pigg och klar och ganska humoristiskt "self deprecating" (vad heter det på svenska?).

Mina föräldrar hade båda kommit överens om att inte störa mig med detta, men jag vet inte om det gör mig mindre orolig direkt...

Velar nu mellan att åka dit och hämta mina grejer och lämna mamma på golvet, eller åka dit och hämta grejer och lyfta upp henne, eller bara inte åka dit alls.

 

[Snurrfian]

Å herregud. Jag har inte sovit hela natten, men det kan ju förklaras med att jag glömde hämta ut mina sömnpiller när jag var på apoteket. Nu ringde jag dock pappa en sväng för att höra om det gått bra och kolla om jag kunde hämta lite saker jag glömde hos mamma och pappa. Då har mamma gått och ramlat på morgonen! Och kommer inte upp! Inte skadad, och klar i huvudet, men ligger på golvet som en strandad säl och vill inte ha hjälp från t ex trygghetsjouren ännu.

Hon har en plan att hon ska kravla sin in i sitt rum och ta hjälp av sängen för att komma upp. Vi får väl se hur det går. Pratade med henne en sväng och hon lät pigg och klar och ganska humoristiskt "self deprecating" (vad heter det på svenska?).

Mina föräldrar hade båda kommit överens om att inte störa mig med detta, men jag vet inte om det gör mig mindre orolig direkt...

Velar nu mellan att åka dit och hämta mina grejer och lämna mamma på golvet, eller åka dit och hämta grejer och lyfta upp henne, eller bara inte åka dit alls.

Eller ring en ambulans och tala om att din mamma inte kommer upp från golvet! Något har uppenbarligen hänt och ambulans är det enda vettiga alternativet! Förklara situationen för den som svarar och tala om att det finns journaler på sjukhuset så kanske det går ännu lättare!

 

[athena_arabians]

Eller ring en ambulans och tala om att din mamma inte kommer upp från golvet! Något har uppenbarligen hänt och ambulans är det enda vettiga alternativet! Förklara situationen för den som svarar och tala om att det finns journaler på sjukhuset så kanske det går ännu lättare!

Instämmer helt med Snurrfian här @Stereo , du ska INTE åka dit och reda upp det hela! Dessutom kan hon ju ha gjort sig rejält illa och behöver undersökas ordentligt.